Vi som kämpat för plus tillsamans

Ja phillis jag häver i mej så mycket jag bara orkar. Mmm får ringa bm om det inte blir bättre imorgon. Nu på em/kvällen har det känts okej så länge jag ligger ner men blir värre igen så fort jag ställer mej upp, konstigt men sant.

Jag led också mkt av huvudvärk dom första månaderna av min graviditet, drack massor av vatten som inte hjälpte ett dugg. Kommer faktiskt inte ihåg när det försvann.
Själv lider jag av förstoppning & ett svullet underliv :( Inte det minsta kul. & en dunder förkylning på detta! Blääää!!

Men fy flora, så himla trist! Krya!

Jag mår apa. Piss helt enkelt. Jag ser allt i svart, ingenting känns bra längre, inte i nya huset, inte mellan mig och sambon, allt känns skit och jag börjar undra om allt kommer att gå åt helvete, på grund av hur jag mår hela tiden. Jag har knappt mått bra en enda dag sedan jag blev gravid. Jag har ont i kroppen hela tiden (fibromyalgi och foglossning), jag har diarréer och förstoppning om vartannat, så jag har ont i magen jämt. Jag sover uruselt, och det har jag gjort sedan i juli. Jag är trött dygnet runt, alltid. Jag pendlar mellan depression och svartsjuka och osäkerhet. Jag orkar inte gnälla längre till min sambo heller, för jag märker att han börjar bli frustrerad över att jag alltid mår så dåligt. Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra längre... Jag vet inte hur länge jag orkar heller... Jag vill bara skita i alltihop, bara dra från allt och alla.

Alvamazonen: Har du pratat med din barnmorska om hur du mår? Hon kan nog rekommendera en bra psykolog som du kan prata med som kan ge dig råd och stöd. Jag mådde själv superdåligt under min förra graviditet. Hade dom flesta besvären man kunde ha och kände mig snuvad på en rosa tillvaro där tanken var att jag skulle gå runt med min tjocka mage och bara myspysa. Så blev det ju inte alls... Var avundsjuk på andra gravida som mådde tämligen bra och som bara hade lite småkrämpor.

Sommaren, under min första trimester, fick jag knappt uppleva för jag låg bara inne på soffan och mådde tjyvens illa (spydde dock aldrig.. Vet inte om det skulle ha hjälpt?). Tur att jag hade semester fyra veckor och inte behövde jobba då. Från mitten av graviditeten blev jag sjukskriven, först 25%, någon månad senare 50% för att sedan i sjunde månaden bli heltidssjukskriven fram till förlossningen. Kände mig ledsen och som en belastning för min sambo som fick göra typ allt här hemma. Jag klarade inte av matoset, så han fick laga all maten och handla all maten eftersom jag knappt kunde gå eller lyfta ngt pga foglossningen. Men han var verkligen en klippa och gnällde ingenting. Helt otroligt. Men vi var ju två om att skaffa barn. Jag kämpade på och han bet ihop oxå. Vi visste ju att detta jobbiga inte varade för alltid.

Idag är min son 20 månader och han var värt precis allt!!! Tänk, jag är ju till och med villig att gå igenom en graviditet till nu trots att den första var så jobbig! Det är ju inte säkert att denna graviditet kommer att bli som den förra, och skulle den nu bli det så har jag ju facit i handen kan man säga. Världens underbaraste pojke! Världens underbaraste belöning för "sveda och värk". ;-)

Hoppas att min berättelse skänker dig lite tröst och hopp, Alvamazonen. Du är inte ensam om att känna som du gör. Och mitt tips är att prata och skriva av sig. Jag fick mycket stöttning av mvc/läkare/naprapat/försäkringskassan och psykolog.

Kramar från mig!

Ps. Såg nu efteråt att du bara är i vecka 14. Det kan ju bli så att dina besvär blir bättre/minskar. Jag håller tummarna för det. :-) Ds.

Åh Alvaamazonen. Jag lider med dig. Själv hade jag med ett litet bryt idag. Mår illa var och varannan dag igen nu (v26), är stor som en klump, halsbränna och full av gas (rapar ofta 30-50 ggr på kvällarna) och känner redan nu ett stort tryck på magsäck och lungor. O det är ju liksom en bit kvar...!!! Det som fick bägaren att rinna över var att jag, jämte sambon, nös på ett sådant sätt att varken min slappa bäckenbotten eller mitt lilla Tena kunde hålla emot. Lovely! Det var bara att erkänna, gå och byta kläder och sen känna sig som den härligaste på denna jord. Not.

Men jag har fördelen att VETA att jag väntar på nåt gott. Det visste jag inte med barn 1, då jag ofta var rädd att jag inte alls skulle tycka om barnet när det kom.

