hej! fick nästan precis reda på att jag är gravid. har misstänkt det ett tag, men alltid tänkt att nej, jag kan inte bli gravid, men jo det blev jag! det var inte planerat, men är i ett förhållande sedan 2 1/2 år tillbaka med världens bästa kille enligt mig!
jag är 19 år. fyller 20 i december så jag är rätt ung! finns det några fler unga mammor där ute som är med, eller har barn? hur reagerade ni när ni fick veta att ni var gravida? vad gjorde och tänkte ni?
jag känner mig vilsen. vet inte hur långt gången jag är, men jag ska ringa och höra om en tid.
jag är livrädd! inte för att jag tror att jag inte är redo att bli mamma, utan för att jag inte vet vad som kommer hända! men det känns samtidigt lite spännande. Är även rädd att jag ska förlora vissa vänner. men det kanske bara betyder att dom inte är ens riktiga.
jag vet att både jag och min partner kommer få stöd från våra familjer, då båda har syskon, kusiner, och andra släktningar som är unga föräldrar!
nu blev det kanske en massa slödder, men jag skulle gärna vilja ha tips, hjälp och höra era historier, om hur ni kände när ni fick reda på det!
Mvh Malin
Livrädd, ung, gravid
malinnm · 2012-08-24 · 13 svar
2012-08-24 06:08
13 svar i tråden
2012-08-28 09:46
Hej! Jag har fyllt 20 i april så jag anser mig själv vara ganska ung. För ca 3 veckor sen fick jag reda på att jag är med barn. Det kom lite som en chock men ändå inte då både jag och min partner ville så gärna ha barn. Men det är först nu när det är på riktigt så börjar man tänka på precis allt va, kommer vi klara det ekonomiskt (båda har heltidsjobb), hur ska vi berätta för familjen osv osv.
Det känns ganska underbart men man vågar ändå inte hoppas på nånting då det kam hända att det blir missfall.
Det är ganska svårt att veta vad som kommer och så men det är viktigt att inte glömma sig själv
samt partnern. Barnet (barnen) kommer ju ta i princip all tid av ens vardag men att man inte glömmer att sträva efter sina andra drömmar, speciellt i vår ålder.. En lycklig förälder, en bra förälder :)
Var bor du?
Lycka till! Kram
Det känns ganska underbart men man vågar ändå inte hoppas på nånting då det kam hända att det blir missfall.
Det är ganska svårt att veta vad som kommer och så men det är viktigt att inte glömma sig själv
samt partnern. Barnet (barnen) kommer ju ta i princip all tid av ens vardag men att man inte glömmer att sträva efter sina andra drömmar, speciellt i vår ålder.. En lycklig förälder, en bra förälder :)
Var bor du?
Lycka till! Kram
2012-08-28 10:19
Jag var 17 när jag blev gravid, var 18 när ungen föddes.
När jag fick reda på att jag var gravid försökte jag radera det där extra strecket med tankekraft, men det gick inte ;) jag var livrädd för vad folk skulle säga.
Sambon var fantastisk, vi hade bara varit tillsammans i fyra månader när vi fick reda på att jag var gravid. Han var väl 20 när jag blev gravid.
Jag hade tänkt göra abort och inte säga åt mamma eller pappa, men kom på att jag aldrig skulle klara av det så det blev att jag behöll ungen. Ångrade mig ofta i början men efteråt blev jag bara mer och mer säker på att jag ville ha ungen. Och så föddes hon i november. Fick bara höra mer och mer skit och alla vännerna hade ju redan lämnat mig. Och skulle jag lyssna på andra så har vi gjort exakt allting fel hittills.
Vi hade ju en extremt jobbig tid de fyra första månaderna, med kolik och annars bara skrik nästan hela ungens vakna tid(hon kunde utan problem skrika 8 timmar i sträck) och folk kom med alla sina idéer om att det var vårt fel att ungen skriker så, bl.a. fick jag höra att ungen får för lite mat, för mycket mat, vi byter blöja för sällan och för ofta och fel kläder så det är därför hon skriker. Fel ersättning, fel mat, fel, fel, fel, fel. Fel när våra föräldrar vill sköta ibland. Och ungen följde sin kurva helt perfekt, hon låg precis på mittenstrecket och herregud vad mycket klagomål vi fick! När hon låg PREEEEECIS på mitten, av rådgivaren! Hon som ska stötta, lyssna, försöka hjälpa och inte klaga på precis allt man gör. Ja, så jag tycker inte alls om att gå på kontroller med ungen för vi gör bara fel, fel, fel. Konstigt nog fick vi höra av läkaren "OOOOOJ, vad duktig!" "Oj, vad BRA hon växer!", "Ni behöver hjälp, få vila upp er för ingen föräldrer klarar av ett barn som skriker hela tiden"
Men det är bara att skita i att lyssna på andra, man vet bäst själv när det är ens eget barn. Ja, kan ju tillägga att du ska passa på att njuta av att få kissa i lugn och ro, för när bebisen föds hinner du inte det så ofta ;)
Nä, men du ska se att allting nog går bra :)
Lycka till!
