Min pojkvän/sambo förstår inte att allt inte är en dans på rosor när man är gravid och jag har väldigt mycket humör svägningar och oftast är det han som råkar ut för dom.. Han blir sur och kallar mej för namn om hur sur jag är och att jag är som jag är, att jag altid är sur och hettar över ingenting.. Det sårar jätte mycket men han verkar inte bry sej..
Han var inte alls så innan jag blev gravid utan var hur underbar som helst.. men nu är allt bara pest och pina och jag för skulden för det mesta vad det än är jag har försökt prata med han men det verkar inte nå fram.. jag vet inte vad jag ska göra
Han förstår inte..
Rulltulta · 2011-01-18 · 5 svar
2011-01-18 22:04
5 svar i tråden
2011-01-19 10:02
jag kände likadat igår. det går upp och ner. När du kan, försök vara extra gullig mot honom, så att han ser att du inte "bara" är sur. Jag grät igår och sa tll min man att jag inte vll vara ledsen. Jag sa att jag önskar att jg kunde va glad, men att hormonerna vägrar låta mig vara glad. Då förstod han bättre. våga berätta för honom.
2011-01-19 10:06
Håller med wish4achild: våga prata! Om du mår dåligt, säg det! Är du lite extra pigg, säg det! Med en bra kommunikation kommer man långt.
Som kille är det ju inte lätt att veta hur det är att vara gravid. Jag har haft mina gråtattacker, utan någon anledning och fick förklara att det bara blev så liksom. Och han förstod.
Lycka till!
Som kille är det ju inte lätt att veta hur det är att vara gravid. Jag har haft mina gråtattacker, utan någon anledning och fick förklara att det bara blev så liksom. Och han förstod.
Lycka till!
2011-01-19 16:34
Hej,
Jag har känt likadant. På nått sett handlar det om att de inte riktigt förstår och tar saker personligt. Men det handlar faktiskt om dig nu och då ska han stötta dig, då han även om han inte har ett barn i magen också är gravid. "Folk tar för givet att ja lilla gumman d kan va så att männen inte förstår och bla bla bla men oftast tycker jag att visst de kan va svårt att förstå så man måste prata och berätta, förklara så att de gör det. Många par bråkar under den första periodenefter att den första glada nyheten lagt sig( läst på olika forum) Men är inte han en människa som kan fråga själv? Kan inte han anstränga sig och fråga människor i hans närhet som skaffat barn - hur var det för er? Han kan fråga andra pappor, han kan också prata med en barnmorska. Jag är så jävla irriterad att man ursäktar män som om de skulle bli efterblivna bara för att det är något nytt med barn och alla känslor. Jag förstår att det måste gå lite tid så att saker sjunker in men det innefattar inte att de ska koncentrera sig på sig själva och tro att man ska springa runt o passa upp deras humör. Hur ska det bli sen då när man har ett litet barn att även ta hänsyn till, nu ska ni bli tre alltså fler personer att ta hänsyn till och känslor inklusive dig. Jag kände som du och var ledsen, det löste sig genom att prata, prata, skriva av mig och lite mys tillsammans, att bara umgås. Jag har behövt lyssna på honom också och försökt att inte vara så självupptagen. Men Just i början tror jag att man behöver stöd så en bra man tar sig tid och är inte självisk för det handlar inte om dem personligen. Det går över tids nog och tro inte att han inte bryr sig eller så. Man kan tycka att de är taskiga och man blir osäker typ hur kan han vara så här men det är nog så i början för många. Det är något nytt som händer. Ta fram tidningsartiklar om liknande situationer eller lägg en tidning på toaletten med hur det är att va gravid eller första tiden tex. skriv ett brev till honom utan att skuldbelägga honom och försök att förstå din partner med, ge honom lite tid och försök att va positiv det blir bättre- Det blev det för mig. Men viktigast av allt prata och prata, ge det lite tid. Det är inte du personligen som gråter och är irriterad det är ju hormonerna som gör att man blir så. Det är nog viktigt att förklara för sin man. Om alla kvinnor i hela världen reagerar som du i början med humörsvängningar o gråt,glad,upprörd ska du bli bedömd som jobbig, du är bara normal. Det killen ofta inte förstår är att de flesta kvinnor blir så som du. När han förstått det tror jag att han mest kommer tycka att du är söt o gullig nästa gång du blir lite ur balans. Varför ska man behöva bråka när man kan utbilda sig i vad som händer istället. Kram Ps. sen överdriver man ju själv ganska mycket typ det är mest synd om mig i hela världen! Om han också vet att man förstorar saker säger saker man normalt inte skulle tror jag att saker kommer ändras. It's a mans world right? Lyssna på lite james brown ha ha, lycka till!
