Gravid men problem

Jag och min sambo är 24 och 25 år gamla och han ville först inte heller att jag skulle behålla barnet men de för han tyckte inte att det passade så bra nu. Däremot så är jag nu i vecka 20 (19+1) och min sambo vill verkligen ha det här barnet..

Han kanske kan ändra sig närmare fram? Det gjorde iaf min sambo. :) och i augusti har vi varit tillsammans ett år. :)

Hej och tack för svaret.
Jag har bokat tid för ett tidigt ultraljud på fredag för
Att se hur långt gången jag är, men mellan vecka
åtta och tio skulle jag tro, min pojkvän verkar
dessvärre fast besluten om abort. Inte för att han vill
följa med på vul eller något sådant, jag känner mig
Tom och vill gärna prata genom detta lungt, inte med hans
fasta beslutsamhet, han säger att vi hinner, men inte det
som är problemet, jag vill fundera ordentligt.

Är såless på hur han resonerar och ser, att alkohol och uteliv
kan vara så viktigt för honom? Att han vägrar växa upp.

Hej! Jag lever i ett liknande förhållande då det är annat i min mans liv som förstör honom, barnet var önskvärt och vi såg/ser fram emot de. Men han har inte ändrat på sina varner i livet förutom att de har blivit lite bättre, om jag hade vetat att han fortfarande inte hade ändrat på sig när jag blev gravid hade jag antingen slängt ut honom elr gjort abort. Nu är jag i v24 och jag längtar jätte mycket, men är samtidigt jätte rädd för att han ska fortsätta med det han styr med när barnet kommer för då kommer jag slänga ut honom och bli ensam och det är de sista jag vill. Nu till saken, visst kan han ändra på sig och vilja ha barnet men man måste se det från alla vinklar, och även om han gör de kommer fortfarande alkoholen finnas kvar? Om du verkligen vill behålla det så tycker ja absolut du ska det, för det är faktiskt ett litet sött litet liv som växer inom dig! Va bara stark och stå på dig. Vi kvinnor är starka. Vill du behålla och inte han så kommer du klara dig galant ensam :) kram

Ja du ska veta hur otroliga vi kvinnor kan vara, vad vi kan göra för vårt barn. Hur mycket man kan börja älska det.

Jag tror du kommer har svårare att bestämma dig när du ser hjärtat slå på den lille. Min tjej kompis blev gravid förra året och hon hade först aldrig tänkt sig att skaffa barn och hennes ex (pappan) ville absolut behålla och tyckte att hon måste göra en abort, för att det skulle funka mellan dem så var hon tvungen att göra abort och hon gjorde ett vul och fick se det lilla hjärtat slå och nu är Ebba snart 5 månader gammal och helt underbar. :) Min poäng är att klarar hon ensam att ta hand om sin dotter så kommer du också klara det. :)

Jag fick fövisso aldrig göra ett vul utan jag pratade först med ungdomsmottagningen men för gammal där men hon sade till mig: "Om du ska göra en abort ska du göra de för din egen skull och inte göra abort för någon annans" Och jag håller med henne. Jag ringde till en annan bm och hon bad mig äta folsyra och då bestämde jag mig för att behålla mitt barn. Min sambo nu är väldigt glad över detta beslut och det är jag också. Jag har dock förvisso försökt i några år från och till att skaffa barn men aldrig lyckats eller bara fått tidiga mf så jag tar detta barn som en välsignelse. :)

Så jag tycker personligen att du ska lyssna till ditt hjärta, och göra det som känns bäst för dig och inte det som han tycker att du ska göra. För om du gör abort så ska du ju kunna leva med dig själv också efteråt. Jag hoppas att det kommer gå bra för dig och att du kommer fatta rätt beslut för dig, det som känns rätt för dig. Håller tummarna för att det kommer gå bra på ditt vul på fredag. :) Skickar styrkekramar också.

Jag har bokat tid på fredag för att göra ett VUL, jag är livrädd för abort.

Har googlat runt och hittade en artikel om en tjej i 16 års åldern som gjorde en

medecinsk abort och avled, pga att hon förblödde. Jag fick själv missfall i september

och blödde mycket, var svag i kroppen och i och med det fick en släng av ångest.

Jag tackade dumt nog nej till kurator hjälp och gick ner mig något så fruktansvärt,

men chocken gjorde nog sitt också.

Jag känner en tjej som jobbar på förtidigt födda avdelningen på sjukhuset och

tänkte kolla med henne om hon vill ta mitt blod och järnvärde innan jag sätter igång

och göra en abort, jag vill gärna se hur jag ligger till innan. Känns tryggast så iallafall.

