Jag håller just nu på att bearbeta gårdagens upptäckt - att jag - gravid i v10, inte har nåt foster i magen. Bara en hinnsäck och en gulekropp. Jag har hela tiden (även nu) känt mig väldigt gravid med mycket illamående, dålig mage, svullnad på det "rätta" ställena osv.
Ska skrapas på torsdag.
Har du varit med om liknande? Vill du berätta din historia för mig? Det skulle hjälpa mig i min bearbetning av detta trauma. För så stor är faktiskt chocken just nu...
Ni med MA eller MF
Sixtrid · 2013-10-15 · 31 svar
2013-10-15 15:44
31 svar i tråden
2014-01-18 10:19
Jag beklagar verkligen... :/ Jag fick ett missfall för ca 5-6 månader sedan... Fick det lite tidigare än dig, i vecka 7,...
Jag ser nu att det var ganska längesen du skrev detta inlägget, så mitt svar kanske inte är någon speciell tröst nu... Men som sagt jag beklagar verkligen.
Jag har en dotter innan, men detta skulle varit min sambos första barn. Vi var helt knäckta, eftersom vi blev så otroligt glada båda två över graviditeten. Min sambo grät till och med och det var första gången jag såg detta.
Men du ska iallafall veta att du inte är ensam.. :/
Vi är nu gravida igen.. jag är inne i vecka tolv.. imorse fanns det blod i mina trosor :/
Jag hoppas att detta inte är någon fara... men jag har inte kunnat glädjas alls än över denna graviditeten... IFALL det inte lever där inne... IFALL jag får ett till missfall... Fruktansvärt jobbigt..
Men jag hoppas ni blir gravida igen och att allt går fint!
MalinTerese
Jag ser nu att det var ganska längesen du skrev detta inlägget, så mitt svar kanske inte är någon speciell tröst nu... Men som sagt jag beklagar verkligen.
Jag har en dotter innan, men detta skulle varit min sambos första barn. Vi var helt knäckta, eftersom vi blev så otroligt glada båda två över graviditeten. Min sambo grät till och med och det var första gången jag såg detta.
Men du ska iallafall veta att du inte är ensam.. :/
Vi är nu gravida igen.. jag är inne i vecka tolv.. imorse fanns det blod i mina trosor :/
Jag hoppas att detta inte är någon fara... men jag har inte kunnat glädjas alls än över denna graviditeten... IFALL det inte lever där inne... IFALL jag får ett till missfall... Fruktansvärt jobbigt..
Men jag hoppas ni blir gravida igen och att allt går fint!
MalinTerese
2014-01-19 08:43
Tack :) Jo, det har hunnit gå tid och missfallet gör inte lika ont längre, som att vi snart går på månad 14 i försök på syskon till vår lilla tjej. Det trodde man ju aldrig! Det är många dagar med hopp och besvikelser :(
Oj, vad jag hoppas att allt är bra med dig! Håller tummarna så hårt!!! Kram!
Oj, vad jag hoppas att allt är bra med dig! Håller tummarna så hårt!!! Kram!
2014-01-19 21:23
Hej igen!
Jag håller tummar och tår för att ni snart ska få till ett syskon!
Jag fick igår åter ett missfall, vilket tog väldigt hårt :/ man tror inte det är sant... om de blir försöka igen eller inte får tiden utvisa, just nu känner jag att jag tror inte mitt psyke klarar ett försök till.. :/
Kram!
Jag håller tummar och tår för att ni snart ska få till ett syskon!
Jag fick igår åter ett missfall, vilket tog väldigt hårt :/ man tror inte det är sant... om de blir försöka igen eller inte får tiden utvisa, just nu känner jag att jag tror inte mitt psyke klarar ett försök till.. :/
Kram!
2014-01-19 22:05
Fy vad tråkigt att läsa MalinTerese! Jag vet percis vad det är du går igenom. Har själv haft tre missfall på loppet av sex månader. Det tar verkligen hårt på psyket... jag och sambon har nu rätt att få en utredning och vi håller på att fylla i en massa papper, men det lär ta tid innan vi får någon hjälp. Men vi har bestämt oss för att försöka på egen hand en gång till iaf. Just nu väntar jag bara på att mensen skall komma tillbaka efter mitt senaste Mf som var o början av januari.
Jag håller tummarna för oss allihop att det snart blir våran tur!
Kram
Jag håller tummarna för oss allihop att det snart blir våran tur!
Kram
2014-01-20 10:57
Åh jag är jätteledsen för er skull också! Det är riktigt, riktigt jobbigt...
Får jag lov att fråga hur långt gången du varit när du fårr MF?