Hoppas du, och vi andra, hittar kraft och att dagarna tickar på utan kräk, kiss på jobbet eller massa annat obehag!

Usch för att må illa...... är i 36+5 å jag kan inte sitta i soffan.... i- landsproblem ocj övergående absolut. Men när man ska ha söndags mys med gubben och se film har jag suttit i en gungstol och sett film. Det kryper i benen och bäbisen känns för stor för magitrymmet och trycker på revbenen. Halvligga går inte heller då jag inte kan andas.... vissa yider är det inte roligt men som sixtrid säger så är det överhående även om mina sittproblem känns små mot långvarit illamående deppretion och inkontinens. ..... man vill ju bara vara pigg och fin å fräsch. Igår fivk jag för mig å göta mig just fin. Vi skulle på kalas och jag fick för mig å måla om tånaglarna...... herregud vilket jobb det var med en gigantisk mage ivägen..... satt och skratta åt mig själv. Sluta med att sambon gick målat för mig...... :-)

Haha ja det där med att måla tånaglarna tror jag att jag struntar i redan nu, känner mej nästan yr bara av att tänka på det!

Fy vad jobbigt för er som har riktiga problem, själv klagar jag över huvudvärk, det kan jag nog leva med i jämförelse. Men håller i alla fall med om att du nog borde prata med nån Alvamazonen, och försök att inte bara rädd för att gnälla för din sambo, det blir inte bättre om ni slutar prata med varandra. Men om det känns svårt kanske du kan prata med din bm först, liksom få ur dej det värsta så du kan förklara för honom lite mer sansat hur du mår/känner. Lycka till! Och du får gärna gnälla av dej här också om du vill, även om vi inte är utbildade att ge dom bästa svaren så gör vi vårt bästa.

Håller med övriga här, alvamazonen. Prata med bm om dina känslor och tankar. Det är inte lätt att vara gravid (fast vissa ickegravida tycker det) det är mycket hormoner som spökar i kroppen och kan få en till att må dåligt. Jag har varit mycket ojämn i humöret och mått dåligt, min man har fått ta mycket skit. Jag har gråttit, sagt saker jag inte menar har också kännt att jag vill dra iväg och skita i allt. Nu mår jag bättre och mildare i humöret, jag och min man har hittat tillbaka till varandra. Prata med din man också så han vet vad du går igenom.

måla tånaglarna :) mission impossible :)

Idag blev jag lite nojjig eftersom jag har ont i magen på ett sätt jag inte brukar ha. Jobbade halv dag, sen gick jag hem och har legat på soffan (ljuvligt). När jag ligger ner gör det inte ont. Har funderat och tror att jag sträckt magen/ligamenten. Jag o lillan var på lekplats igår och då var det några tuffingar som hade kastat runt gungorna till de små barnen ett helt varv. När jag skulle kasta tillbaka en missade jag första gången och sa aj! för det sträckte så i magen. Det kändes inte bättre andra gången heller.

Men inga sammandragningar, inget blod/fostervatten. O efter kl 10 började han äntligen röra på sig med - då borde det vara ok och det trodde även BM som jag ringde och rådfrågade.

Tack fina tjejer för allt ert stöd! Jag behöver verkligen det <3 Det är inte så lätt alla gånger när man tror man ska vara stark och klara sig själv...

Jag pratade i alla fall till sist med min sambo, även fast jag inte ville. Det visar sig då att frustrationen jag sett inte handlade om mig och att han är trött på mitt mående, utan på att han ser hur dåligt jag mår och att han inte kan hjälpa mig... Gud, så dum jag kände mig då. Men men, lätt att vara efterklok. Jag ska iaf ringa BM imorgon, så jag får en tid för samtal.

Sixtrid, även fast du är längre gången än mig så känner jag också av ligamenten väldigt mycket! Det verkar vara så för en del kvinnor, och är tydligen normalt ibland att det gör väldigt ont i ligamenten.

Iaf, kram på er!

Låter ont Sixtrid. hoppas det släpper fort!
Skönt att ha pratat Alvamazonen och att vara påväg mot hjälp, ensam är inte alltid stark. ♥

Hej vackra härliga kvinnor! Jag ansluter mig till denna grupp om det går bra? Jag plussade 12/9 och har sen dess haft en bergodalbana när jag först trodde det var kört och sen kanske inte? O sen igen och nu idag på 5+5 så testade jag med ett gravtest (har i onödan nojjat att de är för svaga) testet blev på direkten superstarkt och det har jag aldrig fått tidigare. :-D Helt skakis och överlycklig!!!

