Är jag självisk?

Tycker att ni borde prata igenom det ordentligt. Det är viktigt att ni lyssnar på varandra. Om han mot all förmodan inte vill ha barn så kanske det är bäst att tyvärr göra abort, både för eran och bebisens skull. Men ta upp med honom om preventivmedel, varför han isåfall inte sagt något om att skydda sig. Kanske är det som du säger, att han innerst inne vill ha, men kanske bara är rädd? Om det visar sig att han skulle vilja behålla barnet så är jag jätte glad för eran skull och vet att man klarar allt. Hur det än blir så önskar jag dig lycka till. Och hoppas det löser sig till det bästa! Kram.

Jag skulle aldrig ge dig rådet att göra abort. Som du själv skrev så visste han ju att du inte åt p-piller. Jag har som du mått psykiskt dåligt i omgångar. Hamnade i en jätte jobbig situation då jag precis lämnat min sambo å pappa till mina då tre barn. Då visar det sig att jag var gravid. Mådde sååååå dåligt men gjorde abort trotts ångest å gråt. Det har inte gått en dag sedan dess utan att jag tänkt på det. I början fick jag äta anti depressiva läkemedel. Sobril mot ångesten å starka sömntabletter. Det var fruktansvärt. Ni behöver naturligtvis prata om det, men tänk dig för mer än en gg. Gör inte abort för hans skull. Det är inte rättvist mot dig. Du blev inte gravid själv. Han får ju helt enkelt ta sitt ansvar oxå. Fast det verkar som att han vill stötta dig oavsett hur du gör. Hör av dig om du behöver prata el fråga något mer. Styrkekramar till dig.

JennieW89 skrev den 2012-06-29 16:15:25

Tycker att ni borde prata igenom det ordentligt. Det är viktigt att ni lyssnar på varandra. Om han mot all förmodan inte vill ha barn så kanske det är bäst att tyvärr göra abort, både för eran och bebisens skull. Men ta upp med honom om preventivmedel, varför han isåfall inte sagt något om att skydda sig. Kanske är det som du säger, att han innerst inne vill ha, men kanske bara är rädd? Om det visar sig att han skulle vilja behålla barnet så är jag jätte glad för eran skull och vet att man klarar allt. Hur det än blir så önskar jag dig lycka till. Och hoppas det löser sig till det bästa! Kram.

Vi har pratat ända sedan igår kväll om detta. Var tom inne ett tag på att jag skulle göra aborten, men har fortfarande inte bestämt mig. Vad det gällde preventiv medel så har det krypit fram att han trodde att han inte kunde få barn. Så hans rädsla ligger för det mesta i att jag skulle kunna ha varit otrogen. Vilket jag Absolut inte har varit! Skulle aldrig göra så mot honom eller såra honom på det viset! Tack för svaret! Kram

Verkar ju som att han ändå vill ha barnet, han är bara rädd att det inte är hans. Det enda du kan göra är att fortsätta försäkra honom om att det är hans. Han kan ju till å med göra faderskapstest. Då behöver han sedan aldrig tvivla. Hoppas att det löser sig för er. Lycka till.

love-child skrev den 2012-06-29 17:00:00

Jag skulle aldrig ge dig rådet att göra abort. Som du själv skrev så visste han ju att du inte åt p-piller. Jag har som du mått psykiskt dåligt i omgångar. Hamnade i en jätte jobbig situation då jag precis lämnat min sambo å pappa till mina då tre barn. Då visar det sig att jag var gravid. Mådde sååååå dåligt men gjorde abort trotts ångest å gråt. Det har inte gått en dag sedan dess utan att jag tänkt på det. I början fick jag äta anti depressiva läkemedel. Sobril mot ångesten å starka sömntabletter. Det var fruktansvärt. Ni behöver naturligtvis prata om det, men tänk dig för mer än en gg. Gör inte abort för hans skull. Det är inte rättvist mot dig. Du blev inte gravid själv. Han får ju helt enkelt ta sitt ansvar oxå. Fast det verkar som att han vill stötta dig oavsett hur du gör. Hör av dig om du behöver prata el fråga något mer. Styrkekramar till dig.

