Okej, så här är det. Jag är ung rättaresagt 20, min kille är lika gammal. Vi båda har väl ingen fast inkomst. Vi båda är egenföretagare. Han är webbutvecklare, jag är diplomerad nagelterapeut.
Vi har pratat med våra föräldrar och ingen av dom är väl speciellt glada för vår skull eller kan inte dela någon glädje alls. Det har varit många tårar under kvällarna, är mycket hormoner också. Jag känner att jag inte vill eller kan ta bort barnet men våra föräldrar säger att det typ är vårt enda val för att vi inte har nån fast inkomst. Vi har en fast inkomst men den är olika varje månad. Vissa månader är det lite mer än den andra osv. Jag mår jättedåligt då jag känner att jag inte har någon jag kan prata med, eller råd fråga osv. Försöker prata med kille men det slutar oftast upp med gråt och vi tröstar varandra och sen inget mer med det. Med tanke på att det bara är våra föräldrar som vet fram tills vi har bestämt oss för hur vi ska göra. Vi båda bor dessutom hemma. Men är oftast ensamma på ett eller annat ställe då killens föräldrar är hos sina respektive.
Jag tänker kolla runt här, det lär väl finnas några blivande eller redan mammor i min ålder. Hur tacklade ni problem med bostad och ekonomi? Är det ålderskillnader mellan er och era sambos/pojkvän?
Hjälp, panik, förvirring...
Empalizer · 2013-07-08 · 4 svar
2013-07-08 20:56
4 svar i tråden
2013-07-26 17:54
Hej!
Läste ditt inlägg och kände igen mig litegrann, är dock nästan 10 år äldre än dig men situationen är lite densamma. Jag har velat ha barn länge, så fick jag ett plus förra veckan och plötsligt är förvirringen och paniken ett faktum. Jag är egenföretagare, ganska nystartad, har byggt lokaler för 1,5 miljon och känner att det hade ju varit kul att kunna utnyttja det hela..men samtidigt är jag jätteglad för att jag är gravid så det är inte ovälkommet på något vis. Min kille är 10 år äldre än mig, egenföretagare, hur mkt som helst att göra, men har en fast inkomst. Problemet är också att vi bor 10 mil från varann och jag måste flytta för det ligger mycket mer pengar i hans verksamhet..
Det är ju svårt för er om ingen har en fast jämn inkomst naturligtvis. Vet du hur det fungerar med föräldrapenning för egenföretagare? Verkar vara en svår historia...Tråkigt också med föräldrar som inte står på ens sida, jag tror inte att min mor kommer bli överlycklig direkt..
Kämpa på och hoppas det ordnar sig, och att föräldrarna kan ändra uppfattning och gå in och hjälpa er ekonomiskt om det skulle behövas!
Kram på dig
Läste ditt inlägg och kände igen mig litegrann, är dock nästan 10 år äldre än dig men situationen är lite densamma. Jag har velat ha barn länge, så fick jag ett plus förra veckan och plötsligt är förvirringen och paniken ett faktum. Jag är egenföretagare, ganska nystartad, har byggt lokaler för 1,5 miljon och känner att det hade ju varit kul att kunna utnyttja det hela..men samtidigt är jag jätteglad för att jag är gravid så det är inte ovälkommet på något vis. Min kille är 10 år äldre än mig, egenföretagare, hur mkt som helst att göra, men har en fast inkomst. Problemet är också att vi bor 10 mil från varann och jag måste flytta för det ligger mycket mer pengar i hans verksamhet..
Det är ju svårt för er om ingen har en fast jämn inkomst naturligtvis. Vet du hur det fungerar med föräldrapenning för egenföretagare? Verkar vara en svår historia...Tråkigt också med föräldrar som inte står på ens sida, jag tror inte att min mor kommer bli överlycklig direkt..
Kämpa på och hoppas det ordnar sig, och att föräldrarna kan ändra uppfattning och gå in och hjälpa er ekonomiskt om det skulle behövas!
Kram på dig
2013-07-26 18:19
hej! Inte riktigt i samma situation men var arbetslös när jag äntligen blev gravid (vi höll på i över åtta år... ) så mammapengen just nu är ingen höjdare. Råder er att 1. gå till soc och fråga om ni kan få hjälp med bostad eller hyra av bostad då ingen av er har stadig inkomst (a och o att ni har tak över huvudet för er och bebisen ju) och 2. kolla upp med FK hur din SGI kommer beräknas. Mammapeng kommer du absolut att få men om det inte går att fastställa en SGI (om du jobbat för lite ex) så får du minimipengen och det räcker knappt till bebisens nödvändigaste, inte till mat och hyra utöver det. Gör det först - och sedan sätter ni er ned och funderar lite, ni har ännu lite tid på er att jobba in pengar. Kanske din sambo får sätta sitt företag som vilande och försöka hitta en anställning 1-3 år framåt så ni får stadigare inkomst medan du är mammaledig till en början? (Vet inte var ni bor men i storstadregionerna finns det en del jobb inom webbutveckling) Hur ni än gör kommer du inte kunna ha ditt företagande på heltid när du har en bebis, många försöker och går in i väggen totalt för en bebis tar mycket mer tid och kraft än man tror. Kolla med soc, kolla med FK och prata igenom hur ni vill ha framtiden. Ni börjar en ny era i era liv nu! :-)
2013-08-09 21:04
Jag är inte i samma situation som du, men om både du och din kille vill behålla barnet ska du inte göra abort. Ekonomin löser sig alltid på något sätt, men en abort när man egentligen inte vill kan plåga er för livet.
2013-08-09 22:11
Jag är i samma ålder som du och min kille fyller 22 strax innan bebisen är beräknad. Dock blev mina och hans föräldrar väldigt glada och kunde dela glädjen med dom. Han har inget fast jobb nu heller utan blir förlängd månad för månad vilket är lite jobbigt, men vi valde att behålla det eftersom det var det VI ville. För vi berättade för våra föräldrar efter vi bestämt oss. Jag själv har gått på schema så har ju haft som fast jobb, men ändå olika löner i månaden då jag får timlön.
Men jag tycker att du och din partner ska sitta ner och prata om det. Vill ni behålla det, så tycker jag att ni gör det. För jag tror att era föräldrar kommer att ställa upp vad ni än väljer :)
Men jag tycker att du och din partner ska sitta ner och prata om det. Vill ni behålla det, så tycker jag att ni gör det. För jag tror att era föräldrar kommer att ställa upp vad ni än väljer :)
Forumet är medlemmarnas egna erfarenheter, inte medicinsk rådgivning. Vid oro – kontakta barnmorska eller ring 1177.