Nu ska jag försöka njuta av detta och inte hänga upp mig på olika saker! Kanske blir enda gången jag är gravid då är det ju onödigt att oroa bort detta härliga! Måste ringa o avboka min mf utredning som jag trodde jag behövde! :-D

Skönt att det känns bättre nu Lula!

Uäääh! Jag blir så nervös.. Det kommer lite torkat blod i trosan då och då. :-S Inte mycket, men jag blir sååå nervös. Och det är hela 13 dagar kvar till det tidiga vul:et. Är i vecka 6+3 nu. Någon mer som upplevt detta, då det ändå var som det skulle? Har haft två missfall i vecka 8 tidigare. Kram från "En väldigt liten tjej just nu"

Å fy fan vad jobbigt christelle! Men det finns många som får korta blödningar i början av graviditeten utan att det är något fel. Håller tummarna hårt att det ska gå bra, sitt lugnt i båten till vul. Känns som en onåbar horisont med 13 dagar kvar!!!

Jag ringde för att avboka min telefontid med Lennart Blomqvist för mf utredning, sköterskan i luren var jättegullig och såg inga noteringar om mf i journalen och tyckte jag kunde behålla min tid och prata med Lennart ändå. Härligt när vården är så där bra!

Ja men det var ju kanon, Lula! Skönt att få prata av sig med ett proffs och få höra vad han har att säga. Tack för dom peppande orden. Gick på toa igen, men nu var det inget.. Jag får "hjärtsnurp" på kuppen, sanna mina ord. :-P Skönt att vi kan följas åt och peppa varandra. :-)

Jag fick så under en dag strax efter att jag hade plussat christelle, har inte fått se min bebis än, ul 13/10, men är på 15+6 idag och har inte haft några mer blödningar efter det. Bm sa att det var helt normalt så länge det inte kom mycket färskt blod eller gjorde ont. Hoppas det stannar vid några stänk för dej också!

Ah, ok Lizard. Det låter ju betryggande. :-) Jag blir extra nojjig eftersom jag inte blödde någonting när jag väntade min son, men däremot så blödde jag (såklart!) när jag fick mina två missfall. Skulle önska att jag fick lite medlidande av min sambo, men han säger att det inte är någon idé att gå och oroa sig. Lätt för honom att säga! Det är inte i hans kropp allting händer. Hmpf! :-I

Det är tack o lov inte så mkt brunt blod som kommer och jag har inte ont. Men det är förskräckligt skrämmande ändå tycker jag. Går lixom och väntar på att det ska börja blöda mer och att det ska komma färskt blod. Läste att om det kommer mer blod än en femkronas storlek så ska man söka hjälp. Så mycket har inte kommit.

Mm, inget är som väntans tider. Gäller att försöka sysselsätta sig med annat som tar bort fokus på graviditeten. :-P Iallafall fram till vul:et.

Välkommen Lula!!! Härligt stt se dig här!

Christelle, i 6+3 kan man se ett litet tickande hjärta så om du blir orolig så måste det väl va nån man kan ringa och få en akuttid?? Men jag tror heller inte det är nån anledning för bekymring, men förstår dig väldigt gott! Tror jag hade hade börjar storgråta om jag hade sett en droppe blod nu! Men som sagt, mååånga har ju upplevt det utan att det är nån som helst fara! :-)

Alltså män: ingen mening att oroa sig. Det blir som det blir. Inget man kan påverka...!!! Hur kan de vara så "coola" (ignoranta!!!). Hoppas att allt är bra både för Lula och Christelle. Minns själv hur nojjig jag var i början (åja, första halvan) av denna grav. Inte lätt att slappna av inte...

I helgen slutar lillan med napp. Kvällen har varit... Högljudd.

Helgen har varit lugn utan bruna flytningar, puh. Går in i graviditetsvecka 8 imorgon. Samma vecka som jag fick mina två tidigare missfall. Går inte att komma ifrån att jag är extra nervös nu. I övrigt känns det bra. Både byxor och bh börjar bli trånga.. Svullen kan man lugnt säga att man är.

Hur mår du, Lula?

Har det gått bra med nappavvänjandet, Sixtrid? Kan tänka mig att det inte är det lättaste.. Min lille kille skulle nog gråta sig till sömns utan sin älskade napp. Han är "bara" 20 månader, så han får behålla sin "dedde" nåt år till. :-)

Skönt att de bruna har lagt av Christelle håller tummarna att veckan går snabbt och att du får ett härligt besked nästa torsdag.

Själv mår jag sådär! Känner mig livrädd och orolig att nått ska gå fel o i söndags minskade ömheten i tuttarna men jag mår illa fortfarande det har tilltagit tom. Denna oro tar kål på mig!!!!!! Jag försöker tänka klart och positivt men allt kommer över mig mellan varven och det känns som jag dras ner i avgrunden. Läskigt! Jag LÄNGTAR tills nästa torsdag och ul. Idag har jag telefonmöte med Lennart Blomqvist, hoppas att han kan lugna mina nerver.