Tack! Vi har pratat om det ända sedan igår kväll. Även tagit ett nytt test tillsammans, som också givetvis visade positivt. Vi har kommit så långt och kommit överens om att hur vi än gör så kommer det bli tufft. Men vi ska klara det tillsammasn. Det har också visats sig att han trodde att han inte kunde få barn och tagit preventivmedel som något som inte har behövts. Detta fick jag reda på bara för en timme sedan och det gjorde mig väldigt upprörd. Han gruvar sig nämligen för att han tror att jag kan ha varit otrogen :(

Kom även att tänka på, har googlat lite, men fått fram så olika svar.. Jag gick på Sertraline 50mg för ett tag sedan men trappade ner till 25mg på eget bevåg och tog det ett par (2-3 veckor max) för att sen sluta helt innan midsommarhelgen. Har försökt få tag på min läkare idag, utan något resultat. Kan det vara så att den lilla "ärtan" kan ha påverkats av Sertralinet? Kram

love-child skrev den 2012-06-29 21:01:37

Verkar ju som att han ändå vill ha barnet, han är bara rädd att det inte är hans. Det enda du kan göra är att fortsätta försäkra honom om att det är hans. Han kan ju till å med göra faderskapstest. Då behöver han sedan aldrig tvivla. Hoppas att det löser sig för er. Lycka till.

Du har nog rätt. Ska låta huvudet vila ifrån alla dessa tankar ett par timmar och sen ta nya tag imorgon! Tack!

Ja sertralin kan påverka men avvägs ofta hur mamman mår utan det också.. Bebis mår inte bra om mamman är deprimerad osv.. Men oftast får man gå till den läkaren man varit hos och diskutera hur man ska gå vidare.. Jag fick sluta med en hel del medicin när jag blev gravid och inte alltid lätt.. Men du äter en förhållandevis låg dos så vet inte alls om det är någon fara. Som dom andra säger var säker på det du gör.. Det är hemskt att ha i sitt huvud om man egentligen inte ville genomföra de,. I slutändan är det din kropp, ditt liv, och dina minnen du måste leva med.. Säger Ne att det är fel, du får göra precis som du vill, men n visste ju båda två hur barn blir till och tror din kille var medveten om att chansen finns att du skulle bli med barn. Var rättvis mot dig själv och ge de stor eftertanke.. För mig var det de hemskaste jag någonsin gjort, men jag blev i princip tvingad till de.. De går inte en dag utan att jag har tänkt på det och jag hade en enorm saknad i början.. (speciellt när bröstmjölken kom igång och ingen bebis där) ..

Soetnos skrev den 2012-06-29 22:04:44

Ja sertralin kan påverka men avvägs ofta hur mamman mår utan det också.. Bebis mår inte bra om mamman är deprimerad osv.. Men oftast får man gå till den läkaren man varit hos och diskutera hur man ska gå vidare.. Jag fick sluta med en hel del medicin när jag blev gravid och inte alltid lätt.. Men du äter en förhållandevis låg dos så vet inte alls om det är någon fara. Som dom andra säger var säker på det du gör.. Det är hemskt att ha i sitt huvud om man egentligen inte ville genomföra de,. I slutändan är det din kropp, ditt liv, och dina minnen du måste leva med.. Säger Ne att det är fel, du får göra precis som du vill, men n visste ju båda två hur barn blir till och tror din kille var medveten om att chansen finns att du skulle bli med barn. Var rättvis mot dig själv och ge de stor eftertanke.. För mig var det de hemskaste jag någonsin gjort, men jag blev i princip tvingad till de.. De går inte en dag utan att jag har tänkt på det och jag hade en enorm saknad i början.. (speciellt när bröstmjölken kom igång och ingen bebis där) ..

Jag mår helt okej utan Sertralinen.. Ingen större skillnad faktiskt. Har blivit ordinerad av min läkare på psyk att sluta med dom, trotts att jag redan gjort det utan hans medgivande :P trappade givietvis ner!

Tidigare, i fredags(den 29), så pratade pojkvännen och jag hur länge som helst och Han sa: " Detta ska vi klara tillsammans" och la sin och min hand på magen.. Hela helgen gick och det va jätte fint och mysigt. Vi hade bestämt oss för att behålla.