Jag var i veckan 6 första gången för några månader sedan, sen lyckades vi bli gravida ganska direkt efter. Nu inne i vecka 12, men åter igen missfall då i Lørdags. Denna gång hade tydligen fostret slutat växa för längesen, och det är bara fostersäcken som har fortsatt växa.. Så vi ska ut idag nu och få tabletter, för att allt ska komma ut.
Detta skrämmer mig otroligt mycket. Jag har aldrig tagit såna, och tanken på att de ska komma ut hemma, i toaletten, är inte alls en rolig tanke :/
Ja jag läste att händer det tre gånger så kan man få hjälp... men har ni fått konstaterat att det är något "fel" på antingen dina ägg eller din mans spermier? För till mig säger dom ju att allt "verkar vara normalt" och att "ni vet ju ialafall att ni kan bli gravida" och att de bara är att prova igen :/
Tacksam för svar, det hjälper oerhört att "träffa" personer här som gått igenom samma sak! <3
MalinTerese
Får jag lov att fråga hur långt gången du varit när du fårr MF?
Jag var i veckan 6 första gången för några månader sedan, sen lyckades vi bli gravida ganska direkt efter. Nu inne i vecka 12, men åter igen missfall då i Lørdags. Denna gång hade tydligen fostret slutat växa för längesen, och det är bara fostersäcken som har fortsatt växa.. Så vi ska ut idag nu och få tabletter, för att allt ska komma ut.
Detta skrämmer mig otroligt mycket. Jag har aldrig tagit såna, och tanken på att de ska komma ut hemma, i toaletten, är inte alls en rolig tanke :/
Ja jag läste att händer det tre gånger så kan man få hjälp... men har ni fått konstaterat att det är något "fel" på antingen dina ägg eller din mans spermier? För till mig säger dom ju att allt "verkar vara normalt" och att "ni vet ju ialafall att ni kan bli gravida" och att de bara är att prova igen :/
Tacksam för svar, det hjälper oerhört att "träffa" personer här som gått igenom samma sak! <3
MalinTerese
2014-01-20 20:50
Jag hade mitt första missfall i v 12. Detta skedde i mitten av juli och började percis som ditt. Små blodblande flytningar, på gyn fick jag samma besked som dig. En tom fostersäck, foster hade dött väldigt tidigt, men kroppen fortsatte att vara gravid.
Jag fick välja mellan att bli skrapad och ta tabletter. Både jag och sambon var överens om att skrapning passade oss bäst. Den gjordes ett par dagar senare och allt gick jättebra, men det var väldigt jobbit psykiskt....
Vi bestämde oss för att försöka med en gång igen, och bara några veckor senare var jag gravid igen.... För säkerheten skull kontktade jag gyn och fick komma in och göra ett VUL, allt såg normalt ut. Gyn sa att jag var i slutet av v5.
Redan samma kväll började jag blöda och dagen efter var det ännu värre, bara att inse att dett nytt missfall :( denna gången skötte kroppen allt själv. Detta var i början av september.
Efter dettta betsämde jag och sambon oss för att ta en paus så att både kropp ocg själ skulle få vila lite. Jag hade även problem med mensen några månader efteråt, då den var väldigt oregelbunden...
Men efter ett par månader senare kände vi oss redo igen och jag blev gravid direket! Var naturligtvis jätterädd och orolig att något skulle gå fel igen, men sambon lugnade mig gång på gång... Men i v 7 började jag blöda och jag förstod att ännu ett missfall var på G... Detta var i början av januari.
när jag ringde gyn, fick jag till svar att kroppen förmidligen tar hand om det själv (vilket den också gjorde) och det enda vi kund göra var att fylla i några blanketter som gick att ladda ner via 1177.se och skicka in de till gyn. När de fått papprena skulle vi bli plaserade i en sk prioriteringskö för utredning ang. missfall. Hur det rent praktiskt går till har jag ingen aning om. Jag vet heller hur lång denna kö är...
men vi är iaf överens om att prova igen på egen hand när vi känner oss redo igen. men visst frågar jag mig själv hur mycket till kommer jag och min kropp att orka?
Vi är två fullt friska människor och har en dotter på två år tillsammans, så jag har ingen aning om varför det har hänt... och ingen annan har dte heller just nu.
Men visst är det "skönt" att se att det är fler människor än jag själv som har drabbats av denna sorliga upplevelsen som jag önskat att vi alla hade sluppit. Men jag är säker på att vi kommer att klara detta tillsammans och snart har vi alla en bäbis i våra armar <3
Lycka till MalinTerese och alla andra som kämpar!
