Föräldraledighet 1-2dar/vecka totalt är det rimligt?

Alltså visst det fungerar att ha det så, men skulle inte rekomendera det. Man behöver stabilitet när man är så liten. Hur ska din sambo orka jobba nätterna om barnet vaknar vid 5-6 på morgonen och sedan vara vaken ända tills han måste åka till jobbet?

Vi har fått mycket hjälp av min svärmor då jag ofta jobbar kväll och gör det ca 5-6 gånger i månaden och någon helg. Men skulle aldrig lämna bort barnet oftare än 5-6 gånger i månaden då det dock bara är för 3-4 timmar men ändå.

Tycker ni ska bli lite realistiska och fundera på hur ni ska orka om barnet tex har kolik och ni båda ska jobba i skift, man vill vara hemma med sitt barn när dem har fötts fast man kanske inte har ekonomin för det. Men det är bättre att ge barnet massa kärlek med att vara hemma än att ha två utarbetade föräldrar som kommer bli lättretliga och inte njuta av tiden med den lill*

Tack för dina synpunkter

Tanken är svärmor får ta hand om barnet på förmiddagen när min partner måste sova ut efter nattens arbete, när sedan jag kommer hem så tar jag hand om barnet från 17.00 - till natten, på natten måste min partner eller svärmor ta hand om barnet! Annars så haverar det om jag inte får sova en del iaf! Men om det går att lägga om nattschemat så att jag är ledig när min partner jobbar så blir det max 1-2 nätter i veckan som svärmor ev. måste rycka in! På dagarna är inga problem för henne, hon älskar barn och barn henne, hon skulle älska det!

Tanken är att vi ska vara föräldra lediga senare istället, vi kan inte det nu tyvärr om vi inte säger upp oss från jobbet, det är ingen bra ide det heller. Så vi kommar att ta igen det senare! På det här sättet så får barnet 3 föräldrar nästan, tror och hoppas vi kan njuta av den tiden iaf! Nackdelen är att man oftast är ensam med barnet när den andra jobbar, men då knyter man väl barnet snabbare till sig.

Det är ingen ideal situation, men ibland så måste man lösa det så gott det går!

Får jag bara fråga varför ni inte kan vara föräldra lediga? tackvare att man inte kan bli nekad att vara det.

Nej det är verkligen ingen idealisk situation och ha det så. Och inte för att vara elak men tror inte det där kommer hålla i längden, först är dem så små och behöver mammans närvaro de första 3-4 månaderna, sedan efter det så går det ann ibland, men med att ni ska gå så i skift kommer inte orkas, vi gjorde det typ 2 veckor och det fungerar inte, varken den som jobbar natt eller dag orkar det i längden.

Och visst man måste lära sig leva på sämre ekonomi men tackvare att man inte kan få sparken för att ta ut föräldra dagarna så tycker jag att man ska göra det och njuta av den tiden barnet är litet.

Våran dotter är snart 14 månader och har ett halvårs föräldra ledighet kvar pga att jag jobbar 5-6 dagar i månaden och inte tagit ut alla dagar, det är så totalt värt det att få vara hemma, men skulle aldrig kasta bort första tiden men barnet och de första 4 månaderna är ingen dans på rosor utan det är jobbigt framför allt när dem vaknar ca 4-5 gånger per natt och kan vara vaken någon timme då.

Så tänk över det hela, för ska ni båda jobba kommer ingen av er få ordentligt med sömn hur ni än gör.

varför vill inte en av er vara hemma helt?

Ska du inte amma?

Absolut att allt fungerar men liten blir stor väldigt fort, jag hade aldrig velat lämna bort mina så mycket när de är så små. Och visst ska man inte måla fan på väggen men det är inte helt enkelt att vara föräldrar alltid. Jag skulle rekomendera att du är hemma 6 månader i allafall så barnet och ni kommer in i er nya situation, har du tänkt att börja jobba sen kan du börja kombinera jobb med föräldra ledighet.

Men det som komma skall är ett litet barn, ett litet barn som kan skrika för allt eller så skriker den inte alls, är vaken hela nätterna eller sover hela nätterna. Och sen är det inte bara att åka in och föda och ut igen, ge dig själv en chans att återhämta dig och lär känna ditt barn. De har du igen längre fram i livet.

Lovar att du kommer ångra dig om du inte är hemma vid första leendet, vänder på sig och så vidare.

Men det är tur vi är olika. Här hemma är de jag som varit hemma de mesta, och det ångrar jag inte en sekund det är nästan pappan däremot som vissa dagar önskar att han vart hemma mer.

Lycka till! :)

förstår inte en sak bara, du har rätt till att vara föräldraledig.

Sparkar din chef dig av den anledningen så kan du anmäla han/henne.

Jag vill vara hemma men det går inte i vårat fall!

