Är så förbannad!!

Faan vad skönt!!

Ja du, Men så e det men den åldern..... Alla tror sig veta bäst i sin egna ålder och lika mycket rätt har ju du om din åsikt som hon har.

Men jag förstår dig verkligen!

Styrkekramar!

När man är så pass ung tror man att man vet allt, och man ser sig själv som vuxen. Vi som har varit så unga, men levt ett par år till förstår lite mer, och vi har också insikt i att vi lärt oss en hel del sedan vi trodde vi visste allt ;) Det går inte att prata med dem. Livet får lära dem, på samma sätt som livet lärde oss. Inget ont sagt om unga mödrar, men lite mer mognad skulle nog inte skada innan man skaffar barn i vissa fall. På den här sidan ser man ofta uttryck för chocken det innebar att få barn. Allt var ju inte rosaskimrande lull-lull! Ofta får jag hålla i mig för att inte skriva vad jag tycker om att skaffa barn så ung. Jag får påminna mig om att alla gör sina val och har rätt att göra det. Jag kan bara tycka att vissa saknar livserfarenhet att grunda sina val på. Vad jag vill ha sagt är väl egentligen att du inte ska ta åt dig ;) Det är ingen vuxen människa som skriver så, utan en skolungdom. I alla fall mognadsmässigt. Det är mest synd om henne då hon kommer få ett brutalt uppvaknande när hon inser vad det verkligen innebär att ha barn. Kram på dig!

Jo, jag vet att jag inte ska ta åt mig och håller med om precis allt du skriver, du har rätt! Men vissa dagar känner jag bara mer frustration över att man måste kämpa så för att få något som är en självklarhet i livet.....och i vanliga fall brukar jag inte ta åt mig så mycket men just idag är en sådan dag när jag bara tycker allt känns så hopplöst......

Heej!

Jag kan inget annat än att hålla med dig på den här punkten!

Jag är själv inte gammal, fick mitt första barn som 22 åring, fyllde 23 år 15 dagar efter hon fötts & är nu 25 år fyllda & är gravid med vårat andra barn, som beräknas komma 28 april.

MEN, jag retar upp mig otroligt på alla kommentarer & synpunkter, även om jag inte har haft det svårt att få barn, alla har vi rätt till våra åsikter & tankar, absolut!

Om denna 18 eller yngre, tror sig veta att hon klarar av detta med barn & allt vad det innebär, fine det vet jag ju absolut inget om, bara hon själv.

men att uttala sig om att det är sådan panik & att man BORDE skaffa barn tidigt för att orka (?!) med barnet, är ju barra för löjligt i mina ögon!! :S

Jag har fått den stora gåvan från ovan, två gånger nu snart, & jag kan säga att även om jag älskar mina barn över allt annat, var jag INTE alls beredd på vad det innebar trots att jag var 22 år gammal!!

En total chock att helt plöttsligt inte bara ha sig själv & sambon att tänka på, att planera allt, att känna den enorma kärlek som ibland till & med fick mig att må dåligt psykiskt, för detta barn.

Hade vi valt att vänta några år till, hade det absolut, nu i efterhand, bara varit bra för våran del, vi hade mognat mera, spec min sambo som inte riktigt haft så lätt att ändra sig efter att vi faktiskt har barn & inte kan göra vad som helst när som helst....

Så hon vet inte nå vad hon pratar om!!

Det är inte BARA att skaffa barn, oavsett om man är 18 eller 22 eller äldre för den delen, man vet inte förrän man är där, om man är redo eller inte :)

Ursäkta att det blev ett långt inlägg ;)

Håller tummar & tår för att du/ni ska lyckas & att även ni får uppleva detta mirakel, ALLA är värda det, oavsett ålder precis som du säger!!

KRAM!

Jag förstår din frustation och har kämpat nu i 2 år själv (är äntligen gravid nu i vecka10) och man blir verkligen frusterad när 18-20-åringar börjar gnälla om de inte lyckats på 2-3 månader. Jag klarade inte av det och var inte alls aktiv i några forum under en period just pga. av det.

Alla har fortfarande rätt till sin åsikt och sina känslor, men ibland som känns det att jag hade velat ha ett forum för folk som är runt 30.

