I veckan har jag börjat fundera kring förlossningen som oundvikligen ska komma. Pratade med min mor om hur hon hade det, vilken bedövning osv., men av anledning att jag har fått besvär under graviditeten med (delvis) fogsmärtor blir jag osäker och undrar hur det kommer bli när det väl är dags. Någon som vet om eller talat med någon som upplevt större problem i samband med förlossningen då de haft stora smärtor i bäckenområdet under gravid-perioden?
Sedan undrar jag också om andra först- och omföderskor går och funderar kring det hela. Vad har ni för tankar?
Grupper & forum / Februarimammor 2014
Tankar om förlossning
miseree · 2013-11-28 · 7 svar
2013-11-28 16:59
7 svar i tråden
2013-12-16 15:06
Vet inte om jag kan svara på ditt inlägg som du vill :P men jag är förstfödeska och har haft prolem med foglossningar hela graviditeten (från v.10 - och fram till idag) och jag antar att det kommer sitta i till förlossningen.
Jag har skrivit ett förlossningsbrev där jag skrev att jag inte vet vilka ställningar eller ställning jag vill köra med. Jag vill dock försöka hålla mig till naturlig smärtlindring såsom bl.a. andning och tens. på något sjukt ätt vill jag inte gå misste om smärtan vid förlossningen då jag haft det genom hela graviditeten och vill ine "fuska" mig igenom förlossningen :P
// C
Jag har skrivit ett förlossningsbrev där jag skrev att jag inte vet vilka ställningar eller ställning jag vill köra med. Jag vill dock försöka hålla mig till naturlig smärtlindring såsom bl.a. andning och tens. på något sjukt ätt vill jag inte gå misste om smärtan vid förlossningen då jag haft det genom hela graviditeten och vill ine "fuska" mig igenom förlossningen :P
// C
2013-12-16 15:28
Nej egentligen vill inte jag heller ha någon smärtlindring, men det kan ändå vara bra att vara lite förberedd. ;-) Tack för svaret, "skönt" att någon annan med liknande problem känner igen sig. Min barnmorska sa sist att mjuka leder (som jag har) kan underlätta i vissa fall under själva ...eh då bäckenet ska dela sig liksom :-p vad den fasen nu kallas! Men jag vet inte...jag tycker det känns ganska jobbigt att bestämma nu hur man vill ha det - man vet ju inte hur det kommer att kännas när man väl är där! :-/
2014-01-08 18:10
Jag hade extrem foglossning och bäckensmärtor när jag väntade mitt första barn för 1,5 år sen. Jag var väldigt orolig över det och hur det skulle bli under förlossningen då jag knappt kunde röra mig själv. Men det är så mycket andra smärtor under en förlossning så jag märkte inte ens av mina fogar nått alls.
Men nämn det för personalen så dom vet dom det, då kan dom hjälpa dig att hitta rätt ställning osv.
Jag var också väldigt noga med att inte ta nån bedövning alls, men när timmarna gick och värkarna blev värre så kom edan fram endå. Vilket jag inte ångrar i efterhand. jag kom till den insikten att "nu vet jag hur det här känns, varför i helvete ska jag plåga mig själv mer än nödvändigt när det finns hjälp"
Det är superbra att söka information och göra en någorlunda plan inför hur man vill ha det. Men läs även om det du inte vet om du vill ha, för du vet inte hur du reagerar när värkarna väl är där :)
Nu när andra barnet är i magen och snart kommer så har jag inte tänkt nått alls, utan låter det gå som det går :P
Men nämn det för personalen så dom vet dom det, då kan dom hjälpa dig att hitta rätt ställning osv.
Jag var också väldigt noga med att inte ta nån bedövning alls, men när timmarna gick och värkarna blev värre så kom edan fram endå. Vilket jag inte ångrar i efterhand. jag kom till den insikten att "nu vet jag hur det här känns, varför i helvete ska jag plåga mig själv mer än nödvändigt när det finns hjälp"
Det är superbra att söka information och göra en någorlunda plan inför hur man vill ha det. Men läs även om det du inte vet om du vill ha, för du vet inte hur du reagerar när värkarna väl är där :)
Nu när andra barnet är i magen och snart kommer så har jag inte tänkt nått alls, utan låter det gå som det går :P
2014-01-08 19:34
Jag tror inte att du kommer känan av foglossningen under själva förlossningen! :) Som nån annan sa, så är det så mycket annat som gör ont, så det kommer nog vara det sista du tänker på ;)
Med hänsyn till förlossningen, det bästa tips jag kan ge är att lita på kroppen, först och främst. Den vet vad den ska göra, och om du lysnar på den kan det inte bli helt fel. Det var min grunstanke när jag födde första barnet, och det gick hur bra som helst.,
Sen tror jag det är bra att man inte "låser" sig vid hur man vill/inte vill ha det under FL. Det bästa är nog att ta det lite som det kommer, Med första barnet vet man ju inte riktigt vad som väntar, så det är nog bra att ha ett öppet sinne med hönsyn till smärtlindring.