Lagarna och reglerna gäller typ 99.99% av befolkningen men inte oss, det finns undantag, så vi kan inte anmäla någon om vi blir av med jobbet. Vi har inte rätt till föräldraledighet/penning i c:a 1 år och har ingen laglig rättighet att vara föräldralediga alls varken med eller utan ersättning. Vi får helt förlita oss på att våra arbetsgivares goda vilja, att de ger oss obetald "föräldraledighet" (tjänsteledigt), och vi kan inte vara 100% tjänstelediga, så då måste någon av oss säga upp oss!

Det vill vi undvika därför försöker vi pussla ihop det så gott det går, vi har i princip inget val.

Det är ett surrogat barn och de har andra lagar o regler, amma går inte att göra utan det måste matas med flaska från dag 1!

Önskar vi skulle kunna vara hemma mer, men ibland så är det inte man själv som bestämmer utan man får göra det bästa av situationen!

Det ni kan göra är att testa. Fungerar det inte så får ni sätta er ner och se hur ni kan förändra så det fungerar men testa och se är mitt tips

Precis, vi kommer att testa iaf, funkar det inte så får vi försöka ta mer ledigt från jobbet!

Det är ju jättesvårt att vet innan man har fått barn hur det ska bli, man kanske tror att det inte blir så stor skillnad, men det verkar det ju bli har man ju hört av andra, det här är vårat första!

Vissa tycker det förändrar jätte mkt medans andra är mer förberedda och inte tycker det förändrar så jätte mkt. Alla fungerar vi olika. Håller tummarna för att det ska funka för er på det absolut bästa sättet. Ni har jätte tur med svärmor som vill hjälpa er

Men varför inte vara hemma första tiden helt... Jobb kan väl inte gå före allt... ni/du får inte denna tiden tillbaka...

Jag är bara nyfiken... Hur kan dessa bestämmelser ang föräldraledighet inte gälla er? Visst kan man få det att funka rent praktiskt, men jag tror inte det är optimalt alls. Den första tiden ska ägnas åt barnet och bara barnet. Det är viktigt för både föräldrarna och barnet, och det är därför vi har de lagar vi har - för att främja det. Man måste ju ha tid till sitt barn :/ Jag hade aldrig bytt bort den här första tiden mot något och hade hellre sagt upp mig isf (i just min situation - jag bor i Stockholm och ör sjuksköterska så det är bara att skaffa nytt. Förstår att det inte ser ut så för alla). Men du vet ju mer om er situation än vad någon här gör, och ibland får man helt enkelt bara göra det bästa av situationen :) Hoppas det blir bra med allt i alla fall.

blir också nyfiken vad det är för arbete både du och din sambo har där ingen av er har har rätt till att vara föräldraledig? Tänker vad är det för företag/arbetsplats?

Hejsan. Oj!! Ni står verkligen inför en utmaning...säger inte att det inte kommer funka, frågan är om ni kommer orka??? Jag var mammaledig och den tröttheten och orkeslösheten som ni kommer att få uppleva går inte att beskriva innan man själv varit där. Min sambo jobbade och jag tog hand om sonen men man får inte alls sova på samma sätt som tidigare även om den andre tar hand om barnet när man själv ska upp på morgonen. Ni kommer att bråka och gnata över de mest triviala sakerna såsom vem som är tröttast, vem som bytte senaste blöjan, vems tur det är att gå upp på helgerna när båda är lediga. Att lagra sömn är omöjligt, även om du får sova en hel dag kommer du vara lika trött nästa vaknatt när bebis bestämt sig för att vakna en gång i timmen. Att sen behöva gå upp för att jobba skulle jag aldrig orka. Tycker det är jättesynd att ni inte kan ta ut föräldradagar som alla andra, tycker det verkar helt uppåt väggarna men det ändrar ju tyvärr inte er situation alls :( Är själv undersköterska/omvårdare och jag skulle inte klara av att ta hand om andra människor på det sätt som krävs av mig i mitt yrke under det första året med min son. Detta är tyvärr den bistra sanningen bakom en bebis det är inte bara ros :( Jag önskar er lycka till och hoppas att allt ordnar sig för er :)

Jag har jobbat i några år som löneadministratör och har haft hand om sådana här frågor. Blir också väldigt nyfiken hur ni kan bli nekade föräldraledighet? Ni begär det från er arbetsgivare, en typ av obetald ledighet. Den som sedan är ledig från sitt jobb, får ju ett typ av bidrag från försäkringskassan. Det är ju inte jobbet som ger er lön medan ni är föräldralediga.. Det som kostar arbetsgivaren, är en rekrytering för att hitta en vikarie som täcker upp för den som är ledig.

Hoppas ni ska hitta ett sätt så att ni får det att fungera iaf =)

Hej!

Jag vet inte hur mycket sömn din kille behöver, men min kille jobbar också natt (han är sjuksköterska) och han kommer hem 8.30 på morgonen. Då behöver han sova till ca 16 på eftermiddagen, alltså skulle det vara ungefär när du kommer hem på eftermiddagen. Så i vårt fall skulle detta inte fungera utan att ha en barnmorska och gärna en 3:a eftersom bäbisar har en tendens att gråta även på dagtid när killen ska sova. (Vi ska förhoppningsvis ändå skaffa 3:a men det är en annan historia).

