Vi som kämpat för plus tillsamans

Vad härligt, Saltsill, att du oxå får planerat snitt. Sedan jag fick veta förra veckan att jag får planerat snitt, så mår jag mentalt väldigt mycket bättre. En stor tyngd lyftes av mina axlar. Jag är fortfarande förvånad över att jag inte behövde kämpa och övertala utan att jag blev tagen på allvar på direkten. Lycka till nu och du ska se att allt kommer att gå fint, Saltsill. :-)

Åh vad skönt för dej saltsill!!

Då var det färdigtjobbat för min del. Iaf till januari 2016. Hur konstigt är inte det...? V 36. Tung. Ont i rygg o bäcken. Trött. Om 1,5 v kom vår dotter. När kommer vår son?

Min mage är enorm. Tänker ibland, tacksamt, att det är tur att jag inte väntar tvillingar (el fler). Hur skulle det gått till? Måste ju snart ha en skottkärra bara till den här. Nu har bristningarna börjar föröka sig igen med. Inga vidare. Hoppas att dom håller sig mest under naveln denna gången med.

Hur mår ni?

Vad skönt Sixtrid! Jag har varit hos BM idag, mätt magen, järndepåer och blodsocker. Tyvärr var sockret dåligt, och jag måste göra en glukosbelastning för att se om vi måste gå vidare med diabetesbehandling :-( Inte kul, men jag ska försöka avvakta tills jag säkert vet iaf, inte vänta mig nåt. Annars verkar allt bra, behöver inget extra järn, och bebisens hjärta slog starkt och normalt.

Gått upp tio kilo allt som allt, vecka 25 nu. Jag mår ok iaf, även om inte alla besked hos BM var positiva. Haha, ansade lilla snäckan idag, och det var synnerligen svårt! Bara att gissa, känna sig fram och hoppas på det bästa! Men iaf bättre än inget ;-) Man gör så gott man kan... Köpt förlängningar till mina bh:ar idag också, så skönt att kunna använda flera av de jag har! Och hämta skötbordet imorgon som jag köpt begagnat idag :-) Det var jag för idag det, over and out! Kram på er :-*

Det är skönt att vi är olika! Min stora skräck är att bli snittad. Känns som att dom tar ifrån mig det jag är gjord för att göra! Men är ju en fin nödlösning! :-)

Skönt att va färdigjobbad sixtrid! :-)

Jag mår helt toppen och fullkomligt älskar att va gravid! <3 får jag må lika bra resten av tiden vill jag göra detta mååånga gånger! ;-) är i v. 20 nu. :-)

40+0 idag, nu väntar jag otåligt. Är väldigt rivig & lätt irriterad :( Kroppen känns matt & trött.
Men idag ska jag & barnen göra lite adventsmysigt :)
Mannen ska jobba ihelgen, som tur är, så jobbar han på hemmaplan.
Skönt att sluta jobba, Sixtrid :) hoppas bristningarna håller sej borta!!
Nallepia, härligt att du mår så bra :)
Trevlig 1:a advent <3

Hoppas det sätter igång snart flora! Trevlig 1:a advent alla fina tjejer!

Härligt att sluta jobba sixtrid! Jag längtar till maj när det är dags för mig att gå hem. Ska bli super skönt och roligt och mysigt mm. Själv mår jag bra går in i vecka 16 imorn. Känns läskigt och inbillat ibland och jag blir orolig att det inte ska gå vägen samtidigt är jag säker på att jag kommer få träffa min underbara klimp i maj! Längtar till rul då jag får se den lille igen! Trevlig 1-advent! Sätter upp stakar och stjärnor, riktigt mysigt.

va roligt å läsa om er! vill inte lämna er än utan få reda på hur det går gör alla! :-)
vill säga hej! vi mår oxå bra. myser så mycket som det går. idag har jag jobbat på förmiddagen idag. Skönt att komma ifrån lite för man får börja ett helt nytt liv å bara passa på de små. som sagt så är det en jättemysig tid och stor omställning. samt jättegott å bli av med magen när väl underverket är ute! kram på alla

Ja, Nallepia olika är bra. Snitt är verkligen inget att bara rycka på axlarna åt för min del heller men för oss den här gången är det enda alternativet och sista utvägen.