Jag fick välja mellan att bli skrapad och ta tabletter. Både jag och sambon var överens om att skrapning passade oss bäst. Den gjordes ett par dagar senare och allt gick jättebra, men det var väldigt jobbit psykiskt....
Vi bestämde oss för att försöka med en gång igen, och bara några veckor senare var jag gravid igen.... För säkerheten skull kontktade jag gyn och fick komma in och göra ett VUL, allt såg normalt ut. Gyn sa att jag var i slutet av v5.
Redan samma kväll började jag blöda och dagen efter var det ännu värre, bara att inse att dett nytt missfall :( denna gången skötte kroppen allt själv. Detta var i början av september.
Efter dettta betsämde jag och sambon oss för att ta en paus så att både kropp ocg själ skulle få vila lite. Jag hade även problem med mensen några månader efteråt, då den var väldigt oregelbunden...
Men efter ett par månader senare kände vi oss redo igen och jag blev gravid direket! Var naturligtvis jätterädd och orolig att något skulle gå fel igen, men sambon lugnade mig gång på gång... Men i v 7 började jag blöda och jag förstod att ännu ett missfall var på G... Detta var i början av januari.
när jag ringde gyn, fick jag till svar att kroppen förmidligen tar hand om det själv (vilket den också gjorde) och det enda vi kund göra var att fylla i några blanketter som gick att ladda ner via 1177.se och skicka in de till gyn. När de fått papprena skulle vi bli plaserade i en sk prioriteringskö för utredning ang. missfall. Hur det rent praktiskt går till har jag ingen aning om. Jag vet heller hur lång denna kö är...
men vi är iaf överens om att prova igen på egen hand när vi känner oss redo igen. men visst frågar jag mig själv hur mycket till kommer jag och min kropp att orka?
Vi är två fullt friska människor och har en dotter på två år tillsammans, så jag har ingen aning om varför det har hänt... och ingen annan har dte heller just nu.
Men visst är det "skönt" att se att det är fler människor än jag själv som har drabbats av denna sorliga upplevelsen som jag önskat att vi alla hade sluppit. Men jag är säker på att vi kommer att klara detta tillsammans och snart har vi alla en bäbis i våra armar <3
Lycka till MalinTerese och alla andra som kämpar!
2014-01-20 21:30
Hu mina tjejer. Så tråkigt det är det vi gått igenom. Även om vi bara haft ett MA så har vi haft (har) denna oerhörda väntan! Varför funkar det plötsligt inte? Jag har tagit bort min sköldkörtel sen dottern kom. Men är förstås välmedicinerad. Kan det vara det som spelar in?
MalinTerese. Jag beklagar verkligen helgen upplevelse. Hoppas det som ska ut kommer ut så lätt det går. Jag skickar massor av kramar till dig!! Vi finns gärna här som stöd för dig!!
Och kramar till dig med Heleena!! Hur mår du nu?
MalinTerese. Jag beklagar verkligen helgen upplevelse. Hoppas det som ska ut kommer ut så lätt det går. Jag skickar massor av kramar till dig!! Vi finns gärna här som stöd för dig!!
Och kramar till dig med Heleena!! Hur mår du nu?
2014-01-21 08:31
Just nu känns allt väldigt tung, för nu är det januari, månaden vi skulle haft vår bäbis (BF 29 jan). Ännu jobbigare blir det när släkt och vänner som skulle haft ungefär samtidigt som oss får sina barn. Var och hälsade på en 4 dagar gammal bäbis häromdagen och det var riktigt nära att jag bröt ihop...Men jag bet ihop, log och var glad :)
Men bortsett från allt det tråkigt som hänt mår jag ändå ganska bra, har börjat studera igen, vilket är jättekul och valet av utbildning känns rätt. Skönt att ha något annat att tänka på om dagarna. Var ju arbetslös innan och då snurrade tankarna runt i huvudet hela tiden, vilket gjorde mig både orolig och ledsen.
Jag har också betsämt mig, precis som du att ändra min livstil lite. Jag börjar med kosten och viktminsking, precis skrivit in mig på viktväktarna, hoppas kunna gå ner mellan 10-15 kg. finns ju trots allt forskning som visar att missfallsrisken ökar för överviktiga.... så det kan väl vara värt att prova!
sen måste jag även tillägga att mitt första missfall vad diefinitiv det jobbiaste av dem jag haft. Dels för att jag var så långt gången och sen för att det kom som en chock. De andra gångerna jag varit gravid har jag inte vågat ta till mig av gravidieteten, utan mest bara gått runt och oroat mig och varit beredd på att "något kan hända" eller att det är "tomt i magen".
Hemskt att säga, men det är så jag känt... och det har ju slutat illa också :( men det är ändå skönt att det skett i ett ralativit tidigt skede och att kroppen skött om det själv.
