Är någon mer bonusförälder?

Jag har två bonusbarn o snart biologiska... Jag var lite nervös att jag på något sätt omedvetet skulle stänga ute pojkarna när jag väntade första barnet. De var 7 o 8 när dottern kom. Jag försökte få de delaktiga genom att berätta vad som jä det i magen, hur stort barnet var i magen då o då o visar på linjal. Visar de ultraljudsbilderna och pratar om dem o när sparkarna känns får de känna. de fick vara med o välja ut kläder till bebisen i affären osv. jag tyckte att det var ganska lätt att få de delaktiga eftersom de var så stora. Däremot tycker jag att det är svårare att få med min 2,5 åriga dotter denna gången...

Här är en till! Har en bonusdotter på 6 år snart 7. När vi berättade så sa hon: Jag vet inte om jag ska bli glad eller ledsen! Visst självklart ville man att hon skulle blir glad, man själv va ju jätteglad. Men det är så här, att hon har en lillasyster på hennes mammas sida redan. Och hon har varit rätt dum mot A när hon vart hos sin mamma. Rivit och bitit henne bla. Det är ju inte hennes fel, hon förstår ju inte, men hennes mamma har tydligen haft svårt att säga ifrån.. Därför har A haft lite svårt att ta till sig henne. Men vi har övertygat henne att det kommer inte våran bebis att få göra mot henne! Så då blev det ju lättare för henne att säga att hon var glad:). Hon har varit med och tittat på kläder, fått känna på magen, och jag skojjar ofta med henne att hon kommer få byta bajsblöja;) Så låt han få vara med, vara delaktig så kommer det säkert att gå bra!

Jag är den föräldern som hade ett barn när jag träffade min nuvarande sambo. Hade inte min dotter och sambon kommit överrens så hade jag inte funderat på att skaffa barn med honom. När det sen var dags för ett syskon så involverade jag dottern i allt i från namnval till kläder och vagn. Hon var den första förutom oss föräldrar som höll i bebisen och hon var så stolt!

Däremot nu, två syskon senare (ett på pappans sida och ett här) och med två syskon till på gång så är det inte lika spännande eller laddat längre. Det har blivit naturligt och de vardagliga syskongnabben finns oundvikligt där, liksom kärlekskramarna.

Jag har en bonus dotter som är 9 år, hon va 8 när jag och hennes pappa skulle få en tillsammans, nu har ju jag varit en del i hennes liv sedan hon var 2 år, men hon blev INTE glad när vi berättade att hon skulle bli storasyster! Hon var arg och ledsen väldigt länge. Hon har inget syskon på mammans sida så detta skulle bli hennes första. Men när jag va gravid i v 30 så började det böi bättre hon blev nyfiknare och mer intresserad och pratade mycket själv om det :) hon va dock bestämd om att hon kanske skulle tycka om det om det blev en lillasyster men absolut inte om det blev en lillebror :p nu är hennes LILLASYSTER ;) 7 månader och varannan veck då hon är här får man vara glad om man själv får en chans att hålla Elvira ;) så det löste sig ju till det bättre :) och nu frågar hon nästan varje dag om det inte ska bli flera ;)

Hej på er alla!

Hittade hit idag haha, lite sent kanske (var ju 8 månader sedan någon skrev här sist)

Men jag är lite nyfiken på hur det går för er?

Jag är själv bonusmamma till en jätte härlig 5åring, och när jag och min man (hans pappa) berättade att han skulle bli storebror så blev han jätte glad. Och han pratar väldigt ofta om Lillebror samt att han gärna vill hjälpa till och sådär, å vi har även fått veta att han pratar mycket om lillebror med sin mamma.

Jag var väldigt nervös över hur han skulle ta beskedet om en lillebror, men det gick väldigt bra. Är fortfarande nervös över hur det ska bli sen när lillen väl kommer, jag är (liksom någon här) väldigt rädd att jag ska stänga ut honom då det är mitt första barn, och att han ska bli ledsen och inte vilja vara hos oss något mer. Men samtidigt så har jag funnits med i bilden sedan han var jätte liten å jag ser honom mycket som min egna :) Så jag hoppas det kommer gå bra!!

Ni som fått barn och hade bonusar sedan innan, hur har ni gjort för att involvera bonusarna? Och hur har den andra föräldern reagerat på syskonet? (alltså bonusarnas mamma/pappa) .

"Våran" stora tjej var ju äldre än din bonus son kommer vara men det tror ja inte spelare någon roll :) hon har fått gjort allt hon velat från att mata (när ja sluta amma då) till att natta själv, det enda hon inte ville och inte gör idag heller är byta blöja ;) allt annat gör hon super bra! Tror det är viktigt att de får pröva själva också och att man inte lägger sig i för mycket utan bara visar och sen får de göra! Självklart under ett vakande öga då ;) att man liksom inte säger nej inte så, utan mer att du kan pröva såhär istället om det inte går bra för dem! Nu är ju lillsyrran 14 månader snart och hon AVGUDAR storasyster :) kan tillägga att de båda nu ska få en lillebror i januari och stora tjejen blev absolut jätte glad nör vi berättade det denna gången :D

angåeende bonusarnas mor å far så har det gått bra här då jag och stora tjejens mamma är rätt nära vänner, som pratar om nästan allt :) så hon har bara blivit glad för vår skull :) ska tillägga att nej vi kände varandra inte innan men hon och min man var INTE överens förr och då fick hon och jag ta samtalen gällande deras dotter istället, lite udda kanske men jag är glad för det idag och nu kan de ju prata ;) Önskar så att hon och hennes sambo också får barn snart :)

Va härligt att det har gått bra! :) Blir så glad när jag hör sånt! :)

Jo styvsonen har sagt att han vill hjälpa till! men byta blöja vill han inte göra själv men han vill gärna hjälpa med det. Och han är väldigt på och vill klappa ofta på magen och prata med sin lillebror, och även frågar när han kommer osv. Och när han kommer hit på måndagar så säger han att han saknat mig, min man (pappa) och lillebror :)

Å grattis till lillebror i januari!!! :D va härligt ^^ Måste va jätte mysigt ju!

Måste vara skönt att kunna vara överens och sådär :) Vi har som ni hade förut, med att mamman och min man inte klarar av varandra. Vi har dock försökt med att jag ska ha kontakt, men det blir inte bättre. Men förhoppningsvis blir det väl det senare när grabben är äldre och sådär. Hade varit skönt att kunna ringa och fråga något utan att behöva bråka om allt och ingenting.

Min bonusgrabb är en helt fantastisk snart 14-årig kille. Han har två syskon sedan tidigare på sin mammas sida och ärligt talat vet jag inte hur han kommer att reagera, förhoppningsvis går det bra, men han är ju stor som i stor, inget litet barn längre, så.. Ja. Det blir nog bra! Lite för tidigt att berätta nu så vi har ju några veckor på oss att klura ut ordentligt hur vi ska berätta.