Med sonen låg jag inne på förlossningen i 22 timmar utan bedövning som hjälpte och nästan utan paus i värkarbete. Hade inte sovit på knappt 35 timmar när läkarna tillslut beslutade att snitta mej. Jag var då öppen 8 cm och hade varit det utan att det hänt något på 5 timmar. Under den här tiden hade de tagit 3 laktat (skrap i bebis huvud pga dålig syresättning enligt ctg) och tillslut satt skalpelektrod på hans huvud.

Vi var uppskrämda, trötta och hade näringsbrist pga i synnerhet jag inte fick i mej varken mat eller dryck på hela tiden. Till slut blev det som sagt ett akut snitt på humanitära grunder. Jag skulle vara vaken men bedövningen fortsatte att inte fungera så när de skurit in till sista lagret fick de söva mej.

Med detta i ryggen har jag gått på samtal med både läkare och barnmorska pga förlossningsrädsla. Det verkade som att det hjälpte ett tag och jag var inställd på att försöka föda vaginalt. Tills kroppen sa ifrån gör drygt tre veckor sen. Från ingenstans fick jag hjärtklappning, illamående, ont i magen, tryck över bröstet, blev andfådd och händer och fötter domnade bort. Till att börja med bara enstaka gånger nattetid för att sen ta över hela dygn i sträck. Nu har jag sen drygt en vecka fått ta 6 st lugnande tabletter/dygn och det avhjälper ändå inte ångesten helt alla dagar. Därför beslutade man om snitt ändå, dels för att jag fortfarande tydligen är såpass rädd att kroppen med stor sannolikhet kommer låsa sej när det blir dags och dels för att göra slut på mitt "lidande" lite snabbare än ev spontan förlossning. Jag förstår att du inte menade något illa Nallepia, ville bara förklara andra sidan av saken. Ett snitt är ett stort ingrepp och JA jag är rädd för det OXÅ men det är det bästa av två dåliga för mej.

Shit, Saltsill. Vi har ju nästan exakt lika förlossningsförlopp med våra söner! Från att vattnet gick till det akuta snittet tog det 38 timmar för mig. Jag kämpade med tuffa värkar och dåligt värkarbete. Öppnade mig totalt 7 cm. Barnet fick skalpelektrod och de tog laktat. Jag hade feber som höjdes så fort jag fick värkstimulerande dropp plus att barnets hjärtslag höjdes till över 200 pga droppet. Till slut fick jag akutsnitt, vilket jag kände som ett nederlag och misslyckande, men samtidigt välkomnade jag det eftersom jag var så slutkörd. Bedövningen tog inte (vilket tydligen är väldigt ovanligt) och jag var tvungen att sövas helt och hållet. :-( Så jag är så otroligt glad över mitt kommande planerade snitt. Även om det är en stor bukoperation, så känns det iallafall mycket lättare. Så jag förstår dig till fullo, Saltsill. Sänder över en stärkande kram!

Och till alla er andra blivande mammor. Bli inte uppskrämda av våra historier. Den ena förlossningen är inte den andra lik. Många förlossningar är mycket lättare, går snabbare och utan komplikationer. Kramar till er oxå!

Absolut som Christelle skriver så är ju inte direkt våra tidigare förlossningar det normala. Men minnet sätter sej i kroppen på ett sätt som tydligen är svårt att få bort. Läkaren jag pratat med kan nästan lova mej att en vaginal förlossning skulle gå problemfritt den här gången men kroppens (och själens) minnen gör att jag inte kan gå igenom det.

Har däremot aldrig sett mitt första snitt som ett nederlag utan egentligen tyckt att ALLT som hände vid förra förlossningen är SÅ värt det när jag ser på min fina fantastiska två-åring nu men det innebär inte att jag vill göra om det igen om jag får välja.

