jag vill ha barn nu, men han vill vänta..... :\\\'(

Det kan ju hända att han tänker att om det blir något så är det meningen? Jag är i samma situation som dej. Min kille vill vänta men vi kör ändå utan skydd, och när jag har äl typ så kör vi med avbrutet, men det är ju som sagt inte särskilt säkert:p

känner igen mig i det du har skrivit.. kille min ville vänta några år och jag sa från första dan till honom att jag vill skaffa barn det har alltid varit min dröm att bli gravid som ung(är själv 20 snart) vi har kört utan skydd i 9 månader men med min längtan efter barn blev det ju aldrig någon bebis.. till slut blev jag så deprimerad att ja gick ifrån en månad för att komma på fötterna igen,. sen 1 och en halv månad efter vi var ihop igen och då blev jag gravid. då jag slapp alla tankar.... han hade naturligt visst velat vänta några år.. men han är 25 hans kl ringer också..;).. det är väldigt jobbig om den ena inte vill och den andra inte kna tänka på annat..och ja känner hur du känner dig.. för vart med om liknande:(.. och det är inte kul.. väldigt jobbig.. lycko kramar från mig

Hej.

Tycker att det är ett smart drag att vänta med graviditet tills ni har byggt upp en stabil och säker ekonomi, det är ju inte gratis med barn. Men tror du verkligen att det är så att han vill vänta?

Jag kan inte svara på denna fråga åt dig, men jag kan ge dig råd om hur du kan se på det. Kan det vara missfallen som skrämmer honom?

Vart han ledsen, hur reagerade han?

Vart du ledsen, hur reagerade du?

Tog ert förhållande stryck av missfallen?

Förstår du vad jag försöker säga? Jag kan ju inte säga säkert då jag inte vet hur ni reagerade men kan det vara så att han vill men inte vågar av någon anledning. Ett missfall skulle skrämma mig och skulle min fru ta illa vid sig för ett missfall så skulle det oxå skrämma mig, för jag älskar och är rädd om min fru.

Lycka till, Puma.

Hej.

Tycker att det är ett smart drag att vänta med graviditet tills ni har byggt upp en stabil och säker ekonomi, det är ju inte gratis med barn. Men tror du verkligen att det är så att han vill vänta?

Jag kan inte svara på denna fråga åt dig, men jag kan ge dig råd om hur du kan se på det. Kan det vara missfallen som skrämmer honom?

Vart han ledsen, hur reagerade han?

Vart du ledsen, hur reagerade du?

Tog ert förhållande stryck av missfallen?

Förstår du vad jag försöker säga? Jag kan ju inte säga säkert då jag inte vet hur ni reagerade men kan det vara så att han vill men inte vågar av någon anledning. Ett missfall skulle skrämma mig och skulle min fru ta illa vid sig för ett missfall så skulle det oxå skrämma mig, för jag älskar och är rädd om min fru.

Lycka till, Puma.

Hejsan!

Satt & läste ditt inlägg precis, det vände sig i mage & jag ramlade tillbaka till förra året när vi nyss flyttat in i våran lägenhet & vi sa att vi skulle skaffa barn.

Han ville ena dagen, ville inte nästa, jag själv LEVDE för att få bli gravid!!

Han höll på så där i över 5 månader, ville inte skydda sig, men samtidigt inte ha barn, samtidigt som han ville ha barn & ibland sa han bara att han inte visste.

HALLÅ, tänkte man då! Använd skydd då, för han var 25 år då, & han vet nog hur barn blir till lixom xD

Det slutade ju med att jag jämt kände mig sårad & besviken över att han sagt en sak ena dagen & jag blev skiiit glad för att sen ändra sig dagen efter.

Blev dock gravid men, jag mådde ju som jag mådde den perioden så inte konstigt att jag fick ett tidigt missfall.

Efter det, blev jag vänd, jag blev arg på honom & sa att nu ville jag skita i det där ett tag, han fattade inte hur mkt han sårade mig....tills jag insåg att JAG SÅRADE HONOM nästan mer!!! HAn var rädd & osäker, kände sig inte mogen & det enda jag tänkte på, VAR MIG SJÄLV!

