Grupper & forum / Förlorat sitt/sina barn!

Finns det fler?

emsigibems · 2012-10-10 · 9 svar

2012-10-10 14:35
Hej jag förlorade den 12 juni min lilla pojke i vecka 24. Efter obduktion och provtagningar fick vi reda på att han dog pga att han hade ett kromosomfel. Vi försöker nu bli gravida igen. Önskar att det fins någon i samma sitts eller någon som har erfarenheter att dela med sig av. Det skulle vara skönt att prata med någon som vet hur det känns.

9 svar i tråden

2012-10-19 01:12
Vet inte var gränsen går mellan sent missfall och att förlora ett barn, om det är antalet veckor och de medicinska termerna som räknas eller "mammakänslan". Har själv funderat på på detta och kommit fram till att jag förlorat ett barn. Jag förlorade min lilla Mini i vecka 16+4 av okänd anledning går inte att få något svar varför. Det hände i augusit 2012, försöker också bli gravid igen.

Erfarenheter, jag det känns fruktansvärt ledsamt, sorgligt och orättvist. En erfarenhet jag helst hade velat vara utan. Men livet går vidrare trots allt.
2012-11-02 07:59
Hej!

Vi fick lov att ta bort vår "lilla" i v.21 nu i juni -12. Det var också pga kromosomfel. Det dog aldrig i magen utan de fick sätta igång mig så den kom ut. Läkarna sa att det aldrig hade överlevt en hel graviditet.

Men drygt en månad senare var jag gravid igen och nu är jag i v.11. Men är riktigt orolig för vad de ska upptäcka denna gång på ul. Svårt att känna glädje och koppla av denna gång tyvärr.
2012-11-21 17:43
Hej!

Vi förlorade vår son i v 40+2, "intrauterin fosterdöd av okänd orsak"-dvs vi fick aldrig någon förklaring till varför. Jag är nu gravid i v 34 och det har gått förvånansvärt bra, trodde nog att jag skulle vara oroligare än vad jag är men det är klart att det ibland kommer över en. För mig har det varit viktigt att ha en bra, förstående barnmorska (samma som vi hade förra gången så hon vet "allt") och att jag och min man har kunnat prata om oron hela tiden för att försöka förstå varandras känslor för man reagerar ju olika ibland.

Det tog dessutom ett bra tag för oss att "lyckas" igen och den perioden tyckte jag nog var jobbigast och då var det ännu viktigare att kunna prata med varandra, mitt råd är sök hjälp om det skulle vara svårt.

Vill du prata med någon i samma sits finns ju spädbarnsfonden som kan hjälpa till och hitta någon nära dig och annars får du gärna ta kontakt om du vill!

Lycka till och ta hand om dig/er!
2012-11-21 22:48
Vi förlorade våra tvillingflickor i v 21:6 på grund av att jag fick en infektion som satte igång en alldeles för tidig förlossning. De va inge fel på våra flickor men de va bara för tidigt för dem att födas så de gör inget för att försöka rädda dem. Det var jätte hemskt. Nu är jag gravid igen i vecka 33 imorgon.

Jag har haft en väldigt jobbig graviditet med mycket oro och jag har trott att jag ska få för tidigt igen. Varje dag och vecka som går känns bättre men ändå finns en ständig oro att allt ska kunnas tas ifrån oss igen där. Så jag förstår din oro evan. Jag har varit jätteorolig och nervös vid ultraljuden speciellt dem första jag gjorde ibörjan. Har varit inskriven på specialist mödravården den här graviditeten så det har varit skönt med extra kontroller.

Men jag tror och hoppas nästa graviditet kommer gå bra för er alla och vi alla kommer bli lyckliga föräldrar snart. Nu längtar vi jättemycket efter vår lilla tjej här hemma. Lycka till alla mammor.
2012-12-10 21:07
Fick MF nu i nov 2012 och det var det jobbigaste jag varit med om. Sett fram emot detta så länge, delade denna graviditet med min svägerska som låg 4 veckor före mig och nu känns det ännu jobbigare att träffa henne och se hennes mage växa. Hon är i v 19 nu typ. Vi fick mf i v 10 men enligt gyn så var fostret redan dött i v 7. Inte så långt gången men vi trodde vi gått längre tid eftersom vi var osäkra på sista mens. Vi försöker igen men jag mår skit och jag förstår att du också gör det. Vi är många som fått varit med om detta jobbiga men jag tror samtidigt att det gör oss starkare och ha mera tro inför nästa graviditet. Hoppas på en ny graviditet för oss :) håller tummarna :D
2013-06-25 02:44
Väldigt hemskt att läsa men jag hoppas under omständigheterna att du mår okej. Kan inte vara lätt att gå igenom något sådant. Ta vara på varandra och önskar er all lycka i framtiden. MASSA styrkekramar till er!
2013-07-10 10:09
Tack! Jag mår mycket bättre trots allt.
2013-08-25 19:08
Tack alla som har delat med sig av sina upplevelser! Det känns könt att veta att livet kan gå vidare och att det är andra som förstår hur man känner. Jag kännde att när jag sörjde som mest ville jag höra om andra som varit med om något liknande men hade "överlevt" och kanske blivigt gravida igen.

Jag blev själv gravid efter 8 månader och har precis passerat samma vecka som min son dog. Oroligheten sitter kvar men är fullt inställd på att få hålla min bebis till jul.

Jag måste säga att utan kontakten med min underbara psykolog hade jag nog inte mått så bra som jag gör idag ännu minder lyckats bli gravid igen.
2015-04-09 21:03
Hej jag undrar hur det går för er andra?
Själv har jag nu en underbar dotter på snart 16 månader och fick nyligen reda på att vi väntar ett barn til. Jag är orolig för att något ska hända den här gången med.

Forumet är medlemmarnas egna erfarenheter, inte medicinsk rådgivning. Vid oro – kontakta barnmorska eller ring 1177.

← Tillbaka till Förlorat sitt/sina barn!