Men idag(2 juli) när vi hade tid för samtal hos barnmorskan så drog han upp abort, ställde frågor och hade sig hur man gick till väga för en sån. Då var det helt plöttsligt snack om det igen! Jag satt där brevid, paff och kunde inte säga någonting. Han och barnmorskan pratade över huvudet på mig och gav mig en läkartid till abort och en tid till kurator samt ett häfte för abort och preventivmedel! Efter det sa barnmorskan: "Ja, vill ni inte sen genomgå aborten så är det ju bara att avboka."

Jag har aldrig känt mig så överkörd i hela mitt liv! Och jag är så ledsen för att jag trodde att barnmorskan skulle vara mer proffetionell! Allra mest så känner jag mig lurad av min pojkvän som fick mig till att tro att vi skulle behålla barnet och sen hinner vi inte ens sätta oss ner på mötet innan han drar igång en konversation om abort. :(

Jag har iaf bestämt mig, Jag kommer aldrig kunna leva med att jag ha gjort en abort. Därför kommer jag behålla barnet MED eller UTAN hans stöd.

Är gravid i vecka 23 idag. Jag och min sambo har varit tillsammans i 10 månader. Jag har residerat precis som du.. Vill han inte behålla det så kommer jag klara det själv. Men vi bestämde oss ganska tidigt att behålla bebisen. Det är helt underbart nu..
Jag gjorde en abort för ca 6 åt sedan. Det är något av det värsta jag gjort i hela mitt liv. Kände då att jag inte hade klarat det. Min dåvarande pojkvän gjorde väldigt klart att om jag ville ha barnet så skulle jag bli själv och han tyckte att jag förstörde hans liv. Han mer eller mindre tvingade mig till det.. Det var en sjukt jobbig process att ta sig igenom ensam för tyvärr blev det så, då han inte brydde sig speciellt mycket. Du måste följa ditt hjärta och det du känner är rätt.. För det är du sin lever med det resten av dit liv. väg fördelat mot nackdelar.. Om han nu inte vill ha barnet.. Kommer du kunna fortsätta vara tillsammans med honom? Så tänkte jag mycket för det kommer ju en dag då man verkligen vill ha barn (för de flesta) kommer han då vilka ha barn längre fram? Mycket att fundera över.. Kämpa på!! Åh du om du ni vill ha denna bebisen byt barnmorska... Det hade nog jag gjort.. Inget vidare förtroende man får för någon son pratar över huvudet... Lycka till..

Förklarade lugnt och fint för pojkvännen att jag inte kommer gå egenom någon abort. Skulle aldrig förlåta varken mig själv eller honom om han skulle tvinga mig till det.

Det hela slutade med att han bad mig att inte höra av mig till honom mer. Vilket jag inte gjort, har heller inte hört av honom. ;/

Så just nu, om han inte ångrar sig så kommer jag gå egenom detta på egen hand. Men det vet jag att jag klarar! Har dessutom en helt underbar barndomsvän som fick barn för snart 3 år sedan och henne kan jag ALLTID räkna med!

Tack så hemskt mycket för allt :) !

Bra gumman. Du hade mått så dåligt å skyllt allt på honom så det hade inte blivit bra mellan er ändå. Vem vet, han kanske kommer smygande tillbaka rätt som det är. Lycka till vännen. Helt säker på att du klarar dig på egen hand. Du är ju kvinna. ;). Kram

Bra gjort tjejen... :-) håll dig nu långt från honom... Du kommer klara detta galant.. Du hade aldrig förlåtit varken honom eller dig själv för att du gjorde en abort som du egentligen inte ville.. Det är ett sjukt tufft beslut att ta att vara ensam men hoppas att du får det stöd och den hjälp från nära ock kära och att ditt ex nu fattar vad han har tackat nej till.. Det är han son komet ångra sig djupt.. Kämpa på!!! Styrke kramar

tack :)

