Ung och kry :)

Min mamma och många andra i den genrationen fick barn vid 20 och det var inget konstigt med det då. Men idag förväntar sig alla att man ska plugga klart och göra karriär innan man får barn, så då ska man nästan passerat 30. Därför tror jag att många anser att du är för ung. Inte för att du är det, men för att de förväntar sig att du ska ha gjort så mycket mer innan du får barn. Om jag hade träffat min man redan vid 20 så hade jag i alla fall varit redo för barn. Fick några kommentarer om att jag var ung när jag fick min son och jag var trots allt 26 år. Tänk inte på vad andra säger, tänk på vad du själv känner och vill.

Lycka till!!

Jag är också 88a men har ej fått klagomål på att jag är för ung. har dock fått väldans massa komentarer ang "orolighet" osv. varför ska alla vara så himla oroliga om man själv inte är det!

visst att man får vara orolig men jag förstår inte varför ..

Lina

Jo ja fattar inte varför folk ska lägga sig i de är mitt beslut och jag kommer att stå fast vi vad jag har gjort och gör. De ska bli så underbart med en bebis och de tycker även sambon mer. Man blir bara starkare och starkare för varje dålig komentar man får. Jag ska bevisa för andra att man är inte för ung och att man kommer att klara detta galant :D ..

Hejsan!

Jag tror absolut att ni kan fixa det. Själv är jag 28 och väntar mitt första barn, känner mig jättenöjd med det.. trodde jag var redo tidigare, men oj vilket misstag det hade varit visade det sig senare även om det kändes SÅ rätt just då och var ett långt förhållande. Men det var helt enkelt inte menat för mig då. Alla har olika mognadsnivåer och är färdiga för livets utmaningar i olika åldrar.

Min vännina fick barn när hon var 17 år, hennes dotter är 10 ½ nu. En annan vännina fick barn då hon var 20, hennes son är 5 år nu. Så som jag sett dessa få kämpa i livet efter att deras barn fötts har varit beundransvärt, de hade inte heller bra förutsättningar till att börja med utan det var något de fick bygga upp medans deras barn växt upp.. Något som kan vara skönt när man är äldre för då har man oftast allt det klart redan och kan ägna mycket mer kvalitetstid med barnet.

Men å andra sidan så är vi alla uppväxta i samma förort, vi har flyktingföräldrar och kommer från liknande bakgrunder, för oss var det viktigt att etablera sig i landet innan vi kunde börja tänka på barn och mina vänninor har påminnt mig ständigt: Vänta med att skaffa barn, visst är det härligaste med en bebis, men ha råd att kunna ge den mer än bara kärlek, för det är fint i romantiken men inte i verkligheten, gör inte vårat misstag.

Visst har jag många gånger kännt att nää jag skulle vilja ha barn iaf.. men ingen kan vara gladare än mig med att ha väntat nu när jag ser tillbaks, för JAG var inte alls så redo som jag trodde att jag var och hade jag valt att bli med barn då hade jag lärt mig allt via livets hårda skola istället, en väldigt lång omväg att gå.

Men jag tror absolut på att det finns dom som är det, som sagt, alla har olika förutsättningar och vem är den som har rätten att dömma? Stå på er.

Lycka till!

Varma hälsningar,

Alexandra

Tack tack för det .. Jo visst alla mognar på olika sätt. Jag tycker jag är mogen nu och jag vet vad jag ger mej in på. Ekonomi är absolut inget jag oroar mig för. Jag har så de räcker och blir över. Men den finns de ju folk som tar ett barn till världen och inte tänker igenom detta med ekonomin och andra tänker igenom odentligt innan dom skaffar barn. Vi tänker kämpa och stå på oss. Vi gjorde vårat val och de va att behålla barnet för att de känns så himmla rätt. Själv har man gjort två aborter för att jag va så ung och väldigt osäker på mig själv. Men sånt har man byggt om med tiden. Egentligen så är klagomål inget jag bry mej om på de sättet men endå så tar man åt sej på något sätt. Men låt folk snacka dom kommer att ändra åsikt sen när dom själva ser att man klara sej hur bra som helst för att vara ung mamma..

