Att berätta

Jag tror jag tänker berätta för mina föräldrar när jag kommer i v. 12-15 kanske. Vet att dom kommer försöka övertala mig till att inte behålla min lilla älskling osv. ingenting jag orkar med.. Har redan berättat för mina allra närmsta vänner. Kan vara trevligt att ha någon att prata med ibland :)

tänker berätta då det inte går att dölja magen längre. väntar trotts allt mitt andra barn

Jag har berättat för min syster och min chef. Chefen var jag tvungen till då jag mått så dåligt och inte har kunnat dölja det. Chefen erbjöd mig rehabåtgärder för jag såg int ut att må så bra, så då fick hon veta. mor -och farföräldrar skall få veta när vi varit på inskrivningen och träffat BM den 13sept.

Men det är svårt att hålla det hemligt, särskilt när omgivningen planerar framtiden och räknar att man skall vara med på ett sätt som inte är så lämpligt tex skidsemester i Österrike...

Vi berättade lite blandat men dom närmaste i typ vecka 12 och alla andra i vecka 18. Men på jobbet berättade jag kanska tidigt för att en arbets kollega kom på mig! Men det var skönt för jag kräcktes ibland på mornarna och hade lite temprament i början. Så då visste dom varför. lycka till med allt!

Vi berättade för våra närmsta vänner i vecka 12. Sen väntade vi med att berätta för alla andra efter ul, dvs vecka 18. :)

Oj vad länge alla verkar vänta. Jag kan inte hålla mig så länge. Vid första graviditeten berättade jag för föräldrar och vänner i v 8, och på jobber i v 12.

Nu är jag gravid för andra gången, berättade för mina föräldrar redan i v5-6, närmsta vännerna typ v 7, och idag 9+0 blev jag avsöjad på jobbet, så då är det lika bra att erkänna. Jag tycker det är skönt att berätta tidigt, även om nåt skulle gå fel (som det gjorde i 1:a graviditeten) så skulle jag ju ändå berätta det för de oxå. Hade väl egentligen tänkt vänta med att berätta på jobbet tills jag gjort kub-testet, men kan inte dölja magen längre så då blev det som det blev.

Jag är i vecka 8+0 nu, kan knappt hålla mig från att berätta. Varför vänta egentligen? Jag vill inte att de på jobbet ska veta än. Jag jobbar som lärare och känner mig lite som en svikare (jag vet att det är knäppt) att jag inte kommer följa min klass tills de lämnar vår skola. Jag har kompisar som har svårt att få barn och för dem känns det tungt att berätta att jag ska få mitt tredje. Puh, vet inte hur jag ska göra...

Vi planerar att berätta för närmsta familjen i vecka 12 och sen vännerna därefter. om inte svärmor kommer på oss på inskrivniggen förståss då blir det lite tidigare (hon jobbar på vårdcentralen) Vill helst berätta nu, men har alltid sagt att jag ska vänta tills den mest ostabila tiden passerat, så det är väl lika bra att hålla sitt eget "löfte".

min närmsta vän vet redan dock, berättade motvilligt för henne redan i vecka 6, eftersom hon skulle flytta 120 mil bort och jag ville inte berätta "årets nyhet" på telefon till den vän som jag haft sedan 6 års ålder (är 29 nu)

Längtar tills veckorna gått, är i vecka 10 nu och ska på inskrivning på tisdag =)

Jag berättade på jobbet i v. 21! Precis efter semestern gick det inte att dölja längre. För de närmsta berättede vi efter Kub-testet,

Vi berättade denna vecka för familjen. :) V 8 alltså, jag tycker manska göra det som känns bäst för en själv. Vi resonerar så som att vi vil dela glädjen och även sorgen om det skulle bli så.

Jag har inte kunnat dölja det någon av gångerna då jag mår så jäkla dåligt i början. Svimmar och spyr och bär mig åt! Då berättar jag hellre varför än att att folk tror att det är något allvarligt fel på mig. Det som händer det händer och jag är väldigt öppen och har inte problem att prata om svåra saker så skulle något, Gud förbjude, gå fel så hade jag nog pratat om det också. Men alla ska såklart gå på vad som känns bäst för dom själva :)

Jag har inte kunnat dölja det någon av gångerna då jag mår så jäkla dåligt i början. Svimmar och spyr och bär mig åt! Då berättar jag hellre varför än att att folk tror att det är något allvarligt fel på mig. Det som händer det händer och jag är väldigt öppen och har inte problem att prata om svåra saker så skulle något, Gud förbjude, gå fel så hade jag nog pratat om det också. Men alla ska såklart gå på vad som känns bäst för dom själva :)

vi berättade för farmor o farfar igår för dom ahr precis fått reda på att dom ska bli mormor o morfar :P många barnbarn till dom :D 3 v mellan :D

vi berättade för mina föräldrar (mormor och morfar) då de annars bor 100 mil ifrån oss men var nere hos oss i några dagar nu.. några kompisar vet också men ska på inskrivning nästa vecka och även tidigt UL.