Kan ju inte skaffa barn själv, ett barn är ju gjort av kärlek har jag fått höra många gånger av min mormor, barn blir bara till av kärlek, inget annat.

När jag äntligen släppte besattheten av att bli gravid, började vi leva ett annat liv, ett mkt bättre & avslappnat liv, vi njöt båda två :)

INte ens jag hade varit lycklig med bebis i tankarna dygnet runt.

Lagomt tills jag släppt allt med barn & lagt det på hyllan, kommer han & säger att han vill ha barn med mig, nu.

Oki, oskyddat i 6 månader, nu e våran första bebbe på väg :D

Ska komma i början av Mars 2010.

Är i V. 8 (7+1) nu & ingen av oss kan vara lyckligare!!

En "liten" låååång bebis historia från mig!

KRAMAR & LYCKA TILL!!

ps. blir det väl en bebbe, blir det nått helt annat, även för honom.

Han kanske vill men inte vågar skaffa barn? Löser sig alltid!! ds.

Jag vet inte riktigt hur du känner mig eftersom att det är min pojkvän som tjatar mer om barn än jag. Men jag kan nästan lova dig att han kommer att tänka på andra håll när bebisen kommit eller när du gått förbi den kritiska tiden i graviditeten (den mest riskfyllda). Att bli pappa är stort och det kommer nog ta ett tag för honom att kunna förstå och acceptera det faktum att HAN ska bli pappa och få ett eget barn... Han kan även ha ångrat sig efter de där missfallen och tvekat eftersom att det är möjligt att det kan kännas att han är värdelös som inte kunnat ta hand om dig på rätt sätt under den tiden som gick under dina graviditeter. Det kan vara så att han nedvärderar sig p.g.a missfallen, men han kommer nog se det på ett annat sätt när det väl är dax. :) Lycka till :)

hej,

tack för alla svar!

jag har pratat med min sambo, och har bestämt att vi ska vänta. han säger att han inte är redo att bli pappa än, han vill ha barn, men först om några år. jag älskar honom, och respekterar honom, och därför kan jag också vänta, även om det känns jobbigt.

sen vill jag ju förstås också att vi ska a mer ordnan ekonomi såklart.

tack/ A

=)

Var själv i samma sitts för ca 2 år sen och sen igen för 1 år sen. Vi snackade om det och kom överens om att skaffa en hund först, för de är ju som barn, man får lära sig att ta hand om den osv. Efter vi haft hunden 1 år så umgicks vi mycket med ett par kompisar som hade små barn och rätt som det var så ville han skaffa barn nu, direkt, och då blev jag helt chockad så då var det nästan jag som inte ville. Men nu sitter man här. Har gått halvvägs ungefär och kan knappt vänta tills vår son kommer!!

Lycka till, snart kommer du vara i hans sitts!

Klokt gjort av er båda!

Se till att ha en stabil inkomst först. Hur länge har du och din pojkvänn varit tillsammans? En god idé är att "skynda långsamt" dvs ta inga förhastade beslut. Att skaffa ett barn är ett heltids jobb, du kommer för alltid att vara dess mor och din pojkvän för alltid att vara barnets far. Tanken på barn känns lockande när man är nykär, men tänk även ett steg längre, kommer du att stå ut med tanken i fortsättningen också, även om det skulle ta slut mellan er?

Jag menar verkligen inget illa med detta, så jag hoppas att du förstår mig och att du inte tar illa vid.

Hej,

Jag känner igen mig hos många av er som skrivit, men ändå inte. Jag och min sambo är ganska gamla (jag 26 och han 28) vi har båda fast jobb och bra ekonomi och har varit tillsammans i snart 5 år. Jag har länge velat ha barn men har velat vänta tills allt är ok med jobb och så. Nu är min längtan så stor och det passar verkligen bra i vårt iv. Men min sambo vill inte. Han vill vänta några år till. Han vill satsa på karriären först. Men min längtan är så stor och vår relation har knappast blivit bättre av detta. Jämt och ständigt bråkar vi. Vad ska jag göra? Är det bäst att gå ifrån varandra om vi redan har så olika syn eller hur ska jag få honom att förstå att livet inte tar slut bara för att man får barn?

