HOPPAS PÅ BLI GRAVID 2014

Håller med om den där sk klyschan.. Försök att inte överanalysera. Jag blev grymt besviken härom månaden när jag tyckte att jag hade en massa gravidsymptom och så var det bara kroppen som spelade mig ett spratt. :-( Nu försöker jag att tvinga mig att tänka på något annat så fort jag kommer på mig själv med att känna efter "för mycket". Det går ganska bra.. :-P

Idag har det "huggit till" vid flera tillfällen i "tjejmagen" på mig. Antingen är det mensen som är på g eller så är jag gravid. Men jag ställer in mig på att jag inte är gravid. Det blir bäst så.. Eftersom min mens är oregelbunden så har jag ingen bra koll på när den ska komma. Idag är det nio dagar sen äl (enligt äl-test).

Lycka till alla som kämpar och längtar. Skönt att man inte behöver känna sig så ensam här. Och att man kan få ventilera lite tankar. Det är bara min sambo (såklart!) och min bästa kompis som vet om att vi försöker få barn. Hur öppna är ni med att ni försöker få barn?

Det är så jäkla jobbigt detta. Känner efter och överanalyserar o håller på. Dessutom är vi grymma på att lägga skulden på oss själva när det inte funkar. Det funkar nog inte för att jag:

-tänker på det för mycket. Fy fan va korkat stämmer ju inte alls!

-tog det där glaset vi. 1glas eller två kommer inte ställa till det.

-inte är i bästa formen. Klart det hjälper till, men inte avgörande om man inte är välldigt överviktig.

-inte bara slappnar av o låter det hända. Hur exakt ska man kunna göra det? Skulle gärna gå på en kurs för detta.

med mera. Vi kvinnor måste sluta lägga skulden på oss själva för allt där ute som är utom vår kontroll. Jag gör det och särskilt i skaffa barn resan och måste sluta tänka att det är mitt fel. Det kommer förhöra mig. Borde det inte finnas grupper, typ som AA-grupper, där man kan ventilera och få stöd?

hej, mitt namn är Jenny och jag är ofrivilligt barnlös.

Förgöra mig, menade jag.

Christelle78, det låter lovande med hugg 9 dagar efter äl! Hoppas hoppas! Gällande hur öppen jag är med att skaffa barn, i början höll jag det helt för mig själv. Min sambo vill inte att andra ska veta. Men efter hand så har mina närmaste fått veta att vi försöker. Det har varit skönt att få prata med någon om det och jag har dessutom haft två missfall som varit otroligt bra att ha nån att prata med. Sambon förstår inte som en tjejkompis gör.

Bra skrivet Lula! Jag har nog innerst inne dåligt samvete för att jag äter en del skräpmat... Och för att jag har lite övervikt (BMI ca 27)... Och för att jag inte kan låta bli att tänka och längta efter barn... Tänker att mina tankar stressar min kropp. :-/ Måste fortsätta att försöka koppla av.. så gott det går. *suck* Dina ord var peppande, Lula. Man är ju bara människa lixom. :-)

Jag har oxå haft två missfall, innan jag fick min lille son. Inte kul alls. Tänkte naivt förut innan vi började försöka få barn nr 2 att nu har jag banne mig haft mina missfall och att nu borde jag vara förskonad. Men så är det ju inte... Först ska man lyckas bli gravid... sen har man dom där första jobbiga veckorna då missfallsrisken är högre. Jaja, en sak i taget. Önskar att jag kunde vara lika cool och lugn som min sambo.. Men det är ju inte i hans kropp allting händer..

Bra Lula att du snackar med nån kvinna om dina känslor också. Du har helt rätt i att det faktiskt behövs en annan kvinna för att få full förståelse. Männen gör ju såklart så gott de kan, men det är omöjligt för dem att föreställa sig pressen man lägger på sig själv att en graviditet inte bara ska fästa inuti kroppen, utan även bli kvar!

Jag själv lade all skuld på mig under den tiden vi försökte. Jag är lite överviktig till exempel. Kanske jag hade för skuttiga hormoner? Kanske jag har levt ett för hårt liv innan? (bakgrund som missbrukare). Jag trodde allt var mitt fel att det först inte blev något. Dessutom hade jag haft oskyddat sex med en tidigare relation i ett och ett halvt år utan att jag blev gravid! Jag var skräckslagen, faktiskt ända tills jag såg filmerna \"Life before birth\" och \"The great sperm race\" (tror de heter så). DÅ insåg jag hur oerhört mycket slumpen och timing spelar in!

