En snyftande tjockis - hur är ni?

Innan jag blev gravid med min dotter, grinade jag aldrig. Men under den graviditeten och efter så grinar jag till allt känns det som. Och nu är jag gravid igen och grinar til allt fortfarande. grinar för det är sorgligt, grinar för något blir lyckligt, för att jag blir glad mm. Jag började grina när jag kom hem från jobbet och min sambo hade köpt en present :P haha.

Annars är allt bara bra med mig =) trött som tusan. men det hör väl till! ;P

Jag har inte gråtit en ända gång faktiskt! Har mera att mitt tålamod är riktigt kort och att jag kan bli riktigt irriterad ibland. Men vem vet det kanske kommer desto närmre man kommer förlossningen :-)

Åh gud.... Jag grinar för ALLT! Spelar ingen roll om jag är ledsen eller glad:p o ja har ångest o tycker synd om alla djur ja ser (?).. Får seperationsångest till mina djur när ja ska till jobbet, o om min kille är sur på mig så börjarja tokgrina...:p

Mådde så fruktansvärt dåligt under första tiden så har faktiskt bara gått upp 0,5 kg... Däremot va ja en tjockis från början så.. Är livrädd för diabetes så håller mig rätt hårt på mattan..

Inte haft ont alla direkt, men det börjar kännas som att jag har cyklat typ 30 mil om dagen i bäckenet..:s

Jag är också en snyftande tjockis... Är i vecka 28+3 nu och tänker inte ställa mig på vågen hos barnmorskan nåt mer! Grinar för allt och ingenting, ryggen är krasch, jag sover som en kratta (krypningar i benen och konstant kissnödig), benen och fötterna är svullna. Fast det lustiga är ju att det stundvis ändå kan vara så fantastiskt att vara gravid och otåligt vänta på att den lille ska komma till världen.

Jag har väldigt mycket sammandragningar, säkert ca tio om dagen, är det fler som har så ofta? Dessutom värker det ofta i livmodern, har varit och kollat upp det och allt ser bra ut, dom kan inte säga vad det beror på.

Hej!
Jag tycker jag känner mig väldigt stabil i humöret, men första månaderna både grät jag och var ilsken som ett bi. Har gått upp ca12.5-13 kg, har inte vågat väga mig påmågra dagar men blir större och större så snart är jag väl som en ballong :-(. Finns d ngn mer som gått upp så mycket?
Jag har absolut minst 10 sammandragningar om dagen och får gå väldigt långsamt, när det är som värst är det bara att stå stilla tills det släpper.
Blev lite orolig förra veckan när mitt symfusmått mättes till 30 cm i v28+6. När jag väntade dottern hade jag det måttet i v32-33 ngt. Ngn mer som är så stor?

Här gråts det i tid och otid och jag kan inte sluta heller. Jag har fått ont i min höft, antar att det bara kommer bli värre med sånt. MEN vi får väl tänka att det "bara" är 3 månader kvar!

Är i vecka 30+2, och mitt humör är någorlunda stabilt, det var nog värre i andra trimstern. Men då handlade det främst om kort stubin och nedstämdhet. För tillfället är jag väldigt lugn och rofylld. Har sammanlagtvis gått upp nio kilo men det kommer nog drastiskt öka dem sistkommande veckorna. Tror mycket beror på att jag fortfarande håller i gång med min löpning, springer regelbundet 4 ggr i veckan samt försöker undvika onyttigheter. Kan tycka att det här med kilon är överskattat, 14 kg hit eller 5 kg, allt handlar ju faktiskt om vart det lägger sig och vi får inte glömma att barnet väger en hel del också :))

Så länge man är tillfreds med sig själv och bebisen mår bra. Har dock haft lite foglossning periodsvis, men har tacksamt nog försvunnit. (lär väl komma tillbaka)

Jag har också blivit väldigt blödig. Men sambon tycker bara det är gulligt, tur är väl det. Nå humörsvängningar har jag inte haft så mycket av. Ett par gånger då jag känt mig lite stingslig, men då har jag förvarnat de som är i närheten så de vet utifall jag skulle snäsa åt dem.

Sammandragningar har jag också rätt ofta. Många gånger om dagen. Nu börjar grabben där inne få rejäl kraft i sparkarna så ibland gör det nästan ont och jag ojar till.

Sover dåligt, vaknar flera gånger på nätterna. Antingen är det för varmt, eller så måste jag kissa eller så ligger jag oskönt. Några gånger har jag vaknat av att det är full fart på pojken i magen.

27+1 nu, och jag hoppas de här sista 12 veckorna går fort. Dels för att jag går hemma nu, dels för att jag blir så ivrig varje gång jag tittar in i vårt tredje rum där det står en spjälsäng, ett skötbord, en barnstol, babysitter, babyskyddet, amningskudden och allt annat. Hans byrå med kläder. Ååååh vi längtar så!

Gått upp 10 kg sen jag vart gravid. Fattar inte vart alla kilon hamnat (tack och lov) men det känns på att jag är tyngre. Knäna och ryggen gör sig tillkänna rätt ofta. Och magen tar i överallt. Kan inte ens krama sambon normalt för det första som tar i är magen. Och "värre" blir det.