Som du skriver Saltsill så var det absolut inte menat som nåt illa, och när man upplevt det som du och christelle har så förstår jag att snitt känns väldigt bra! Som förstagångsgravid så har man ju dock lite annan syn på detta. Jag tänker inte på något vis planlägga förlossningen, för den går som den vill ändå. Men jag anser mig vara ganska avslappnad till det hel. Iaf än så länge ;-)

Avslappning och att vara öppen för alla tvister o vändningar är jättebra Nallepia, en fin förutsättning för en lättare och smidig förlossning. Kroppen vet vad den ska göra, man ska bara koppla lös huvudet oxå. Jag skrev inte ett ord i mitt första förlossningsbrev. ..det kändes som att man ändå inte kunde veta och att det bara är att ta det som det kommer. Kvinnor har gjort det här i all tid, är glad att JAG är född NU så jag kan välja och att jag ens blir lyssnad på som kvinna. ☺

Kom på en sak Christelle, min samtals-bm på Viktoria - enheten sa att det där med bedövningen händer ibland under långa förlossningar och att en del behöver mer och oftare med eda än det "normala". Om det sen blir ett snitt i slutändan och de då beslutar att "bara" fylla på så räcker det ofta inte till. En del är inte heller mottagliga utan kan behövs en spinalbedövning vid ett sånt ingrepp.

Usch. Stackars er! Bra att ni får hjälp!

För att beskriva en annan typ av första förlossning (för att balansera upp): vaknade 5.30 med ont i magen. Bajsade 3 ggr. Det onda satte sig mer i ryggen. Fattade inte alls (var på 37+0) och ringde till min mamma eftersom min man jobbade nattskiftet. Hon frågade om jag trodde det var dags... Nä, det tror jag inte! Det onda ökade i styrka, men som en uppförsbacke, dvs inga toppar och dalar, bara mer och mer. Kunde INTE sitta eller ligga, bara stå.

Min man kom hem halv 8. Jag var orolig vid det här laget och trodde något var fel. Ringde förlossningen. Nej, jag upplevde inte värkar som kunde klockas. Det gjorde bara ont hela tiden. Lägg dig ner o vila, var deras råd.

Kunde verkligen inte ligga ner. Ringde igen efter en timme - blev spydigt bemött efter att jag inte väntat de 2-3 h med att ringa som dom sagt åt mig. Min man såg att det var allvar och placerade mig i bilen. Vi kom in vid 10.00. Väntade 20 min i väntrummet på KK's akutmottagning, hade mycket ont och gömde mig i ett hörn för jag tyckte det var jobbigt att folk tittade på mig. Blev inkallad, skulle få ctg, men kunde inte sitta el ligga! Kände klet i byxan och tar mig i skrevet - blödde genom byxan! Nu var det slut med ungen, tänkte jag. Fan, den dör!!! Men icke... BM undersöker mig genast och meddelar att jag är öppen 10 cm. Får hjälp ner till förlossningen. Där stannar kroppen av en gnutta och jag får krysta i flera timmar. Men 12.50 kom hon. Utan nån form av bedövning, för det hanns inte med. En fin och bra (om än förvirrad) förlossning :)

väger gärna in med liten \"enkel\" förlossning.
natten mån-tisdag vaknar jag 23.30 är kissenödig ställer mig upp och vatten bara forsar längs benen. har inte ont. lägger mig för att somna om.vakna 1 timme senare med lite lätta värkar. åker in och gör ctg på morgonen på östra. dagen går men natten har jag 5 min mellan värkarna. förlossningen säger ta två panodil och som, precis som om det går..... nytt ctg på morgonen igen. allt även under denna dag. känner lätt värkar men inget farligt. ytterligare 1 natt med värkar var 5 min. förlossning säger igen ta 2 panodil..... nytt ctg torsdag morgon. fortfarande värkar var 5 min. säger till bm att jag inte orkar mer pga sömnbrist. får åka till mölndal som undersöker mig. allt ser bra ut men får starkare vörtabletter och ett vilorum. 4 timmar senare har värkarna ökat till var 15 min. vi beslutar att åka hem. när vi kommer hem köper vi pizza för vi har knappt ätit under dan. mår konstigt och får inte i mig nått. går och vilar. vaknat vid 19 av fruktansvärd värk i ryggen. hamnar på golvet på knä med guvudet i sängen och vrålar..... hehe
killen ringer förlossningen vi åker tillbaka till mölndal. är då öppen 4 får lustgas som fungerar bra. öppnar mig långsamt. får dropp har täta värkar hela natten. vid 08 är jag öppen helt och jag får börja krysta. är helt slut men kroppen vet ju verkligwn var den ska göra och man orkar på nått konstigt vis. 09.25 är emma född.