Informationen jag fick från de filmerna hjälpte iaf mig. De finns att se gratis via Internet.

Ska spana in de filmerna! Tack för tipset Alvamasonen.

Nu är jag dock helt säker på att jag blivit gravid denna månad. På äl +3 bara men jag har en känsla bara. Och det pirrar bekant i livmodern. Den börjar förbereda sig för att ta emot den lille! :-D om 12 dagar får jag veta säkert! ;)

Hej! Mitt namn är Karin och jag är ofrivilligt barnlös.

Spännande Lula och underbart skrivet! Våra AA-möten pågår här, i ett annat liknande forum, med sambon, mamma, hans mamma, m.fl. Det hjälper att prata, så det gör vi! Inte med alla, men många vet, och fäller inte onödiga dumma kommentarer som 'ska inte ni ha barn' m.m. Igår på Nyhetsmorgon var det ett inslag om manlig infertilitet, det är inte heller lättare... Rådet från killen somi princip inte hade några spermier var: PRATA.

Tack Alvamazonen för filmtips. The great sperm race har vi sett, ska nu kolla in den andra.

BIM 2014:

Beija-flor 25/8

Christelle78

Cilea

Esphe

Eva-Ann 30/6

Jaffa 30-31/5

jess1234

kaca75 13/8

Knyttan

Lazzy 15/6

li.helena

LillaElin

Lula 22/8

Miranda81

Nallepia

Natalia08 10/8

Sandra1979

Wheelock

Yazzooo

GRAVIDA:

Alvamazonen

Bino89

Ducksie

elli96

emelie.ej

Flora

Friiida

GojaOlsson

Jessica.

Kikyjo

Lindizz

Lizard

MissHaag

morsan91

mtk90

Nikoba

Pillis30

Pumba2012

saltsill

Sixtrid

solidag

Soo86

Vincit

Glömde länken: http://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon?video_id=2867889

Hej, jag heter Anna och vet hur det känns att vänta längre än snittet på en graviditet.

Jag är med övertygad om att slumpen spelar enorm roll. Visst, om man inte har äl tex bör man förstås få igång den för att chansen ska finnas, men i övrigt - slumpen. Ni, eller jag, gjorde inget fel. Otur bara! Det enda fina är att det iaf kommer en ny chans om och om igen! Hejja er och hoppas på nya plus denna månaden!

Hej jag heter Liza och jag kan inte bli gravid utan konstgjort hjälp.

känner igen allt det du skriver om Lula, jag gjorde fel, jag tänkte för mycket, det är något fel på mej, jag, jag, jag! Inte en enda gång hade jag tanken att det möjligen kunde vara sambon eller slumpen. Sen när det visade sej att det faktiskt var mej det var fel på kände jag liksom "ja det visste jag väl", klart jag kände mej ledsen men jag var samtidigt glad att få veta varför, slippa alla funderingar och spekulationer. Och dessutom så fick jag ju samtidigt veta att det förmodligen skulle gå att lösa vårt problem ganska lätt, fem små tabletter gjorde susen för mej. Sen var det bara det där med slumpen kvar och aaaaldrig hade jag trott att vi skulle ha sån tur att det gick på första försöket men det hade vi =)

angående vilka som visste om vår önskan att bli gravida så höll vi det först för oss själva, men efter några månader berättade jag för två av mina närmsta vänner. Det har vart guld värt att kunna ventilera med dom! Så ni som håller det för er själva kan jag inte annat än rekommendera att välj ut en eller ett par riktigt bra vänner att berätta för, det gjorde i alla fall stor skillnad för mej.