Men jag har naturligtvis ställt mig frågan, vad är värst. Bli gravid och få upprepade missfalll, eller att inte bli gravid alls???
Finns nog inget svar på den frågan och jag är övertygad om att det är lika jobbigt för oss alla som kämpra och längtar <3 Men jag tycker iaf att dte känns skönt att vi har varandra och kan stötta och hjälpa varandra under tiden.
Men bortsett från allt det tråkigt som hänt mår jag ändå ganska bra, har börjat studera igen, vilket är jättekul och valet av utbildning känns rätt. Skönt att ha något annat att tänka på om dagarna. Var ju arbetslös innan och då snurrade tankarna runt i huvudet hela tiden, vilket gjorde mig både orolig och ledsen.
Jag har också betsämt mig, precis som du att ändra min livstil lite. Jag börjar med kosten och viktminsking, precis skrivit in mig på viktväktarna, hoppas kunna gå ner mellan 10-15 kg. finns ju trots allt forskning som visar att missfallsrisken ökar för överviktiga.... så det kan väl vara värt att prova!
sen måste jag även tillägga att mitt första missfall vad diefinitiv det jobbiaste av dem jag haft. Dels för att jag var så långt gången och sen för att det kom som en chock. De andra gångerna jag varit gravid har jag inte vågat ta till mig av gravidieteten, utan mest bara gått runt och oroat mig och varit beredd på att "något kan hända" eller att det är "tomt i magen".
Hemskt att säga, men det är så jag känt... och det har ju slutat illa också :( men det är ändå skönt att det skett i ett ralativit tidigt skede och att kroppen skött om det själv.
Men jag har naturligtvis ställt mig frågan, vad är värst. Bli gravid och få upprepade missfalll, eller att inte bli gravid alls???
Finns nog inget svar på den frågan och jag är övertygad om att det är lika jobbigt för oss alla som kämpra och längtar <3 Men jag tycker iaf att dte känns skönt att vi har varandra och kan stötta och hjälpa varandra under tiden.
2014-01-21 12:32
Detta forum har redan hjälpt mig mer än jag trodde var möjligt... (har bara varit medlem några veckor) det hjälper oerhört att man kan få stöttning och stötta andra här inne <3
Idag kom åter ett "bakslag"... jag var ju lovad ett till vaginalt ultraljud, och sedan dessa tabletter som skulle stöta ut de där inne... men nej då.. nu får jag gå minst en vecka till... min fostersäck såg "konstig" ut, så jag fick inga. Läkaren sa "I vissa fall har vi gett ut tabletter, så visar det sig att det faktiskt finns ett foster där inne som lever" så dom ville inte ge mig, fastän dom i princip sa att i vårt fall såg det kört ut..
Jag sa att då borde det vara mitt val om jag vill ha dom tabletterna, och jag vill ha dom! Mitt psyke klarar inte att gå längre med vetskapen om att det (jag är 100 % säker) jag har i magen inte lever! och eftersom fostret slutat växa så tidigt, så är de ju bara en stor fostersäck man ser..
jag bröt ihop och han fick sjukskriva mig en vecka.. :/ Så nu sitter jag här... antingen kommer det komma ut av sig självt inom en vecka, annars är det ultraljud igen som gäller :/
En stor kram till er som tar er tiden att läsa detta och stötta! de hjälper oerhört!
Helena : Det förstår jag var skitjobbigt! Har en vän som blev gravid nästan samtidigt som mig (hon blev de 2 veckor efter mig) och det känns på nåt sätt så orättvist, hon vet inte ens om hon ska behålla sitt... då känner man sig lite som en ond människa när man får tanken "varför ska JAG då få missfall, som verkligen vill ha barn!"..
Sixtrid: Jag vet faktiskt inte om det med sköldkörteln kan spela in...? :/ Jag hoppas att ni med snart ska kunna få en liten bebis.. :) Men väntan och längtan är så extrem, jag vet.. :/ Massa kramar på dig med!
Malinterese
Idag kom åter ett "bakslag"... jag var ju lovad ett till vaginalt ultraljud, och sedan dessa tabletter som skulle stöta ut de där inne... men nej då.. nu får jag gå minst en vecka till... min fostersäck såg "konstig" ut, så jag fick inga. Läkaren sa "I vissa fall har vi gett ut tabletter, så visar det sig att det faktiskt finns ett foster där inne som lever" så dom ville inte ge mig, fastän dom i princip sa att i vårt fall såg det kört ut..
