Kub test = missfall

Åååå va jag beklagar detta, Förstår precis hur du känner dig. Vi fick också mf förra månaden. Vi trodde vi var i v 14 som bm sagt men vi var i v 10 men forstret hade dött v 7. Mådde skit oh gör det fortfarande. Det bästa är att prata om det och du, du är inte ensam. Lovar dig att det kommer kännas bättre när du tagit till dig detta och kan gå vidare. Detta kommer som sagt följa dig hela livet men komihåg att du har fler chanser vännen. Nytt år nya chanser så ser jag på detta. Håller tummarna för dig nästa vecka och för oss att plussa nästa år <3

Stor kram till dig. Vet prrecis hur det känns. fick missfall v 12 och då hade fostrret vatt dött sen v 8. Fick tabletter för att få ut fostret. Det gjorde så sjukt ont..fy fan...... Prata prata prata och kramas Gråt och försök sen tänk framåt.

KRAM

Hej! Tack för alla fin fina kommentarer de värmer att höra något otroligt. Får myycket tröst av familen & vänner. Ja önska dock imorse när ja vakna att allt var en dåålig dröm! Men nej tyvärr.. Ja vet att vi e unga o har många chanser i livet osv. Men ni företår vilken sorg det är! Usch. Ja hoppas allt går vägen för er snart! Vi orkar detta tillsammans, utan stöd går de inte! Kram på er!

Oh stackare, vilken hemsk nyhet att få sådär. Många kramar! Ge inte upp, det finns en morgondag efter MA / Missfall men det tar en stund att hitta den. Sköt om dig!

Skickar en varm hälsning till er! Och håller tummarna att ni snart kan bli gravida igen!

Beklagar verkligen :(

Hej!

Beklagar! Samma sak hände mig i somras vid min första graviditet, kom till UL för KUB test i 12+2 och det var....tomt! Hade inga föraningar som helst på att något var fel, man får ju höra att alla graviditeter är olika! Hade vid ett par tillfällen haft en pytteblödning vid avföring men fick svaret av bm att det troligen var pga. känslig livmodertapp.

Pga dålig bemanning fick jag vänta ett dygn på att göra VUL där de konstaterade att graviditeten avstannat i ca v. 6, hinnsäck etc var som vecka 10. Enligt dr kunde det dröja innan MF skulle ske men pga. underbemanning på kvinnokliniken fick jag vänta 1,5 vecka på att "bli igångsatt". Dagen innan jag skulle ta abortpillren kom MF igång, först med mensliknande blödningar med måttlig mensvärk för att sedan efter ett dygn bli väldiga smärtor (misstänker att förlossningssmärtor känns så) med utstötning av en hel hinnsäck. Blödde i min mening väldigt mycket! Blev skapning dagen därpå....

Jag förstår att det känns väldigt tungt för dig, man känner så LURAD! Kämpa på!

Maria, låter i princip som min historia men jag fick vUl på en gång. Ja börja blöda i fre kv & blödde en del igår lör idag. E de hemskt. Får som värkar med 5-10 min mellan rum. Massa blod, slemmigt etc. Antar att de missfallet? Hur länge håller de på? Ja kommer inte få skraptid förens ons-tors pga röda dagar. Inte tagit nåt piller lr så. Gör bara ont. Enda dom sa om de börjar av sig självt e att ta alvedon? Så ja ska väl stå ut antar jag? De skit jobbigt vill bara att allt ska va över!! Vart hemma fr jobbet pga illamående en månad, fick förlängt en månad till och sen hände detta. Lika bra att va hemma mår kasst ändå! Psyket e värst! Maria, e ni gravifa på nytt ? Vet inte hur länge man ska vänta sen heller? Köns såå långt borta:(

Det som du beskriver mamatobe hände exakt för oss i augusti. Vi blev gravida i maj i år och skulle på första ultraljudet jag var i vecka 13. På skärmen fick vi då se ett dött barn hjärtat slog inte längre. Både jag och min fästman bröt ihop och visste inte alls vad vi skulle ta oss till. Önskade att det var en mardröm så som du också beskrev. Vi fick en akut tid till gyn där det visades att vi väntade tvillingar de hade dött i vecka 8-9. I 4 veckor hade man gått och trott att allt var som det skulle. Jag hade ej haft någon blödning eller antydan till att något kunde vara fel. Jag valde att göra en medicinsk abort med piller " födde ut dem", det var fruktansvärt. Hela processen tog 13 timmar och vi valde att vara på sjukhuset vilket kändes väldigt tryggt. När allt var ute kände jag mig så tom och kände att glädjen hade totalt försvunnit. Jag är oerhört tacksam för att min fästman fanns vid min sida och för att vi fick den hjälp vi önskade. Idag är det 4 månader sen missfallet snart 5 och man kan fortfarande komma på sig själv med att vara ledsen. Det råd jag kan ge till dig är att tillåt dig att vara ledsen och gråta. Se till att ni finns för varandra du och din kille för min kille och jag har blivit så mycket starkare tillsammans och vi vet att vi klarar allt bara vi gör det ihop. Känner du/ni er reda att försöks igen så låt ingen hindra er ni ska göra det som känns bäst för er. Låt även kroppen få ta den tid den tar. Jag är övertygad om att vi snart är gravida igen, det handlar om att aldrig ge upp. Du är inte ensam. Kramar till dig / Eleonor