Hej. Pernilla heter jag och efter 5 års misslyckafe försök hat vi på hjälp blovit gravida. Blir ett tillskott i oktober.
mitt tips till alla som försöker är att göra en utredning! Ångrar inte att vi gjorde det, den gjorde vi 2010. Från det att vi började göra IVF kunde jag och min sambo släppa hetsen runt att pricka äl och varför fungerar det inte och alla dom tankarna vilket var jätteskönt. Vårt fall drog ut på tiden med 7 månader då jag blev sjuk sen gick alla försöken undan. De två sista gjorde vi privat. Drt visa sig med utredningen att kvaliten på mina ägg inte var så bra så vi fick inte många föraök gjorda varje gång. Just nu känns det oviktigt. Ett pyre gör min mage stor sen har vi ett möjligt syskon i frysen för framtiden. Men nu är vi här och njuter.
lycka till alla! ♡

Glädjetårar bränner bakom ögonlocken när jag läser era inlägg, Lizard och Pillis30 <3 Jag önskar med hela mitt hjärta att alla här som försöker ska lyckas NU! Glädjetårar all around!

Hej Jag heter Natalia ,jag och min man har försökt nu i snart 1 år.Mina vänner vet vad jag går igenom och de försöker stötta mig men de förstår inte riktigt då de inte alls går igenom det jag gör. För lite mer än 2 år sedan fick jag en tumör på livmodern som var ca 18cm.Lärkarna förklarade att jag aldrig skulle kunna få barn för de va tvungna att operera bort min livmoder. Men kvällen innan jag skulle operera bort livmodern kom en läkare in och sa att hon vägrade ge upp och bad mig ge henne chansen till att få rädda min livmoder då jag va så ung.Jag gick med på detta men, hade konstant smärta och åt smärtstillande,... under 6 månaders tid hade jag haft 8 operationer.Jag låg på sjukhustet mer än vad jag var hemma, då smärtan tog över hela mitt liv....Lärkarna sa att det var samma smärta som att föda ett barn.Efter ett bra tag fick man bort denna tumör och man lyckades rädda min livmoder.Efter bara 2 månader fick jag 2 nya tumörer som de lyckades få bort rätt fort för de var inte så stora som den första.Men då fick jag och min man ha samtal med 4 läkare som förklarade att skulle vi vilja ha barn så är det dax att börja försöka.Då jag tydligen kan få detta igen och då kanske man inte alls lyckas rädda livmodern.Så det har vart en del press mina vänner och de runt omkring mig har inte riktigt förståt vad jag har gått igenom.Men min läkare har sagt att det inte är konstigt att de kan ta lite tid då min kropp taget en hel del stryk.Man har kollat mina ägg och allt ser bra ut.Idag är jag frisk och jag är otrolig glad över de.Att jag ens får chansen nu att försöka är jag otroligt tacksam för eftersom vi i början fick info om att det aldrig skulle hända.Jag skulle aldrig kunna bära på ett barn , men nu idag har jag den chansen och jag tänker inte ge upp! Självklart är det jobbigt när man blir besviken varje månad men jag har hoppet om att en dag så får jag min bebis.

Ducksie! Tvillingar, wow vilken glädjeflax! Och Natalia, vilken kamp! Hoppas det lyckas snart på egen hand, men har ni pratat om assisterad befruktning annars? Känns som ni inte skulle behöva försöka så länge själva om det inte lyckas. Kramar!

Åååå.... Jag blir rörd till tårar av alla starka historier. Hoppas på lyckliga slut för oss alla! Natalia, vilken kamp o vilken tur att läkaren ändrade i sista stund! Det kommer gå vägen för er. Jag kan förstå om det kan vara svårt för dina vänner att fatta hur jobbigt det är. Tur vi har varann i liknande situationer med samma längtan.

Är så lycklig att jag hittat hit till denna tråd med alla dessa fantastiska kvinnor.

Min historia ser lite annurlunda ut. För mig har min kamp för familj och barn börjat för tio år sen när jag träffade min sambo. Har fått bearbeta honom långsam då han inte viste om han ville ha fler barn. Han har en dotter sen tidigare som fick komplikationer under förlossning och lever med en cp-skada, ganska lindrig men den påverkar hennes motorik och tal. Sambon har nog blivit lite bränd av denna traumatiska första gång och kännt sig tveksam till att göra det igen o ta risken. Så detta har naturligtvis påverkat vår relation och vi har tvivlat och vänt o vritt. Vid ett par tillfällen har jag tagit upp ämnet på allvar och vi har bestämt att vi ska skaffa ett barn sedan har han ågrat sig igen direkt. Men nu äntligen efter jag har fått inse att om jag vill leva med den här mannen så får jag göra det utan barn så sa han ok till en liten. Och nu så tycker han att det ska bli jätteroligt och försöker pricka äl o längtar han me. Det har förstärkts efter mf 2 Hans engagemang och han vill lika mycke som mig nu. Nu vill man ju bara att det ska hända. Så man får längta till magen kommer o första sparkarna o den juvliga lilla bäbisen tittar ut.