Jag sa att då borde det vara mitt val om jag vill ha dom tabletterna, och jag vill ha dom! Mitt psyke klarar inte att gå längre med vetskapen om att det (jag är 100 % säker) jag har i magen inte lever! och eftersom fostret slutat växa så tidigt, så är de ju bara en stor fostersäck man ser..
jag bröt ihop och han fick sjukskriva mig en vecka.. :/ Så nu sitter jag här... antingen kommer det komma ut av sig självt inom en vecka, annars är det ultraljud igen som gäller :/
En stor kram till er som tar er tiden att läsa detta och stötta! de hjälper oerhört!
Helena : Det förstår jag var skitjobbigt! Har en vän som blev gravid nästan samtidigt som mig (hon blev de 2 veckor efter mig) och det känns på nåt sätt så orättvist, hon vet inte ens om hon ska behålla sitt... då känner man sig lite som en ond människa när man får tanken "varför ska JAG då få missfall, som verkligen vill ha barn!"..
Sixtrid: Jag vet faktiskt inte om det med sköldkörteln kan spela in...? :/ Jag hoppas att ni med snart ska kunna få en liten bebis.. :) Men väntan och längtan är så extrem, jag vet.. :/ Massa kramar på dig med!
Malinterese
2014-01-21 13:16
Åh MalinTerese så jobbigt!! Förra tisdagen tog jag mina tabletter o fick en så stor blödning att det blev ambulans o akut skrapning. Vill INTE skrämma dej men om det värsta visar sig vid nästa ultraljud skulle jag överväga skrapning om jag var du. Man sover o jag hade inte alls ont efter. Hade 1000 ggr hellre gjort det från början om jag vetat hur det kunde bli. Lycka till å kram!
2014-01-22 13:07
Åh MalinTerese. Vet precis hur väntan känns. Jag behövde iofs bara vänta måndag - torsdag men mådde tokilla (gravidillamående) hela tiden och det kändes som världens största hån!
Även jag skrapades. Jag vet att man inte erbjuds skrapning i alla landsting (jag fick det bara pga planerad utlandssemester någon dag senare). Hursomhelt, OM man kan få skrapning hade jag tagit det utan tvekan. Så skönt att bli av med allt under kontrollerade former. Givetvis går det ju bra hemma med, men för mig var det väldigt skönt att få hjälp. Hoppas att allt löser sig snart. Lider med dig!!
Även jag skrapades. Jag vet att man inte erbjuds skrapning i alla landsting (jag fick det bara pga planerad utlandssemester någon dag senare). Hursomhelt, OM man kan få skrapning hade jag tagit det utan tvekan. Så skönt att bli av med allt under kontrollerade former. Givetvis går det ju bra hemma med, men för mig var det väldigt skönt att få hjälp. Hoppas att allt löser sig snart. Lider med dig!!
2014-01-22 23:49
Åh vad tråkigt att höra... :// Får jag lov att fråga vilken vecka du var i?
Jag har fått min nästa tid hos läkaren på Tisdag.. men nu har jag börjat blöda här hemma (utan tabletter). Jag har inte ont.. inte än iallfall, men fy vad det tar psykiskt..
Det kommer mest när jag sitter på toaletten, men än så länge är de ganska "rent" blod som kommer... bara litegrann mini små klumpar... så har tagit en alvedon, men känner på mig att de blir en lång natt :/
Typiskt också att sambon var tvungen att åka till Norge idag, på jobb... :/
MalinTerese
Jag har fått min nästa tid hos läkaren på Tisdag.. men nu har jag börjat blöda här hemma (utan tabletter). Jag har inte ont.. inte än iallfall, men fy vad det tar psykiskt..
Det kommer mest när jag sitter på toaletten, men än så länge är de ganska "rent" blod som kommer... bara litegrann mini små klumpar... så har tagit en alvedon, men känner på mig att de blir en lång natt :/
Typiskt också att sambon var tvungen att åka till Norge idag, på jobb... :/
MalinTerese
2014-01-22 23:55
Åh vad tråkigt att höra... :// Får jag lov att fråga vilken vecka du var i?
Jag har fått min nästa tid hos läkaren på Tisdag.. men nu har jag börjat blöda här hemma (utan tabletter). Jag har inte ont.. inte än iallfall, men fy vad det tar psykiskt..
Det kommer mest när jag sitter på toaletten, men än så länge är de ganska "rent" blod som kommer... bara litegrann mini små klumpar... så har tagit en alvedon, men känner på mig att de blir en lång natt :/
Typiskt också att sambon var tvungen att åka till Norge idag, på jobb... :/
MalinTerese
Jag har fått min nästa tid hos läkaren på Tisdag.. men nu har jag börjat blöda här hemma (utan tabletter). Jag har inte ont.. inte än iallfall, men fy vad det tar psykiskt..
