jobbig längtan..

Efter 5 års försök, har jag nog blivit omedvetet deprimerad, märker att jag drar mig undan folk och hellre vill stanna hemma. Man orkar inte "spela glad" när man inte är det och tiill slut gör det ont att se alla med magar eller som har fått barn...

Jag brukar ha dagar när jag bara gråter ut rejält, sen känns det mycket lättare om hjärtat och jag känner mig faktiskt bättre sen och hoppet kommer tillbaka! Tänker inte ge upp förrän jag håller min baby i famnen! Det ska du inte göra heller, din baby kommer också! Håller båda tummarna för er!

Mitt tips är att gråta de dagarna du verkligen behöver det och känner dig ledsen. Man får vara ledsen när man önskar något med hela sitt hjärta, när man bara vill ha ett älskat, efterlängtat barn. Men du mår mycket bättre sen, jag lovar dig! Kramar

Tack zembra för ditt svar :-)

Ska fundera över dina råd.

Glad jag blev för att du/ni lyckats hålla ihop 5 år fast ni inte lyckats än. Er kärlek är stark, kommer säkert något gott ur det ;-) Kan inte tro ni skulle förbli barnlösa.Ett som är säkert är att barnet får en stark mor :-) Att pendla mellan hopp och förtvivlan så ofta, det tar på krafterna men måste stärka en sedan då man kommit över det. Tänker se nåt positivt i det hela!

Förstår din känsla angående magar men hatar den känslan. Vill kunna vara glad för andra utan att känna ett stygn av avundsjuka, men just nu är det svårt... Hoppas verkligen detta är en snabbt övergående fas för så här vill jag inte vara! det är inte jag! jag är nöjd med mitt liv bara det att det fattas ett barn............

Jag förstår att det är lätt att man börjar dra sig undan folk men jag tror inte det är rätt sätt för att må bra. Det är lättare att hamna i depression om man bara "umgås med sig själv". Så mitt råd är hitta nya vänner om du inte trivs med de gamla. Börja en ny kurs nån stans. Något som fångar ditt intresse.

Och ja, jag vet, det är lättare sagt en gjort ifall du inte har lust men jag tror det skulle göra dig gott.

Önskar och hoppas att ni också lyckas snart!

Önskar er en trevlig helg!

Kram

Hej, Naomi!

Tack för dina fina ord och din uppmuntran! Ska tänka på dina råd också. Förstår såklart hur du menar, visst är det inte bra att bara vara för sig själv och det är jag inte heller. Har vänner som jag trivs väldigt bra med som jag träffar regelbundet men har märkt att det är dem som inte har barn. Självklart är jag glad för deras skull, men det gör verkligen ont när man ser deras glädje och man vet att man själv kämpade långt innan de själva planerade barn.

Min sambo och jag firade faktiskt 12 år tillsammans i september, vi har varit barnlösa i fem år och ja, det har tagit hårt på oss psykiskt och det har varit tufft också för oss. Vi har haft en paus i våra ivf-försök på ungefär ett år men känner oss redo för att börja en ny behandling snart. Just nu väntar vi på svar från en magnetröntgen av min livmoder. Har gjort så många jobbiga undersökningar det senaste året då min läkare är väldigt bekymrad att vi inte har lyckats med våra ivf-behandlingar. Hon säger att vi borde ha lyckats då allt ser jättefint ut.....så det är klart att det känns väldigt frustrerande. Tror att det har varit ungefär 3 år med 6 misslyckade försök, men jag tror på att min tur kommer en dag!

Håller alla tummarna för dig nu och jag finns här om du behöver prata eller bara få ur dig vad du känner!

Många Kramar

Tack, kan tänka mig att jag kommer hit och skriver av mina känslostormar ;-)

I helgen åkte jag iväg med en väninna som inte bara "snackar barn". Åkte till ett ställe "Bjärka-Säby" för att be Gud om ett barn. Alltså jag berättade inte för någon nåt eller ens pratade med nån. Man fick vara där helt i stillhet och njuta av dess vackra natur och slott. Vilket passsade mig bra. Blev flera promenader i den vackra naturen och god mat :-) Nu tänker jag bara vänta och se, ta en dag i taget. Skulle vilja jobba mycket så jag inte hinner tänka nåt men har tyvärr bara en halvtids tjänst :-/ Det är för lite för ett "energi knippe" som jag ;-)

Verkar som ni fått en mycket bra läkare som bryr sig om er. Såna är svåra att finna idag så det är ju kanon bra för er :-) Här i Sthlm får man ju olika läkare jämnt!

