abort eller inte?

Om du ska åka eller inte är bara du som kan avgöra. Det låter redan på dig som om du har bestämt dig. Bäbisar växer inte på träd men det gör heller inte läkare :) (som är bra)

Vet faktist inte vad jag hade gjort. Riktigt svårt val faktist.

Fördel med att behålla barnet nu är att du får mer livserfarenhet som läkare.

Nackdel. Ev.. omtentor pg av vård av sjukt barn. Mindre tid till studier m.m

Lycka till med ditt val.

Tack fær din åsikt. Om min sambo får bestämma så blir det ingen abort, han är mot abort och tycker att även om det är lite dålig tidspunkt nu så skall vi nog klarar det... men han stöder mig i vilket beslut jag än fattar... men då jag sa till honom igår att jag nog tror det blir bäst att göra abort så blev han ju nog mycket ledsen, ingen sa något på hela kvällen. Så det är nog inte lätt val.

Det är bara du som kan bestämma vad som är bäst för dig. Jag gjorde en medicinsk abort för lite över tre år sedan. För mig var det det värsta jag har varit med om. Det gjorde fasligt ont och jag såg fostret när det kom ut :( Men varför jag tyckte att det var så hemskt var för att jag ville igentligen behålla barnet. Min man var däremot inte redo då och jag kände att jag inte kunde tvinga honom. Men jag ångrar det än idag fast jag är gravid 8:e månaden. Min make ångrar det också nu.

Sen många som har barn pluggar faktiskt bättre än de som inte har barn. De är mer fokuserade och har en massa självdisiplin. Och det har du ju redan nu för du pluggar till läkare. Och du har ju avklarat det jobbigaste året på läkarlinjen. Sen har du ju framför dig at- st-tjänstgörningen men det tror jag kommer att gå fint. Vet nämligen några läkare som blev gravida just under specialistutbildningen men de fixar det så bra.

Men det är du som ska må bra så det är bara du som kan bestämma för din del. Det är inget lätt val och jag förstår dig att du är osäker på hur du ska göra. Men känn efter själv och du kan alltid gå till din bokade tid för att prata med dem. Den första gången man träffar en läkare brukar ju vara mer en undersökning samt att man får info. Då vet du ju lite mer och kanske är lättare att bestämma dig? Lycka till!

Tack för ditt svar! Ja i min situation är det ju precis tvärtom, det är jag som inte är mogen och det han som vill ha barn men han kan ju inte tvinga mig att få barn heller. Eller jag vill ju ha barn men inte just nu, kanske om ett år skulle redan vara mycket bättre. Men ett år hit eller dit?Men det är ju sant att barn är en gåva och det är ju inte alla som kan få barn heller så man borde ju vara tacksam att kroppen fungerar. Alltså jag kan inte bestämma mig! Vill man verkligen så måste det ju gå att plugga medicin och ha små barn samtidigt? Jag är ju inte enda studenten som blivit gravid under studietiden heller... Men vi bor i Danmark så vi har inga mor och far föräldrar i närheten så det blir ensamt och tungt på det sättet att vi är ganska ensamma här då, mina kompisar har ju fullt upp med sina studier och så vidare...

Oj, vad svårt! Jag blev gravid i slutet av mina studier och hann därmed ta examen innan bebisen kommer. (V38+4 nu). Personligen hade jag inte klarat av att göra en abort, men alla är vi olika. Nu låter det som att bebisen är oplanerad, men så är inte fallet. Jag har flera klasskompisar som hade barn och de har, precis som keeya säger, betydligt bättre självdisciplin och har inga som helst problem med studierna. Men är du inte redo så är du inte. Så skönt att höra att din sambo stöttar dig oavsett, men vad du än bestämmer dig för så tänk igenom det ordentligt! Det är ett oerhört stort beslut och det är inget kul att ångra sig! :-(

Lycka till!

Måste bara berätta att min syster pluggade med två barn och hade inte heller någon släkt som kunde hjälpa henne. Men det gick. Men som sagt så måste du bestämma dig för vad som är rätt för dig.

Gjorde abort för några år sedan och jag har inte ångrat det en endaste liten liten gång, aldirg aldrig är så glad att jag gjorde det och att jag är gravid med rätt man vid rätt tillfälle nu. Det är inte bara så att man gör en abort och så ångrar man sig, du är ung du hinner med barn iaf. Alla som gör abort tycker inte att det är fel efteråt och alla ångrar sig inte.

Klart att jag förstår att din man är i en annan situation men du är helt ansvarig för din egen lycka och även han är ansvarig för sin. Skönt att han stöttar dig.

Valet är ditt och oavsett vad du bestämmer dig för så är det rätt.

Stor kram!

