Må väl erkänna att jag hade ett visst temperament redan innan jag blev gravid - men å andra sidan påstår min mor att jag aldrig varit så "glad" som nu (undrar hur "jävla sur" jag var innan då, hehe...)
Men nu ikväll så blir jag bara så... ja, först väldigt nedstämd och sedan kommer irritationen som en flod och minsta lilla fel sambon säger blir jag jättesur och irriterad. T.ex så hade vattenkokaren läckt vatten, såklart hade det kommit vatten på mina nyutskrivna papper, å detta gjorde mig så sur att jag bara kastade papprena på golvet... Hm, å nu såhär i efterhand undrar jag varför jag beter mig såhär.
Undrar om ni andra har lite tips på vad man ska göra när man blir sådär hormon-sting och alla taggar utåt? Märker att jag genast blir lugnare när jag sitter på översta våningen med minst en våning mellan mig och sambon .Men finns det några andra matnyttiga tips? :)
Hormon-monstret attackerar - Vad gör ni?
Ullko · 2012-12-18 · 8 svar
2012-12-18 20:37
8 svar i tråden
2012-12-18 21:10
Jag är väldigt hormonell och bitsk också, även fast jag oftast gråter istället. Det är ju så synd om mig för att tex sambon gör mig arg :P Men jag vet dock inte vad man ska göra...:/ Jag sätter mig i sovrummet och stortjuter en stund :P
2012-12-19 14:12
Märkte igår när jag gick å lade mig att jag blev alldeles gråtmild så jag böla en stund. Efteråt kändes allt bättre, så ibland kanske de bara behövs några tårar för att lätta på trycket
2012-12-19 22:11
Gråta är det bästa för att "lätta på tycket" lite tror jag.
Häromdagen så la jag mig i sängen och sa tlll sambon att jag måste gråta lite, grät en liten skvätt för att sen börja asgarva för att man känner sig så löjlig. Vet dock inte vad man ska göra om man känner sig arg. Hoppas att det går över snart iaf! =)
Häromdagen så la jag mig i sängen och sa tlll sambon att jag måste gråta lite, grät en liten skvätt för att sen börja asgarva för att man känner sig så löjlig. Vet dock inte vad man ska göra om man känner sig arg. Hoppas att det går över snart iaf! =)
2012-12-20 14:33
De går ju upp och ner för var dag, men det är bra att man kan sitta andra dagen och tycka att man var lite smålöjlig för att bli så arg för så lite, men de är nog inte sista gången irritationen kommer bubbla upp... men gråta, det hjälper allt i slutändan! :D
2012-12-20 17:56
Att gråta hjälper verkligen.. Det gör det i alla fall för mig. När jag gjort det så känns allt mycket bättre. Om jag är arg så funkar det för mig att gå ut och gå. Få andas lite. Du hittar nog små knep! :) Vi är liksom hormonjävlar just nu, haha..
2012-12-25 21:23
Ja usch va temperamentet svänger just nu! Brukar vara rätt lugn, bra tålamod oh inte gråtmild alls annars. Gick på små rosa moln för några veckor sedan men nu när jag börjar få ont av foglossning och man inte längre kommer i hälften av sina kläder så är det inte riktigt lika charmigt längre. Skulle "på stan" med sambon för en trevlig utekväll men slutade med att han hittade mig gråtandes i sängen med strumpbyxorna nere vid knäna. En kvart senare asflabbade jag. Idag skickade jag honom hemifrån för att få va hemma o va arg o bitchig i fred. Så jag håller med er andra - låt humöret styra - OCH varna andra, särskilt sambon, när hormonjäveln är i farten. Då blir det lättare att skratta åt allt när humöret svängt igen. Tror att det är bäst och undvika sällskap när man är som argast. Annars säger man nog saker man ångrar..
Lycka till allihop! v24
Lycka till allihop! v24
2012-12-29 05:14
Det är ju en sådan enorm lättnad att veta att det är flera som har det precis likadant, det känns lättare på något sätt. Sen har jag en liten för snäll sambo ibland med, men då kan det nog vara en vettig idé att låta honom åka iväg en stund så man får vara lite arg själv, för oftast går det ju över och så slipper man som sagt ha sagt en massa dumt dessförinnan :)
2012-12-29 20:08
Jag tycker helt ärligt synd om min sambo. Åt p-piller innan som var hormondämpande.... Men när jag slutade med de så blev mitt humör värre......o jag hade rejält mkt humör redan innan. Sen slutade jag röka, som oxå kan göra att man blir på oerhört dåligt humör. O sen blev jag gravid o allt vad det innebär humör-mässigt. Så det var ganska MYCKET humör på en gång o under en period. Men han har stannat hos mej så nu klarar vi nog allt =)))) Men som ni andra sagt....att gråta en liten (eller stor) skvätt hjälper. O att krama om sambon, be om ursäkt o säga att man älskar honom är oftast på sin plats =P
Svara
Forumet är medlemmarnas egna erfarenheter, inte medicinsk rådgivning. Vid oro – kontakta barnmorska eller ring 1177.