När jag fick reda på att jag var gravid försökte jag radera det där extra strecket med tankekraft, men det gick inte ;) jag var livrädd för vad folk skulle säga.
Sambon var fantastisk, vi hade bara varit tillsammans i fyra månader när vi fick reda på att jag var gravid. Han var väl 20 när jag blev gravid.
Jag hade tänkt göra abort och inte säga åt mamma eller pappa, men kom på att jag aldrig skulle klara av det så det blev att jag behöll ungen. Ångrade mig ofta i början men efteråt blev jag bara mer och mer säker på att jag ville ha ungen. Och så föddes hon i november. Fick bara höra mer och mer skit och alla vännerna hade ju redan lämnat mig. Och skulle jag lyssna på andra så har vi gjort exakt allting fel hittills.
Vi hade ju en extremt jobbig tid de fyra första månaderna, med kolik och annars bara skrik nästan hela ungens vakna tid(hon kunde utan problem skrika 8 timmar i sträck) och folk kom med alla sina idéer om att det var vårt fel att ungen skriker så, bl.a. fick jag höra att ungen får för lite mat, för mycket mat, vi byter blöja för sällan och för ofta och fel kläder så det är därför hon skriker. Fel ersättning, fel mat, fel, fel, fel, fel. Fel när våra föräldrar vill sköta ibland. Och ungen följde sin kurva helt perfekt, hon låg precis på mittenstrecket och herregud vad mycket klagomål vi fick! När hon låg PREEEEECIS på mitten, av rådgivaren! Hon som ska stötta, lyssna, försöka hjälpa och inte klaga på precis allt man gör. Ja, så jag tycker inte alls om att gå på kontroller med ungen för vi gör bara fel, fel, fel. Konstigt nog fick vi höra av läkaren "OOOOOJ, vad duktig!" "Oj, vad BRA hon växer!", "Ni behöver hjälp, få vila upp er för ingen föräldrer klarar av ett barn som skriker hela tiden"
Men det är bara att skita i att lyssna på andra, man vet bäst själv när det är ens eget barn. Ja, kan ju tillägga att du ska passa på att njuta av att få kissa i lugn och ro, för när bebisen föds hinner du inte det så ofta ;)
Nä, men du ska se att allting nog går bra :)
Lycka till!
2012-08-28 10:25
Och jo, LYSSNA PÅ DIN KROPP! Det är viktigt! Och om du kan så ska du sova när bebisen sover. Jag gjorde det inte och allt slutade med att jag förra månaden var så slut så jag somnade överallt, hela tiden. Kroppen klarar av mycket, men när sömnen blir lidande i flera månader tar den stryk.
Kom även ihåg att ÄTA när bebisen föds, och dricka. Ska du amma är Lansinoh superbra bröstvårtssalva och fråga hjälp om du behöver hjälp. Ingen förstagångsförälder klarar allt på en gång, det tar tid att lära sig. Bebisar tål mycket mer än man tror. NJUT av tiden när bebisen bara ligger och viftar runt sig, blir tungt sedan när det är full fart hela tiden ;) jämför inte med andra bebisar, de utvecklas olika fast de är i samma ålder. Min kusins bebis är lika gammal som min(9 månader) och min unge kryper, ställer sig upp och kan gå med stöd medan kusins unge knappt kan sitta själv. Så det kan vara mycket stor skillnad.
Kom även ihåg att ÄTA när bebisen föds, och dricka. Ska du amma är Lansinoh superbra bröstvårtssalva och fråga hjälp om du behöver hjälp. Ingen förstagångsförälder klarar allt på en gång, det tar tid att lära sig. Bebisar tål mycket mer än man tror. NJUT av tiden när bebisen bara ligger och viftar runt sig, blir tungt sedan när det är full fart hela tiden ;) jämför inte med andra bebisar, de utvecklas olika fast de är i samma ålder. Min kusins bebis är lika gammal som min(9 månader) och min unge kryper, ställer sig upp och kan gå med stöd medan kusins unge knappt kan sitta själv. Så det kan vara mycket stor skillnad.
