40+ med en *sladdis* på väg

Är inte 40 själv men jag måste säga att det bara är att gratulera. Erfarenheten som kommer med åldern är värt en hel del så jag ser inga stora problem med att ha barn efter 40.

lycka till o kram.

Jag är 37 och vi har verkligen fått kämpa för att bli gravida. Att vara i vår ålder och få barn känns bra även om jag för min egen del hade tyckt det varit bättre om jag varit närmare trettio än fyrtio när första barnet kommer. Jag har oroat mig massor för att det ska vara något fel på bebisen, kromosomskador, missfall you name it! Nu oroar jag mig mycket för att något ska gå snett vid förlossningen. Ibland är jag avundsjuk på de som är i tjugoårsåldern och väntar barn och är "glada" från starten när de sett plusset på stickan. För mig var det en stor oro fram till NUPP och nu i vecka 22 (i morgon) börjar jag att slappna av liiiite. Tycker att omgivningens reaktioner varit mest positiva då många vet att vi kämpat för att försöka få barn i många år. Jag hoppas att jag/vi kommer att få ett barn till så småningom!!

Jag är 43 år och väntar mitt första barn, det är helt overkligt, eftersom vi bara försökt bli gravid under 2 månader. Vi hade nog stöllt in oss på att detta kommer aldrig att fungera.. Omgivningens reaktioner har hitills bara varit positiva. Själv har jag många tankar och funderingar och en viss oro. Men jag är givetvis mycket glad.

Jag var 42 när jag fick mitt första barn i oktober 2007. Allt har gått jättebra och jag hade en otroligt lätt graviditet. Jag vet att vi var lyckosamma att bli gravida i princip första gången vi försökte. Jag har inte stött på några negativa reaktioner, tvärtom! Alla runtomkring oss är jätteglada att Oskar har kommit. Mina systerdöttrar som är 15 och 17 år tjatar på oss att de vill vara barnvakter! Nu har jag precis fyllt 43 och vi funderar faktiskt på nummer 2 :-)

Lycka till!

Vad kul att få höra de i min ålder om vilka erfarenheter ni har! :) Undrar just om omgivningens reaktioner skiljer sig åt beroende på om man får första barnet i vår ålder eller om man redan har stora barn sedan tidigare?! Får en känsla av det. Att det blir mer "åh va roligt att det äntligen är er tur" när det är första gången och mer "jaha en sladdis...att du orkar med det igen?!" när man har stora barn redan. Många av dom i min omgivning frågar spontant direkt när dom fått veta "men du har väl en stor flicka sen tidigare? Hur gammal är hon nu igen?" Lite grann som att det uppfattas som att man redan gjort sitt på "barnfronten" och nu ska vänta på att bli mormor/farmor istället. Vad tror ni?

Inte 40, men dock 37 på väg mot 38 i slutet av året :). Kommer bli en ganska stor spridning i åldern på mina barn. Har två tjejer som är 16 och 17 år, och en son på 8 och är i 13.e veckan nu. Lite nervösare nu än tidigare. Hur tänker ni andra göra när det gäller fvp?

Mvh Nina

Jag gjorde fvp eftersom jag ändå är 41 och det är så länge sen sist jag fick barn. Visst finns det en ökad risk för missfall men jag tyckte ändå att den var väldigt liten. Mycket av min oro stillades när jag fick resultatet på det och nu vet att jag gjort så mycket som jag kunnat för att veta att barnet är friskt. Mycket handlar väl också om hur man känner inför ett ev "negativt" svar, alltså att något inte står rätt till. Det jobbigaste var nog att man får vänta så länge på resultatet (3 v för mig) OM man nu måste/väljer att göra abort....

Jag har precis blivit medlem här och det verkar intressant och givande. Många bra inlägg och bra information.

Är själv precis 43 år fyllda och väntar mitt 5:e barn. En liten sladdis. Jag har alltid tänkt mig också att jag skulle ha en sladdis. Så så sett så är det inget konstigt med det.

Men ni pratar om alla positiva reaktioner ni fått. Min sida på släkten tycker ju att jag är för gammal osv...

Tycker väl att det där borde jag ha varit färdig med. Har ju så många redan.

Vet inte om reaktionerna är för att de är avundsjuka. Kanske hade de velat vara i min situation när de var i min ålder.

Min fästmans sida är bara positiva. De gratulerade och var jätteglada för våran skull.

