Abort eller inte?

Snälla du att göra barn är något men verkligen måste ha ordnade förhållande ti se på mig jag har stulat med killar sen dom kom in in magen för ensam mamma tänker jag inte vara och det vet jag att jag slipper men vet du det? Du ska ha ett fast jobb också. vid din ålder gjord man barn förr så har man en längtan till det då det hade jag med men den går över men den kommer tllbaka senare i livet. För nu ska du ha kul och leva ut, ansvar ska man inte ha då. Så med detta i åtanke får du ta ett moget beslut

/Juliet

Droger/alkohol har absolut ingenting med barn att göra!

Natlima! jag är lite orolig för dig vad har du kommit fram till. Du vet nog innom dig vad som är bäst men har du dens styrkan? Unrar hur det går om det är något mer ja kan göra för dig?

/ Juliet

Jaa'a.. Var inne på abort och fick träffa en läkare.. Bara de att hon var emot aborter och tyckte att jag skulle klara av en graviditet. Visst förstod hon att det var en knepig situation, men jag blev rätt osäker då jag var till henne. De e ju inte hur mycket tid som helst att fundera, men jag en ny tid till den 16e så då ska jag ha bestämt mig.

Vad känner du själv? Om du behåller det, hur kommer barnet att få det?

Jag tror jag blir tokig på riktigt på läkares maktspel med patienter då talar jag om erfarenhet av läkare i hela mitt liv dom älskar bestämma själva ha kontakt med mitt bästa är inte på frågan det ska dom ha och komma fram till hur ska det gå till har jag allid undrat. lyssna inte gumman du har valt rätt och läkaren har inte lyssnat på sin patient och dom borde hängas enligt min åsikt. Det är patienten som ska bestämma över sin kropp både det gäller medeciner eller vård. sköt om dig. kram

/ Juliet

Du väljer vad du vill. Om du behåller tkt ja du ska tänka kring ditt förhållande. Men absolut inget barn ska behöva leva i dem levnads förhållande

Okej, jag säger så här... Om du vill/ känner att abort vore en bra id`e så tycker jag absolut att du ska görat. Men om du tvekar så tänk på det riktigt noga, och prata med pojkvännen vad han tycker om en bebis. Kanske vill han bättra sig för babyns skull. Ha även i tankarna om att det är ett liv man tar bort... Valet är ditt och ändast ditt. Du verkar ju ha velat ha barn ett tag också, så det gör nog nte valet lätt. Men ta och prata med nära o kära om vad du känner o vad du vill så kanske du får råd o hjälp med vad ditt beslut blir. Och ta o byt läkare till en bättre som kan kan hjälpa dig att få veta mer om det här med abort! Och kom ihåg att valet är ditt!

Det är ditt eget val om du vill göra abort eller inte. Ingen annan än du själv kan ta det beslutet. Jag vart 16 år när jag blev gravid med min första. Jag va ensamstående med honom i 5 år så de där med att man måste ha \"ordnade förhållanden\" som någon skrev är inte ett måste. Likadant att ha fast jobb. Jag har klarat mig finfint även om jag inte haft fast jobb. För jobb har jag haft ändå.
Och de du skrev om att din kille tar droger o dricker. Asså antingen skärper han till sig eller så tar de ju kanske slut mellan er. Det är ju ingen som vet.
Men jag säger som min mamma sa till mej. Gör ditt val men du ska stå för de valet oxå. Oavsett vad.
O som sagt jag har varit själv länge med min son o jag ångrar inte en dag att jag behöll de lilla busfröet.
Och leva livet hinner du tids nog;)
Hoppas de löser sig!:)

Som sagt, bara du kan avgöra vad som är rätt val för dig! Min bästa vän hamnade i en liknande situation, 22 år och gravid med sin pojkvän sedan hyfsat kort tid tillbaka och inte en särskilt stabil kille. Hon valde att göra abort och tycker än idag (10 år senare) att det var det bästa valet hon kunde ha gjort, hon känner att hon hade låst fast sig i en jobbig situation samt låst sig till en människa hon inte ville vara bunden till.

De finns så många mammor/pappor som levt o lever ensamma med sina barn. Så oavsett så kmr allt bli lyckligt till slut :)

De finns så många mammor/pappor som levt o lever ensamma med sina barn. Så oavsett så kmr allt bli lyckligt till slut :)

Hur går det för dig vännen

Jag har fått en tid för abort till nästa måndag. Det tar ont att behöva välja bort något som man så gärna vill ha. Min pojkvän menar att han inte är redo att bli pappa och han förstår inte varför han skulle sluta med alkohol/droger. Det är ju klart och tydligt att det inte funkar. Jag vill ha barn, men med nån som jag kan lita på och som jag känner kommer att vara en bra pappa, som ställer upp för sin unge i vått och torrt. Visst har tanken slagit mig att jag skulle göra det själv.. Men då skulle han ju på ett eller annat vis alltid vara en del av mitt liv.. Och man vet ju aldrig hur saker och ting utvecklar sig? Kanske han kommer på sen om ett par år att han vill ha barnet varannan vecka? Eller om hans mamma eller hans nån ny flickvän kommer och blandar sig i och tycker att han också ska ha rätt att träffa sitt barn. Och det har han ju.. Och då kommer jag ju inte att veta om barnet är hos pappan eller om han

Är nykter eller inte. Och fastän han är nykter så skulle jag inte vilja ha mitt barn runt min pojkväns pappa heller för den delen. Han är mer eller mindre alkoholist. Jag har växt upp i en familj var det inte har funnits nå alkohol överhuvudtaget och det har jag tyckt varit enormt skönt. Just nu är det "bra" i vårt förhållande.. Men fast han inte dricker eller röker på då jag är med, så betyder det ju inte att det inte finns där. Jag ska alltid va på min vakt och vänta när det dyker upp igen.. Bara det att det är så normaliserat för honom räcker gott och väl. Det går ju emot mina egna värderingar. Tack för era ord och tankar! Kram

älskade vän vlken pärs du går igenom kan gissa du funderar på om han ska ur ditt liv också eller är det ungdoms synder? Jag vill vara den första som säger att du är modig och stark som säger nej tillbåde barnet och fadern och att du är så klok så du inser att en familj består av både mamma och pappa det är ovärdeligt.

sköt om dig det bästa du förmår det är säker inte lätt för dig men lusten kommer tillbaka när den svalnat och du levt ut och känner dig mer lugn och trygg i allting så då är det dax att fundera på barn och då närmar du dig 28 30 och sedan är det bara att köra på och du blir lycklig istället för kär. kram och lycka till