Sakta men säkert!

Jag vet inte riktigt vad jag har för tankar egentligen, känns som alla får gå på föräldrarkurs mycket tidigare än mig, jag ska inte gå på det förrän i mars och ja, jag kan tycka det är lite sent, för då hinner man inte förbreda sig så mycket, då det är första gången för mig så kan jag ingenting om förlossning och sånt :/.

Sen är jag även lite skakig på hur man vet när det är dags, allt är ju så olika för alla personer så inget ser ju lika dant ut, tänk så märker man inte när det är dags (vet att när mamma födde sitt första barn så märkte hon inte att vattnet gick).

Men man får ju hoppas att man märker det när det väl är dags ^^

Hej! =)

Jag har inte heller gått på nån föräldragrupp eller visning på förlossningen än å jag har bara 7 veckor kvar nu :P

Vi ska till FL nästa vecka å kolla in den å sen ska min sambo börja pappagrupp snart.

Annarrs så förbereder vi oss mntalt med hjälp av att se på "En unge i minuten" tillsammans å prata kring vad vi ser,

Der är mitt 4:e barn och hans första så jag berättar hur mina tidigare förlossningar varit å hur jag tror jag vill ha det.

Det känns helt underbart att de snart e över, jag e sp trött på att inte kunna sova klokt på nätterna eller inte orka gå så långt med hundarna eller kunna leka så bra med min 5åring.

Fast jag vet hur de e.. jag kommer sakna magen å vilja ha en ny direkt :P

Härligt av dig å dra igång en tråd Ullko :)

Hej,

Vi ska på första av två kvällar med föräldrautbildning nästa vecka. Vi är båda sjuka i influensan just nu så tidigare graviditetskrämpor märks knappt av för tillfället.. Dock är kombinationen av liten urinblåsa och stort behov av dryck ingen höjdare... Bra träning inför vakna nätter kan jag tänka mig! Har köpt lite kläder, nalle, handduk och babyfilt nu iallafall. Alla andra saker får vi av föräldrar eller låna av kompisar. Tycker det hjälper för att börja föreställa sig att det kommer in en ny person i ens liv. Så fort vi är friska igen är det inredning av barnrummet som gäller! Tänker att mitt kille kommer bli mer engagerad och delaktig då och kanske har fler tankar o dela efter föräldrautbildningarna. Hans filosofi är "människan har fött barn och tagit hand om barn i alla tider, klart vi klarar det också". Skönt absolut, men ibland vill man bolla lite mer funderingar än så. Helt klart en skillnad att själv bära barnet i sin mage och känna av det dygnet runt än att vara "utomstående". Kommer nog inte slå honom riktigt förrän bejbin är ute :)

Förbereder mig annars mentalt genom att läsa lite olika böcker, ffa om graviditet, men börjar nu närma mig kapitlen om förlossningen. Pratar mkt med tjejkompisar och familj som fött barn. Det är bara att konstatera att man kan aldrig vara helt förberedd, allt kan hända. Och är man beredd på just det så kan man hitta ett lugn. Rent praktiskt tror jag på andningsövningar- Jag och min kille ska ta en profylaxkurs on-line så att vi kan göra samma övningar flera ggr och utan att riskera skrattanfall och pinsamheter av att sittta o flåsa i samma rum med flera andra par. Tror det passar oss bäst iallafll! Har även skrivit en lista på saker jag vill ta med i BB-väskan. Börjat fundera på förlossningsbrev med. Är heeeelt inställd på epidural.

Vad tycker ni är viktigt att få med i förlossningsbrevet?

Också haft tankar på hur man vet när de är dags och alla säger: de märker du! - Jaha, men HUR märker man de när allt är så nytt och de är okända känslor men får försöka förlita sig på kroppens signaler. Det med förlossningsbrev tänker jag såhär: hört att många skriver långa romaner och sen när dagen är där kanske allt händer så fort att inget hinns med - tänker skriva ner de få krav jag har: ingen epidural, måste nål sättas ska den sitta i armen och inte handen och tänker inte lämna bb fören en ögonläkare kollat på mitt barn. Allt annat tar jag där och då, hur ska man veta nu hur man vill ha om 2 mån vid en helt okänd händelse?.