Vilka både obehagliga och härliga berättelser ni har! Jag pratade med mamma om det i helgen att andra tycks känna sån panik inför förlossningen, jag förstår ju er som gjort det förr och vet vad som väntar, speciellt er där det inte gått helt som ni tänkt er. Men för mej där det är första gången, jag känner mej verkligen inte stressad eller rädd, mer förväntansfull. Men i torsdags hos bm upptäckte jag att sambon nog är lite nervös, han sa att han är rädd att något ska hända mej, och mitt hjärta svämmade typ över. Jag hoppas han kan känna sej lugnare när det väl är dags.

Ingen förlossning är den andre lik. Min två har varit helt olika varandra, & jag undrar hur denna ska bli.

V 40+3 idag, inget känns änn. Igår blev de en tur till förlossningen efter jag vatt hos bm & sagt att bebis har vatt ovanligt lugn & jag inte känner den på samma vis som jag gjort tidigare. Ctg & ul gjordes, allt såg fint ut. Puh, bara till att pusta ut. Oron släppte. Sen på kvällen var det mycket bök & stök i magen. Precis som det brukar vara på kvällen :-)

Nu var det spikat. På torsdag kommer vårt lilla knyte se dagens ljus. Börjar käbna känna mej lugnare och kan se mer av det roliga bortom det som hela tiden legat som en skugga över allt. Spännande men lite läskigt ändå!

Åh Saltsill! Vad spännande!!! O planeringsmänniskan i mig blir såååå avis på att inte även jag kan få veta NÄR det är dags :)

Ja, verkligen superspännande, Saltsill. Lycka till! :-D

Åh jag vill också vara så nära som ni! Själv blev jag glad idag när jag såg att det är tvåsiffrigt nu för mej, 99 dagar till bf. Men det känns ju som en evighet jämfört med er som har bakat färdigt =) lycka till på era förlossningar, både planerade och oplanerade!

Hurra Saltsill, imorgon är det din dag :-D Lycka till med lilla knytet <3

Eller hur Lizard, jag har 106 dagar kvar ;-) Det känns ju både nära och som en evighet :-P

Fast efter 99-gränsen tycker jag det tickade på rätt bra ett tag. Nu är jag väldigt kluven. Både väldigt nära, och en eeeevighet!

Ser väldigt fram mot att inte vara gravid mer. Men tycker det är läskigt att det kommer en liten till in i vår familj! Knäppt va? :)

Lycka till imån Saltsill!!! :-D

Ååh jag tycker tiden går så fort!!! Nu är ju jag en av dom som fullkomligt älskar att vara gravid
Finns IMGENTING jag kan komma på som är jobbigt. Jag kan fort bli andfådd och bli trött i höfter och rygg, men tror det ska MYCKET till innan jag klagar. Och självklart längtar jag till pyret är ute, men jag älskar att ha honom på innsidan också! <3

Tack alla! Spännande är det men tycker som du Sixtrid att det är lite läskigt och knasigt att vi ska bli fyra nu. Mest kanske för storebrors skull även om ja vet att han kommer vara SÅ fin mot sitt syskon. Är lixom rädd att han ska fara illa i tysthet på nåt vis. Men det ger sej väl med tiden och i början är det väl bara att ge honom uppmärksamheten så känner han sej väl delaktig och älskad ändå får vi hoppas.

Tänk att Imorrn vid den här tiden är jag inte gravid mer.....det är en gåva men ack så färdig jag är med den gåvan just nu. Kram på er! Ni som känner att det är länge kvar, det svischar förbi där ett tag innan det saktar in lite mot slutet.

lycka till imorgon saltsill!!!

Nu är hon här. Finaste lilla Lo. Alla mår bra å jag börjar så sakteliga få tillbaka lite känsel i benen efter bedövningen. :-)