Orolig efter NUPP-test
Medlem · 2009-03-21 · 3 svar
2009-03-21 10:52
Efter inskrivning hos BVC bestämde vi oss för att göra ett NUPP-test, mest för att möjligheten finns och för att kunna avfärda eventuella risker. Trodde vi... glada och positiva traskade vi dit, trots att vi fick betala 1500 för det eftersom jag vid 32 inte är tillräckligt gammal för att automatiskt hamna i riskzonen. Två timmar senare stod världen på huvudet. Nackspalten visade sig vara hela 5,7, vilket är väldigt mycket bredare än normalt och långt över riskgränsen. Helt plötsligt var sannolikheten 1:3 att det barn jag bär på har downs syndrom, och risken för trisomi 13/18 1:13. Tvingas nu vänta på blodproverna (dessa togs samma dag eftersom vi redan var i vecka 12) och ovissheten är olidlig. Oavsett vad dessa visar menade barnmorskan att nästa naturliga steget vore att göra ett moderkaksprov för att verkligen veta. Känns helt ofattbart, och olidligt att vänta.... 5,7 är ju sjukt mycket; jag har inte hört att nån haft så bred spalt. Och vad om MKP visar att det inte är kromosomfel? Med en så bred nackspalt måste väl nåt vara fel på vårt foster, eller...? Någon som har upplevt åt liknande och som har nåt att berätta? Känns tungt just nu :(
3 svar i tråden
2009-03-22 16:18
Tyvärr kan jag inte ge dig något råd, men jag önskar dig all lycka. Hoppas att proverna visar att allt är bra med fostret. Håller tummarna!
Kram
Kram
2009-03-23 12:29
Det enda just nu, innan alla prover är klara, är att fundera och diskutera med din partner kring hur ni vill göra OM det är så att ert foster har en skada. Vilka handikapp känner ni er redo att hantera och vilka känner ni att ni absolut inte klarar av. Behöver ni så kan det vara en god idé att skaffa er en samtalspartner eller terapeut som leder i och stöttar er. För oavsett vad som händer längre fram så är det livsomvälvande för er nu.
Lycka till och hoppas allt går bra!
Lycka till och hoppas allt går bra!
2009-03-29 19:38
Jag vet ingenting angående dina resultat. Men jag vill ändå med min berättelse visa att det inte alltid behöver vara det som det ser ut att vara. Min man och jag blev gravida genom ivf. Jag var 40 år och har väntat på barn i hela mitt liv. Jag kände att jag inte klarade av att göra fostervattenprov med missfallsrisk och allt. Vi betalade 2000 kronor då vi bor i en annan stad. Vi åkte dit. Barnmorskan började mäta och sen blir hon helt tyst och vänder ryggen emot oss. Jag frågar vad är det? Fyra gånger. Till slut svarar hon, fostret är litet. Ja, vad betyder det frågar jag? Tills slut säger hon att det kan betyda kromsonfel. Det är här jag förstår hur du och din partner kände er. Det tog fem minuter, det längsta i mitt liv, innan läkaren kom och sa att det går inte alltid att mäta så tidigt i graviditeten, vecka 12. Men jag åkte hem beredd att ta bort alla tidigare ultraljudsbilder och på att göra abort. Vid 40 års ålder kändes det inte rätt att ta hand om ett barn som skulle leva med down syndrom långt efter våran död. Det hade blivit missförstånd med blodprovet. Så det skickades dagen efter. Så i tre dagar fick jag gå och vänta, fruktansvärt! Men det visade sig att allt var bra. Jag skickar ljus och kärlek till er och hoppas att min berättelse tillför någonting bra med sig.
Forumet är medlemmarnas egna erfarenheter, inte medicinsk rådgivning. Vid oro – kontakta barnmorska eller ring 1177.