Jag har bokat tid på fredag för att göra ett VUL, jag är livrädd för abort.

Har googlat runt och hittade en artikel om en tjej i 16 års åldern som gjorde en

medecinsk abort och avled, pga att hon förblödde. Jag fick själv missfall i september

och blödde mycket, var svag i kroppen och i och med det fick en släng av ångest.

Jag tackade dumt nog nej till kurator hjälp och gick ner mig något så fruktansvärt,

men chocken gjorde nog sitt också.

Jag känner en tjej som jobbar på förtidigt födda avdelningen på sjukhuset och

tänkte kolla med henne om hon vill ta mitt blod och järnvärde innan jag sätter igång

och göra en abort, jag vill gärna se hur jag ligger till innan. Känns tryggast så iallafall.

När barnet väl är ute tror jag att din sambo ändrar sig! Svårt att känna sig redo för något man inte kan föreställa sig :)

Vad har ditt järnvärde med om du vill behålla barnet eller inte? Ett sådant litet problem är lätt att fixa! Är du inte säker på hur du vill göra rekomenderar jag dig att prata med en kurator. Kram allt löser sig alltid i sista ändan

Jag gjorde abort när jag var 16 år, i vecka 5 vilket var väldigt tidigt, men absolut ingdt jag ångrar idag, själva processen var inte alls jobbig och det gjorde inte alls ont. Idag är jag 21 och väntar barn med min pojkvän som snart är 22 och det var planerat och vi båda längtar :)

Min sambo vägrade behålla barnet först men ju längre tiden går desto mer vill han ha det. :)

Min sambo vägrade behålla barnet först men ju längre tiden går desto mer vill han ha det. :)

Nar jag plussade, ville inte min pojkvan heller ha barnet, han ville gora abort.

Vi hade sa mycket framtidsplaner. Men nar vi sen var pa ultraljud och fick se den lilla bebisen i magen blev han helt kar, och nu ar han sa glad over att vi ska behalla de och langtar hur ,mycket som helst. Kanske de blir sa for din kille ocksa, man vaxer med barnet. Jag tror att du kommer nog angra dig om du formodan skulle gora abort, om det ar sa att du vill behalla barnet. Forhoppningsvis andrar han pa sig nar han far se barnet pa bild sen. Jag tror att alla blivande foraldrer inser da att det e pa riktigt. Och om han ar 25 ar, ar det ju iaf inte for ungt att bli foralder heller. Sta pa dig, kram!

Ang järnvärdet så var det inte riktigt så jag menade.

Jag menade att om jag väljer att göra en abort så vill jag gärna veta hur mina värden ligger till innan.

Jag ska till kurator i veckan för att prata, när jag var in och gjorde mitt tidigt VUL så pratade jag med både hon som gjorde det och sedan med barnmorskan, och dom rekomenaderade att jag skulle gå till kurator innan jag bestämmer mig :)

jag är/var inte riktigt i samma sits, men rätt så likt ändå.. pappan till barnet blev överlycklig när jag berättade, jag funderade några dagar o bestämde mig för att behålla barnet. däremot har jag insett att barnets pappa är mer barn än mitt ofödda barn! han trasslade till det lite för sig några ggr, betedde (gör fortfarande iofs) väldigt omoget och är jättesvår att resonera vuxet med, näst intill omöjlig. så efter många tårar o lögner o en hel del övervägande så lämnade jag honom, kände att jag inte skulle orka ta hand om både honom och vårat barn. han har fortsatt trassla lite då och då och inte alls visat nåt intresse eller ansvar förräns nu (och nu är det mer intresse än ansvar). nu vill han vara med på allt och att vi ska bli en familj, och nu tycker han att JAG är konstig och taskig som "inte ens verkar vilja träffa honom, eller ödsla en dag eller två på honom" som han uttryckte sig i sms häromdagen.. Jag är 25 och pappan 23 btw.

Hur viktig är alkoholen för dig och vad är viktigast för din kille i slutändan? alltså, har han "problem" med alkoholen så kanske han bör ta tag i det innan han skaffar barn. Ni kanske ska prata igenom sånt också, och nu vet ju inte jag hur bra din kille är på att verkligen lyssna på dig, men försöka få honom att LYSSNA på riktigt och sedan prata om det. Mitt ex är värdelös på att lyssna tyvärr, hör alltid nåt annat än det jag faktiskt säger.

Men kämpa på, bara du kan känna vad DU vill och klarar. Kanske kommer du behöva tänka på nya sätt. Kram o lycka till

Mim_ kan du privat maila mig?

Jag är ny här och förstår mig inte riktigt på detta forum ännu :P