Ivf i september

Hej

Jag har genomgått IVF och det är en resa som innehåller allt du beskriver om känslorna! Det kommer bli en tuff mental resa men samtidigt har man så mycket hopp som driver en vidare. Vissa klarar hormonbehandlingarna bättre än andra, själv mådde jag relativt ok, vallningar, dålig sömn och humörsvängningar. Viktigast i detta läge är att din sambo inte tar åt sig och att det inte är personligt mot honom. Man kan nämnligen inte kontrollera sina känslor :-)

Vi gick igenom 5 behandlingar och 3 frysta försök, känner att jag har mycket att berätta - fråga på om du vill!

Är gravid i vecka 14 nu....

Nästa fredag den 6sep är min mens beräknad så det börjar närma sig med behandlingen är så ivrig vill bara få det gjort väntan är så jobbig för något man inte ser framemot förrutom resultatet såklart hehe. Var ganska snurrig av all information när vi var där för att få reda om behandlingen hur den går till. men dom på akademiska uppsala var så underbara alla var super gulliga som vi pratade med så känns som vi är i bra händer. rädslan är den att jag vet att det inte är säkert att det funkar första försöket men svårt att låta bli att ha höga förhoppningar, mina chanser ser i för sig bra ut säger mina läkare. vi har tre försök sedan måste vi gå privat och betala för ivf. Jag ahr diagnos pco där av orsaken till detta så jag kämpar med att hålla vikten för att förbättra mina chanser så det är mycket att tänka på . du har gjort många behandlingar måste vart väldigt jobbigt men kan tänka mig att det var värt allt när du väl blev gravid.kommer inte på nå speciell fråga just nu så, eller förresten vilket sjukhus har du gjort dina behandlingar på? . det jag inte längtar efter är att ta ut ägget som ska vara det jobbigaste och kan vara ganska smärtsamt, men jag tror jag ska klara de ganska bra jag är van vid extremt jobbiga mensvärkar. sprutorna som jag ska ta känns inte jobbigt heller , har både mamma och bror som har diabetes så kändes inget jobbigt att behöva ta sprutorna på sig själv :). men men vi får se hur det kommer bli jag hoppas för allt att detta kommer fungera.

Hej :)

Jag har ska på onsdag den 5/9 göra ett graviditetstest efter att ha gått igenom en IVF. Blev plockad måndagen 19/8 och befruktat ägg sattes in 21/8 :) Vi fick vid äggplocket totalt 11 ägg, men det blev i slutänden totalt fem fina befruktade ägg, ett till mig och fyra i frysen. Väntar med spänning och jag kan lova det känns som en evighet att gå och ruva dessa 14 dagar innan man ska göra grav.testet. :)

Började med Synarela nässpray, sedan injektioner av Menopur följt av ägglossningssprutan Otrivelle och nu avslutningsvis Crinone morgon och kväll i 14 dagar.

Äggplocket var jag också nervös för men det gick fantastiskt bra det med, lite trött några timmar efter och sedan öm i några dagar men inte så som jag hade förväntat mig alls. Att ge sig själv injektioner var väl lite gruvsamt det med men jag vande mig rätt snabbt och sedan gick det av bara farten. Det kommer gå bra för dig med! :)

Jag har däremot i dagsläget fått lite sämre tålamod och svajjar lite upp och ner ibland i humöret, hoppas det ger sig snart då det kan bli lite tufft för både en själv och de övriga familjemedlemma. Men som sagt, jag tror också det är viktigt att ha en partner som inte tar något personligt utan förstår och finns som stöd.

Kram & Lycka till! :)

Hej på er igen!

Oneheart hur har det gått för dig blev de något plus på stickan? och vilket sjukhus har du gjort behandling på? jag själv är inne på tredje dagen med sprutan puregon, det funkar än så länge helt okej men känner mig redan väldigt öm/ont i buken och humöret är inte på topp alls, höll mig under hela arbetsdagen idag men när jag väl kom hem börja jag bara stört böla jag mår bara skit just nu redan o vette faan. så svårt vet man att det kommer funka då kan man stå ut denna tid men ovetandet om de funkar eller ej är fan obeskrivlig. på onsdag ska jag börja med två sprutor fortsätta med puregon och även börja med olgalutran ,på torsdag ska jag ta blodprov hoppas allt ser bra ut. En väldigt bra sak är att man har frikort och även gratis medicin med allt.

Hej igen! , jag har nu efter mycket gjort fått tillbaka ett befruktat ägg och tre nedfrusna. har gått ett par dagar nu sedan de sattes i andra dagen var jag väldigt öm o kramper ibland i buken. Idag känns de mycket bättre känner bara lite öm i vänstra delen av buken men inte så mycket mer står i papprerna att man kan va öm o svullen bara de inte blir värren . Hur hade ni det efter insatt befruktat ägg? kände ni av någonting, vet ej om jag ska ringa till kliniken när jag inte har nå speciellt ont bara öm kanske lite svullen men inge mer.

Hej.

Jag/vi har gjort 3 behandlingar så här långt. På första behandlingen plussade vi i 2 veckor. Var så otroligt glad, men sammtidigt lite skeptisk då det kändes väldigt overkligt. På julafton började jag blöda. Jag har då aldrig blödit då mycket i hela mitt liv. Bara sätta sig på toa var som å kissa tjockt blod. Bara rann ut och gjorde galet ont. I och med att det var på jul så var IVF stängt så vi kunde inte ta oss dit eller fått ringa för å bli kontrollerade. Gynakuten hade 6 timmars väntan.... Till slut kom vi Tillbaka till IVF den 9 jan...(fruktanvärt jobbig tid psykolosiskt) och då visas inget mer plus. Dom andra två gång har det inte fäst alls. Första gången var jag spänd i brösten hela tiden fram till mf. De andra två gångerna så försvann det ömma efter 1 vecka. Ju längre man gör detta ju mer sätter det sig på psyket, även om jag tror mig vara stark, Men man vill ju så gärna fram till målet så allt annat blir mindre viktigt.... Nu är vi på privatklinik och har börjat behandling. uttag beräknat om två veckor.... Håller alla fingrar och tår att det ska gå bättre denna gången.

Lycka till!

Hej på er. Jag är ny här och är så himla glad att ha hittat den här sidan. Jag känner ingen i min omgivning som har gått igenom IVF, så det är svårt ett göra sig en idé om vad som väntar. Det är därför underbart att ha hittat er att prata med!

Jag funderar mycket och är allmänt sett rätt orolig för vad som väntar. I vårt fall är det min man som har problem med väldigt få "välfungerande" spermier. Det verkar som att allt står rätt till från min sida, men det hjälper inte att jag är 36 år gammal. Så vi har blivit rekommenderade att inte vänta. Jag vet inte vad jag ska tro, kommer det här att fungera? Tänk om det inte fungerar alls? Har någon av er samma erfarenhet? Dvs. att problemen enbart ligger hos er man? Okar det chanserna?