Hu Natalia. Vilken resa. Fantastiskt glädjande att du har kommit så här långt!

Tack kaca! Ja, det är svårt att förstå; man önskar sig en liten och får en till på köpet! Vi har haft världens tur med babyverkstaden. Önskar jag kunde dela med mig så att ni andra också lyckas. Känns så orättvist att vissa ska behöva kämpa så länge... Ni är starka, allihopa! Ni tvingas till det, men ni är fruktansvärt starka!

Ja, vilka resor ni har gått igenom. Jag hoppas verkligen att det ska lyckas för er alla! Det är ni värda, alla gånger om. <3 Kram på er alla!

Nu går jag här och väntar på att den där mensen ska komma.. Tar lixom ett extra djupt andetag varje gång jag går på toa och ser efter om mensen har kommit. Förra menscykeln var på bara 21 dagar och denna cykel är jag inne på den 22:a dagen. Tänkte ta ett graviditetstest nu på morgonen, men det sket sig.. Inte så att testet visade neg, utan det visade sig att jag inte hade ngt test hemma. Å jag som hade för mig att jag hade köpt... Får väl ta och köpa ett idag och göra ett nytt testförsök imorgon bitti. *håller tummarna*

Ta hand om er! Håller hårt i tummarna för oss alla. :-P

Tack för allt stöd underbara kvinnor! Jag hoppas vi alla får vårt plus snart för de förtjänar vi :)

Mens beräknat imorrn tror inte de blir ngt denna månad heller :( då jag har humörsvängningar som jag alltid har innan.

Hej, Elin heter jag och är diagnosticerad med infertilitet orsakad av manlig faktor. Jag är 30 år och slutade med p-piller i dec 2012 men började inte försöka bli gravid på allvar förrän i april 2013.

Månaderna gick och menstuationerna kom. Förvånande tyckte jag då jag varit gravid två gånger tidigare och blivit det direkt. I dec 2013 köpte jag och sambon Clearblues spermatest, vilket blev ett negativt sådant ( mindre är 20 milj/ml.) så vi bestämde oss för att kontakta Reproduktionscentrum för att starta en utredning. Efter 2 spermaprov kunde man konstatera att antalet och motiliteten hos spermierna var lågt, men inte för lågt. Han låg precis på gränsen, 20 miljoner/ml och en motilitet på 57%. Så det fanns ju en chans. Men läkaren tyckte att det var lika bra för oss att ställa oss i kö inför IVF eftersom det är den behandling med bäst resultat. Behandlingen skulle starta när jag väntar min mens i nästa vecka, men eftersom mensen innan kom tidigt var det försent att göra HSG när RC öppnade igen efter semestern 4:e aug, och de vill göra denna undersökning innan IVF-behandlingen. Så behandlingen blir uppskjuten till i början av september och den mensen jag väntar då. Har i alla fall hämtat ut alla sprutor och vagitorier, så de ligger här hemma och väntar på att börja användas. Lite jobbigt att behöva vänta en månad till, men å andra sidan har jag ju väntat 16 månader så jag kan nog vänta en till. ;)

Däremot visade utredningen att jag hade låga nivåer av TSH, så jag kontaktade husläkaren som gjorde alla möjliga tester, men det var nog bara något tillfälligt för alla sköldkörtelprover var helt normala! Ingen fel på mig alls! Känns bra!

De ger oss ca 40% chans att lyckas med IVF-behandlingen. Om den gör det skulle vi i så fall få ett litet junibarn. Inte helt fel! Jag känner mig hoppfull. Plusset kommer, men när vet vi inte.

Det var min/vår story! Bifogar en BIM-lista med nytt datum för mig.

Hoppas på många plus denna månad! Kram på er!