Jag tror definitivt inte att man är mogen att ta hand om ett barn när man är 18, i vårt samhälle är man faktiskt fortfarande barn (inte ens klar med gymnasiet). I andra länder är man på stadiet faktiskt att man är mogen men man har också blivit uppfostrad till det från allra första dan. Sedan i slutändan så tror jag att de flesta klarar av det när det väl kommer till kritan, för man har ju liksom inget val......

Jag håller tummarna att du lyckas snart, och jag känner verkligen till frustationen och stressen som växer för var månad. Jag kan inte säga något annat vettigt än att försöka fokusera på något annat. Då funkade det i alla fall för mig. Jag bytte jobb och hade fullt upp med jobbet, var jättestressad och pang då hände det. Men det är inte lätt att medvetet byga fokus....

Kram och lycka till!

Jag blir mest irriterad på det egoistiska tänket. JAG vill ha barn nu för att JAG vill vara en ung mamma, JAG vill dittan, JAG vill dattan. Men vad är bäst för barnet då?

Vad de verkar glömma är vad de kan erbjuda ett barn (och jag menar inte bara ekonomiskt). Man utvecklas enormt mycket mellan 18 och 25. Alla livserfarenheter och den mognad man samlar på sig innan man skaffar barn gör att man har större chans att bli en riktigt bra förälder. Det är vad jag tror i alla fall.

Och vadå orka? Jisses vad löjligt, som om jag orkar mindre bara för att jag är 30 när jag får barn. Nej, du, lilla 18-åring. Om något så orkar jag MER. För jag har livserfarenheter som gör att jag VET att oavsett vad som händer så kommer jag ALLTID att reda ut situationen, och jag klarar väl av att springa efter en 2-åring minst lika bra som en 18-åring! Löjligt.

Meeh, visst alla har rätt till åsikt. Men det känns ju lite som en knäpp på näsan för oss som försökt länge utan att lyckas. Vad är det som säger att vi inte orkar också? Min mamma var 31 när hon fick mig, jag var först. Min minste bror födde hon när hon var 40. Orken var densamma, tidsresurserna lite färre dock - för med tre barn och karriär hann hon inte lika mycket. Men det var också enda skillnaden. Den stora fördelen med att föda sent är att mormor/farmor o co hunnit pensioneras och kan sitta barnvakt nästan hur mycket som helst. ;-) Jag skulle gärna fått barn när jag var 20+ men då hade jag fel karl, med rätt karl har det inte blivit några barn. Och vill man - så orkar man. Viljan kan ju försätta berg, som det heter. :-)

HAHA oj vilken "vuxen" 18-åring... *ts* Syskonbarn!? men för i h**v**e....

Man vet inget om barn förrän man får barn själv! När jag var 18 ville jag absolut itne ha barn alls, ville inte ens hålla i mina äldre bröders barn. Sen när jag som 22 åring började fundera så insåg även jag att ja nog ville ha barn. fick första sonen som 23åring och självklart har itne ålder någon betydelse. Alla har vi en "tid" i livet när de händer....

Lider med alla som försöker länge å får kämpa och kämpa.. Ibland kan aj få dåligt samvete för att jag hade de så lätt. Men en sak jag minns så väl är den dag jag insåg hur "vuxen" man tycktes va i den åldern (18-19) Men GU' så omogen och löjlig man va :p

Jag håller med dig i varje ord! Bra skrivet! :) Att ha panik över att skaffa barn e lönlöst. är man barn själv ska man absolut inte ha barn själv! Skulle kunna citera mycket i ditt inlägg och säga hur bra de är men jag tror ja låter bli, vaknade precis en 1åring på övervåning som ropar efter vällingflaskan!

KRAM

Inte lönt att ödsla någon energi på vad en 18-åring skriver.Iden ålder tror man att man kan och vet ALLT...he

Nej, som sagt, inget att ödsla tid på och idag känns allt mycket bättre! :-) Ibland blir man bara så trött på att lyssna på folk ;-)

Tycker bara debatten om vem som är bäst mamma, ung eller gammal, blir för mycket ibland! Det är väl mamman och barnet tillsammans som är det viktigaste och finaste, inte när man blir mamma :-)

Ja förstår din frustration men känner hon sig redo att skaffa barn när hon är 18 så kanske hon är det, vad ver jag. Men det är självklart att man ska fundera på om man kan ge barnet bästa förutsättningar för allt den behöver oavsett ålder. Man fårju tänka på att det finns ingen tid till att gå utoch festa, resa, träffa andra eller umgås med sin partner ostört. Oandra sidan så vet jag flera 30 åringar som önskar barn som deffinitivt inte är redo för det så vad är det som säger att nen är mer redo som 30 åring änsom 18 åring?