Skönt att de bruna har lagt av Christelle håller tummarna att veckan går snabbt och att du får ett härligt besked nästa torsdag.

Själv mår jag sådär! Känner mig livrädd och orolig att nått ska gå fel o i söndags minskade ömheten i tuttarna men jag mår illa fortfarande det har tilltagit tom. Denna oro tar kål på mig!!!!!! Jag försöker tänka klart och positivt men allt kommer över mig mellan varven och det känns som jag dras ner i avgrunden. Läskigt! Jag LÄNGTAR tills nästa torsdag och ul. Idag har jag telefonmöte med Lennart Blomqvist, hoppas att han kan lugna mina nerver.

Hoppas samtalet med Lennart lugnar! Det är fruktansvärt jobbigt när tiden segar srj till ul. hoppas du hittar nåt att fördriva timmarna med Lula.

I min kropp är nåt väldigt fel...hoppas det är så enkelt som min 4-veckorsförkylning och inget med graviditeten. Är beordrad vila till morrondagens bm-besök pga huvudvärk, ont i sidorna och en diffus men stark sjukdomskänsla. Hoppas att blodtryck och urinprov är bra. Vore gött å känna någon energi what so ever. 2-åringen blir lidande och huset behöver VERKLIGEN städas innan mitt 30-årskalas nästa helg. :-( Tungt nu, men det värsta är nog att känna sej så rutten men inte veta vad det beror på.

Själv mår jag inte illa, men jag är väldigt trött. Brösten är inte ömma men svullna. Har svårt för starka dofter och blir yr om jag reser mig för fort. Får springa och kissa i tid och otid. Det som jag upplever som jobbigast är nog den svullna och ömma magen. Börjar redan längta efter att få sätta på mig mammabyxor. :-P

Jag svävar oxå mellan hopp och förtvivlan. Vill bara att det ska bli den 9:e så att man får reda på om det finns någon där inne eller inte. Första missfallet som jag hade var sk ofostrig. Då hade jag gravidsymptom och gravtestet visade positivt, men det fanns inget foster, bara en tom hinnsäck. :-( Andra gången jag fick missfall var där nog ett litet embryo för jag blödde ut en massa klumpar. Brydde mig inte om att kolla på vul ens en gång. Men sen jäklar tog det sig vid tredje graviditeten! :-D Nu hoppas jag att det går vägen även denna gång. Hur många missfall har du haft, Lula?

Jag har haft två mf innan ett i mars i år tidigt vecka 6, sen ett till i maj oxå vecka 6. Skillnaden då var att gravtesten var väldigt svaga och blev inte starkare som nu. Jag tror att ett ägg snuddade i juni oxå men jag testade aldrig.

Har precis pratat med Lennart och han har en otroligt lugnande personlighet behöver nästan inte ens säga nått. Jag fick iaf en vul-tid på måndag kl 15. Så jag kommer avboka min vul på privatgyn. Som jag sagt innan verkar just gyn i Borås vara otroligt bra och tar ens oro på allvar! Skönt att dagarna till vul minskade. 6 dagar kvar....

Åh va skönt Lula!
Christelle, ta på dej det som är bekvämt. Inte veckorna som avgör om du kan ta på mammabyxorna. Den här graviditeten blev jag stor/svullen löjligt fort. Tycker det är evigheter sen jag hade mina vanliga kläder!

Usch vad jag känner igen mig i er oro. Hoppas den är obefogad för er alla. Här sprattlas det i tid och otid och det ger förstås en bekräftelse på att han lever :)

Det har ändå gått ok utan napp. Första kvällen var förfärlig. Men det var inte så oväntat. Efter det kommer det bara kortare utbrott. Hon är ju ganska stor... 3,5 år, så en del av henne förstår och vet att hennes kompisar slutat med nappa.

Åh, vad skönt att din väntan förkortas några dagar, Lula. Hoppas att vul:et går bra som sagt. :-) Jag blev oxå gravid tre gånger inom loppet av ett år så fertiliteten är det visst inget fel på. Rätt vad det var så fungerade det. Har ingen aning om varför det gick vägen den tredje graviditeten. Slumpen antagligen. Hoppas att det är din tur nu, Lula. :-)

Ska sätta på mig mammabyxorna efter vul:et på torsdag nästa vecka. Vill inte att det ska synas att jag har mammabyxor innan jag tycker att det är ok att folk får veta (ibland syns ju resårmudden på magen genom tröjan). Jag är väldigt hoppfull bara hjärtat tickar. Då tror jag att det ska gå bra även om jag inte passerat v 12 än.