BIM 2014:

Beija-flor 25/8

Christelle78

Cilea

Esphe 15/8

Eva-Ann 30/6

Jaffa 30-31/5

jess1234

kaca75 13/8

Knyttan

Lazzy 15/6

li.helena

LillaElin

Lula 22/8

Miranda81

Nallepia

Natalia08 10/8

Sandra1979

Wheelock

Yazzooo

GRAVIDA:

Alvamazonen

Bino89

Ducksie

elli96

emelie.ej

Flora

Friiida

GojaOlsson

Jessica.

Kikyjo

Lindizz

Lizard

MissHaag

morsan91

mtk90

Nikoba

Pillis30

Pumba2012

saltsill

Sixtrid

solidag

Soo86

Vincit

Kul att höra en uppdatering från dig Esphe. Önskar dig ett stort lycka till!

Intressant att läsa era historier, det verkar som allas är väldigt olika, det enda som stämmer för alla tycks vara att längtan efter ett barn tar lång tid. Tänk vilken tur att vi lever på 2000-talet så vi kan få hjälp.

håller tummarna för er alla att ni snart får det bästa beskedet i världen!

Hej! Jag följer er lite grann på håll <3 Tack för att ni delar era historier <3 Underbart att få dela tankar, rädslor men också hopp.

Jag hakar på iden om AA-möten J

Helena heter jag. Jag och min man är inne på fjärde året av längtan. Vi har haft tre försenade missfall (varav en graviditet var trillingar). Två spontana missfall och ett utomkvedshavandeskap där de operade bort höger äggledare för att den sprack för att fostret satt sig där.

Vi började ganska tidigt i vår längtan utredningen, den började först med några prover. De såg att jag hade förhöjda värden av prolaktin och trodde först det berodde på en hjärntumör så en utredning börjades, men det visade sig vara ett tillfälligt dåligt värde. Under resans gång framkom också att jag hade PCO, hade inte alltid ägglossning, så jag fick hormonstimulerande och senare under utredningen framkom att jag hade kardiolipidantikroppar och som kan ställa till det med att ge blodproppar hos fostret. Jag fick behandling med blodförtunnande läkemedel före och under graviditet.

Nu i februari fick jag dessutom veta att jag hade en balanseradkromsomavvikelse.

Lite dumt att de inte gjorde hela utredningen från början utan bara några prover i taget, vilket kunde sparat enormt mycket tid och tårar. Kromosomavvikelsen innebär inget för min del, men mina foster har ungefär 80% chans att bli gravt utvecklingsstörda och troligtvis kommer de dö redan i magen och gör de inte det räknas de inte leva många dagar. Vi var på genetisk rådgivning i maj. Där bestämdes att våran nästa resa bär av mot IVF/PGD. PGD innebär i teorin en vanlig provrörsbefruktning men de kollar emryot före de sätter tillbaka det. Chansen är lite sämre än vanlig IVF. De tycker att vi ska försöka själva om vi orkar eftersom det kan öka chanserna lite för oss. Men för tillfället orkar vi inte det. Eller ja vi skyddar oss inte, men jag tar ingen behandling och vi undviker ägglossningsperioder.

Nu är nästa steg 15 september inskrivning på RMC i Linköping som jag antar ska utreda om vi är kandidater för PGD, och därefter skickas en remiss till Stockholm eller göteborg. Väntan kommer där efter tror jag kommer vara allt från tre månader till ett år.

Tack för att ni finns <3

Älskade tjejer!
Jag har inte läst något idag men måste be om er hjälp. Jag är på BIM idag och gjorde ett test. Ett testa tidigt men är jag gravid? Är det två streck om teststrecket än väldigt svagt... Har bild i dagboken

Mitt gravtest var negativt idag, så det är väl bara att fortsätta att vänta på att mensen ska komma...

Kram!

Håller tummarna Christelle! Det där är positivt Knyttan! Håller tummarna att nästa test är klart å tydligt så du får vara säker! Yey iallafall!! Glädjerys i kroppen!

Hoppas det ändras om ett par dar Christelle! O hoppas det blir plus för dig Natalia!

Jag sitter o förundras över detta mysko surr o pirr i livmodern. Är det nån annan som känt det? Känns som en humla som surrar. När jag kännt detta surr så har jag varit gravid. Men det är tidigt det kom denna gång. Äl + 4 verkar ju lite tidigt för ägget att fästa.