Missfall :(((

Hej.

Mitt hjärta är med er! Detta är allas största rädsla. Är marsmamma men ville skriva några rader till dig. Har själv varit med om ett MF men väldigt tidigt i grav. Du är inte ensamen vi finns här!

Många kramar till dig!

Usch vad hemskt :( Jag har fått ett MF och en MA, missed abortion och hade precis som du flytningar i typ en vecka och sen konstaterades att den lilla hade dött tidigt, redan i v.5-6 trodde dom. Jag skulle då ha varit i v.10. Det var fruktansvärt jobbigt, särskilt eftersom jag hade känt på mig att nåt var fel en längre tid och att jag inte blev tagen på allvar hos Mvc. Jag fick skrapas efter en vecka, dagarna fram tills skrapningen var hemska. Ville bara bli av med det fort. Tiden efter har varit jobbig men sorg, känslor och funderingar. Fick första MF i juni -10 och MA i februari -11. Nu är jag gravid igen men mår jättedåligt mentalt pga. oro och ångest för att få ännu ett missfall. Jag hoppas att du återhämtar dig! Mitt råd är att ta hand om varandra, mys, kramas, gråt, försök göra sånt som ni tycker är kul så småningom och lyssna på varandras tankar och känslor. Lycka till med allt! Kram

Beklagar verkligen att er bebis inte fick fortsätta utvecklas i magen. Sänder lite varma höstkramar och hoppas att ni får uppleva bebisglädjen igen så snart ni är redo...

Lider med er det är så hemskt men tur att det hände nu så ni inte fick gå igenom samma som mig. Men snart har du en bebis i magen igen :)

massa kranar till er .

Beklagar verkligen! Massa kramar till er!

Jag är så ledsen för din skull, Vet hur du känner dig. Ta hand om dig. Stor kram

bättre lycka nästa gång! hoppas du snart kan bli glad igen. kram

Stor kram till dig. vet hur det känns.

Jag vet hur du mar. Man vill do, ge upp, bara sova... tillat dig att kanna sa just nu. For det gar over, jag lovar.

Jag vet hur du mar.

Se till att ha massor med ROLIGA filmer att kolla pa under behandlingen (du gor den hemma eller?). At ALLT det du vill. Grat. Kramas....

Jag vet hur du mar. Jag har gjort det 3 ganger. Men jag ar lycklig anda. Har man en bra partner sa gar det.

Skickar dig stora uppmuntrande kramar...!!!

Hej och tack för alla svar, det har varit till hjälp att veta att jag inte är ensam om detta! Hursom fick vi i lördags natt åka in. Jag fick kraftiga blödningar och extremt ont i magen. Jag kollades upp och läkarna konstaterade att kroppen hade påbörjat utstötningsprocessen. Jag blev kvar på sjukhuset och på morgonen då jag hade blödit mycket och det fanns delar kvar i livmodern fick läkarna skrapa (jag är livräd för nålar etc och bara det var en match att ta sig igenom). Nu mår jag bra (är svag och ledsen). Orolig för nästa gång! Jag gråter mycket... Jätte jobbigt! Tack för er stöd. Kram!

Hej!

Tro mig att jag vet hur du känner när jag läser ditt mail. Jag har precis gått igenom detta själv. Efter 1 års försök blev vi äntligen gravida.Trodde jag var gravid i v9 o gjorde ett ul för jag var orolig då jag hade lite bruna o rosa flytningar, Mådde annars toppen o hade inget ont. Det konstaterades då att det aldrig utvecklats sig som det skulle. Fick ändå vänta i 2 v innan ny ul gjordes ifall vi räknat fel. Behöver jag säga att de 2 v var urjobbiga! Kroppen trodde ju att den fortfarande var gravid med ömmande bröt osv...Sedan sattes jag på cytotek o skickade sedan hem. Efter 2 v kom en fasansfull värk o jag fick åka in o skrapades akut. Hemskt! Var hemma 1 vecka o sedan började det göra ont igen!! Kunde inte gå eller röra mig - bara kallsvettades av smärta o såg ut som en ostkrok. Då konstaterades det att jag hade fått infektion till råga på allt. Det är nu 9 veckor med allt krångel o det kostar på både fysiskt o psyksikt. Trots att jag har världens underbaraste man så är det jobbigt! Nu väntar jag på att Dr ska ringa för att diskutera huruvida infektionen har försvunnit. Hoppas, hoppas...Har fått trippeldos med antibiotika så jag är positiv!

Detta forum hittade jag idag o det känns tröstande att många andra lever igenom detta. Det är supertufft!

Du!! Både du o jag kommer att komma igenom detta!!

Stora kramar

Zoe skrev den 2011-09-24 13:08:31

Hej, tyvärr så fick vi veta igår att vår bebis har varit död sen vecka 8 (skulle ha varit i vecka 12 nu), hjärtat hade slutat slå! Jag har haft bruna flytningar och mensont i några dagar. Jag är förkrossad och ledsen! Den var så efterlängtad... Imorgon kommer utstöttningsbehandlingen att börja och jag är räd! Som tur har jag en underbar man som gör allt för att jag ska bli glad igen! Jag kommer aldrig att ge upp! Lycka till alla aprilmammor!

Hej, min kropp har nu efter två veckor börjat förstå att den inte är gravid längre! Jag mår bättre men gråter fortfarande ibland. Jag försöker att tänka positivt att det kunde vara värre o.s.v. Jätte jobbigt. Jag lider med dig och vet exakt vad du har gått igenom.. Mår du bättre nu?

Man undrar hur nästa graviditeten blir, går det att inte vara orolig efter detta? Man kan iallafall försöka trösta sig med att man kan bli gravid :)... Det har varit bra tröst för mig! Var det första gången du var gravid? Jag är 31 år och det var första gången för mig.
Längtat länge efter barn!

Stor kram