Jag berättade för min mamma och syster på en gång... Pappa och sambons familj och vännerna fick veta i v 8. Jobbet fick veta i v 18, egentligen tänkte jag vänta tills jag gjort RUL i v 20, men en kompis som jobbar på samma ställe försa sig.. :P

Första graviditeten berättade vi för föräldrar och syskon och föräldrar i v 6. Nu den andra graviditeten berättade vi i v 9. De närmaste kompisarna får veta på lördag, alltså i v 12 (11+2). Funderar lite på när jag ska berätta på jobbet. Får tänka lite på det.

Jag väntar mitt 2:a barn och berättade i v 9. Jag började må så väldigt illa m.m så jag hade nog inte kunnat dölja det. Med 1:a barnet berättade jag det vid 8 v På jobbet hade dem sett humör förndringar...he,he,he...så där anade dem redan tidigt :)

Jag berättade för mina föräldrar igår (8+1) men jobbet får vänta.

Väntar vårt andra barn och går knapt att dölja. DEt lyser om mig att jag är gravid. Gjode det förra gången också men nu så syns magen. Är nu i vecka 9 och magen ser ut som i vecka 15. Så vi har berättat redan för de flesta. Har inte sagt på jobbet.

Vi är i vecka 10+6 och har inte berättat för någon ännu, mer än en av mina kompisar som ställde frågan bara några dagar efter att vi plusat. Det kallar jag kvinnligintuition! =) (hon bor långt bort och vi har ej träffats på ett halvår)

Imorgon ska vi på inskrivning så kanske att vi berättar för farmor och farfar denna vecka nu. Vore skönt att få berätta så de vet varför mitt humör svänger och varför jag helst ligger inne pga illamående.

Mormor och morfar väntar vi med att berätta för tills vi träffas på riktigt om ett par veckor!

I våras råkade vi ut för missfall, hade inte heller då berättat för någon innan, men delade sorgen med våra närmsta när det hemska hände. Väljer därför att vänta med att berätta även nu så våra anhöriga inte behöver veta och oroa sig nu under den första och mest kritiska perioden. =)

Mina närmsta kompisar vet sedan v 8. Familj får veta vecka 13, efter inskrivningen. Övriga får veta vid UL. :)

Jag berättade för min mamma och syster redan samma dag som jag tog testet. Jag var då i v 6, jag berättade även då för min arbetsgivare. Min pappa och min bror fick veta lite senare. Än så länge har jag inte berättat nåt för mina släktingar. Jag vill vänta tills risken för missfall inte är så stor.

Jag är glad över det här & ser ingen anledning att inte berätta, skulle det gå fel & bli missfall så kommer ju folk undra varför jag är ledsen & deppad... och jag är inte riktigt mig själv för tillfället, har ju slutat röka (rökt väldigt mycket innan) avstår helt alkohol, är en riktig hormonbitch osv,så då känner jag också att det känns bättre att folk får vet avarför jag är som jag är. Så nu håller vi tummarna att allt går fint! Väntar däremot med att berätta för min dotter 4,5år tills 12v gått, dels blir väntan extra jäääääättelång för henne & sådär.... : )

Berättade för min syster nu i vecka 4, det kändes som en självklarhet.

Föräldrarna får dock vänta ett tag till, tänkte berätta kring v.12.

Min bästa vän fick veta så fort jag plussade, v 5. Mamma och hennes gubbe och pappa och hans fru fick veta veckan efter, ville helst inte berätta men mådde så oerhört dåligt av att inte veta vad jag skulle ta mig till (barnets pappa vill att jag skall göra abort) så jag var tvungen att säga det ändå. Nu har jag bestämt mig för att behålla bebben, men väntar med att berätta för resten av familj och vänner till vecka 12 ungefär.

Nu vet min närmsta och min sambos närmsta släkt. Fick veta i helgen. Är i v12 (11+2).

Trodde helt klart på kraftigare reaktioner, men de var väll chockade. :)

jag pratade med mamma i tele när ja gjorde testet... så hon fick reda på det direkt.. sambon med så klart... :) alla andra fick reda på det efter ultraljudet.(v.19) Men ja hade lika gärna kunnat säga det tidigare.. skulle något hända så vill man ju ha stöd. :)

vi har berättat för våra föräldrar och syskon. sen berättade vi de även för en nära vän till mig, min pojkväns kusin som går igenom samma så vi ville ha nån att prata med. Sen tänkte vi börja berätta efter imorngon för då ska vi på inskrivning. Och vi kan inte hålla de hemligt längre för nu börjar de synas. Igår när vi skulle flyga hem från våran semester så kom en pesonal som släpte in oss på flygplanet och fråga om jag var gravid och i vilken vecka.

Sen har de spridits bakom våran rygg så vi kännes att de är bättre att berätta själv än att alla ska få reda på de bakvägen :P

Vi har inte berättat för någon än (8v+2), vi hade tänkt vänta till efter v 12 alternativt efter UL. Dessvärre verkar min mage så smått börja synas, så jag vet inte hur jag ska kunna dölja det mycket längre. Jag brukar ju vanligtvis ha ganska tighta kläder. =/