Första barnet

hejsan :) jag är gravid med första barnet i v.13 (12+3). den är beräknad 14 februari :) jag har mått riktigt bra faktiskt. inget illamående någon gång, är jättelycklig över det. men jag har oxå fått massa finnar :p hehe och jag sover konstant.

jag tror att dom tankarna du får är väligt vanliga. har själv inte hunnit tänka så, men det kommer nog. jag tror att alla får en såndär dip ibland när man tvivlar på sig själv. men jag är supersäker på att du kommer mer än gilla ditt barn och att du kommer bli en superbra mamma :)

Jag har turen att ha en jättetrevlig vän, som visserligen är ett antal år äldre än mig, men hon har två egna barn, och hon förstår mig verkligen. det känns så skönt att ha någon att vända sig till. finns det verkligen inte nån du kan prata med? även om inga av din vänner har barn eller väntar kanske dom ändå är barnmänniskor, och förstår hur du tycker och tänker.

Vill du prata med en främling så får du jättegärna prata med mig :) !! skulle vara väldigt kul att följa varandra i alla fall :)

jag är super trött på kvällarna somnar typ vid 8-9 sen vaknar jag 8 på morgonen :P

Alltså jag har kusiner och min äldsta syster har barn. Men tyvärr pratar jag inte så jätte mycket med dem. Kommer kanske bli mer och mer :) Jag har två tjejkompisar som fortfarande är partypinglor, dem är lååångt ifrån förhållande tankar ens. Sen har jag en del killpolare, men det är ju inte riktigt samma sak att snacka med dem som med någon som faktiskt går igenom samma sak :) Har ju killen också, men ja han vet ju inte riktigt vad man går igenom och hur det känns :)

Men jag pratar absolut med en främling :D

Det kan ju vara så att ni kanske börjar prata mer nu när du är i samma situation som din syster :) men partypinglor till kompisar och grabbar, förstår att det är jobbigt att prata med dom då ;) killen kan man ju alltid prata med, men som du säger, det är fortfarande svårt för dom att förstå. Min man förstod först igår att vi faktiskt ska ha barn, när han såg bebisen på UL för första gången. Då först blev det verkligt för honom. Men dom har ju fortfarande inte samma känsla som vi har lixom. Jag kände verkligen hur betydelsefullt det var att ha nån utanför familjen att prata med. Och som förstår hur man känner. Så jag finns här till för att prata om allt :D hihi när är du beräknad? :) nåt som cirkulerade mycket i mina tankar ett tag var att jag bara inbillade mig det här. Att jag egentligen inte var gravid. Men nu, efter UL igår så blev jag helt säker på att jag inte inbillade mig :p hehe. Och det var så skönt att slippa oroa sig för det nu känner jag. Nu känner jag att jag kan njuta av graviditeten äntligen :))

Ja precis :-) min kille eller kanske ska skriva man tycker inte det känns verkligt. Men som du säger efter ul så känns det nog verkligt :-) har ul 5:e september :-) är beräknad 2 februari. Jag har kännt så till och från att det kanske bara är inbildning. Men går upp på natten på toa oftare, tycker inte om godis eller kakor vilket jag var galen i förut, jag är tröttare, har finnar och blir yr och lätt irreterad när jag är hungrig :-) så mycket symptom som bevisar för mig varje dag. Vilket jag tycker känns bra så jag inte oroar mig :-)