Mående & Känslor

Det var annorlunda med sonen. Nu när jag fick + blev jag glav men första gången blev jag super nervös och var tvungen att göra om testet för att verkligen veta att det var sant. Den gången var jag också mer nojig än vad jag är nu. Jag vet ju vad som jag kommer gå igenom även om alla graviditeter är olika. samtidigt känner jag att de här veckorna fram till vecka 18, eller när det nu blir som jag får göra RUL, vill jag ska gå fort. Våra familjer vet men knappt ingen vän och så vill vi ha det. Förra gången viste folket i byn om det fatän jag inte sagt något och sagt till dem jag berättade de för att vara tyst. Men någon läkte nyheten. Vem vet jag ej. Den här gången vill vi inte att det ska bli så.

Att människor inte respekterar att man vill hålla det hemligt tycker jag är så irriterande!! Jag råkade också ut för det. DET om något borde man förstå att man håller tyst om.

carro85 - känner igen mig i osäkerheten, är ju första för mig. Skönt att du kan slappna av lite mer nu :). Det är så trist när folk inte kan hålla mun och framförallt respektera att man själv vill bevara hemligheten.

nedransosis - helt klart!!

Jag är gravid med tvåan nu och är så fruktansvärt känslig så jag håller på att bli tokig på mig själv! Gråter för vad som helst, och då menar jag verkligen VAD SOM HELST. Jag blir småsur och irriterad över vardagsgrejer som inte skulle rört mig i ryggen tidigare och jag tål ingen som helst stress. Tycker synd om mina anhöriga som måste stå ut med att jag kallar dem för irriterade och stressade fast det är jag som är den irriterade och stressade. Dessutom har jag tappat all lust för jobbet och jag skulle lätt kunna leva på grapefrukt. Så himla konstigt! När jag var gravid sist kände jag mig helt som vanligt under hela graviditeten. Kanske blir en lite tjej den här gången.... :)

umonia - Vad lustigt det är, det där med personlighetsförändringar. Jag brukar vanligtvis hetsa upp mig ganska lätt för saker och ting, men nu är jag lugn som en filbunke. Skönt att du vet hur du är i vanliga fall ändå :) - alltid något att vila tillbaka på.

Haha. Ja, verkligen Gertbir. Det är galet hur det kan bli... Fast jag är glad så länge jag klara mig från illamåendet. :) *håller tummarna!*

Hej tjejer! Hur länge har ni tänkt vänta innan ni berättar det för familjen? :)

Ang mående så känner jag mig så sjukt trött! Får lite tvärmolande "mensvärk" i mage och rygg ibland. Magen är uppblåst och jag är så sugen på nåt att äta hela tiden. Metallsmak i munnen.

Jag kommer säkert att tvingas berätta på midsommar, för de kommer att inse det när jag tackar nej till nubben, haha! :D

Vi ska på crusing till helgen, sen fira gubbens mormor och morfar med hela släkten helgen efter. Så kommer måsta tacka nej , så de kommer nog komma fram rätt snart :P Hade vela väntat till i slutet på juli..

Umonia - förstår det. Ja illamåendet har jag tack och lov sluppit hittills också. Skönt!

Idorina - det är så svårt tycker jag. Helst av allt vill jag ju berätta nu! Men jag känner ändå att jag åtminstone vill göra första besöket hos BM först. Alltså i v.8-9. Efter det planerar vi att berätta för våra föräldrar. Övriga får vänta lite till, om det går ;).

Gertbir - jag tänkte vänta till vecka 10, men hittade en jättesöt kopp det står \"mormor\" på, så ska tala om för min mamma imorgon när hon kommer hit o grattar min sambo :-D pappa bor 60 mil härifrån så ska ringa honom nästa vecka efter bm. Då är jag i v 8 :-) vilken vecka är du i? Vi var rätt nära varann har jag för mig :-)

Idorina - naaw, det förstår jag :D! Då kan man liksom inte låta bli! Har själv börjat klura på hur vi ska berätta.. står min mamma väldigt nära, så det är oerhört svårt att inte ha sagt något än. Ska försöka vänta till midsommar ;-), då har vi haft vårt inskrivningssamtal dessutom.

