Blir tvingad till abort...

Jag förstår att du känner dig pressad, men ett beslut om abort måste vara något du själv fattar. Tala om för samtliga att du tycker de gör fel som försöker tvinga dig och att det ändå inte kommer påverka ditt beslut. Att göra abort för någon annans skull kan bli ett stort misstag. Om du vill behålla och känner att du har förutsättningar att ta hand om barnet så finns det inte så mycket att fundera över. Det ÄR ditt beslut. Du är tillräckligt vuxen för att fatta dina egna beslut. Talar du om för dina föräldrar hur de ska leva sitt liv? Vilka beslut de ska fatta? De ser kanske dig som ett litet barn fortfarande när de tror att de kan behandla dig så. Visst kan dede ställa krav om du fortfarande bor hos dem, men de ska inte tvinga dig till livsavgörande beslut.
Om din sambo lämnar dig för att du behåller - är det verkligen en förlust? Vill du vara med en så omogen kille? Förmodligen är det något han bara säger för att pressa dig, men det är riktigt omoget att bete sig så. Hör med barnmorskemottagningen eller abortkkiniken om de kan ge dig kontakt med en kurator. Lycka till!

Det absolut viktigaste är att DU själv tar beslutet, det ska kännas rätt för dig ! En abort är en svår sak att gå igenom, speciellt om man själv inte vill! Jag fick min son när jag var 17.. Jag och pappan ville, mina föräldrar stöttade oss till 110%. Det var min pappa som var "osäker" i början..om vi var för unga, inte skulle klara skolan, få en tuff start i livet. Jag satte mig och förklarade för honom att det är detta jag och pappan vill, vi är redo och vi kommer fixa det. Det har fungerat jättebra, skolan har jag kunnat gå klart i efterhand. Det löser sig så länge man vet och känner sig säker på att man vill! Det är väldigt lågt av din pojkvän att hota med att lämna dig om du behåller, man är faktiskt två när ett barn blir till. Men det är hans förlust isåfall! Stå på dig, säg till din familj att NU behöver du verkligen deras stöd! Vill du behålla så kommer du lösa det! Väljer du att avbryta graviditeten ska det vara ditt egna opåverkade val. Den ända som vet det rätta valet är du:) det finns stöd och hjälp att få! Styrkekram och lycka till!!

Det absolut viktigaste är att DU själv tar beslutet, det ska kännas rätt för dig ! En abort är en svår sak att gå igenom, speciellt om man själv inte vill! Jag fick min son när jag var 17.. Jag och pappan ville, mina föräldrar stöttade oss till 110%. Det var min pappa som var "osäker" i början..om vi var för unga, inte skulle klara skolan, få en tuff start i livet. Jag satte mig och förklarade för honom att det är detta jag och pappan vill, vi är redo och vi kommer fixa det. Det har fungerat jättebra, skolan har jag kunnat gå klart i efterhand. Det löser sig så länge man vet och känner sig säker på att man vill! Det är väldigt lågt av din pojkvän att hota med att lämna dig om du behåller, man är faktiskt två när ett barn blir till. Men det är hans förlust isåfall! Stå på dig, säg till din familj att NU behöver du verkligen deras stöd! Vill du behålla så kommer du lösa det! Väljer du att avbryta graviditeten ska det vara ditt egna opåverkade val. Den ända som vet det rätta valet är du:) det finns stöd och hjälp att få! Styrkekram och lycka till!!

Jag tackar för svaren. Känner mig lite övergiven häromkring just nu. Funderar på att åka till Stockholm till min morbror och bo där till efter förlossningen. Han och min moster är de enda som verkligen är stöttande mot mig... Känns sorgligt att behöva "fly" på det viset men känns ju inte riktigt ok att vara omgiven av negativ omgivning. Speciellt inte under en graviditet då man förbereder sig för en stor livsförändring

Rätt inställning, även om det är sorgligt att du ska behöva känna så. Men det viktigaste är att du och bebisen mår bra och får rätt stöd :-). Du planerar att behålla då? Hoppas verkligen att din familj+pojkvän inser vad de utsätter dig för och ger dig rätt stöd oavsett val.

Jag tycker det låter som ett klokt beslut. Om du i ditt hjärta känner att du vill behålla barnet så ska du inte låta någon tvinga dig till abort. Ditt beslut är fattat och du gör rätt i att söka dig till människor som stöttar dig. Det är vad du behöver. Kram och lycka till!

När jag frågade pojkvännen hur stor sannolikheten var att han lämnar vid fortsatt graviditet så svarade han 70%.....