Ja det är sant. Med dottern hade jag ingen aning vad jag ville ha för bedövning förutom lustgas men sen va jag så borta till slut att det blev epiduralen och det ska jag absolut ha denna ggn oxå. Då var det guld värt. Kunde sova efter många många timmars värkar. Slemproppen gick en morgon. Torkade slem efter jag kissade och sen börja jag känna små små regelbundna värkar. 17 Tim senare var de så kraftiga att jag knappt kunde gå utan att få en ny värk. Då åkte vi in och jag var "bara" öppen 2 cm. 5 Tim senare fick jag bedövning och sen tog det 7 Tim innan hon va ute. Ändå var jag 12 dagar efter tiden. Sen va jag inne på dagen en gång men blev hemskickad. Visste ju inte hur ont man skulle ha. Ne jag tycker man ska lita på barnmorskorna och inte fastna alltför mkt på ens "förlossningsplaner". Denna ggn kommer jag nog åka in efter att jag känner att Ne, nu fixar jag inte mer själv. Och såklart finns ju värkräknar-appen nu till hjälp :) skulle däremot vilja lära mig att andas rätt. Tror det kan hjälpa den första tiden av förlossningen iaf sen vill jag va drogad haha :) jag tycker oxå att vi aprilmammor är ganska inaktiva jämfört m andra grupper så det va bra av dig att starta nåt nytt :)

Jag har en bit att åka till sjukhuset och är mest orolig att jag ska vara för "snäll". Att om man ringer till förlossningen och säger att man tror sig känna av något och de säger: "ta två alvedon och vila lite", att det ska ta för lång tid att jag inte hinner in :S Men får väl som sagt försöka lita på att kroppen känner av när de är fuskvärkar och riktiga värkar.

Tycker däremot jag fått mer och mer sammandragningar nu på den senaste tiden, men det är väl normalt så här långt gånget.

(Ja, jag tycker att nu börjar det närma sig även för oss, så då behöver vi nog verkligen lite stöd och support ifrån varandra ;) hehe)

Hej på er! Är i vecka 34 nu och äntligen börjar livet bli lite lättare, jag är tung och trött men jobbar hela dagarna så sysselsättningen är det inget fel på :) ska prata förlossning med bm på måndag och kalla mig naiv lr blåögd för jag funderar inte så mycket över just det...ont kommer det mmed all säkerhet att göra men det gjorde det sista 7km under maran i somras också. Tränar gör jag nästan mer regelbundet nu än innan grav; mer styrka förstås, pirrar så i benen när jag ska sova om jag inte har gjort av med energi under dagen. Hade mkt sammanddragningar tidigare men det verkar ha gått över, det är dock ett himla liv därinne! Fattar inte hur den kan röra sig så mkt på så liten yta... Hur mkt har ni ökat i vikt förresten?

Jag har inte skrivit nått förlossningsbrev ännu men jag ska göra det. Har inte haft det tidigare men jag tänker på vissa saker, som att jag e vegitarian till fikat efter å att ingen praktikant får sticka mig, e saker jag ska skriva där.

Vill även nämna snabbt för dom hur mina tidigare förlossningar varit så de kanske förstår mig i mina val å så.

Hittils har jag gått upp 16kg.. ökade snabbt i vikt men har nu stått still i vikt i 6-7 veckor men jag hinner nog gå upp över 20kg som vanligt ;)

Ullko, varför vill du att en ögonläkare ska se på barnet?

November: är nog lite som du, det kommer göra ont vilket är ett faktum men de går knappt föreställa sig och inte heller förberedda sig så hemskt, de kommer som de kommer - FyraStycken: jag har en medärvd ögonsjukdom som har 50/50 chans att gå i arv, därav vill jag få bekräftelse rätt tidigt om min bebis fått detsamma, även om jag säkert kommer kunna se på barnet själv om de finns tendens till det eller ej :-)

Hejsan!

Jag är i vecka 31 med andra barnet och är sjukskriven för foglossning sen några veckor tillbaka. Innan sjukskrivningen så tyckte jag veckorna gick jättefort, men iom att jag är hemma och har ganska svårt att röra mig så tycker jag tiden går så långsamt nu.. Sjukgymnast och MVC är det som är inbokat i kalendern just nu.

Var hos sjukgymnasten idag och hon sa att min ischasnerv är i kläm.. Vet inte så mycket om det mer än att det gör väldigt ont just nu.

När det kommer till föräldragrupp och besök på förlossningen så verkar inte det vara något man gör om man inte är förstagångs förälder här.

Hade dock velat ha ett möte på förlossningen innan då min son kom med aktusnitt för att han var för stor, 4665 kg, jag är 154 cm och vägde 52 innan graviditeten.. Vet att lillasyster nu är 10 % större än snitt för vi gjorde 3D ul förra veckan och rädda att jag ska få en likadan förlossning denna gången.. :/

Tror det är så på de flesta ställen att man inte går på träffar och dylikt om msn har barn innan, vilket kan kännas synd då alla graviditeter är olika även för samma person. Allt kan kännas nytt igen. - Men det att du misstänker att bebis kan vara lika stor den här gången, är de nåt du talat med din bm om? Du borde få stöd och extra information ifall samma sak skulle hända igen så du är mer beredd den här gången.

