Jag behöver verkligen råd!!
Jag är 23 år, hyr en våning i min pappas hus. Jag är gravid i ca vecka sju. Illamående och trötthet. Jag är en öppen person och familjen vet och pappan vet. Han och jag är inte ett par, han och jag var inget seriöst. Han vill inte bli pappa, jag respekterar det men kommer inte ljuga för barnet om hans identitet. Pappan vill att jag ska ange faderskap som okänt på papper men han är okej med att jag berättar när barnet frågar.
Min pappa är väldigt glad över att bli morfar. Han vill inte att jag ska flytta. Men jag känner att som vuxen och blivande mamma bör jag ha ett helt eget boende. Jag studerar så det kommer betyda att barnet förmodligen inte kommer få ett eget rum om jag flyttar, hos pappa finns det ett stort rum som skulle bli perfekt barnkammare tills mina studier är avklarade. Här kan jag tvätta när som helst, jag betalar en viss summa av mitt studielån till pappa i hyra och resten går till min mat, mobilen, bilen och nu även barnet. Om jag flyttar innebär det fler begränslingar men en större respekt från andra, upplever jag men jag kan ha fel.
Min mamma är inte alls på samma nivå. Hon är rädd, orolig, stressad och tycker att jag borde göra abort. Jag har gjort en abort tidigare och det var det värsta jag någonsinn gjort, jag har ångrat mig varje dag sedan dess. jag somnar varje natt med handen på magen, känner sådan stor kärlek för detta lilla barn som är yttepytteliten.
Är det själviskt av mig att ta på mig rollen som ensamstående mamma? Att gå med på pappans önskemål? (jag är inte okej med att tvinga någon till att bli förälder) Är jag oansvarig om jag väljer att fortsätta hyra våningen hos min pappa även när mitt barn kommit in i denna värld?
Jag skulle behöva lite smarta råd från er föräldrar, gravida, ensamstående mammor eller övriga.
Grupper & forum / 90-talisterna
Behöver lite råd!!
mammaolivia · 2013-09-08 · 6 svar
2013-09-08 18:04
6 svar i tråden
2013-09-08 19:37
Du måste ange pappan, tyvärr. Det är barnets rättighet och enligt svensk lag. Utöver det tycker jag absolut att du ska bo kvar hos din pappa. Det är ju vad som gynnar barnet bäst. Strunta i vad andra tycker! Du kommer ju inte plugga för alltid :)
2013-09-08 20:13
Ja det verkar som om lagen är emot honnom. Jag vill bara inte att mitt barn ska växa upp med en pappa som tvingas vara där trotts att han inte vill.
Det har du rätt i LindaMaria! =) det är ju bara tillfälligt, och min pappa är den som är mest positiv hittils.
Men skuldkänslorna är inte lätta, och det hjälper inte mot illamåendet. Jag väljer ett liv som ensamstående förälder. Jag ger mitt barn ett liv utan en pappa.
Det har du rätt i LindaMaria! =) det är ju bara tillfälligt, och min pappa är den som är mest positiv hittils.
Men skuldkänslorna är inte lätta, och det hjälper inte mot illamåendet. Jag väljer ett liv som ensamstående förälder. Jag ger mitt barn ett liv utan en pappa.
2013-09-08 20:23
Du tvingar honom inte vara där. Han behöver inte alls ta del av barnet och du kan ha enskild vårdnad. Dock har han ett ekonomiskt ansvar - underhåll. Fk betalar ut underhåll om ingen pappa finns, men de går inte med på "fader okänd" utan en grundlig utredning. Dessutom har barnet arvsrätt efter honom, så sätt du ditt barns bästa före hans :) Sen är det väl inte säkert att du kommer vara ensamstående resten av livet. Du kommer med största sannolikhet träffa någon ny, bättre :) En pappa är något man är, och man behöver inte vara biologisk pappa för att vara det. Och skulle du mot förmodan inte träffa någon så är jag säker på att du kommer göra ett kanonjobb ensam. Många barn växer upp och har vuxit upp med bara en förälder, och det är ingenting man tar skada av :))
2013-09-08 23:30
Absolut, barnet går före honom till 110% inget annat är viktigare för mig än mitt barn. Det får bli att förklara för barnmorska på inskrivningen att jag är singel men ge dem pappans information så som man ska göra.
Jag ska verkligen göra mitt bästa för att vara en så bra förälder som möjlligt. Jag har haft en fantastisk uppväxt och trotts min mammas reaktion till graviditeten har jag fått mycket av henne.
LindaMaria, dina ord värmer verkligen och jag känner mig mer självsäker det var precis vad jag behövde idag =) tack
Jag ska verkligen göra mitt bästa för att vara en så bra förälder som möjlligt. Jag har haft en fantastisk uppväxt och trotts min mammas reaktion till graviditeten har jag fått mycket av henne.
LindaMaria, dina ord värmer verkligen och jag känner mig mer självsäker det var precis vad jag behövde idag =) tack
2013-09-13 12:50
Hej!