Det kommer mest när jag sitter på toaletten, men än så länge är de ganska "rent" blod som kommer... bara litegrann mini små klumpar... så har tagit en alvedon, men känner på mig att de blir en lång natt :/
Typiskt också att sambon var tvungen att åka till Norge idag, på jobb... :/
MalinTerese
2014-01-23 08:27
Hur går det malinterese?
vid mitt ma hade jag "vanlig mens" i omkring ett dygn innan jag fick tilltagande menssmärtor som senare blev värre & värre (värkar), hade superont i kanske 30 minuter innan hinnsäcken kom ut hel (ursäkta detaljerna).
vid mitt ma hade jag "vanlig mens" i omkring ett dygn innan jag fick tilltagande menssmärtor som senare blev värre & värre (värkar), hade superont i kanske 30 minuter innan hinnsäcken kom ut hel (ursäkta detaljerna).
2014-01-23 08:35
Det har inte blivit mycket sömn inatt... kommer lite blod vaje gång jag går på toaletten, men jag har inte haft speciellt ont.. Med tanke på att jag har en större flicka hemma också har man fått göra sitt bästa, och fick ringa hit min mor som fick gå med henne till skolan :/
Har nu fått 2 ordentliga (det känns som) sammandragningar.. det blir otrolig smärta, men som bara håller i sig i ca 20 sekunder innan den förvinner igen.. kan detta vara början till dom "värkar" du prata om...?
De blodet som kommer nu är väldigt "segt" om ni förstår hur jag menar... så min första tanke har ju varit att de kommer ut lite åt gången av fostersäcken.. men jag har ingen aning.. ? :/
Får jag fråga hur stor den var då, när dom kom ut hel?
Jag är jätte tacksam för alla svar, oavsett hur mycket detaljer det är :) då är de lättare att förbereda sig.. Så tack! :)
MalinTerese
Har nu fått 2 ordentliga (det känns som) sammandragningar.. det blir otrolig smärta, men som bara håller i sig i ca 20 sekunder innan den förvinner igen.. kan detta vara början till dom "värkar" du prata om...?
De blodet som kommer nu är väldigt "segt" om ni förstår hur jag menar... så min första tanke har ju varit att de kommer ut lite åt gången av fostersäcken.. men jag har ingen aning.. ? :/
Får jag fråga hur stor den var då, när dom kom ut hel?
Jag är jätte tacksam för alla svar, oavsett hur mycket detaljer det är :) då är de lättare att förbereda sig.. Så tack! :)
MalinTerese
2014-01-23 08:41
Förstår att det är jobbigt för dig MalinTerese! Jag skulle bli jätteledsen om jag skulle bli nekad vård som jag är lovad att få...finns inget värre än att vänta och speciellt inte på något som är så tung och jobbig som ett missfall.
Även jag har en kompis som blivit hemskickade från gyn, efte ett konstaterat missfall omkring v. 12 . Det missfallet kom igång av sig själv någon dag senare och då blev det fort in till gyn-akuten och bara någon timme senare låg hon på operationsbordet för skrapning...
Själv fick jag vänta fyra dagar och det är något av de jobbigaste dagarna jag varit med om...städigt rädlsa över att dte skulle komma igång av sig själv.
Hoppas det går bra för dig och att du får den vården du har rätt till <3 vi är många här som tänker på dig och finns vid din sida!
Även jag har en kompis som blivit hemskickade från gyn, efte ett konstaterat missfall omkring v. 12 . Det missfallet kom igång av sig själv någon dag senare och då blev det fort in till gyn-akuten och bara någon timme senare låg hon på operationsbordet för skrapning...
Själv fick jag vänta fyra dagar och det är något av de jobbigaste dagarna jag varit med om...städigt rädlsa över att dte skulle komma igång av sig själv.
Hoppas det går bra för dig och att du får den vården du har rätt till <3 vi är många här som tänker på dig och finns vid din sida!
2014-01-23 08:45
Hej igen, ja det låter som att det är på gång för dig. Jag fick mensvärk som blev mer o mer intensiv, till slut låg jag och vred mig av smärtan då livmodern krampade hela tiden. Blödde då som en rejäl mens. När det var som värst så slutade plötsligt smärtan, jag reser mig och inser att "något stort är på väg ut". Hinnsäcken var nästan stor som min knutna näve, en vätskefylld blåsa. Efter den kommit ut blödde jag som attan, stora koagler osv, stod i duschen men kunde knappt ta mig från "dusch till binda" pga det bara droppade hela tiden
2014-01-23 12:58
Kram!
2014-01-23 18:57
Jag gör som Sixtrid och skickar en styrkekram!