Kanske kan det vara så att mognaden inte sitter i åldern? Kan inte hålla med om att alla förtjänar att bli föräldrar häller då jag har flera som lyckats på första försöket och är de sämsta föräldrar, och då är dessa både 18 och 30. Det är svårt och man ska inte dömma bågon vare sig de är 18 eller 30. Mognaden sitter inte alltid i åldrn

Något annat som är frustrerande är de som förväntar sig att man ska ha barn vid 30 och de som inte har det är det något biologiskt eller genetiskt fel på. Men de kanske är de som inser att de inte skulle bli bra föräldrar och därför avstår? Eller så kanske de bara inte vill ha barn? Men detta är en annan diskussion.

Vad jag försöker säga är man ska ibte dömma någon 18 som 30. All styrka till er som vill ha barn, det är bara ni som vet om ni är mogna eller inte, er ålder ska inte ha någon betydelse!

Det var ju inte precis det som var tråden vilken ålder som är bäst att skaffa barn i, jag blev upprörd för att jag fick höra att vi som är äldre inte orkar ta hand om barn och att man vi 18- års ålder har panik och oroar sig för att man inte ska få barn! Det känns väldigt jobbigt att höra när man själv har försökt i flera år och är ofrivilligt barnlös........

Bra och dåliga mammor finns i alla åldrar, det kommer det alltid finnas och det är inte det, det borde handla om heller. Tycker bara att ingen har rätt att döma andra om vad som är rätt eller fel.....min enda mening med det jag skrivit har varit att jag hade en dålig dag och när man kämpar för något så mycket och önskar sig något så hårt, år efter år efter år....då gör det jävligt ont när en som inte ens har hunnit få erfarenhet av livet än, kan sätta sig på sina höga hästar och titta ner på oss andra och döma att vi har ingen ork att ta hand om barn för att vi är äldre! Det gör jävligt ont!!!

En stor styrke kram till dig! Tappa inte hoppet, snart står du där och har plussat!

Jag tror inte att någon som inte har barn vet inte vad det innebär förrän man får det själv . Kvittar nog om man är 17 eller 35. Så håller helt med dig. Men till er som skriver att 18 åringar tror att dom vet allt, dom vet lika mycket om hur det är att ta hand om ett barn som en 30 åring som inte har barn.

Massa styrke kramar till dig ! Det är snart din tur ska du se! (:

Att rent praktiskt ta hand om ett barn kan väl de flesta. Det är nog ingen som menar att en 18-åring inte fixar det. Men en 30-åring hade nog inte påstått att hon vet hur det är att ha barn för att hon har syskonbarn ;) Det kan bara komma från någon som saknar insikt i vad hon INTE vet, vilket ofta är fallet när man saknar livserfarenhet.

Jag som studerat de olika faser som ungdomar genomgår, kan intyga att de "tror sig veta allt" i den åldern. Det tillhör den perioden, att känna sig oövervinlig o att man klarar allt i världen. Därför som många minns tillbaka o känner igen sig. Nästa fas blir att "flytta hemifrån osv" o då upptäcks verkligheten med räkningar o ansvar. Plötsligt är man inte lika självsäker...

Jag fyller 30 1,5 månad efter bf till mitt första barn. Säger ofta att jag inte hade klarat detta så bra om jag inte väntat. I 20+åldern hade jag sparkat ut pappan omkring v 9 pga hormoner o annat;-)

Stort lycka till o snart är det din tur att plussa! Tills det skett så är det bara att fortsätta att dela med sig av de dåliga dagarna;-)

Ja nej det kan jag hålla med om. Syskonbarn och eget barn är ju verkligen inte det samma och troligtvis hade en som är äldre inte sagt så. Förstår helt hur du menar :)

Tycker bara du är lite smått elak av att man som 18åring inte få vara rädd att inte kunna få barn. Även fast man är ung kan man väl ändå få känna den känslan?