12 år!! vad kul att höra om några som lyckas hålla ihop länge :-)

Det har vi också tänkt göra, har bara uppnått 6 år nu och det går bara bra än så länge :-)

Vad får man veta vid en livmoder magnetröntgen?

Allt gott till er!

Kram

Hej, igen!

Ja, du har rätt, ett heltidsjobb hjälper mycket på tankarna. Jag jobbar heltid som förskollärare och det är min räddare i nöden. Tiden går så fort när man jobbar att tankarna inte hinner snurra och så är de små underbara änglarna en gåva och en hjälpande medicin. Barnen är i åldern 1-3 år och utan de hade det nog känts ännu tyngre. Helgen är jobbigast tycker jag...det är lätt att tankarna bara kommer och att man känner sig deppig, man har inte heller något tvång att man måste lämna huset....men det är ju inte alltid så!

Magnetröntgen av livmodern ska försöka se om det kanske finns en skiljevägg hos mig eller om jag har delad livmoder, som behöver göras något åt innan nästa ivf-försök. Min sambo tror ju inte att de hittar något, han menar att på alla dessa åren med så många undersökningar så borde de ha sett något. Självklart vill jag ju också höra att allt ser bra ut men då är vi kvar på ruta ett, att vi inte lyckas, om de hittar något så kan de kanske göra något åt det så att vi lyckas sen....så litet kluven är jag i känslorna.....självklart har min läkare rätt i att det inte är någon mening med att göra ett nytt ivf-försök om det finns något som hindrar det från att lyckas, så under tiden får jag försöka ha tålamod och vänta på svaret!

Vi har verkligen en superbra läkare som kämpar mycket för oss! Men det är en privat klinik, så det är nog därför. När vi gjorde våra tre första försök, gratis på sjukhuset i Malmö, så träffa vi också en massa olika läkare och sköterskor varje gång. Det känns tryggt att ha en och samma läkare, som känner en utan och innantill och som har tid att prata i lugn och ro och inte är stressad och måste iväg.

Vad skönt att få vara på ett ställe där man i lugn och ro kan få rå om sig själv och sina tankar utan att prata! Det hade jag också behövt, tycker inte alls om att prata om hur jag känner mig eller att prata om behandlingarna när folk frågar, fast att de gör det för att de bryr sig. Det är därför det känns så bra att få skriva av sig på denna sidan utan att prata!

Till helgen ska jag träffa min bror och frossa i god mat och film, blir marathon med Twilight-filmer på fredagen och på lördag ska vi se fjärde delen på bio. Ska bli kul att bara få slappa och släppa tankarna helt på barn! Hoppas du får en jättebra vecka!

Kommer mog skriva en hel del här, jag också, känns psykiskt hälsosamt :-) Kramar

Låter som om du har en trevlig helg framför dig. Själv har jag bara sett den första filmen men den var helt ok :-)

Kan verkligen rekommendera att åka iväg. Det gjorde susens :-) men det är klart nu är jag tillbaka i verkligenheten igen... det var dock skönt att få tänka på annat om så än för några dar :-)

Nu försöker jag hålla mig sysselsatt. Jobbat idag och ska strax iväg och springa med en vän. Inte för att jag har lust eller ork men tror det är lika att jag hänger med i allafall.

Skulle jag vara i din situation skulle jag också hoppas att de hittar något på magnetröntgen men något "fixbart" ;-)

Själv gick jag "önsketänkande" in på nån kalender här som nu räknar dagar som att jag skulle vara gravid. Blir lika irriterad varje gång jag ser för det behöver ju inte alls stämma men det klart att jag hoppas att den skulle stämma........ "Sista som dör är hoppet" och så är det nog.