Mva Jackline

jo alla har verkligen olika förutsättningar och jag har det väldigt bra faktiskt så jag oroar mig varken ekonomiskt eller på ngn annat sätt. bara ens föräldrar som anser att "de hade kunnat lära känna killen bättre", fast å andra sidan kommer de alltid ha åsikter om vem deras dotter har träffat så haha jag tycker bara att de får acceptera :)

Jag måste säga att jag respekterar hellre ett val av att behålla barn än att göra abort, min väninna som var 17 år var strängt katolik och tänkte först på att göra abort utan att hennes föräldrar visste om det, men de fick på något sätt veta att hon var gravid iallafall och förbjöd henne göra abort. Om någon fick lära sig att ha skyddad sex och inte leka med ett oskyldigt liv framöver så var det hon. Givetsvis så fick hon samtidigt dra en suck av lättnad då någon gjorde det svåra beslutet åt henne och hon har inte ångrat det en dag.

Min svägerska jobbar som sjuksköterska och innan hon blev det så fick hon gå praktisera på olika områden först, bland annat på en abortavdelning. Hon sa att det var den enda gången under hela hennes utbildning som hon inte klarade av att vara kvar i rummet under tiden som ingreppet pågick, pga dess brutalitet, och hon hade själv en gång i tiden varit nära att genomgå en abort, en skrapning.

När hon berättade vad de gör vid ett ingrepp av “skrapning”, vad det verkligen innebär när tjejen ligger där sövd, så var jag nära att kräkas. Hon berättade även att majoriteten var 16-17 åriga tjejer som kom dit och ville göra abort med oftast samma argument “jag är inte redo”.. va i helvete har de oskyddad sex om de inte är redo, då är de inte heller redo att ha sex är den omedelbara tanken. Och oftsast står killen/pojken vid sidan om och fråga lite diskret: “-när kan man börja ha sex igen?”… Ursäkta men ni är på väg att ta ett liv ur världen som ni åstadkommit själva och din flickvän är på väg att göra ett ingrepp på sin kropp pga det och du står här och undrar när ni kan ha sex igen? Borde inte dina tankar vara någon annanstans?

En del är inne på sin 2:dra eller 3:dje abort precis som om det vore ett preventilmedel när det egentligen är ren våldförelse på ett oskyldigt liv.

Det bästa är att skydda sig från dag 1… fram tills dess att man är helt 100% att man vill ha barn. Jag och min sambo har varit oskyddade i 2 år, vi har inte planerat vårat barn men vi har kännt oss redo och ständigt sagt att händer det så händer det då är det jättevälkommet.

Jag tycker att skolorna är alldeles för dåliga med att verkligen förklara vad en abort, en skrapning, verkligen innebär. Det enda dom egentligen gör är att de delar ut kondomer, man kanske får öva trä på några på ett provrör eller nått, de talar om om mensen och hur man blir gravid, men utöver det så suger de med sin information och det ger tydliga resultat i abortklinikerna för hade dessa 16-17 åriga tjejer vetat vad det verkligen betyder så hade de nog tänkt till två gånger när de la sig ner med en kille oskyddat.

AlexandraY sa:

Jag måste säga att jag respekterar hellre ett val av att behålla barn än att göra abort, min väninna som var 17 år var strängt katolik och tänkte först på att göra abort utan att hennes föräldrar visste om det, men de fick på något sätt veta att hon var gravid iallafall och förbjöd henne göra abort. Om någon fick lära sig att ha skyddad sex och inte leka med ett oskyldigt liv framöver så var det hon. Givetsvis så fick hon samtidigt dra en suck av lättnad då någon gjorde det svåra beslutet åt henne och hon har inte ångrat det en dag.

AlexandraY, att läsa desssa rader från dig gör mig förbannad och illamående rätt ut sagt. Det finns INTE ngn, förälder eller ej, som har rätt att bestämma över en annan människas kropp! Ett grovt övergrepp är det var det är! Hoppas inte du har samma åsikt när din 17-åring står där och har gjort ett misstag.

Jag alla har ju olika åsikter o de märker man ju bara här när de gäller denna diskustionen. Jag gjorde abort och de är något jag än idag ånngrar men de lindrar med tiden de med.Min pappa ställde upp på mig till 100% . Han sa bara de att de är upp till dej du gör som du vill men ja kommer alltid finnas och hjälpa dej :D nu ska ja ha min första bebiis och vi är lyckliga

AlexandraY sa:

Jag måste säga att jag respekterar hellre ett val av att behålla barn än att göra abort, min väninna som var 17 år var strängt katolik och tänkte först på att göra abort utan att hennes föräldrar visste om det, men de fick på något sätt veta att hon var gravid iallafall och förbjöd henne göra abort. Om någon fick lära sig att ha skyddad sex och inte leka med ett oskyldigt liv framöver så var det hon. Givetsvis så fick hon samtidigt dra en suck av lättnad då någon gjorde det svåra beslutet åt henne och hon har inte ångrat det en dag.