Åldern spelar ingen roll, utan det är familjeförhållandet osv tycker jag, är man 18år och anser att man vill ha barn och känner sig redo har den rätta ekonomin osv så tycker jag visst då kan man skaffa ett barn.

Jag var själv ung när jag blev gravid med min förste son och Dom som inte har haft barn innan kan verkligen inte hur dom än gör föreställa sig hur det är att ha barn, det är borde på gott och ont, Jag tycker nästan att det krävs att man vet hur man känner för sin patner med, för det är ett STORT prov att få barn.

Vi väntar nu vårat tredje barn och fyller 24år i nov.

jag förstår också helt hur du tänker jag jag måste säga att fast jag själv bara är 22 och har en snart 14 månaders dotter så kan jag reta upp mig på människor 17-25 som säger just så att jag kommer aldrig kunna bli gravid för att de inte tog sig de 2 första månaderna som de försökte! och att de känner sig redo för barn och allt ansvar för de VET allt som krävs!

kan ärligt säga att jag har tillhört en av de "dumma" "enkla" tonåringarna som tror sig veta allt tror de flesta nog varit lite så i den åldern men vissa är ju extrema! Man har ingen aning om hur allting kommer förändras när barnet kommer och allt ansvar som krävs.. sen om man ser de som en negativ sak är en annan.. och jag vet att skulle jag varit yngre än 20 som jag var när jag blev gravid så skulle jag nog haft de mycket jobbigt!

jag kan inte vänta och se vad livet har att erbjuda mig i framtiden för jag tror på alla er som är runt 30 och säger att man ser allting på ett annat sätt när man kommit igång med livet! tror absolut ni har rätt! och man är INTE GAMMAL när man är 30 och ABSOLUT INTE för gammal! bort med sådant nonsens.. sen när man är runt 50 kanske jag kan tycka att man börjar närma sig gammal mamma gräns :P hahah

dessutom tror jag att joo kanske roligt att kalla sig ungmamma och man har nog massor att erbjuda samt en annan ork m.m men jag tror nog att en "äldre eller vad man skall säga normal!!" mamma närmare 30 och över 30 har en hel del annat att erbjuda som man inte kan köpa eller öva in sig på utan helt enkelt erfarenhet av livet! det tror jag är en mycket rik egenskap som man kan erbjuda ett barn!

så ni som försöker får ju inte ge upp för 5 öre!!! er tur kommer =)

Skruuten:

På vilket sätt är jag elak för att jag tycker att man inte kan få panik när man är 18 år och tror att man inte kan få barn och inte ens har försökt aktivt? Självklart får var och en oroa sig för att man inte kan få barn! Men om man knappt hunnit börja i babyverkstaden och inte har fått konstaterat några problem, så tycker jag det känns lite väl att få panik i så ung ålder. Trots allt har man ju ändå den biologiska klockan med sig och har många år framför sig när fertiliteten är hög.

Självklart får man ha sin oro, men att ta gränsen så långt att känna panik om man inte får det tidigt för man vill inte bli en gammal mamma! Det är väl minst lika elakt mot oss i så fall som är äldre och som faktiskt också vill ha barn! Har man dessutom försökt väldigt länge som många av oss har och fått hjälp som en del har och fortfarande inte lyckats, då kan en sådan kommentar som att det är panik om man inte får barn när man är 18, kännas ganska sårande!

Känns lite som att lägga ved på elden när jag kommenterar nu. Men jag känner bara att jag måste få mitt sagt med. En annan anses väl vara i den där "dumma unga" åldern. Men jag kan säga att oro att inte kunna få barn ligger i vilken ålder som helst. Man vill ju bara vara som "alla andra". Så fort bekanta omkring en får barn och som jag själv är i full gång i bebisverkstaden och inte få det dära plusset, då blir man orolig och tankar som vad det är för fel på just MIG sånt dyker upp. Å den känslan rör en om man är 20 likväl som 30, 40... För vill man verkligen ha barn och det är den största drömmen man har, då finns den panikänslan där och den kan man inte styra över.

