Tänkte på humöret o hormornerna man har som går upp och ner som gravid! Ha du nåt som nu i efterhand är något att skratta gott åt? Har en själv som hände för nån dag sen bara!
Vi ha en hund som är tjurskallig, o där igenom protest kissade hon ner heeeela sovrummet, mest på min tidningshög som ligger på golvet. Det blev för mke för mig, ringde o grinade som ett barn till min sambo! 10min efter kom han hem, ja grinade lika mke då haha! Halvtimme efter lugnade ja ner mig o kunde börja städa upp de! Haha aldrig varit med om nåt så illa!!
Grupper & forum / Augustimammor 2012
ha du nåt kul att berätta?:)
skrutteeen · 2012-05-23 · 4 svar
2012-05-23 14:23
4 svar i tråden
2012-05-23 15:03
Jag har flera gånger både under denna graviditet och under förra börjat med att gapskratta om något varit riktigt roligt, skrattet har sedan övergått till stortjut och sen har jag grinat och grinat utan att kunna sluta. Har känt mig riktigt ledsen då också, så himla knäppt :P Jag grinar jättelätt, då min bror fick avliva sin katt, som jag aldrig haft någon speciell anknytning till, så började jag grina så jag hulkade och detta var hos veterinären då jag skulle följa med som stöd. Plus alla otaliga gånger jag sett nå på tv eller att någon berättat något som berört mig, då grinar jag igen :P Pinsamt är det, tur jag kan skylla på graviditeten..
:)
:)
2012-05-24 11:39
Jag åkte till jobbet i tron att jag skulle börja kl 06.30. Väl på plats inser jag att jag glömt bort (man glömmer så mycket nu för tiden) att jag bytt med en kollega och skulle börja kl 11 istället. Bestämmer mig för att åka hem igen fastän det är 3 mil. Grinar som ett barn hela vägen, snyter och torkar mig på sjalen eftersom jag inte har något papper tillhands, kommer hem helt rödgråten och går och lägger mig igen bredvid sambon. Berättar hulkande om vad som hänt, han tröstar mig men jag fortsätter att grina ca 30 min till innan jag somnar. Vaknar dock på ett helt ok humör och resten av dagen flyter på som den ska.
2012-05-24 13:27
Jag var så stor så jag inte kunde få på mig byxorna eller strumporna, men envis som jag är så skulle jag lägga på mig själv. Slutade med att jag vägrade prata med sambon och gick och duscha och stortjöt. Gick omkring med ett nattlinne resten av dagen och bölade lite till och från, haha :D jag kan inte riktigt tänka mig att det faktiskt var så svårt då. Skorna var nästan värst, satte mig ner, böjde mig fram och så blev jag rödlila och kunde inte andas och det kändes som att ögonen skulle spränga. Slutade alltid med att sambon fick dra upp mig och sätta på mig skorna, sedan var jag sur resten av dagen :)
2012-05-24 14:20
Norrlandsbo skrev den 2012-05-23 15:03:33
Jag har flera gånger både under denna graviditet och under förra börjat med att gapskratta om något varit riktigt roligt, skrattet har sedan övergått till stortjut och sen har jag grinat och grinat utan att kunna sluta. Har känt mig riktigt ledsen då också, så himla knäppt :P Jag grinar jättelätt, då min bror fick avliva sin katt, som jag aldrig haft någon speciell anknytning till, så började jag grina så jag hulkade och detta var hos veterinären då jag skulle följa med som stöd. Plus alla otaliga gånger jag sett nå på tv eller att någon berättat något som berört mig, då grinar jag igen :P Pinsamt är det, tur jag kan skylla på graviditeten..
:)
hej! hihi,,skönt höra jag ej ensam om detta galenskapsbeteende;),,blev faktiskt lite rädd efter att jag började skratta åt nått min man sa som förvisso var kul men inte SÅÅ kul,,skrattade å skrattade så jag VEK mig för att i hysteriskt skrattande plötsligt känna som om en våg av gråt kastade sig över mig,,kände mig plötsligt bara sååå ledsen,, då sprang jag och drack vatten och stod i balkongdörren för frisk luft några minuter,,trodde jag höll på bli galen,,hmrr å så kan jag börja gråta av lycka över hur grönt allt blivit och hur gott syrenerna doftar nu,,hyperkänslig mot allt:)
Jag har flera gånger både under denna graviditet och under förra börjat med att gapskratta om något varit riktigt roligt, skrattet har sedan övergått till stortjut och sen har jag grinat och grinat utan att kunna sluta. Har känt mig riktigt ledsen då också, så himla knäppt :P Jag grinar jättelätt, då min bror fick avliva sin katt, som jag aldrig haft någon speciell anknytning till, så började jag grina så jag hulkade och detta var hos veterinären då jag skulle följa med som stöd. Plus alla otaliga gånger jag sett nå på tv eller att någon berättat något som berört mig, då grinar jag igen :P Pinsamt är det, tur jag kan skylla på graviditeten..
:)
hej! hihi,,skönt höra jag ej ensam om detta galenskapsbeteende;),,blev faktiskt lite rädd efter att jag började skratta åt nått min man sa som förvisso var kul men inte SÅÅ kul,,skrattade å skrattade så jag VEK mig för att i hysteriskt skrattande plötsligt känna som om en våg av gråt kastade sig över mig,,kände mig plötsligt bara sååå ledsen,, då sprang jag och drack vatten och stod i balkongdörren för frisk luft några minuter,,trodde jag höll på bli galen,,hmrr å så kan jag börja gråta av lycka över hur grönt allt blivit och hur gott syrenerna doftar nu,,hyperkänslig mot allt:)
Forumet är medlemmarnas egna erfarenheter, inte medicinsk rådgivning. Vid oro – kontakta barnmorska eller ring 1177.