Ja det är faktiskt inte tråkigt. Som tur är så har jag vänner som också är gravida, så då blir man inte så "ensam" i det.

Ja jag har talat lite med henne om det och hon har sagt att jag förmodligen inte behöver gå över tiden och att vi eventuellt kan boka ett tillväxt ul.

Men allt känns fortfarande väldigt ovisst så börjar bli lite smått nervös över förlossningen nu. Men ska till min barnmorska nästa vecka och då ska jag verkligen försöka berätta om att jag är orolig och att vi tillsammans kanske kan planera mer konkret vad som ska hända..

Jag är väldigt dålig på att uttrycka om jag tex har ont eller är nervös.. Blir mycket : "nej det är ingen fara.." Ja det går säkert bra.."

Fast egenligen känner jag inte alls så..

"Faktiskt lite tråkigt.." skulle det förståss vara! ;)

Är också sådär att vill vara så lite till besvär som möjligt. Men får nog stå på sig lite när der gäller såna här saker för man är så utblottad.

Ja det är helt sant. Om det är någongång man ska göra det så är det ju nu.

Vad skönt att läsa alla tankar kring förlossningen och allt, det börjar som sagt
närma sig och jag vet inte alls hur jag ska förbereda mig!
Jag tillhör tyvär en bm mottagning som inte har föräldragrupper och besök på
förlossningen får vi som ett undantag då vi verkligen ville det! Jag har ingen nära mig
som är lika långt gången som man kan bolla tankar och funderingar med så just nu skulle
jag verkligen vilja ha en föräldragrupp att bolla med!
Jag har inte alls funderat över förlossningsbrev, förens nu! Hur vet man egentligen
vad man vill då man aldrig varit med om det innan? Vad tycker ni är viktigt att ra upp i
förlossningsbrevet och vad ska ni packa i bb-väskan??:)

Jag tyckte innan förlossningen med sonen att det var bra att läsa på om alla olika smärtlindringar som fanns. Några förstod jag direkt att jag inte skulle vilja testa medans jag var öppen att testa andra. Nu tror jag mitt brev kommer se ut ungefär såhär.

(Kan även tillägga att jag fick akutsnitt med sonen då jag inte öppnade mig mer än 5 cm, jag fick feber och min sons hjärtljud gick ner. Inget urakut snitt, men dom förstod då att det inte skulle gå vaginalt. Sonen vägde nästan 4,7 kg. och jag är en liten tjej.)

"Jag skulle vilja bada/duscha när jag kommer in. Vill använda mig av tens och lustgas då jag tyckte det fungerade bra vid förra förlossningen. Är även öppen att testa akupunktur. Då jag har väldiga problem med foglossning vill jag försöka att inte vara så sängliggandes den här förlossningen eller få hjälp med lägen som kan underlätta.

Jag vill inte ha sterila kvaddar, då jag är rädd att det gör väldigt ont.

Epiduralen är något jag får överväga om jag vill ta beroende på hur förlossningen fortskrider. Är rädd att det ska bli långdraget, stanna av eller att jag ska bli sängliggandes alldeles för tidigt.

Jag är rädd att jag ska få en likadan förlossning som med sonen. Att bebisen ska vara förstor för mig och att jag inte öppnar mig helt eller att bebisen fastnar under krystarbetet, tar skada av detta och att jag spricker väldigt mycket.

Om det skulle bli snitt igen så har jag och sambon pratat om att han ska vara med bebisen och få göra alla dessa "första saker" som jag missade förra gången. Byta blöja, mata och klä på första plagget. "

Hoppas det kan hjälpa dig något. =)

Hej! Jag är i v 35 och väntar första barnet. Har gått en profylax-kurs på 2 ggr på MVC vilken jag och min man verkligen uppskattade. Vi fick en del "verktyg" med oss vilket känns lugnande inför dagen D, t ex detta med hur man kan ha hjälp av andningen under värkarbetet. Känns bra att partnern också fick lära sig hur han/hon kan vara till hjälp under förlossningen med t ex massage. Men tycker det är svårt att veta så här i förväg vilken smärtlindring man ska välja, hur ska man veta när man inte varit med om detta förut? Vill gärna ha lustgas iaf, men antar att man får ta en sak i taget så kanske det visar sig vad som känns rätt när det är dags.

Har gått upp 13 kg men fundus-måttet har inte rört sig de senaste två gångerna, ska in och mäta på onsdag och ev få ett extra ul. Känner även världens tryck nedåt bäckenet, känns ibland som om bebisen vill ut... någon mer som känt/känner detsamma?