Sen kanske du missförstod den här unga tjejen. Hon kanske visst vet hur det ör att ta hand om barn tack vare sina syskonbarn? - Det har en annan upplevt likaväl så, då jag har 2 systrar som fått barn i unga år och där det inte alltid har vart lätt och då har man fått rycka in natt som dag och vara avlastare då inte båda föräldrana räckt till. Så jag kan säga för min del, att jag skulle inte veta hur det skulle vara att ha allt fårn en 0-1åring uppåt tonårsunge om de inte vore för dessa underbara syskonbarnen jag får... men annan hoppas jag nu istället att jag och min sambo ska räcka till för det lilla barn vi ska få en dag så man inte bara skjutsar över sina barn på andra.

Jag förstår att ditt inlägg var i stundens hetta-frustration. Men jag blir nog mest irriterad på de övriga kommenterarena där de flesta "klankar" ner på oss yngra. Vi har inte levt lika länge MEN kan ha minst lika många livserfarenhter som andra. Jag flyttade hemifrån när jag var 15, vissa gör inte det före den är 25 och detta är inte ovanligt att man gör, så klara sig själv och ha uppsatta tydliga mål när man redan är 20 är inte ovanligt i dagens läge.

Jag måste bara få sticka hål på myten om att orken skulle tryta för att man är äldre än 25... Det stämmer absolut inte! Jag trodde också det när jag var i 18-årsåldern, men det är snarare tvärtom. Jag är 32 år och orken är det inte det minsta lilla fel på ;) Däremot har man kanske MER ork och tålamod då har mindre bekymmer och mindre att oroa sig för. Jag som varit både 18 och 30 kan av erfarenhet säga att jag orkar minst lika mycket nu som då. Den som inte ens varit i närheten av 30 kan bara spekulera ;)

Jag både håller med dig och inte! kan inte vara dina hormoner som gör saken värre? tror inte tjejen menade något illa! Jag håller med henne, jag tänkte också så när jag var 18 år, att (kanske bäst att sätta igång om man nu kanske har svårt att få barn). Och jo, åldern spelar ganska stor roll eftersom ju yngre man är deto mer kraft har man osv. Dock betyder inte det att man inte "är lämplig" som förälder när man är äldre! tvärt om, kanske lämlpigare om man ska tänka på mognad och livserfarenhet. . . Finns måde mot argument och med argument :) Jag anser dock att det är VÄRRE när unga tjejer använder aborter som preventivmedel, abort efter abort .. . När det finns kvinnor som skulle göra vad som hälst för att kunna få ett barn! Självkalrt får alla tycka och tänka vad dom vill men jag tycker inte du ska ta åt dig eller bli upprörd över en sådan sak! :)) Jag är 24 år och är i v17. Hade min sambo velat hade vi haft barn för länge sedan just på grund av åldern. (Jag har alltid velat vara en "ung" mamma)

Önskar er kvinnor lycka till och en bra kväll! <3

Dra nu inte ett sträck över alla yngre som vill ha barn / väntar barn.
Visst, dom flesta yngre vet inte vad allt innebär att skaffa barn
och att man har minst 18år framför sig som man ska ta hand om
barnet. Jag tycker ingenting handlar om åldern, utan hur mogen man
är, hur man har det ekonomiskt, relation med sin partner mm.
Jag är 19år och ska ha barn i december, ser fram emot det jätte
mycket och har verkligen tänkt igenom det! Men i detta inlägg känns
det som ni drar ett sträck över alla mellan 18-20 bara för de flesta
Inte är mogna för att skaffa ett barn och resonerar fel ang det ..

Som sagt får vi alla ha våra egna åsikter och tur är väl det! Men många här har ingen aning om vad jag har gått igenom de senaste 7 åren.....hälften här har ingen erfarenhet av alla de undersökningar jag har gjort, alla de ingrepp jag har gjort nersövd flera gånger, alla dagar jag har spytt för att jag blöder eller för att jag har så ont i magen efter ingreppen att jag inte kan röra mig utan att få sådana smärtor att det svartnar för ögonen på mig, att ligga drogad i sängen på lugnande och smärtstillande och inte orka någonting. Att göra 6 misslyckade IVF-försök som borde lyckats och trots allt detta så finns det inget som är fel!!! Hälften har ingen aning om hur dåligt psykiskt jag mår av detta, hur det tar på livsglädjen, att dra sig undan från alla man känner för att det gör ont att se alla lyckliga som får barn, att vakna upp varje morgon och inte veta om det är en bra dag eller en dag när jag bara kommer gråta och känna att det finns ingen mening längre....Ni vet inte hur psykiskt påfrestande och fyskiskt påfrestande det är att ständigt leva med denna sorgen inom sig och rädslan som finns där och lurar runt hörnet som man inte riktigt vill erkänna, att kanske kommer jag aldrig få bli mamma.....och det gör väldigt ont när den rädslan närmar sig!!!!

