Hej!
Har kollat omkring lite här i alla trådar men såg inget inlägg som tog upp detta ämne. Så får starta ett nytt helt enkelt.
Nu skriver jag väldigt sammanfattat över hur jag känner eftersom att det ska gå fort att läsa.
Jag är nu i vecka 20 med mitt första barn som även var oplanerat, jag är tillsammans med min pojkvän, som är pappan till barnet, i mer än ett år och vi har det bra, väldigt bra faktiskt.
Fram tills nu har jag varit lycklig, pepp och glad över att få barn.
Men nu känns det som att jag har glidit in i ett svart hål jag inte kan ta mig ur.
Jag är ledsen, arg, självmordsbenägen och vill bara ge upp allt!
Ångrar att vi inte gjorde abort och vill komma på en bra lösning till hur jag inte ska behöva vara gravid eller bli mamma...
Allt detta skrämmer min kille, som gör verkligen allt för att få mig att må bra.
Jag känner skuld till hur jag mår och känner, men jag kan inte hantera det.
Men nu är det också så att depressioner för mig inte är något ovanligt. Jag har tacklats med sådana här tankar enda sedan jag varit 12.
Jag undrar nu om detta skulle kunna vara graviditetsdepression eller om det bara är min vanliga depression.
Finns det fler som känner igen sig i det jag skriver?
Hade varit skönt att veta att man inte var ensam...
Tacksam för svar! <3
Grupper & forum / Besvär under graviditeten
Graviditetsdepression?
Zmini · 2013-02-20 · 2 svar
2013-02-20 07:52
2 svar i tråden
2013-04-07 20:43
Hej!
Jag känner igen mig i det där med att ena stunden vara lycklig och glad och nästa "glida in i ett svart hål", bli ledsen och arg. Jag lägger det på "hormonkontot"; känslolivet lär ska kunna vara en berg-och-dal-bana när man är gravid.
Men självmordstankar och egentlig depression är ju något annat. Eftersom du skriver att du har kämpat med sådana tankar förut vet du kanske när du bara är "nere" och när du är deprimerad. Jag har också varit deprimerad med självmordstankar, och önskar att jag skulle ha fått hjälp innan jag sjönk djupt in i depressionen. Det är ju tungt att försöka bli frisk också - ju förr man får hjälp att hitta tillbaka till livet, desto bättre.
Därför blir jag orolig när jag läser hur du mår. Du borde kanske ta kontakt med MVC på orten där du bor och berätta hur du känner. När man är deprimerad är det ju svårt att tro att någon eller någonting kan hjälpa en ur träsket, men gör det i alla fall, för din, ditt barns och din pojkväns skull <3
Modigt av dig att öppna ett så här svårt ämne. Tack! Önskar dig allt gott! Stor kram!
Jag känner igen mig i det där med att ena stunden vara lycklig och glad och nästa "glida in i ett svart hål", bli ledsen och arg. Jag lägger det på "hormonkontot"; känslolivet lär ska kunna vara en berg-och-dal-bana när man är gravid.
Men självmordstankar och egentlig depression är ju något annat. Eftersom du skriver att du har kämpat med sådana tankar förut vet du kanske när du bara är "nere" och när du är deprimerad. Jag har också varit deprimerad med självmordstankar, och önskar att jag skulle ha fått hjälp innan jag sjönk djupt in i depressionen. Det är ju tungt att försöka bli frisk också - ju förr man får hjälp att hitta tillbaka till livet, desto bättre.
Därför blir jag orolig när jag läser hur du mår. Du borde kanske ta kontakt med MVC på orten där du bor och berätta hur du känner. När man är deprimerad är det ju svårt att tro att någon eller någonting kan hjälpa en ur träsket, men gör det i alla fall, för din, ditt barns och din pojkväns skull <3
Modigt av dig att öppna ett så här svårt ämne. Tack! Önskar dig allt gott! Stor kram!
2013-04-08 00:11
vill bara säga att om du ska söka hjälp så gör det hellre hos en vanlig psykolog för att på Mvc kan du få olika stämplar på dig, missförstås osv vilket kan leda till att ditt barn omhändertas. livet e en berg o dalbana, kommer alltid att vara, hade vi inte haft dåliga dagar hade dom bra dagarna inte uppskattats lika mycke så tacka Gud för lite dåliga dagar också :D massa styrkekramar, du e långt ifrån ensam <3
Forumet är medlemmarnas egna erfarenheter, inte medicinsk rådgivning. Vid oro – kontakta barnmorska eller ring 1177.