Pricken är mitt livs svåraste beslut.
Jobb, jobb, jobb. Middagar, drinkar och brunch. Träning, detox och tid för varandra.
Så såg mitt liv ut till söndagen för nästan två veckor sedan.
Vi vaknade med huvudvärk, jag och min skatt. Helgen hade inneburit middagar i trevligt sällskap och en massa alkohol. Vi hade äntligen fått firat ett utköp av min pojkväns partner, en process som tagot både tid, kraft och tärt på oss.
Jag hade någongång under denna process fått en känska av att jag kunde vara gravid. Men jag försköt känslan, då jag inte ville ha mer att brottas med.
Jag hade ju trott hundra gånger förut att jag var gravid då jag inte haft normal mens eftersom jag ätit cerasett (stavning ? Har slängt pillrena i sopptunnan i all frustation)
Nåväl, vi skulle åka och handla lite bakis frukost/lunch på Max. Jag bad älsklingen att gå in på apoteket och köpa graviditetstest, bara för att vi skulle vara på den säkra sidan. Igen.
-Jag överdriver nog bara känslan.
Hemma med hamburgare och test. In på toaletten och kissa innan jag skulle få mumsa bakismat.
Men, vad tusan det blir ett kryss på en nanosekund.
VA FAN.
PANIK
TÅRAR
KANSKE LITE GLAD
ÄR LIVET SLUT NU?
Vi bokar tid hos läkaren som konstaterar att det bara är en prick i femte veckan.
VÅRAN PRICK, Han fick ett namn.
Vad ska vi göra nu? Jag kan inte ta bort vår egna prick.
Pricken är den enda prick och själ som fått mig att slänga ciggretterna, äta ekologiskt och nyttigt.
Nästa vecka ska jag tillbaka för nytt ultraljud för då kan man tydligen se om allt står rätt till med Pricken eller inte.
Doktorn tyckte att vi inte skulle fatta några för snabba beslut.
För det beslutet vi fattar ska vi leva med i resten av våra liv.
Även fast det inte passar med Prick just nu, när gör det de egentligen?
Är min älskling inte redo för Prick kan jag ju inte behålla honom ( jag tror det är en han) det vore dumt mot både Prick och mot oss.
Vi skulle ju resa mer, dansa barfota i solnedgångar, bo i öknen, hinna volentära.
Kan Prickar volentära?
Livrädd för att göra abor,t livrädd för att ta hand om en prick.
Livrädd att vännerna försvinner och att jag ska byta bajsblöja.
Livrädd för att min älskling och jag ska få tråkigt och bråka om vardagsbestyr.
Hjälp
Forts följer.
Hur gör man nu???
jessan · 2008-11-17 · 2 svar
2008-11-17 22:30
2 svar i tråden
2008-11-18 10:11
Puh, jag blev alldeles tårögd när jag läste det här. Ni är ju i en jätte svår situation, och ingen annan än ni kan ta beslutet. Jag förstår hur ni känner,jag va i en liknande situation med mitt ex,han ville inte ha barnet när jag väl blev gravid. Jag tänkte många gånger att,det här klarar jag själv(hela min familj o släkt va på min sida)Men efter många om och men,och hot från han,att han skulle lämna mej mm,så gjorde jag aborrt(mot min vilja) Jag va 18 år,dum och naiv. Suck. tänk er noga för. Mitt barn hade vart 6 år nu,tänker på han/hon varje dag. Skriv gärna i min GB. Kram
2008-11-18 13:17
Ingen kan fatta beslutet åt er. Risken att ångra sig finns alltid oavsett vad ni väljer, men av någon anledning brukar prickar få de flesta att ändra fokus. Middagar och jobb förlorar i betydelse. För vad är en dag på jobbet, hur intressant och stimulerande det än är- mot att se en prick ta sina första steg eller skratta tills han/hon kiknar bara för att du blåser på magen?
Lycka till med det svåra beslutet! Hade verkligen inte velat vara i din sits.
KRAM
Lycka till med det svåra beslutet! Hade verkligen inte velat vara i din sits.
KRAM
Forumet är medlemmarnas egna erfarenheter, inte medicinsk rådgivning. Vid oro – kontakta barnmorska eller ring 1177.