mamatobe : Det går att bli gravid igen, det tar bara olika lång tid för kroppen att läka, och för själen. Ge dig själv tid att läka är mitt råd. Jag valde skrapning vid mitt MA (fostret dog i v11) och blödde då bara en dag, det kändes skönt. Dock blev jag gravid direkt efteråt och fick riktigt missfall tidigt igen (då blödde jag i 18 dagar). Nu väntar jag äntligen ett barn som blir, gravid för tredje gången 2012 alltså (även om jag blödde i flera veckor, var två i magen från början) Men nu har vi passerat RUL och allt ser bra ut.

Ta dig tid att läka, både därnere och i själen, sedan försöker ni igen. Det går. Det tar bara lite tid ibland. kram igen!

Hej igen mamatobe. Misstänker att det hela är över nu? :/ låter som att det var på gång? Annars är det bara att vänta :/
För min del blödde jag lite lite under några dagar, därefter som en rejäl mens i ca 24 timmar med lite mensvärk, därefter intensifierades smärtan under några timmar och sammandragningarna och den sista kvarten innan hela hinnsäcken kom ut hade jag så ont att jag kallsvettades och vred mig av smärtor i sängen. När det hela var ute avtog smärtan omedelbart men istället blödde jag som attan + att stora blodkoagler kom ut mellan varven. Eftersom det i mina ögon blödde så mycket ( fyllde ett antal stora tjocka nattbindor på 10 minuter vardera) åkte vi in till gynakuten för att kolla läget. De ansåg att läget var under kontroll men att jag skulle komma tillbaka dagen efter då alla "rester" inte var ute. Dagen efter blev det skrapning då allt inte var ute och dr tyckte att det var lika bra att få det " färdigt".
Psykiskt är det ju så olika när det är läge att börja igen. Fysiskt verkar det vara olika åsikter men den vanligaste som jag hittat på nätet, i forum och det som min dr sa till mig är att man ska vänta en menscykel tills man försöker bli gravid igen.
Jag är gravid igen, blev det på första försöket efter en menscykel mellan. Hoppas på att den här gången går vägen :)

Mariaa32 skrev den 2013-01-01 22:14:48

Hej igen mamatobe. Misstänker att det hela är över nu? :/ låter som att det var på gång? Annars är det bara att vänta :/ För min del blödde jag lite lite under några dagar, därefter som en rejäl mens i ca 24 timmar med lite mensvärk, därefter intensifierades smärtan under några timmar och sammandragningarna och den sista kvarten innan hela hinnsäcken kom ut hade jag så ont att jag kallsvettades och vred mig av smärtor i sängen. När det hela var ute avtog smärtan omedelbart men istället blödde jag som attan + att stora blodkoagler kom ut mellan varven. Eftersom det i mina ögon blödde så mycket ( fyllde ett antal stora tjocka nattbindor på 10 minuter vardera) åkte vi in till gynakuten för att kolla läget. De ansåg att läget var under kontroll men att jag skulle komma tillbaka dagen efter då alla "rester" inte var ute. Dagen efter blev det skrapning då allt inte var ute och dr tyckte att det var lika bra att få det " färdigt". Psykiskt är det ju så olika när det är läge att börja igen. Fysiskt verkar det vara olika åsikter men den vanligaste som jag hittat på nätet, i forum och det som min dr sa till mig är att man ska vänta en menscykel tills man försöker bli gravid igen. Jag är gravid igen, blev det på första försöket efter en menscykel mellan. Hoppas på att den här gången går vägen :)