Min svägerska jobbar som sjuksköterska och innan hon blev det så fick hon gå praktisera på olika områden först, bland annat på en abortavdelning. Hon sa att det var den enda gången under hela hennes utbildning som hon inte klarade av att vara kvar i rummet under tiden som ingreppet pågick, pga dess brutalitet, och hon hade själv en gång i tiden varit nära att genomgå en abort, en skrapning.

När hon berättade vad de gör vid ett ingrepp av “skrapning”, vad det verkligen innebär när tjejen ligger där sövd, så var jag nära att kräkas. Hon berättade även att majoriteten var 16-17 åriga tjejer som kom dit och ville göra abort med oftast samma argument “jag är inte redo”.. va i helvete har de oskyddad sex om de inte är redo, då är de inte heller redo att ha sex är den omedelbara tanken. Och oftsast står killen/pojken vid sidan om och fråga lite diskret: “-när kan man börja ha sex igen?”… Ursäkta men ni är på väg att ta ett liv ur världen som ni åstadkommit själva och din flickvän är på väg att göra ett ingrepp på sin kropp pga det och du står här och undrar när ni kan ha sex igen? Borde inte dina tankar vara någon annanstans?

En del är inne på sin 2:dra eller 3:dje abort precis som om det vore ett preventilmedel när det egentligen är ren våldförelse på ett oskyldigt liv.

Det bästa är att skydda sig från dag 1… fram tills dess att man är helt 100% att man vill ha barn. Jag och min sambo har varit oskyddade i 2 år, vi har inte planerat vårat barn men vi har kännt oss redo och ständigt sagt att händer det så händer det då är det jättevälkommet.

Jag tycker att skolorna är alldeles för dåliga med att verkligen förklara vad en abort, en skrapning, verkligen innebär. Det enda dom egentligen gör är att de delar ut kondomer, man kanske får öva trä på några på ett provrör eller nått, de talar om om mensen och hur man blir gravid, men utöver det så suger de med sin information och det ger tydliga resultat i abortklinikerna för hade dessa 16-17 åriga tjejer vetat vad det verkligen betyder så hade de nog tänkt till två gånger när de la sig ner med en kille oskyddat.

Abort är en kvinnas rätt enligt svensk lag. Ingen kan eller bör bestämma åt henne.

VERONICAN sa:

AlexandraY sa:

Jag måste säga att jag respekterar hellre ett val av att behålla barn än att göra abort, min väninna som var 17 år var strängt katolik och tänkte först på att göra abort utan att hennes föräldrar visste om det, men de fick på något sätt veta att hon var gravid iallafall och förbjöd henne göra abort. Om någon fick lära sig att ha skyddad sex och inte leka med ett oskyldigt liv framöver så var det hon. Givetsvis så fick hon samtidigt dra en suck av lättnad då någon gjorde det svåra beslutet åt henne och hon har inte ångrat det en dag.

AlexandraY, att läsa desssa rader från dig gör mig förbannad och illamående rätt ut sagt. Det finns INTE ngn, förälder eller ej, som har rätt att bestämma över en annan människas kropp! Ett grovt övergrepp är det var det är! Hoppas inte du har samma åsikt när din 17-åring står där och har gjort ett misstag.

Hallo!

Självklart får min 17 åring bestämma själv, men jag tänker infromera mitt barn om vad ingreppet innebär och vad de gör när man ligger där så kanske min unge slippper hamna där från början förhoppningsvis.

I det här fallet så tyckte hon det var skönt, hon ville behålla det, anledningen till att hon inte ville behålla det var att hon inte ville att hennes föräldrar skulle veta därmed var det en lättnad för henne, men jag håller absolut med om att varje kvinna bestämmer över sin egen kropp och jag har aldrig påstått att jag någon annan ska ta den rätten ifrån henne.

atarinak sa:

Abort är en kvinnas rätt enligt svensk lag. Ingen kan eller bör bestämma åt henne.

Hejsan!

Jag är mycket bekant med svensk lag. Har aldrig påstått att det är RÄTT att min vänninas föräldrar gjorde ett val åt henne, utan berättade om ett enstaka fall, alla fall är olika.