Önskar er all lycka till och håller tummarna för att det blir grymt bra!

Johanna

Min partner jobbar på sjukhus och jag på ett litet företag där jag är nyckelperson, tjänsteledigt kan inte någon av oss få. Okey vi har inte dragit det till sin spets och ställt ett ultimatum iof men man vill ju försöka att ha en bra relation med sin arbetsgivare speciellt inte när man inte har lagen på sin sida alls.

Att inte lagen gäller oss beror på att är ingen av oss är vårdnadshavare till barnet det första året när det föds som ett surrogatbarn och därav så betyder det att vi inte kan ta ut någon föräldraledighet. Enligt myndigheterna så har vi inget barn tekniskt sett!

Det alt vi har är att lösa det eller någon av oss säger upp oss i princip! V

Hur ni vill göra 1a året är HELT upp till er. Så egentligen behöver ni inte ta ut en endaste dag om de nu skulle funka för er ekonomiskt. Själv tog jag bara 16 dagar i månan o det funkar hur bra som helst för oss. Deär när barnet fyller 1 år som man MÅSTE ta ut 5 SGIdagar el jobba 2 dagar o ta 3 SGIdagar.

Efter att ha läst alla kommentarer så utgår jag ifrån att ni har försökt alla möjliga lösningar för att kunna vara ledgia mer men att det helt enkelt inte går. Jag tycker att ni bör förbereda er redan nu med en ordentligt tajt ekonomi och börja spara om ni skulle känna att en av er behöver säga upp er för att vara hemma. Med den planering ni gjort så får ni förbereda er mentalt på att ni inte kommer ha något liv alls det närmaste året och det kan slita rejält på parrelationen.

Kan ingen av er byta jobb eller gå ner i tid ännu mera. Du nämde att din partner jobbar 80% men hen kanske kan gå ner ytterligare. Fundera på varje liten sak i vardagen som ni kan avvara för att få loss tid till bebis sömn och varandra.

Ni kommer få det tufft och jag hoppas att allt löser sig för er. Kom ihåg när det känns som tuffast att det är en kort men intensiv period som går över. Hur länge kan det dröja innan ni får vårdnaden för barnet?

Min partner jobbar 100% men i tid är det 80% iom att det är natt bara, möjligt att det går att minska där.

Hur länge det tar exakt innan vi får vårdnaden är ett lotteri känns det som, beror på kommunen man bor i, för många tar det c:a 7 månader för pappan och ytterligare 7-8 månader för mamman att få vårdnaden. Så innan båda vi är vårdnadshavare är det en lång tid. Det viktiga är att en av oss blir vårdnadshavare det löser det mesta!

Det är möjligt att jag kan utöka min "tjänsteledigthet" till 1 dag till om det blir kaos. Byta jobb nu hjälper inte direkt, utan det är att gå ner i tid som är en vettig lösning för oss. Vi har buffrat pengar så vi skulle klara oss på en lön i värsta fall.

Jag har inte läst igenom alla kommentarer och tankar, men det som slår mig är att, visst kommer det lilla barnet att få "tre" föräldrar första tiden - men det är inte enbart positivt. Under barnets första tid är det super viktigt att den har EN person att knyta an till främst och alla andra kommer att vara sekundära även om de finns i barnets liv. Sen om det är mamman eller pappan eller vem det nu är spelar mindre roll men det är jätteviktigt när de är små för att bli trygga individer. Sen måste jag säga att för mig personligen hade det aldrig fungerat, jag hade gått sönder om jag hade behövt vara ifrån min bebis under första tiden. Det är så mycket hormoner man tampas med och det går i te att föreställa sig innan hur man ska känna! Däremot så önskar jag verkligen att det skulle fungera, själv har jag varit hemma i snart tre år mer eller mindre och längtar så mycket efter jobbet, önskar verkligen att pappan skulle kunna ta bebisen som kommer i sommar men jag vet att JAG inte kommer att fixa en sån grej ;) där har man ingen makt över sin egen kropp... Teoretiskt sett skulle vi kunna he en liknande lösning och jobba mot varandra och ta ut minimalt med föräldraledighet men jag ser inte att det skulle fungera i praktiken.

Vad gäller lagen så kan ni inte bli nekade föräldraledighet, det är olagligt och om så är fallet så ta genast hjälp av facket.

Ok såg nu detta om surrogatsituationen... Sorry!

Jag tycker att ni verkar ha tänkt igenom situationen och löst den så gott ni kan och det kommer säkert att gå bra fast bli kämpigt. Mitt enda "råd" är att vara flexibel och vara beredd att ompröva situationen om det blir för tungt. Det är så mycket som beror på barnets personlighet.

Och ett stort lycka till så klart. :) man klarar/orkar så mycket mer än man tror när man får en liten skatt som betyder så mycket.

Ja vi har försökt att få till det så gott det går iaf!

Tack för era tips,råd & stöd!