Jag valde att bada,TENS och lustgas när jag födde sonen. Lustgasen tyckte jag inte alls hjälpte tyvärr, inte mot smärtan iaf, men den fick tiden att gå lite fortare. det tråkiga var dock att man inte helt "var med", så jag komemr nog välja bort den den här gången. Men tro mig, du kommer inte gå miste om smärtan, den är oundviklig ^^ men efteråt vill man ofatst göra om det, för det är så häftigt att man klarar det, att kroppen kan ta sig igenom en förlossnign och föda fram ett barn! :)
Jag längtar jättemycket efter nr 2 nu! :)
Med hänsyn till förlossningen, det bästa tips jag kan ge är att lita på kroppen, först och främst. Den vet vad den ska göra, och om du lysnar på den kan det inte bli helt fel. Det var min grunstanke när jag födde första barnet, och det gick hur bra som helst.,
Sen tror jag det är bra att man inte "låser" sig vid hur man vill/inte vill ha det under FL. Det bästa är nog att ta det lite som det kommer, Med första barnet vet man ju inte riktigt vad som väntar, så det är nog bra att ha ett öppet sinne med hönsyn till smärtlindring.
Jag valde att bada,TENS och lustgas när jag födde sonen. Lustgasen tyckte jag inte alls hjälpte tyvärr, inte mot smärtan iaf, men den fick tiden att gå lite fortare. det tråkiga var dock att man inte helt "var med", så jag komemr nog välja bort den den här gången. Men tro mig, du kommer inte gå miste om smärtan, den är oundviklig ^^ men efteråt vill man ofatst göra om det, för det är så häftigt att man klarar det, att kroppen kan ta sig igenom en förlossnign och föda fram ett barn! :)
Jag längtar jättemycket efter nr 2 nu! :)
2014-01-08 20:08
Jag födde barn nu i oktober 2013, hade inställningen att jag tar allt som det kommer eftersom att man inte vet hur ens förlossning kommer bli då ingen är den andra lik, hade sagt att kag helst vill klara mig utan smärtlindring men behöver jag det så kommer jag att ta det. Nu hade jag tydligen gjort hela förarbete hemma och var fullt öppen när jag kom in, testade andas lustgas två gånger men eftersom jag bara skulle krysta så var det lite svårt så skippade den! Så jag år glad att jag inte planerade massa innan, för det hade jag inte förväntat mig :)
2014-01-08 21:11
Detta är mitt andra barn. Med första barnet (även med detta) hade jag samma inställning som Malina89.. Vill inte ha en massa planer för då blir jah bara besviken om det inte blir som jag har tänkt mig... Så jag går in med inställningen att den på något sätt ska ut. Sedan är det bara att följa med kroppen och göra det som känns bäst för stunden.
foglossningen kommer du/ni inte att känna av under förlossningen.., du har helt andra saker i huvudet då.. Bara att njuta av det häftigaste man kan vara med om som kvinna - att föda barn!
foglossningen kommer du/ni inte att känna av under förlossningen.., du har helt andra saker i huvudet då.. Bara att njuta av det häftigaste man kan vara med om som kvinna - att föda barn!
2014-01-08 21:47
Hej alla som svarat!
Tack för era uppmuntrande ord, även om det på intet sätt är bra att ni också haft fogsmärtor el.dyl., så känns det bra att man inte är ensam om sina problem. Jag ska skriva ner det i förlossningsbrevet och prata med min barnmorska om det så att det hamnar i min journal och så.
Jag antar att hormonet relaxin i princip då "gjort sitt" när man kommer in i förlossningen, att det är därför man inte riktigt känner av det då. Men det känns verkligen bra att veta! Sen har jag tänkt vara hemma så länge jag bara kan, men det vet man ju inte heller om man står ut med när allt börjar. ;-)
Tack för era uppmuntrande ord, även om det på intet sätt är bra att ni också haft fogsmärtor el.dyl., så känns det bra att man inte är ensam om sina problem. Jag ska skriva ner det i förlossningsbrevet och prata med min barnmorska om det så att det hamnar i min journal och så.
Jag antar att hormonet relaxin i princip då "gjort sitt" när man kommer in i förlossningen, att det är därför man inte riktigt känner av det då. Men det känns verkligen bra att veta! Sen har jag tänkt vara hemma så länge jag bara kan, men det vet man ju inte heller om man står ut med när allt börjar. ;-)
Forumet är medlemmarnas egna erfarenheter, inte medicinsk rådgivning. Vid oro – kontakta barnmorska eller ring 1177.