2014-01-25 16:17
Tack!
Det blev att åka akut till sjukhuset i förrgår... fy fan, på ren svenska, det var de värsta jag varit med om...! Vilken smärta som drog igång... och de blev bara värre och värre.
jag fick komma in på en gång, men fick vänta tre timmar på att sövas och skrapning.. men som tur fick jag nån extremt stark smärtlindring (en nål rakt in i magen, jag som är så otroligt nålrädd) men som gjorde underverk! Jag blev väldigt groggy, och var det tills det var dags att sövas..
men tvivlar starkt på att jag kommer vilja försöka igen efter detta.. och OM vi gör de och det skulle bli missfall igen, så tänker jag INTE vänta på detta viset. då kommer jag kräva skrapning på en gång.. för detta vägrar jag gå igenom igen !
MalinTerese
Det blev att åka akut till sjukhuset i förrgår... fy fan, på ren svenska, det var de värsta jag varit med om...! Vilken smärta som drog igång... och de blev bara värre och värre.
jag fick komma in på en gång, men fick vänta tre timmar på att sövas och skrapning.. men som tur fick jag nån extremt stark smärtlindring (en nål rakt in i magen, jag som är så otroligt nålrädd) men som gjorde underverk! Jag blev väldigt groggy, och var det tills det var dags att sövas..
men tvivlar starkt på att jag kommer vilja försöka igen efter detta.. och OM vi gör de och det skulle bli missfall igen, så tänker jag INTE vänta på detta viset. då kommer jag kräva skrapning på en gång.. för detta vägrar jag gå igenom igen !
MalinTerese
2014-01-25 16:19
Tack!
Det blev att åka akut till sjukhuset i förrgår... fy fan, på ren svenska, det var de värsta jag varit med om...! Vilken smärta som drog igång... och de blev bara värre och värre.
jag fick komma in på en gång, men fick vänta tre timmar på att sövas och skrapning.. men som tur fick jag nån extremt stark smärtlindring (en nål rakt in i magen, jag som är så otroligt nålrädd) men som gjorde underverk! Jag blev väldigt groggy, och var det tills det var dags att sövas..
men tvivlar starkt på att jag kommer vilja försöka igen efter detta.. och OM vi gör de och det skulle bli missfall igen, så tänker jag INTE vänta på detta viset. då kommer jag kräva skrapning på en gång.. för detta vägrar jag gå igenom igen !
MalinTerese
Det blev att åka akut till sjukhuset i förrgår... fy fan, på ren svenska, det var de värsta jag varit med om...! Vilken smärta som drog igång... och de blev bara värre och värre.
jag fick komma in på en gång, men fick vänta tre timmar på att sövas och skrapning.. men som tur fick jag nån extremt stark smärtlindring (en nål rakt in i magen, jag som är så otroligt nålrädd) men som gjorde underverk! Jag blev väldigt groggy, och var det tills det var dags att sövas..
men tvivlar starkt på att jag kommer vilja försöka igen efter detta.. och OM vi gör de och det skulle bli missfall igen, så tänker jag INTE vänta på detta viset. då kommer jag kräva skrapning på en gång.. för detta vägrar jag gå igenom igen !
MalinTerese
2014-01-25 16:23
Tack!
Det blev att åka akut till sjukhuset i förrgår... fy fan, på ren svenska, det var de värsta jag varit med om...! Vilken smärta som drog igång... och de blev bara värre och värre.
jag fick komma in på en gång, men fick vänta tre timmar på att sövas och skrapning.. men som tur fick jag nån extremt stark smärtlindring (en nål rakt in i magen, jag som är så otroligt nålrädd) men som gjorde underverk! Jag blev väldigt groggy, och var det tills det var dags att sövas..
men tvivlar starkt på att jag kommer vilja försöka igen efter detta.. och OM vi gör de och det skulle bli missfall igen, så tänker jag INTE vänta på detta viset. då kommer jag kräva skrapning på en gång.. för detta vägrar jag gå igenom igen !
MalinTerese
Det blev att åka akut till sjukhuset i förrgår... fy fan, på ren svenska, det var de värsta jag varit med om...! Vilken smärta som drog igång... och de blev bara värre och värre.
jag fick komma in på en gång, men fick vänta tre timmar på att sövas och skrapning.. men som tur fick jag nån extremt stark smärtlindring (en nål rakt in i magen, jag som är så otroligt nålrädd) men som gjorde underverk! Jag blev väldigt groggy, och var det tills det var dags att sövas..
men tvivlar starkt på att jag kommer vilja försöka igen efter detta.. och OM vi gör de och det skulle bli missfall igen, så tänker jag INTE vänta på detta viset. då kommer jag kräva skrapning på en gång.. för detta vägrar jag gå igenom igen !