Minan andra barn är 20, 19, 13 och 10. De är bara positiva också. Min äldsta som är en flicka, kan knappast vänta på att få vara barnvakt.

Min kille har dessutom 3 barn tidigare så vi har rätt fullt när alla är här.
Men jag älskar det. Saknar lugnet i veckorna när de inte är här allihopa.

Lycka till allihopa nu.

Är 39 och hoppas få till ett + på stickan snart, min sambo är 40. Vi har inte försökt så länge än, men det kanske tar lång tid. Jag har en son sedan tidigare på 17 och min bror med sambo väntar sitt första barn, de är 35 & 30 när barnet kommer. På tiden tycker alla. Vågar inte berätta att vi planerar barn ännu men är väl orolig för var familj, vänner och omgivning skall tycka. Har dock bara hört positiva saker hittills, allt från brorsans påhejande att vi måste få “jämnåriga kusiner” till vänner som säger “det är aldrig för sent, tappa inte modet/hoppet för jag känner en som är 42, 43 eller så…, min mamma var 44 när hon fick...”. Men visst undrar man vad man ger sej in på, samtidigt som längtan är stor. Vi VILL ha ett gemensamt barn, min sambo har inga egna barn. Och varför vi väntat beror på att det tyvärr aldrig blivit av i våra tidigare förhållanden. Jag var nyfyllda 22 när jag fick sonen, det var tidigt i mina kretsar men jag var mogen. Jag har alltid velat ha fler än ett barn. Jag är rädd för allt som kan hända p.g.a ålder (man ska nog inte se för mycket på TV hehe) om vad som kan hända “äldre gravida mammor”. Usch vad gammalt det låter, jag känner mej ju som 26! ;oP Vill nog ta alla tester som bara går, fast de gör mej skraj att de ska göra ont och/eller orsaka missfall. Är skraj för komplikationer. Vad sonen kommer att säga har jag inte den blekaste aning om. Hoppas han blir glad, han har en “lilla-halvsyster” på 15år på sin pappas sida. Undrar om Ni andra har fått “kontrollera så allting funkar” och om Ni har fått hormonbehandlingar? När söker man för det? Jag är orolig över att inte få ägglossning för testerna visade inget sist, kastade dem och försökte ändå. Får man göra extra ultraljud när man blivit gravid om man är orolig? Kostar det? Hade komplikationer under graviditeten med sonen så man är lite orolig. Har också stor chans att få tvillingar. Lycka till allihop! =)

hej

Om man ska få hormonbehandling i Sverige får man inte vara äldre än 40 annars anses man för gammal och måste vända sig utomlands. Vi är många som gjort detta men goda resultat.

Ultraljud utöver det i vecka 17 får man oftast göra privat och betala sjäv.

Jag är 30+ med oxå en liten sladdis på väg....

Jag är 45, har två söner, 16 & 20 från tidigare äktenskap. Nu är jag särbo, med en fyra år yngre man som har tre söner, dock mycket yngre än mina, nämligen 6, 8 och 11. Jag känner mig lite överrumplad minst sagt av det positiva beskedet, men väldigt lycklig. Vi tog ett beslut i början på året dvs "blir det så var det menat". Ja det blev och det känns som en gåva. Lite orolig är jag pga av min ålder risker etc. Fler som känner som jag?

Hej

Själv är jag 46 och väntar mitt 4 barn. Dessa är 17, 19 och 23 år. Men har nu träffat en ny man som inte har barn och han ville så hemskt gärna ha ett barn innan det var försent. Är nu i vecka 17 och jag mår utmärkt. Har dock inte vågat berättat för mina andra barn om denna sladdis men måste väl det snart eftersom magen bara växer. Vet inte hur det kommer att reagera....

Mina söner såg lite överrumplande ut men nyfikna och förväntansfulla. Dom verkar stolta över att få "tillskott" i nya familjen. Glada för min skull, känns bra. Är inte lika säker på att mina tjejkompisar tar det med lika stor glädje och nyfikenhet?

Hej!! Här har ni en 41 åring med andra sladdisen på gång:) Jag har två kullar med barn! En tjej på 20 år, en kille på 17 år, en kille på 21 månader och närsom kommer en liten dotter att födas. Jag har väl inte mött några negativa reaktioner. Bara, -hur orkar du/ni? Men jagtycker att jag är en mycket piggare mamma nu än vad jag var som 21-åring.