Hoppas du också får en bra vecka!

Kram

Naomi skrev den 2011-11-10 19:25:11

Hade någon sagt till mig för nåt år sedan att jag skulle befinna mig på en sådan här hemsida så hade jag säkert lett brett inombords.

Antar att jag tagit förgivet att vi kan få barn, som att det var min rättighet på nåt sätt :-S Känns nästan lite pinsamt att erkänna det men så är det.

När vi dessutom har lyckats få ett barn tidigare så har jag trott att "grejerna fungerar". Nu sitter jag här över 30 år och bara hoppas på att vi ska lyckas en gång till.......... Snälla Gud....

Tyvärr kom ju mensen för 2v sedan och besviken blev jag.

Nu har vi inte försökt länge och jag blev redan jätte besviken. Känns som jag/vi kan ha en jobbig period framför oss om jag blir så här besviken varje gång vi inte lyckas.

Hur har ni tacklat era besvikelser?

Jag försökte tänka på annat än besvikelsen när ja försökte bli gravid första gången då tog de 6 månader innan de tog sig å jag gjorde 3 gravidtester och de visade att de inte var något blev en stor besvikelse men jag sa de till mig själv att ja blir la gravid när ja väl blir de så ja slutade tänka på det överhuvudtaget och jag lr vi som de var då försökte hela tiden gav aldrig upp men ändå sa vi de får ta sig när de väl tar sig liksom osv... när jag väl gjorde sista testet så visade det att jag var gravid och jag blev överlycklig och höll på att ramla av stolen och svimma :) så glad blev jag sen så berätta ja de för den ja ar ihop me och de var glada nyheter vi började planera allting men sluta tyvärr olyckligt under graviditeten så nu får man leva med skuld resten av livet men jag vill inte tänka så mkt mer på de nu eftersom jag träffade en ny och vi planerar ett bra liv tillsammans så man får hoppas på det bästa !!

Tack för ditt svar.

Tråkigt att det slutade olyckligt för dig/er men du verkar ha en positiv inställning så jag hoppas verkligen det lyckas för dig den här gången.

Livet är en gåva men inte alltid lätt :-S

Själv lever jag i väntans dagar... Spänd varje dag och undrar om mensen är påväg. Hoppas, hoppas på att den INTE kommer. Borde bli besmittad av din inställning ;-) men lättare sagt än gjort....

Alllt gott!

/Naomi

Vi har också försökt med barn nr två ett tag nu, är inne på månad 11. Blev jättebesviken i början då det inte tog sig, trodde att jag skulle bli gravid bums då min mamma hela tiden surrar att jag kommer från ett fertilt släkte. Sen tänker man ju också då vi redan har fått till en, ska det då vara så svårt att få ytterligare en, men tydligen.. Har nu kommit förbi den känslan jag hade de första gångerna mensen dök upp, känner ett större lugn nu, att bebis blir det då det blir. Stressen att få till en bebis har liksom försvunnit då jag har insett att vi faktiskt inte har bråttom att få till en, detta trots att vi alltid har velat ha tätt mellan barnen. Det är som att stressen har försvunnit då det ändå inte blir så tätt som vi först hade tänkt. Tror att både ni och vi kommer få till våra knyten då det är meningen, om inte annat att man försöker göra sex till kärlek mellan sig själv och partnern och inte bara "bebistillverkning", för det tror jag sliter på förhållandet. Det blir såklart en besvikelse men det är viktigt att man som par inte låter den besvikelsen falla på sig själv eller ens respektive utan att man vet att en bebis faktiskt bara blir till under en sån kort stund på månaden och att det är mycket som ska passa in.

Så jag rekomenderar inte att man ska börja med ex. ägglossningstest eller bli nitisk på att skriva ner då man har ägglossning. Det räcker att veta på ett ungefär och mysa på några gånger i veckan så blir det tids nog en bebis. För bebis blir de tillslut :) Lycka till! / F

Jag är där i början så det är en sån stor besvikelse varje gng mensen kommer, faller i storgråt och mår dåligt.. Försöker att tänka på annat men hur :(

Smitta av dig lite :)