Det här är min första graviditet (13+2 nu) och för typ en vecka sen så började jag bli helt överkänslig och bölig... Kan börja gråta för vad som helst känns det som, och det är inte riktigt likt mig. I vanliga fall så gråter jag sällan, även om jag kan bli ledsen eller arg etc.
Men nu gråter jag för sånt som att jag missat Billie and The Vision Band när de hade en spelning som min syster var på, och jag kunde inte hänga med för vi var bortbjudna den kvällen. Och jag gråter flera gånger om dagen för att semestern snart är slut och hunden ska börja på hunddagiset igen, och för att hon ska behöva va där mer än 9 timmar nästan varje dag, för att jag har fått ändrade arbetstider. Så alternativet är då att hon får vara hos mina föräldrar i veckorna, där jag vet att hon skulle ha det bra och hon känner dem väl, men de bor 10 mil bort, så då kommer jag sakna henne så förfärligt mycket på kvällarna. Så då gråter jag för det. Och sen gråter jag för att mina föräldrar och barndomsvänner bor såååå lååångt bort. (10 mil alltså).
Ja, och så där kan jag hålla på nu om dagrna...
Och så stör jag mig ibland på sambon, för att han råkar smaska till när vi äter, eller för att han äter för fort, eller för att han gör allmänt "fel"... och så egentligen vet jag att han är världens bästa som verkligen försöker stötta och göra mig glad. Men ändå blir jag inte glad. Jag bara känner mig ledsen på nåt sätt, och så gråter jag för att jag känner mig ledsen när jag ju borde känna mig lycklig.
Blir man verkligen så här?? Eller är det nåt fel på mig??
Hur känner/har ni andra känt er i humöret?
Gråter och är helt överkänslig... blir man sån??
wizzla · 2012-08-05 · 11 svar
2012-08-05 16:33
11 svar i tråden
2012-08-05 16:57
Du låter så normal som en havande kvinna kan vara ;) Brukar själv släppa på dammluckorna lite nu och då, kan jobba upp en massa gråt under några dagar/veckor å sen då jag väl börjar gråta kan de som inte sluta. Har även lätt för att bli jätterörd och gråta om jag ser på tv eller läser något känsligt. Sen blir jag superlätt irriterad på min sambo, speciellt då han typ snarkar eller luktar tobak från munnen :P Hoppas de går över då bebis kommer, för än har de då inte gjort de å är i v.39 nu :)
2012-08-05 21:13
du låter normal. Börja gråta härromdagen för sambon inte ville köpa glass till mig hahah..mådde så dåligt och ville ha glass.hahaha
2012-08-05 21:18
Det är helt normalt.. Har haft det likadant.. Det går upp ner det där.. Det kommer bli bättre.. :-) det är hormonerna sin spelar dig ett spratt.. Men du man får lov att vara ledsen du är inte ensam om å ha det så där.. ;-)
2012-08-05 21:42
Du verkar himla normal!;) jag kunde börja gråta för att vi inte hade mjölk till
Min gröt på morgonen ;)
Min gröt på morgonen ;)
2012-08-06 13:24
Skönt att höra att man inte är ensam. Och efteråt så kan man nog skratta åt vilka bagateller man egentligen blivit superledsen över...
2012-08-06 17:24
japp, nu skrattar jag över hur fan man kan gråta för sambon inte ville köpa glass..hahahaha
2012-08-17 13:36
Jag hart också blivit väldigt känslig den senaste tiden.
Jag och sambon såg en film härom dagen och jag som ALDRIG gråter till film. Storbölade. Jag tålde inget som var lite sorgligt eller romantisk utan att jag grät.
Min sambo belv lite orolig nästan :P
Han sa det, första gången på de 5 åren vi varit tillsammans som han sett mig gråta under en film. haha.
Men jag gissar väl på hormonerna.
Jag och sambon såg en film härom dagen och jag som ALDRIG gråter till film. Storbölade. Jag tålde inget som var lite sorgligt eller romantisk utan att jag grät.