MalinTerese
2014-01-25 19:27
Hej igen!
Oj det blev så illa för dig :/ ja jag minns att mina smärtor var fruktansvärda också men lagom när vi tänkte åka in till sjukhuset för att jag hade så ont + blödde så mycket (skrämde slag på mannen) så kom ju det hela ut och då avtog smärtorna. Fick ändå åka in till sjukhuset samma kväll då jag enligt min upplevelse blödde så mycket osv och så jag ville kolla upp det hela. Sen blev det skrapning dagen efter då det var en massa "rester" kvar... kändes som att jag hade "klippkort" på kvinnokliniken ett tag med olika läkare att ligga i gynstolen för varje gång :/
Jag förstår dina känslor och att lusten till att försöka igen tillintetgjord! Låt det få ta sin tid, förhoppningsvis var detta sista gången av besvikelser och att nästa går precis som det ska! De jävliga i det här "lotteriet" är att det är just ett lotteri - man har ingen aning om när det ska lyckas men satsar man inget så vinner man aldrig. Och det är ingen tröst när det gör ont i både kropp & själ :/
Oj det blev så illa för dig :/ ja jag minns att mina smärtor var fruktansvärda också men lagom när vi tänkte åka in till sjukhuset för att jag hade så ont + blödde så mycket (skrämde slag på mannen) så kom ju det hela ut och då avtog smärtorna. Fick ändå åka in till sjukhuset samma kväll då jag enligt min upplevelse blödde så mycket osv och så jag ville kolla upp det hela. Sen blev det skrapning dagen efter då det var en massa "rester" kvar... kändes som att jag hade "klippkort" på kvinnokliniken ett tag med olika läkare att ligga i gynstolen för varje gång :/
Jag förstår dina känslor och att lusten till att försöka igen tillintetgjord! Låt det få ta sin tid, förhoppningsvis var detta sista gången av besvikelser och att nästa går precis som det ska! De jävliga i det här "lotteriet" är att det är just ett lotteri - man har ingen aning om när det ska lyckas men satsar man inget så vinner man aldrig. Och det är ingen tröst när det gör ont i både kropp & själ :/
2014-01-26 17:33
Fy MalinTerese!!! Hela jag ryser. Är så evigt tacksam att jag fick skrapning direkt. Även om det säkert går "bra och enkelt" för en del så läser man ju om många som upplever själva utförandet som nåt förfärligt plågsamt! 1000 kramar. Ni kommer att försöka igen. Om ett tag.
2014-01-26 19:00
Usch stackare! Kram! Och ja DU kommer känna att du vill försöka igen. Sen när allt lagt sig lite och ni hinner kommer in i det vanliga. KRAM igen
2014-01-26 20:19
Tack allihop!
Hur går det för dig då sixtrid...? Har ni fortsatt försöka...?
Kram!
Hur går det för dig då sixtrid...? Har ni fortsatt försöka...?
Kram!
2014-01-26 20:23
Tack allihop!
Hur går det för dig då sixtrid...? Har ni fortsatt försöka...?
Kram!
Hur går det för dig då sixtrid...? Har ni fortsatt försöka...?
Kram!
2014-01-26 20:48
Tack allihop!
Hur går det för dig då sixtrid...? Har ni fortsatt försöka...?
Kram!
Hur går det för dig då sixtrid...? Har ni fortsatt försöka...?
Kram!
2014-01-26 21:27
Tack allihop!
Hur går det för dig då sixtrid...? Har ni fortsatt försöka...?
Kram!
Hur går det för dig då sixtrid...? Har ni fortsatt försöka...?
Kram!
2014-01-27 15:58
Jodå. Vi körde på redan månaden efter. Men det visade sig att jag inte hade nån äl första månaden, trots pos. äl-test (tempar med). Nu går vi in i månad 14 av försök. För mig är det traumat större än missfallet!! Kan inte fatta att det inte blir ett plus? Dottern kom till på cykel 4... Nåja. Vi väntar liiite till, sen blir det privat utredning för att se om våra förutsättningar har ändrats sen dottern blev till, eller om vi bara haft otur.
För mig fanns det aldrig ett tvivel om att fortsätta. Jag (vi) vill ha ett syskon. Det är målet - och dit ska vi nå!
För mig fanns det aldrig ett tvivel om att fortsätta. Jag (vi) vill ha ett syskon. Det är målet - och dit ska vi nå!
Forumet är medlemmarnas egna erfarenheter, inte medicinsk rådgivning. Vid oro – kontakta barnmorska eller ring 1177.