2012-08-28 10:37
Jag tror att de flesta känner en liten rädsla och många frågar sig själv- är jag redo, blir jag en bra mamma? Hur kommer detta bli? De gjorde jag iaf jag fick min dotter månaden innan jag fyllde 20 och hon var iof planerad men du ska ju göra vad du tycker känns rätt för dig. Min familj blev glad och samma när de kom till sambons familj. De kommer gå bra ska du se, lycka till nu och grattis till miraklet
2012-08-28 10:39
Jag tror att de flesta känner en liten rädsla och många frågar sig själv- är jag redo, blir jag en bra mamma? Hur kommer detta bli? De gjorde jag iaf jag fick min dotter månaden innan jag fyllde 20 och hon var iof planerad men du ska ju göra vad du tycker känns rätt för dig. Min familj blev glad och samma när de kom till sambons familj. De kommer gå bra ska du se, lycka till nu och grattis till miraklet
2012-08-28 12:58
Jag är 20 år och väntar mitt andra barn i januari :) Alltså ett par månader innan jag hinner fylla 21. Min dotter fick jag precis fyllt 19 och det är det bästa som hänt mig. Vi hade planerat att skaffa barn så vi var bara glada. De oroliga tankarna kom främst från omgivningen.
Det första jag gjorde var att sätta mig ner och skriva ner allt som skulle behövas och räkna på ekonomin så att allt skulle vara redo när det var dags. Sedan var det dags att berätta för alla :) Det är som du säger, dom riktiga vännerna kommer finnas där även när barnet har kommit även om det kanske inte blir att man kan umgås på riktigt samma sätt som innan. Genom mvc fick jag kontakt med flera andra unga mammor som jag fortfarande träffar regelbundet.
Det viktigaste tror jag är att du gör vad du känner är bäst för dig, man vet aldrig vad som händer när det helt plötsligt kommer ett barn i bilden, men följ ditt hjärta så du inte ångrar något så går det bra :)
Det första jag gjorde var att sätta mig ner och skriva ner allt som skulle behövas och räkna på ekonomin så att allt skulle vara redo när det var dags. Sedan var det dags att berätta för alla :) Det är som du säger, dom riktiga vännerna kommer finnas där även när barnet har kommit även om det kanske inte blir att man kan umgås på riktigt samma sätt som innan. Genom mvc fick jag kontakt med flera andra unga mammor som jag fortfarande träffar regelbundet.
Det viktigaste tror jag är att du gör vad du känner är bäst för dig, man vet aldrig vad som händer när det helt plötsligt kommer ett barn i bilden, men följ ditt hjärta så du inte ångrar något så går det bra :)
2012-08-28 16:14
wojdat skrev den 2012-08-28 09:46:19 Hej! Jag har fyllt 20 i april så jag anser mig själv vara ganska ung. För ca 3 veckor sen fick jag reda på att jag är med barn. Det kom lite som en chock men ändå inte då både jag och min partner ville så gärna ha barn. Men det är först nu när det är på riktigt så börjar man tänka på precis allt va, kommer vi klara det ekonomiskt (båda har heltidsjobb), hur ska vi berätta för familjen osv osv.
Det känns ganska underbart men man vågar ändå inte hoppas på nånting då det kam hända att det blir missfall.
Det är ganska svårt att veta vad som kommer och så men det är viktigt att inte glömma sig själv
samt partnern. Barnet (barnen) kommer ju ta i princip all tid av ens vardag men att man inte glömmer att sträva efter sina andra drömmar, speciellt i vår ålder.. En lycklig förälder, en bra förälder :)
Var bor du?
Lycka till! Kram
Hej!
Det är även sånt jag tänker på, med ekonomin och allt. Men bara man vill så klarar man det nog! Och precis som du säger så får man inte glömma sig själv! Tack så jättemycket för ditt svar! :) jag bor i Gävle, vart bor du? :) kram!
Det känns ganska underbart men man vågar ändå inte hoppas på nånting då det kam hända att det blir missfall.
Det är ganska svårt att veta vad som kommer och så men det är viktigt att inte glömma sig själv
samt partnern. Barnet (barnen) kommer ju ta i princip all tid av ens vardag men att man inte glömmer att sträva efter sina andra drömmar, speciellt i vår ålder.. En lycklig förälder, en bra förälder :)
Var bor du?
Lycka till! Kram
Hej!
Det är även sånt jag tänker på, med ekonomin och allt. Men bara man vill så klarar man det nog! Och precis som du säger så får man inte glömma sig själv! Tack så jättemycket för ditt svar! :) jag bor i Gävle, vart bor du? :) kram!