Jomen det stämmer nog :D - här på blimamma.se är jag idag i v.7 (6+3). Du då?

Ja, jag står väldigt nära båda mina föräldrar, så de är svårt att vara tyst! Här på blimamma är jag idag i v 7 (6+1) :-) så det är ju nära! :-D

Idorina - Ja det är verkligen nära :-)! Vad kul!

Denna graviditet tänker jag vänta med att berätta pga att min förra grav slutade i missfall i v-10.

Jag har nästan inga symtom alls... Men jag är ju så tidigt än i graviditeten. Bf 19/2

Denna graviditet tänker jag vänta med att berätta pga att min förra grav slutade i missfall i v-10.

Jag har nästan inga symtom alls... Men jag är ju så tidigt än i graviditeten. Bf 19/2

Fy vad tråkigt att höra :/ Jag är rädd för missfall också. Vi tänker vänta med att berätta tills v 10 har vi bestämt. Då kommer min mamma få veta de :)

Hej!

Jag gjorde test för exakt en vecka sedan och blev både glad och nervös. Jag vågade inte tro på det riktigt så jag gjorde om testen dagen efter, fortfarande positivt. Hela den här veckan har vart konstig varken jag eller sambon kan smälta det då för de har gått så fort sedan vi började att försöka. Men ändå så har jag börjat bli illamående, är trött och känner mig svullen. Innan jag gjorde första testen var jag konstant hungrig.

Jag läste att efter vecka tolv så var största risken för missfall över men går det verkligen att hålla sig så länge?

Sparris87, menar du om det går att hålla sig så länge med att tala om för någon?

Idorina det var de jag menade men de gick för fort i skrivande stund.

Omöjligt är det inte, men det är svårt. :p

Det kommer att slinka ur mig på midsommar. :)

Hej allihopa, kul o höras allas tankar och åsikter. Jag har svårt att hålla tyst även om jag vill. Ganska mysigt att få leka med tanken med min sambo nu när de än är lite osäkert. Jag har BF 3/2-14.

Någon mer än jag som funderar på när man bör berätta på jobbet? Det ger mig lite huvudvärk. Innan "semestertider" kommer det ju fortf vara i ett tidigt stadig, och efter sommartider känns det nästan som att det kommer att synas.

Jag ska garanterat berätta efter sommarn. Men iof har jag Bim ca19/2.

På jobbet ska jag vänta med att berätta tills jag kommer tillbaka från semestern, eller kanske till och med efter RUL. :)

Hej,

Jag funderar också på HUR man ska kunna hålla det hemligt nu när det är sommar och semester. För min del klarade jag midsommar "tack vare" en rejäl förkylning och halsont. Men när semestern börar om ett par veckor känns det svårt att bortförklara vare öl/vin-tillfälle som kommer. Helst vill jag vänta med att berätta det för kompisarna till efter vecka 12 (precis efter min semester är slut), men det känns omöligt att de inte listar ut de sälva. Men till våra föräldrar och syskon kommer vi nog berätta det efter vårt inskrivningssamtal den 2/7, är i vecka 8 då. Jag vill samtidigt berätta det nu så jag kan få prata av mig med någon och få uttrycka vår gläde.

Min sambos familj har i stort sett listat ut det. Dom ställde oss mot väggen på midsommar men vi bara förnekade :p Så det blir nog ingen stor överraskning när vi väl berättar :p Men min familj vet inget än så länge, tur vi umgås så sällan! Haha.

Min familj började undra varför jag inte tog någon nubbe på midsommarafton, vilket jag vanligtvis brukar göra. De undrade om jag gått och blivit nykterist. :p

Men jag berättade för dem vid frukostbordet dagen efter, för jag mådde så förbannat illa och det gick inte att förklara bort med någon baksmälla.

Så nu vet min familj... mannens familj och alla vänner får veta när vi kommit hem från Grekland. :)