Nedstämd

Oj ... Vet inte riktigtvad jag ville, behövde nog verkligen få ur mig det och att få skriva av mig.

Har någon av ni drabbats av nedstämdhet under graviditet och fick ni hjälp av Mvc?

Låter "normalt" :)

Jag har varit hemsk! Det går upp och ner mest hela tiden.... Är nu i v. 24+2 och ena stunden rullar allt med lätthet för att i nästa stund raseras av massa negativa tankar och ifrågasättanden.

Försök fokucera på ditt mående - låt det bli ditt "jobb" att för dig och din älskade lila bäbis se till och vara hälsosam och välmående - ät bra och nyttja fritiden till långa sköna stunder ute i naturen - det mår man bra av! Bättre meditation finns inte :) Passa på och undersök ekonomin och hitta lösningar för bra levnadsstandard utifrån vad ni har för utrymme.. Det finns så mycket man kan göra! Har jag inbillat mig i alla fall...

Är inte arbetslös själv, men ekonomin har förändrats avsevärt sedan första barnet.. levt gott och spenderat utan funderingar och idag är bufferten inte den samma som den varit, och vi har dessutom dragit på oss mer fasta kostnader... En STOR oro för mig främst som alltid varit ekonomiskt smart även om absolut inte återhållsam, men nu är jag orolig!

Försöker tänka att min mammaledighet kommer ge mig utrymme att titta över kostnader och lösningar som att ex köpa mat smartare än idag då vi spontanhandlar jämt.. Försöka sälja av sådant man inte använder och uppskattar längre till förmån för "nytt" som man behöver och vill ha.. hålla koll på Blocket och tradera som ofta kan ge fina saker och ofta till mycket bra pris..

Ja det är inte lätt, men börja någonstans...

Önskar dig lycka till och stor kramis på dig!

Jag var precis likadan, ville inte träffa någon, bara ligga hemma och vara ifred. Min barnmorska skickade mig till en psykolog och redan efter ett besök kändes det redan mycket bättre!

sen är det ju alla hormoner i kroppen som gör att humöret blir så svajigt. Jag kan börja gråta för ingenting, något som aldrig skulle hänt innan jag blev gravid. Antar att det bara att stå ut en stund, till man blir sig själv igen!

Känner igen mig i paniken för ekonomi, bristen på jobb och de ständiga frågorna från omgivningen som tycks tro att det bara är att skaffa ett jobb och aldrig har hamnat i den onda cirkeln själva. Även i mitt fall har det lett till en ångest som gör att jag helst inte pratar om det, än mindre vill söka jobb eftersom det oftast inte leder till minsta lilla svar, nån gång ibland ett automatsvar att nån annan fått platsen och i allra bästa fall till en ångestfylld intervju som ändå inte ger jobb. Tja, så känns det iaf. Och som gravid är ju inte chanserna stora att få jobb tyvärr även om de inte får särbehandla oss egentligen. I mitt fall kom den här graviditeten på första försöket och vi var inte på nåt vis beredda på det eftersom förra tog många år innan han blev till. Jag är nyutbildad nu och hade liksom tänkt hinna få jobb innan jag blev gravid... :/ Men på nåt vis så löser det sig alltid.

Jag hoppas att du får bra hjälp från din bm med ev psykologkontakt.

Gråtit så mycket idag, men tack att ni svarat känner en liten tröst att det låter "normalt" :) (fast jag önskar att ingen annan behövde känna så här eller liknande)

Ska ringa bm iaf

Va inte hård mot dig själv

Oj... Otur som vanligt... Mina meddelanden blir mest halva :/

ville inte låta krass, utan bara förmedla att du inte ska vara hård mot dig själv, det är okej!

styrkekramar till dig ❤️

hoppas att det löser sig på ett bra sätt för dig o att du hittar lättheten o hopp snart...