Till att börja med förstår jag precis hur du känner inför tanken på abort. Jag gjorde en abort för ganska många år sedan och det har knappt gått en dag utan att jag har ångrat det. Nu är jag lycklig mamma till världens finaste 2-åring och har ett syskon påväg (har fått bf 20/1), men tankarna gör sig ändå påminda ibland.
Jag är själv uppvuxen med en ensamstående mamma (har inga syskon) och en frånvarande pappa. Att som barn ha en närvarande pappa i sitt liv är säkert det optimala MEN det finns så många mammor där ute som klarar av att själva ta hand om sina barn och hjälpa dem växa upp till harmoniska, lyckliga och ansvarstagande människor. Jag skulle aldrig vilja byta min uppväxt mot någon annans och jag är helt säker på att ditt barn kommer känna det samma i vuxen ålder.
Och talar jag utifrån mina egna erfarenheter kan jag också säga att ett litet barn bryr sig inte om ifall den har ett eget rum eller inte. När det är dax för ditt barn att börja skolan och ta hem kompisar så har du säkert fått ordning på ekonomin tillräckligt för ni ska kunna ha varsitt rum men innan dess tror jag inte att det är någon panik (förutom över att det kommer vara leksaker ÖVERALLT). :) Dock är det ju fantastiskt för den lille att kunna ha morfar så nära som han kommer vara om ni bor kvar. Tänk vad en sådan relation kommer berika barnets liv!
Vad jag menar är att mammahjärtat kommer se till så att de vägar du väljer är de absolut bästa för dig och ditt barn. Lita på magkänslan!
Stort lycka till och GRATTIS till graviditeten! Du är påväg in i en underbar period i ditt liv.
Till att börja med förstår jag precis hur du känner inför tanken på abort. Jag gjorde en abort för ganska många år sedan och det har knappt gått en dag utan att jag har ångrat det. Nu är jag lycklig mamma till världens finaste 2-åring och har ett syskon påväg (har fått bf 20/1), men tankarna gör sig ändå påminda ibland.
Jag är själv uppvuxen med en ensamstående mamma (har inga syskon) och en frånvarande pappa. Att som barn ha en närvarande pappa i sitt liv är säkert det optimala MEN det finns så många mammor där ute som klarar av att själva ta hand om sina barn och hjälpa dem växa upp till harmoniska, lyckliga och ansvarstagande människor. Jag skulle aldrig vilja byta min uppväxt mot någon annans och jag är helt säker på att ditt barn kommer känna det samma i vuxen ålder.
Och talar jag utifrån mina egna erfarenheter kan jag också säga att ett litet barn bryr sig inte om ifall den har ett eget rum eller inte. När det är dax för ditt barn att börja skolan och ta hem kompisar så har du säkert fått ordning på ekonomin tillräckligt för ni ska kunna ha varsitt rum men innan dess tror jag inte att det är någon panik (förutom över att det kommer vara leksaker ÖVERALLT). :) Dock är det ju fantastiskt för den lille att kunna ha morfar så nära som han kommer vara om ni bor kvar. Tänk vad en sådan relation kommer berika barnets liv!
Vad jag menar är att mammahjärtat kommer se till så att de vägar du väljer är de absolut bästa för dig och ditt barn. Lita på magkänslan!
Stort lycka till och GRATTIS till graviditeten! Du är påväg in i en underbar period i ditt liv.
2013-09-13 14:01
Hejhej!
Jag vet inte om jag är gravid eller inte än, tror jag får reda på de på tisdag. Men är jag gravid kommer jag vara ensamstående mamma, och jag kommer uppge att barnet inte har någon pappa, men berätta för barnet vem pappan är om den frågar. Jag kommer även bo kvar hemma hos min pappa!
Så jag tycker absolut att du ska behålla barnet, och eftersom din pappa även vill att du ska bo kvar så tycker jag att du ska det! Det kommer bli så mycket lättare! Helt ensam med ett barn kan vara mycket svårt, så det vore jätte bra att du bor kvar hemma där du bor nu! Det är inte alls oansvarigt!!
Jag vet inte om jag är gravid eller inte än, tror jag får reda på de på tisdag. Men är jag gravid kommer jag vara ensamstående mamma, och jag kommer uppge att barnet inte har någon pappa, men berätta för barnet vem pappan är om den frågar. Jag kommer även bo kvar hemma hos min pappa!
Så jag tycker absolut att du ska behålla barnet, och eftersom din pappa även vill att du ska bo kvar så tycker jag att du ska det! Det kommer bli så mycket lättare! Helt ensam med ett barn kan vara mycket svårt, så det vore jätte bra att du bor kvar hemma där du bor nu! Det är inte alls oansvarigt!!
Forumet är medlemmarnas egna erfarenheter, inte medicinsk rådgivning. Vid oro – kontakta barnmorska eller ring 1177.