Grupper & forum / Besvär under graviditeten

ego?

Medlem · 2008-01-30 · 8 svar

2008-01-30 22:12
Hej

Jag är gravid med mitt första barn, hon är beräknad den 28 april. Jag lämnade hennes pappa när jag var i vecka 10, för att han hade varit konstant otrogen, och hade dessutom en annan sambo. Han levde med andra ord ett totalt dubbel-liv! Han hade en lägenhet som han visade upp för mig, och en annan som han bodde i med hans sambo! Vi hade varit tillsammans i drygt 7 månader innan jag blev gravid.

Från början var det han som ville att vi skulle försöka få barn, och efter ett tag "så gick jag med på det", och blev gravid.

När detta med hans dubbelliv uppdagades, var jag ju ändå i ett sådant tidigt stadium av graviditeten, att jag hade utan " som helst problem" kunnat göra abort( enligt de flesta i min närhet)

Men, visst så funderade jag på det, men hela min kropp skrek NEJ!

Det som hör till saken är att människor både han och jag har känt länge, visste om hans dubbel-liv. Utan att säga något till mig! Nu anser dem att det är jag som är egotrippad som behåller barnet. Han däremot lever precis som vanligt, men "VÅRA gemensamma vänner, och det är jag som är boven i dramat!!!!

Har givetvis sagt upp kontakten med alla dessa människor, och funnit styrka trots allt.

Men tycker ni att det är egotrippat av mig att behålla barnet, trots att hennes far förmodligen inte kommer vara med i bilden???

8 svar i tråden

2008-01-31 09:35
Klar att du ska behålla barnet om du vill det! Jag kan inte se något egoistiskt med att ge den lilla rätten att leva. Visst är det kämpigt att bära och föda en liten utan stöd av fadern men ,, som jad ser det så klarar man mer än man tror. Stå på dig och kämpa för din och barnets rätt!
2008-01-31 23:10
Hej! Jag tycker du utan ens tänka dom där tankarna ska behälla barnet om det känns rätt för dig!! Jag tycker dom som var omkring dig kunde ha sagt till dig hur han va,dom är lika falska som han är/var.... Så stå på dig och hoppas att allt går bra med dig och flickan!:)
2008-02-01 14:57
Säger detsamma som alla andra här.. det som känns rätt för dig är det du ska göra.. det är ninte du som gjort fel det är han.. vet förresten hans andra sambo om detta och vad har hon gjort åt saken??
2008-02-09 07:13
Hej!

Tack för era gulliga inlägg, värmer verkligen ; )

Ja, hans sambo vet om det, men hon stannar kvar dels för att hon jobbar för honom och hon sulle ha svårt att få jobb nån annan stans och, dels för att hon "ser det som att hon har det bra"

Bor jätte fint, och han betalar allt. Jag känner inget agg mot henne, tycker mest synd om henne som inte känner att hon är värd mer. Tänk att ha så lite själv respekt...

För övrigt mår jag bra, hon sparkar på som bara den, vilket är så mysigt. Jag tror att jag kommer sakna sparkarna, när hon väl är född, men herre gud vad jag längtar!!!!

Stor kram allihopa, och tack än en gång för era gulliga inlägg!
2008-02-10 10:11
Grattis till livet i magen..
2008-02-11 18:43
Enligt mig så gör man inte abort om man försökt bli gravid, oavsett hur det ser ut med pappan.
2008-02-12 14:57
det är bra at du känner glädje och längtar efter din lilla dotter.. det är ett bra tecken på att du kommer må bra trots allt.. *kramar*
2008-02-16 17:32
Kan bara hålla med dom andra här! Fick själv en dotter för 17 år sedan där jag var ensam redan under graviditeten och sedan uppfostrat henne ensam sen dess. Vi hade visserligen inte planerat det men var båda unga och oansvarliga på den tiden vilket alltså resulterade i en graviditet. Jag fick en massa hugg från människor runt omkring, främst hans vänner som menade att jag bara hade utnyttjat honom som någon slags avelstjur. Att HAN faktiskt även hade haft ett ansvar ville varken han själv eller hans vänner kännas vid. Jag har ALDRIG någonsin ångrat det valet jag gjorde då! Min dotter har gett mig något så helt ofattbart underbart, fick mig att ta tag i mitt liv och tagit mig dit jag är idag. Hennes pappa kom åter in i hennes liv när hon var 10 men har tyvärr aldrig varit någon bra pappa ens sen dess. Deras kontakt är sporadisk och hon funderar ofta på om det är värt att ha den kvar. Enda anledningen till att hon fortfarande har kontakt är att han fick ytterligare ett barn för ett halvår sen, hennes lillasyster, som hon vill bygga upp en relation med.

Alla har frågat mig genom åren hur jag har orkat att ta hand om ett barn helt ensam, men man klarar mycket mer än vad man tror. För mig har det ju alltid varit ett normaltillstånd och jag har inte haft något att jämföra med. Nu väntar jag mitt andra barn vid 41 år och min situation är en helt annan. Jag har en engagerad och fin pojkvän som finns där för både mig och min dotter och som kommer att finnas där även för det nya lilla livet. Allt blir inte alltid som man tänkt sig, det blir vad man gör det till helt enkelt! Önskar dig och din ofödda baby all lycka till! *kram*

Forumet är medlemmarnas egna erfarenheter, inte medicinsk rådgivning. Vid oro – kontakta barnmorska eller ring 1177.

← Tillbaka till Besvär under graviditeten