Jag skulle aldrig vilja att man ändrade på den lagen heller, det jag däremot tycker är att man ska ha tydligare information i skolan om vad det ingreppet verkligen innebär, vad det är dom gör när de utför det ingreppet, alla de ungdommar jag har jobbat med under årens gång har haft noll koll på vad det innebär och hur ska jag begära att dessa vet det när jag själv inte visste? För dom var det bara ett ord, och jag vet att de ungdommar jag har kontakt med idag och som kommer till mig med frågor om sex att när jag berättar för dom varför det är viktigt att de skyddar sig, inte bara för riskerna av sexuellt överförbara sjukdomar utan även för graviditetsrisken och vad påföljderna på detta kan vara, så ryggar dem tillbaka och jag vet att det lämnar spår hos iallafall dessa att de tänker 2 ggr innan de har oskyddad sex och förhoppningsvis slipper dem göra ett val senare om de ska göra abort eller ej, för det måste vara bland de jobbigaste besluten en människa kan göra. Jag önskar för dom endast att de skulle slippa hamna där från dag ett för förmodligen kommer de må dåligt pga detta i väldigt lång tid framöver.

Mamma_88 sa:

Jag alla har ju olika åsikter o de märker man ju bara här när de gäller denna diskustionen. Jag gjorde abort och de är något jag än idag ånngrar men de lindrar med tiden de med.Min pappa ställde upp på mig till 100% . Han sa bara de att de är upp till dej du gör som du vill men ja kommer alltid finnas och hjälpa dej nu ska ja ha min första bebiis och vi är lyckliga

Till att börja med:

Grattis till graviditeten!

Sen vill jag säga att alla har sina anledningar, det måste vara oerhört tufft att gå igenom det du gick igenom. Bara så du är med så är inte kritiken riktad mot dig eller någon annan som genomgått en abort, jag kritiserar bristen på information om detta, eftersom jag jobbat med barn och ungdom i ca 9 år så kan jag se att det brister väldigt mycket, iallafall i den kommunen jag jobbade i, förhoppningsvis så är det bättre i andra kommuner.

Jag hade (observera hade ) en vännina som gått igenom över 13 aborter, från 16 års ålder fram tills 26 års ålder, nu har jag fått höra att hon återigen är gravid men ska fullfölja graviditeten, men anledningen till att jag och hon inte är vänner idag är inte för hennes aborter, utan av en massa andra skäl, jag fanns där för henne alla hennes 6 första aborter (bäst att förklara det för att undvika missförstånd)… men jag tror ingen någonsin förklarat för henne vad det är dom gör, iof ligger man uppe i den siffran så kanske det inte hade hjälpt, men det kanske hade hjälpt ngn annan? Inte att behålla eller inte behålla pratar jag om då, utan att vara skyddad från början.

Hoppas du förstår vad jag menar, jag är inte ute efter att kasta sten på de som genomgått abort, endast bristen på information.

Lycka till med bebben i magen!

Varma hälsningar,

Alexandra

tycker inte det är någe fel på att vara ung mamma.. man växer i rollen om inte annat o har man stöd från familj o vänner så e det inga problem.. jag fick mitt första barn när jag var 19 år o väntar nu den andra pojken som kommer om 13 dagar då det blir snitt så nu bara längtar man.. har inte ångrat en sekund att jag blev mamma tidigt.. är det bästa som hänt mej tycker inte jag har missat nåt i mitt liv..

tror inte det e någon skillnad på om man är 19 eller 30 år.. man växer i rollen lika fort när barnet väl kommiot inte säker att man är mognare för att man är äldre eller??

Känner man sig redo så är man det, anser jag.

min familj har ställt upp sen jag sa det.. har inte hört ett ljud om att dom tycker att det e fel eller så.. dom är jätte glada o tycker inte att det e någe fel.

Hej och grattis till graviditeten :)

Är själv ganska ung (87:a) men känner att under min graviditet har jag växt i mig själv något så oerhört. Kommentarer har jag fått på mitt jobb. En kvinnlig kollega tyckte att det var ett jäkla trams att ge sig in på att skaffa barn redan osv.

Från familj och vänner har jag endast fått positiv respons. Verkligen jätteskönt!

Min graviditet var inte planerad, gick på p-piller och tog dom som man skulle, varje dag, 7 gånger i veckan.

När jag väl testade positivt satt man inne med en hel del frågetecken, men vi bestämde oss för att behålla det. Och jag ångrar det inte, och jag lär nog inte göra det när hon väl kommer till världen, som jag längtar :D

Lycka till i framtiden

/Emma