Kan minst sagt säga att jag är mycket arg och oavsett vad inte kommer ha ett fortsatt romantiskt förhållande med honom efter detta.

Men vad är det för kille? Hur kommer han fram till den siffran? Han verkar otroligt omogen.

Tycker det svaret visar hur omogen han är. Du klarar dig bättre utan.. Jösses, håller med, var fick han den siffran ifrån..?

När jag blev gravid med dottern så lämnade hennes pappa mig så jag stod med henne ensam och det är något jag aldrig har ångrat. Idag lever vi ihop med världens finaste kille som tar hans om oss båda <3 det jag ville säga är att jag vet hur det är att bli lämnad ensam i en graviditet men inget är omöjligt! Ta hand om dig!

När jag blev gravid med min första dotter blev pappan\"steril\" min mamma stöttade mitt beslut. Jag flyttade för att komma närmare henne. Nu har hon fått en jätte fin pappa en lillebror och en till på väg o 4 äldre halvsyskon som bryr sig om henne som sin äkta syster o dotter

Jag blev gravid när jag var 18 år, med en man som var mycket äldre än mej. Vi är fortfarande ihop och vi väntr vårt tredje barn. Han hade inga barn sedan innan. Jag kan säga att det var riktigt tufft att behålla, men jag kände att jag inte hade kunnat leva med mej själv annars. Min mamma och min sambo tyckte att jag var för ung och att det var bättre att inte behålla. När jag sedan bestämt mej, så ändrade de sej och gladde sej istället. Jag tror att det är så att när man väl bestämmer sej, så kommer de til slut att stötta en i ens val. Tråkigt att pappan känner att han vill lämna dej. Det är inte det man behöver i den sitsen. Båda två har skapat det och därför måste man försöka stötta den andra stället för att göra det värre. Men det är väl inte lätt alltid antar jag. Om du behåller och han lämnar dej, så kommer han nog ångra sej i framtiden.

Och att de kräver att du ska göra abort är faktiskt bara löjligt. Om du väljer att behålla, så har de liksom förstört lite för er framtida relation. Det är ingen som ska behöva genomgå en abort under tvång, utan det ska vara ens eget val. Mitt råd är att göra som du tycker känns rätt. Tänk efter, vill du detta nu? Skulle du klara av att ta hand om ett barn med allt vad det innebär? Du ska absolut varken behålla eller göra abort, för att någon annan kräver det. Hoppas att det var till lite hjälp :)

Jag var i samma sits som du när jag var gravid med mitt första barn, var då 17år gammal. Men jag gjorde som JAG kände att jag ville. Jag behöll barnet. Hade alla emot mig, speciellt sambons familj. Låt aldrig någon annan fatta ett sådant beslut åt dig, gör som du själv känner är rätt.

Förresten väntar jag nu mitt fjärde barn med min sambo!

Lycka till!

Känner igen mig något i din situvation... Jag var 19 år (blev gravid 2 mån efter studenten) och möttes av samma reaktion från mina föräldrar.

Min far tyckte jag kastade bort mitt liv om jag skulle bli gravid nu, för jag hade inte hunnit "levt" något. Så han var ju inte så intresserad av detta. Min mor blev helt stum å sa att hon visste inte riktigt vad hon tyckte, vilket känns fruktansvärt när det är just de som ska finnas där för mig å stötta mig.

Den enda personen i min familj som blev jätte glad och ville stötta mig var min farmor som sj fick barn när hon var 17 år. Och det var en väldigt lättnad!

Men efter att jag talade om att jag kommer att föda detta barn så sjönk de in mer å mer under graviditeten och min föräldrar var med och stöttade mig hela vägen. Och de älskar sina barnbarn idag över allt annat.

Men pappan var med på det så jag hande stöd från han. (han var 25 år)

Det finns ingen som kan tala om hur du ska göra, det jag vill ha sagt är att det finns en möjlighet att de kan ändra sig. Men inget man vet iförväg dock. Sen vill jag bara du ska tänka över detta kanske prata med nån om detta tex kurator eller liknande. För en abort är något du kommer leva med hela livet, och jag har sj gjort en ofrivillig abort vilket jag än idag kan grubbla över.

Önskar dig all lycka till oavsett vad du väljer. Du är inte ensam!

Gör inte abort om du själv inte vill !

Jag blev oplanerat gravid för snart 2år sen med en kille jag ej var tillsammans med. Med påtryckning från mamma och killen gjorde jag en kirurgisk abort i v.11 och ångrar mig än idag.

Gör vad som känns bäst för dig !