Hej Maria, Ja du vart ska ja börja? Låter ungefär som min händelse igår.. ja börja blöda i fre, i lör hade ja värkar varje timme i söndags dag hade ja likaså.. natten till måndagen börja det ungefär varje kvar.. runt tio tiden beslöt jag mig för en dusch (igår) vilket drog igång allt tror jag. ja kollapsa på väg ut från badrummet klarade knappt av duschen sambo visste inte vad han skulle göra försökte bara trösta mig. Jag bokstavligen skrek, hade värkar varje 30 sekunder ungefär. Brors fru kom direkt och likaså försökte trösta mig men jag minns inte så mkt bara att det gjorde så O N T! Jag var kallsvettig, blek & skakade. Ambulansen fick komma & hämta mig.. de tog dom 30 min att komma. nu va klockan typ 13 igår.. vid 14 tiden efter värkar i ca 2-3 timmar men som mest intensiva EN TIMMA. så avtog det bara.. väl på sjukhust ville sköterskan följa med in på toalletten och kolla hur mkt jag blödde, hon bad mig spänna åt lite och då sa de bara plopp.. en stor klump kom ut och jag vågade inte kolla. hon bekräftade det hela men sa att de kan komma mer & att läkaren skulle kolla mig senare..efter tjugo min ville ja gå på toa igeen, då kom de en till.. antar att detta var missfallet i de hela? hade tvillingar i magen .. det kändes verkligen olustigt när dessa klumpar kom ut... usch.. Ja blöder forts men inte lika mkt. Läkaren gjorde VUL och bekräftade att de mesta var ute ingen skrapning behövdes.. lite slem kvar som kroppen tar hand om. Igår, smärtan jag upplevde, har fått höra att de va riktiga förlossningsvärkar. så min enda önskan är i framtiden vid den riktiga förlossningen då en liten knodd kommer, låt de bara gå fort!! ussssssssch va ont.. Ja e såå tacksam för allt stöd här, käns som om ja verkligen kan prata av mig själv. bearbetningen kan börja nu efter en lååång helg av smärta & sorg.. Ja e ingen ledsen person så ja hoppas att ja snart e uppe & helt kry igen.

Jag tycker ändå på nåt sätt att de sjukt att kroppen verkligen kan stöta ut allt på egen hand!? man förstår inte riktigt allt kroppen e kapabel till.. men men.. gott nytt år tjejer! grattis till grav Maria!!=) vilken vecka e du i?

Har vart med om samma sak. Började blöda, blödda i 5 dgr å varesig 1177 eller min bm tycker det var så farligt. Tillslut ringde jag gyn å fick tid samma dag. Skulle samma dag vara i 13+0. Men fostret var dött sen v 8... Fick piller så allt kom ut å har nog aldrig varit med om en sån smärta. Men ut måste det ju :( Nu har jag precis haft min första mens efter mf så nu hoppas vi att vi snart plussar igen. Men man FÅR vara ledsen, man FÅR gråta. Sänder styrkekramar <3

Hej igen!
Hua vilken upplevelse! Verkar som det var värre & mer utdraget för din del. Ja de två stora klumparna som kom ut var nog hinnsäckarna dvs. Själva missfallet med embryona i. För min del var den nästan knytnävsstor, som en uppblåst vattenfylld ballong. Halvskrämmande men jag var tvungen att kolla :/
Ja det är som förlossningsvärkar då det är livmodern som krampar på samma sätt som vid en förlossning och tvingar ut vad som finns inuti. Då vet man vad som väntar om man kommer till den punkten :/
Jag tyckte trots den hemska upplevelsen att det var skönt när det väl var över, värst var det att vänta & veta att man har något i magen som inte lever :/
Jag är i vecka 16+ nu... dessvärre fick jag halvdåligt besked på kubtestet & väntar på besked från fostervattenprov som jag tog förra veckan. Men det är bara att hoppas!

Mariaa32 skrev den 2013-01-02 21:25:25

Hej igen! Hua vilken upplevelse! Verkar som det var värre & mer utdraget för din del. Ja de två stora klumparna som kom ut var nog hinnsäckarna dvs. Själva missfallet med embryona i. För min del var den nästan knytnävsstor, som en uppblåst vattenfylld ballong. Halvskrämmande men jag var tvungen att kolla :/ Ja det är som förlossningsvärkar då det är livmodern som krampar på samma sätt som vid en förlossning och tvingar ut vad som finns inuti. Då vet man vad som väntar om man kommer till den punkten :/ Jag tyckte trots den hemska upplevelsen att det var skönt när det väl var över, värst var det att vänta & veta att man har något i magen som inte lever :/ Jag är i vecka 16+ nu... dessvärre fick jag halvdåligt besked på kubtestet & väntar på besked från fostervattenprov som jag tog förra veckan. Men det är bara att hoppas!

hEJJ! Har du fått svar? hoppas allt gått bra=)) Ja försöker repa mig och hoppas bli gravid snaart igen!!=) vet dock inte hur länge ja ska vänta? blöder lite brunt när ja går lite mer eller anstränger mig med något.. TACK TILL ALLT STÖD!

Hej igen. Nej det gick inte bra, barnet hade downs syndrom så vi valde att avsluta graviditeten :-( genomgick avbrytandet av graviditeten igår. Känns så himla tomt nu :/ usch! Blir tufft att komma upp ur denna besvikelse !

Gällande att bli gravid igen så är den vanligaste rekommendationen som jag sett i forum, information generellt och direkt från dr vid mitt missfall var att vänta en mensperiod mellan försöken dvs. När du haft din första vanliga mens är det bara att föröka igen om man orkar. En del säger att det är bara på det hela igen när man blött klart efter missfallet...