Min sambo belv lite orolig nästan :P
Han sa det, första gången på de 5 åren vi varit tillsammans som han sett mig gråta under en film. haha.
Men jag gissar väl på hormonerna.
2012-08-17 13:57
Helt normalt :)
2012-08-17 15:04
Å, vad jobbigt, men å, vad jag känner igen mig!
Jag är också sådär. Allt som min man görär "fel" och jag blir bara sur. Imorgon fyller jag år, och jag har redan varnt honom att jag kommer bli ledsen om jag inte får en present (men hur självskt är inte det!)
Jag stör mig på andra också. Vi hälsade på min mansbror och hans fru, och de hade andra gäster också då. Jag störde mig på att de "favoriserade" de andra gästerna och servade dom, medan vi fick klar oss själva. (Egentligen var det inget att bli sur på, men jag blev det då!) Jag kan bli tokig när jag förösker ringa/nå folk och ber de höa av sig men så gör de inte det... oh så där hållerdet på.
Det är normalt, men jag tror ändå att det ärbra att berätta det för sin bm så att de lättare kan följa upp en sen. (Så att man inte får en jobbig förlossnngsdepression eller nåt). Bara för att man är såhär när man är gravid så betyder det inte att man automatiskt kommer få en depression! Men jag tror personligen att en del reaerar starkade på hormonförändrngar.
Å, men lycka till! Berätta för din sabo at d uppskattar honom och att du egetligen inte är sur på honom, men att det är i pricip omöjligt att styra hormonerna.
kram!
Jag är också sådär. Allt som min man görär "fel" och jag blir bara sur. Imorgon fyller jag år, och jag har redan varnt honom att jag kommer bli ledsen om jag inte får en present (men hur självskt är inte det!)
Jag stör mig på andra också. Vi hälsade på min mansbror och hans fru, och de hade andra gäster också då. Jag störde mig på att de "favoriserade" de andra gästerna och servade dom, medan vi fick klar oss själva. (Egentligen var det inget att bli sur på, men jag blev det då!) Jag kan bli tokig när jag förösker ringa/nå folk och ber de höa av sig men så gör de inte det... oh så där hållerdet på.
Det är normalt, men jag tror ändå att det ärbra att berätta det för sin bm så att de lättare kan följa upp en sen. (Så att man inte får en jobbig förlossnngsdepression eller nåt). Bara för att man är såhär när man är gravid så betyder det inte att man automatiskt kommer få en depression! Men jag tror personligen att en del reaerar starkade på hormonförändrngar.
Å, men lycka till! Berätta för din sabo at d uppskattar honom och att du egetligen inte är sur på honom, men att det är i pricip omöjligt att styra hormonerna.
kram!
2012-08-17 16:24
Ja herregud. Jag började gråta när vi va på semester på kusten för att jag saknade min mamma!! Haha, sambon trodde ja va totalknäpp, vilket ja oxå va:p sen kan ja gråta för ja tycker så synd om min hund o katt, för dom inte får lika mykt uppmärksamhet när bebis kommer, eller bara allmän ångest för ALLT. Barnen i afrika, att hunden är gammal, att mitt liv kommer "ta slut" o de e slut på allt spontant man kan glöra utan barn. Bara hoppas all hormoner ger sig när bebis är ute!:p
2012-08-18 08:56
Ja och nu när det är jaktsäsong och sambon jagar. Får en klump i halsen när jag tänker på den stackars bocken och grävlingen han skjutit nu. Tänk om de va pappa till nån eller nån hona va kär i dem och nu är de så saknade. Även om jag alltid tycker synd om djur som dör och jag inte ens själv äter kött så tänker man helt märkligt nu... Skönt att det bara är hormonernas fel i alla fall.
Svara
Forumet är medlemmarnas egna erfarenheter, inte medicinsk rådgivning. Vid oro – kontakta barnmorska eller ring 1177.