Hej saftkanna... Att göra en abort är väldigt personligt! Jag menar att man tar det så olika från person till person... Jag gjorde en abort för 7 år sen och har aldrig ångrat mig. Jag gjorde en lista på positivt och enannan lista på negativt med att få barn, positiva listan var tom. Jag var så orolig att få depretion, eftersom jag varit deprimerad till o från flera ggr under min ungdom.men det var det bästa jag kunde göra, hade en underbar pojkvän på den tiden som stöttade mig, men sa tydligt också att han valde abort om han fick välja.
Sen träffade jag en kille 2009 och efter en och en halvmånad var jag gravid, vi valde att behålla barnet med risken att det inte skulle funka mellan oss, eftersom vi knappt kände varandra. Vi är ihop fortfarande och har det suuuper. Men att vara mamma är jätte jätte svårt,det svåraste jag gjort i mitt liv är att vara mamma. Det bästa som hänt mig i livet också!!!
Jag har en vän som var i samma situation som du, han hörde aldrig mer av sig och idag är hon endamstående till en underbar pojke på 2 år o 4 månader... Men hon har det skit svårt, alltid bråk med soc som krånglar till det hela tiden för henne, får inga pengar för att betala hyran, köpa mat eller blöjor till sonen... Vänner har hon många, men hon kan ju inte leva av dem. Så det är så mycket man ska tänka på, sätta alltid barnet först. Economiska problem kan också bidra till att man hamnar i depretion igen. Economiska problem, orolighet för ens barn etc... Nu vet jag inte vilken relation du har till din familj, dem kanske kan finnas som stöd till dig och barnet om du behåller det!
Hoppas du hittar ro och kan tänka klart, tänk igenom allt och lyssna på dig själv sen, vad vill du efter allt du tänkt igenom....
Bamse kram till dig,..

Nej du är inte självisk, du måste helt enkelt göra det som känns bäst för dej! Ingen annan kan veta detta. Det är starkt av dig att följa ditt hjärta! Jag skulle aldrig heller göra abort.
Jag gjorde abort för 6-7 år sedan och det var rätt då, men jag skulle inte göra om det. Eftersom ni båda visste att ni inte skyddat er kan han inte blivit allt för överraskad heller. Lycka till!

hej!

jag hejar på dig! klart att du klarar dig:)

Lycka till och ett stort Grattis till din underbara lilla "klump"!

Kram

Tycker ni ska prata igenom det hela väldigt noga och verkligen gå igenom vad som ska hända här framöver. Att ni inte använde preventivmedel tycker jag känns lite som "blir det så blir det"!? Kanske ville ni ha barn tillsammans om det fungerade!? Jag får den känslan när jag läser det du skriver....

Att skaffa barn är mycket skrämmande även om man planerar allihopa och liksom är "beredd"... Förstår er rädsla men tänk på barnet!! Kan ni ge barnet en bra start i livet? Kan ni vara dom föräldrar ni vill vara? Bara för att man skaffar barn är livet inte över! Du kan plugga och "göra karriär" även som mamma! :)

Tänk igenom det noga! Jag skulle hellre leva med att "ångra" en abort än att ångra att jag skaffade barn vid fel tillfälle och lät de gå ut över barnen.

När bebisen väl kommit finns det inga ursäkter längre. Då kan man itne tänka på sig själv, då är det bebisen som kommer först och allt kommer kretsa runt den lilla under en tid.

Mitt råd är att låta hela situationen sjunka in någon vecka så ni hinner smälta att risken finns att det kommer en bebis snart. Diskutera ordentligt, ta hjälp av någon på mvc eller kvinnokliniken om ni vill.. Att låta det hela bara liksom "rinna ut i sanden" är inte bra för någon! Se till att ni är överens och att ni båda är nöjda med vilket beslut det än blir. Ta hand om er båda! Kram

Hej! Jag blev gravid med min nya pojkvän, han valde att inte fortsätta med mig, krävde ingen abort, men säger till mig att jag tagit hans spermier, gener och arvsanlag i besittning, och att jag inte får lägga ut bilder från ultraljuden på Facebook, för det kränker honom... Jag valde i alla fall att behålla barnet, är nu i vecka 19, och har aldrig varit starkare eller lyckligare. Jag klarar mig själv, utan honom, och abort var för mig helt fel. Stå på dig! Kram!

jag tycker det går fler tåg ta och gå ut skolan ha en stark relation och var inte rädd för abort. det är en naturlig prosess för föräldrar som inte är redo. det är ett stort ansvar och kan ni inte ens ta ansvar för att inte bli gravida så är den biten väldigt låg. se saken som den är. är ni redo för ett liv till och vad ska ni leva av om du inte gått ut skolan du försvårar för dig. det går att gå ut skolan ändå men är det värt allt det låter inte så när du skriver du vill någon ska säga det till dig bara.