Så snälla sitt inte och döm mig för att jag har råkat reta upp någon "yngre" genom att säga att en av mina dåliga dagar gör mig frustrerad och upprörd för att någon anser att livet snart är över om man inte får barn när man är ung....Tycker det är sorgligt bara att vissa måste ta saker så personligt när det egentligen bara handlar om en enda situation som hänt och som ingen vet så mycket om egentligen men ändå anser sig veta väldigt mycket om.....

Orkar inte ens diskutera det mer.......känner mig bara så uppgiven att vissa inte kan förstå att när man har fyllt 33 och försökt allt i 7 år utan resultat, är det ganska känsligt att få höra att det är bättre tidigt......

Förstår (eller förstår o förstår är väl dumt sagt men aa du fatta nog) att du/ni mår psykiskt dåligt över allt detta ni ha varit med om. Dom flesta vill självklart ha barn och går det inte, nä då mår man förjäkligt. Men att börja klaga på oss yngre som försöker eller är gravida o med barn bara för att du inte mår så bra är jue inte rätt heller. Oavsett ålder är man rädd att inte kunna få barn om det inte går på första, femte eller tjugonde försöket. Finns yngre som kämpar lika mycket som du, garanterat. Man ska bara inte dra alla över en gräns.

Hoppas innerligt de löser sig för er!

Du har rätt - egentligen handlar det inte alls om åldern utan om mognad, som du säger, samt relation, ekonomi etc. Men du måste förstå att ingen här tycker att ALLA 18 åringar är si eller så. I sånna här diskussioner generaliserar man. En 30-åring är OFTARE mer mogen, har oftare bättre ekonomi, stabilare relation - rent GENERELLT. Därmed är det inte sagt att en 18-åring inte kan vara en bra mamma. Man kan vara en alldeles underbar mamma! En 30-årig kan vara en alldeles förfärlig mamma. Det är inte det det handlar om, utan om irritation när någon som är så ung och så naiv tror sig veta sååå mycket och tycker att man är en "gammal" mamma om man är över 18-20 när man får barn. Man blir irriterad när en 18-åring tycker att man är för gammal och trött när man är 30, och att en 18-åring talar om för en att man minsann visst vet vad det innebär att skaffa barn då man har syskonbarn (jo, tjena). Man vill liksom tala om att när jag var 18 var du 4 år. Jag har hunnit med en del. Vänta tills du är 30 och läs den vär tråden igen så ska vi se ;) Men jag vill bara ännu en gång förtydliga att jag inte alls tror 18-åringar är dåliga mammor. Absolut inte! De flesta 18-årinhar är inte mammor, och de som är det är väl de som känt sig mogna för uppgiften. 18-åringen diskussionen handlar om har inte ens barn. Därav irritationen över hennes uttalanden.

Undrar bara hur min diskussion med en tjej, plötsligt handlar om att yngre är sämre mammor och att äldre alltid vet bäst???? Var ju inte ens det tråden handlade om eller att många generaliserar??? Det finns dåliga och bra mammaor i alla åldrar och av alla sorter det måste vi väl ändå alla vara överens om???

Skrutteen: Hon berättar ju varför hon reagerade, tydligt och klart. Ingen så ung har gått igenom det hon gått igenom, så gå inte ens där... Självklart finns en inneboende rädsla hos alla barnlösa att inte kunna få barn, även hos väldigt unga, men det går verkligen inte ens att jämföra. Inte på något sätt. Och det är ingen "attack" på er yngre, utan på unga individer som råkar vara lite för unga för att förstå. Jag tror man måste ha läst inlägget hon reagerade på. Jag reagerade också starkt på det, trots att jag inte alls är i samma situation som zemra. Hon har all rätt att känna som jon gör inför det inlägget!