2012-08-28 16:17
PoppeLiten skrev den 2012-08-28 10:37:41 Jag tror att de flesta känner en liten rädsla och många frågar sig själv- är jag redo, blir jag en bra mamma? Hur kommer detta bli? De gjorde jag iaf jag fick min dotter månaden innan jag fyllde 20 och hon var iof planerad men du ska ju göra vad du tycker känns rätt för dig. Min familj blev glad och samma när de kom till sambons familj. De kommer gå bra ska du se, lycka till nu och grattis till miraklet
Hej! :) jag börjar inse det mer nu att jag verkligen har ett litet liv i mig, men ändå känns det så overkligt! Men jag ser fram emot graviditeten. Tack så jättemycket! :)
Hej! :) jag börjar inse det mer nu att jag verkligen har ett litet liv i mig, men ändå känns det så overkligt! Men jag ser fram emot graviditeten. Tack så jättemycket! :)
2012-08-28 16:26
isechoklara skrev den 2012-08-28 12:58:45
Jag är 20 år och väntar mitt andra barn i januari :) Alltså ett par månader innan jag hinner fylla 21. Min dotter fick jag precis fyllt 19 och det är det bästa som hänt mig. Vi hade planerat att skaffa barn så vi var bara glada. De oroliga tankarna kom främst från omgivningen.
Det första jag gjorde var att sätta mig ner och skriva ner allt som skulle behövas och räkna på ekonomin så att allt skulle vara redo när det var dags. Sedan var det dags att berätta för alla :) Det är som du säger, dom riktiga vännerna kommer finnas där även när barnet har kommit även om det kanske inte blir att man kan umgås på riktigt samma sätt som innan. Genom mvc fick jag kontakt med flera andra unga mammor som jag fortfarande träffar regelbundet.
Det viktigaste tror jag är att du gör vad du känner är bäst för dig, man vet aldrig vad som händer när det helt plötsligt kommer ett barn i bilden, men följ ditt hjärta så du inte ångrar något så går det bra :)
Tack så jättemycket för ditt fina svar! :) jag börjar förstå nu att jag faktiskt har ett liv i magen, och börjar tänka framåt på hur man ska kunna lösa det med ekonomin och allt som hör till :) jag vet redan nu, innan vi ens har berättat för våra föräldrar, att vi har deras stöd och att dom kommer att finns där för oss! :) jag följer mitt hjärta och nu känns det rätt! :)
Jag är 20 år och väntar mitt andra barn i januari :) Alltså ett par månader innan jag hinner fylla 21. Min dotter fick jag precis fyllt 19 och det är det bästa som hänt mig. Vi hade planerat att skaffa barn så vi var bara glada. De oroliga tankarna kom främst från omgivningen.
Det första jag gjorde var att sätta mig ner och skriva ner allt som skulle behövas och räkna på ekonomin så att allt skulle vara redo när det var dags. Sedan var det dags att berätta för alla :) Det är som du säger, dom riktiga vännerna kommer finnas där även när barnet har kommit även om det kanske inte blir att man kan umgås på riktigt samma sätt som innan. Genom mvc fick jag kontakt med flera andra unga mammor som jag fortfarande träffar regelbundet.
Det viktigaste tror jag är att du gör vad du känner är bäst för dig, man vet aldrig vad som händer när det helt plötsligt kommer ett barn i bilden, men följ ditt hjärta så du inte ångrar något så går det bra :)
Tack så jättemycket för ditt fina svar! :) jag börjar förstå nu att jag faktiskt har ett liv i magen, och börjar tänka framåt på hur man ska kunna lösa det med ekonomin och allt som hör till :) jag vet redan nu, innan vi ens har berättat för våra föräldrar, att vi har deras stöd och att dom kommer att finns där för oss! :) jag följer mitt hjärta och nu känns det rätt! :)
2012-08-29 21:48
Jag är 19 år och väntar mitt andra barn i februari :) skriv till mig om du vill!
2012-08-29 22:04
Jag fick barn som 20-åring. Denna gången kommer jag vara 31. Kan säga att det är i princip skitsamma med åldern. Man är livrädd, orolig och allt det där ändå :-) väljer du att bli mamma så kommer du klara det. Instinkten är såpass stark. Och vad andra tycker och tänker känns som är skit samma, det viktiga är att ni är starka med varandra :-)
2012-08-29 22:20
Jag är 20 och väntar mitt andra barn i februari och jag kan säga att du kommer säkert klara det galant. Att det blir tufft är klart men det är det ju oavsett ålder men sen är det ju så himla kul också. Jag brukar ibland sitta och tänka då jag ser på min dotter "vad gjorde jag innan dig?" finns ju som ingenting som är lika roligt och givande som att vara med sitt barn. De lär en vad som verkligen är livskvalite och vad det finns värde i.
2012-10-02 16:25
Är 18 och väntar första barnet i November. Hela graviditeten har varit upp och ner i tankar om hur de kommer bli, om jag vill ha henne eller inte. Men nu efter 4 UL så vet jag att jag vill ha henne. Nu är de bara saker som kommer sen som oroa mig. Som plötslig spädbarnsdöd och att hon ska växa upp för fort. Men skriv gärna om du vill prata :)
Svara
Forumet är medlemmarnas egna erfarenheter, inte medicinsk rådgivning. Vid oro – kontakta barnmorska eller ring 1177.