"En som längtar såååå"

barnlangtan : Guud jag känner med dig, jag har alltid velat ha ett barn som ung, är sanrt 20 och min färstman 21, känner det att vi verkligen inte vara gamla föräldrar, du måste verkligen tala med din sambo, vill han vara typ 50 år och era barn 20 ? Alltså ni måste disskutera om vad som är bäst för just er, karriär eller barn? Jga har tur som har en i mitt liv som senast i 23 års ålder vill vara pappa, men att vänta ngr år till efter 28 det är att ta i :O

Hej,

Blev så glad när jag såg att någon svarat på mitt inlägg. Eftersom jag för det mesta har denna diskussionen med min sambo så var det skönt att få bekräftat att det inte är jag som är helt off i mina tankar.

Vi har redan diskuterat att jag gärna vill ha barn nu, för att inte vara för gammal när barnen / barnbarnen växer upp men det är inget som gjort att han tänkt annorlunda. Han menar på att vi inte är så gamla och att vi ska ta det lugnt, den tiden kommer.

Vad ska jag göra för att få honom att förstå?

Det är inte heller det att han inte gillar eller vill ha barn överhuvudtaget som får honom att vilja vänta. Han älskar barn och det märker man särskilt när vi träffar mina syskonbarn och de älskar honom. Kommer jag själv o hälsar på så frågar de alltid efter min sambo och är han med så spenderar han mer tid med barnen än han gör med oss vuxna. Det är dels därför som det gör det så svårt för mig att förstå varför han inte vill ha en egen knodd nu??

Snälla jag behöver lite tips........ tack........

Sitter i samma situation, jag vill ha barn om något år men han vill vänta jätte länge(flera år)

Jag fyller 20 i år och han 22. Vi har snart vart tsm i 3 och ½ år.

Jag har alltid viljat vara ung mamma och han vet om det.

Jag försöker prata med honom men han vägrar, han tycker att ett barn kommer ta hans liv ifrån honom. att det inte finns några fördelar med barn.

Jag vet inte vad jag ska göra eller ta vägen , mår mycket dåligt pg av honom :(

För några dagar sen när vi prata sa han att om jag blev gravid tidigare vill han att jag ska göra abort, och det är något jag vägrar o det vet han. :(

Jag längtar något så enormt, har gjort det ett tag, och det som är jobbigt är att få veta att kompisar är gravida just nu. Och de är jätte glada och pratar om det massor, (är jätte glad för deras skull) men jag mår bara sämre av att höra för att det påminner mig om att min kille inte vill ha barn.

Vet inte vad jag ska göra längre :/

Någon som vill prata över msn som har det samma ?

Ingen som är i samma situation som har det liknande som vill prata ? :/

Steeephi, jag är i samma situation som du. Kanske kan vi prata vidare?

jag satt i samma situation innan tills min man en dag sa att han ville... det tog över 3 år. Så jag förstår det jobbiga i situationen mer än väl. Hoppas han ändrar sig.

Steephi: När jag blev gravid så tyckte min sambo att jag skulle göra abort. Men efter en dag så hade han vant sig med tanken. Och nu är han världens lyckligaste blivande pappa:) Nu ser han ingen orsak till att inte skaffa barn nu. Men förut var han nog fast vid att vänta flera år, så de kan ändra sig. Men det bästa är ju att få dem att inse att livet inte slutar när man får barn, före man blir gravid.

Är den här tråden fortfarande igång? För jag skulle behöva prata med någon om sånt här.

Linda, hur går det för dig? Jag sitter i en liknande sista som trålstrutarna, dock har varken han eller jag barn sen innan..