Jag har känt likadant. På nått sett handlar det om att de inte riktigt förstår och tar saker personligt. Men det handlar faktiskt om dig nu och då ska han stötta dig, då han även om han inte har ett barn i magen också är gravid. "Folk tar för givet att ja lilla gumman d kan va så att männen inte förstår och bla bla bla men oftast tycker jag att visst de kan va svårt att förstå så man måste prata och berätta, förklara så att de gör det. Många par bråkar under den första periodenefter att den första glada nyheten lagt sig( läst på olika forum) Men är inte han en människa som kan fråga själv? Kan inte han anstränga sig och fråga människor i hans närhet som skaffat barn - hur var det för er? Han kan fråga andra pappor, han kan också prata med en barnmorska. Jag är så jävla irriterad att man ursäktar män som om de skulle bli efterblivna bara för att det är något nytt med barn och alla känslor. Jag förstår att det måste gå lite tid så att saker sjunker in men det innefattar inte att de ska koncentrera sig på sig själva och tro att man ska springa runt o passa upp deras humör. Hur ska det bli sen då när man har ett litet barn att även ta hänsyn till, nu ska ni bli tre alltså fler personer att ta hänsyn till och känslor inklusive dig. Jag kände som du och var ledsen, det löste sig genom att prata, prata, skriva av mig och lite mys tillsammans, att bara umgås. Jag har behövt lyssna på honom också och försökt att inte vara så självupptagen. Men Just i början tror jag att man behöver stöd så en bra man tar sig tid och är inte självisk för det handlar inte om dem personligen. Det går över tids nog och tro inte att han inte bryr sig eller så. Man kan tycka att de är taskiga och man blir osäker typ hur kan han vara så här men det är nog så i början för många. Det är något nytt som händer. Ta fram tidningsartiklar om liknande situationer eller lägg en tidning på toaletten med hur det är att va gravid eller första tiden tex. skriv ett brev till honom utan att skuldbelägga honom och försök att förstå din partner med, ge honom lite tid och försök att va positiv det blir bättre- Det blev det för mig. Men viktigast av allt prata och prata, ge det lite tid. Det är inte du personligen som gråter och är irriterad det är ju hormonerna som gör att man blir så. Det är nog viktigt att förklara för sin man. Om alla kvinnor i hela världen reagerar som du i början med humörsvängningar o gråt,glad,upprörd ska du bli bedömd som jobbig, du är bara normal. Det killen ofta inte förstår är att de flesta kvinnor blir så som du. När han förstått det tror jag att han mest kommer tycka att du är söt o gullig nästa gång du blir lite ur balans. Varför ska man behöva bråka när man kan utbilda sig i vad som händer istället. Kram Ps. sen överdriver man ju själv ganska mycket typ det är mest synd om mig i hela världen! Om han också vet att man förstorar saker säger saker man normalt inte skulle tror jag att saker kommer ändras. It's a mans world right? Lyssna på lite james brown ha ha, lycka till!
2011-01-19 16:38
Förresten rultulta. miljön du bor i är inte bra. Det är väl hans far som är äckelgubben? Tänkte att din man kanske inte mår så bra själv just nu så på tal om stöd, vänd dig till en kurator på vårdcentralen. För det var völ du som skrev inlägget " min svärfar är en äckelgubbe" ??????? Din situation kan bli bättre ok! om det inte va du som skrev inlägget om äckel gubben kan du borse från dett ainlägg. KRAM mor epower to u, för du är säkert en helt underbar person, som snart ska bli mamma ; )
2011-01-19 17:09
Hormonerna brukar rusa när han gnäller.. för senaste tiden brukar han gnälla otroligt mycke över nästan allt och det driver mej till vansinne!! Och när jag säger åt han att sluta gnälla så är det helt plötsligt jag som gnäller! Min pojkvän ser inte fram emot det lilla pyret lika mycket som jag gör vilket också brukar resultera i att han gnäller ännu mer. När jag är glad och tycker saker är roliga brukar jag försöka visa det och när jag vill vara go så brukar det alltid komma en spydig kommentar. När jag frågade vart hc var där vi bor vart det mer gnäll och det hela slutade i bråk. När man försöker prata med han om hur det är att vara gravid med mycket hormoner och illamående är inte enkelt vill han inte alls lyssna.
Han säger hela tiden att han inte vill leva på bidrag och bli nån parasit på samhället för han tror det kommer från soss men jag har sagt säkert tusen ggr att de kommer från försäkringskassan och att man kan få bidrag till bostad men ingenting hjälper.. ja blir bara så otroligt trött på allting och känner att ja behöver komma bort en sväng..
Han säger hela tiden att han inte vill leva på bidrag och bli nån parasit på samhället för han tror det kommer från soss men jag har sagt säkert tusen ggr att de kommer från försäkringskassan och att man kan få bidrag till bostad men ingenting hjälper.. ja blir bara så otroligt trött på allting och känner att ja behöver komma bort en sväng..
Forumet är medlemmarnas egna erfarenheter, inte medicinsk rådgivning. Vid oro – kontakta barnmorska eller ring 1177.