Svårt val!! Såg ett program för ett tag sedan om hur vi västläningar planerar våra barn för mycket och jag kan hålla med. Barn ska ses som livets stora gåva och inte planeras för mycket tror jag, klart man ska ha en stabil ekonomi och inte vara barnet själv. Jag gjorde en abort i när jag var yngre och jag undrar mycket om hur mitt liv hade varit om jag behållt det och jag kan med ärlighet säga att om jag vetat då hur jag känner nu så skulle jag aldrig gjort abort, men vi fungerar olika. Jag har ändrat min inställning till planerad familj, kottarna får komma när de kommer. Lycka till hoppas att allt går bra för er.

Måste bara kommentera alla som säger att det är bara du som kan bestämma hur du ska göra. Det är lätt att glömma bort att det finns en pappa med i bilden som enligt mig har lika stor rätt att tycka till.

Hoppas nu bara att NI tillsammans kan komma fram till vad som är bäst för ER. Verkligen ett jobbigt beslut att ta.

Lycka till vad ni än bestämmer er för att göra.

Det är ett väldigt svårt men viktigt val.

Jag gjorde en kirurgisk abort i oktober. Jag och min nuvarande sambo hade då vart förlovade i ca 6mån och vi skulle precis flytta ihop. MEN då han har två barn sen tidigare och vi då inte hade hunnit "prova på" att bo tillsammans ännu beslutade vi att det var viktigast att ta hänsyn till de barn som redan fanns först se till så att det fungerar att bo tillsammans. Eller ja se om det ens fungerar alls innan vi sätter en till liten bebis till världen. Både jag och min sambo anser att vi i dåläget gjorde rätt men fy sjutton vad dåligt vi mått båda två också.. Vi har ångrat oss och haft skuldkänslor och inte mått nå vidare över det beslutet, så det är hemskt svårt att veta vad som är rätt och vad man egentligen vill.

Vi tänkte om ett år kanske, då skulle det passa bättre.

Men jag tror som det skrevs ovan att vi planerar för mycket, det är ju trots allt en gåva! =)

Redan 6månader efter denna abort kände vi en sån stark längtan efter en liten plutt så jag slutade med p-pillerna och efter 3 mån blev jag gravid. =) Så nu är vi redan i v12 och längtar så vi blir tokiga! =)

Svårt beslut men man måste försöka tänka frammåt, och som du skrev ni vill ha barn, det går ju inte alltid att planera. Det där med studierna klarar du ju säkert, tänk inte så mycket på det utan snarare på vad du känner och vill... inte roligt att behöva ångra sig sen om du nu skulle göra det pga osäkerheten kring studierna osv. Gå efter vad du vill!

Lycka till iaf! =)

jag har gjort en abort och jag ångrar den inte, tillfället var fel på många plan och jag kan rak ryggat och ärligt säga att jag gjorde helt rätt och att de barn jag väntar nu känns helt rätt de här ska vara mitt första barn inte de foster jag valde bort.

Följ ditt hjärta då kan de aldrig bli fel, visst han kan bli ledsen MEN de går över tro mig.. å barn kan ni göra fler av om ni skulle vilja ha ett barn sen. Värre är de ju att föda ett barn som du inte vill ha. Kommer du kunna älska de barnet utan att känna att de berövat dig på stuider ect? Du verkar ju inte redo så jag hade gjort abort om jag var du...

Men jag är ju inte du och du måste välja själv, följ ditt hjärta så blir allt bra tillslut

Lycka till

Förstår att det är ett svårt beslut och att du och din kille är i helt olika situvationer, tänkt till ordetligt och tänk inte allt för mycket på studierna utan hur ni har det tillsammans är en lika viktig del i det hela, lycka till

tack för alla synpunkter! Ja om vi ska fatta ett gemensamt beslut så blir det väl att behålla barnet, och jag känner att jag föder ett barn för att göra honom lycklig. Jag vet inte hur jag sedan känner det om det blir för tungt med skolan om jag går in i väggen helt och dömer mig själv för att ha försört min karriär osv.

Min sambo blir nog riktigt ledsen på mig om jag tar abort, så besviken på mig att jag inte vet hur vi ska komma över det?

Jag kanske inte är redo för barn ännu, känner att jag har så mycket jag måste göra innan jag ska sitta hemma med småbarn...

När du säger att du hade velat ha ett om ett år ungefär så känner jag igen mig själv. Vårat var inte planerat heller och vi velade mellan hur vi skulle göra ett bra tag. Vi ville båda ha barn men det passade sig kanske inte bäst nu. Samtidigt så tänkte jag att om jag ändå vill ha om ett år så vad gör det att det blir ett år tidigare? Jag har helatiden sagt att blir jag gravd så vill jag inte göra abort, men när det väl sen hände så var det inte riktigt lika säkert, även om vi nu då bestämde oss för att behålla det. Vilket inte jag ångrar för en sekund.

Självklart funkar det inte likadant för alla. Jag är också 22, min sambo 24, det finns en hel del jag vill/ville göra innan jag får barn. Men å andra sidan, varför kan man inte göra det man vill ändå? :)

Hoppas det löser sig för dig! :)

hej lsjh! Ja allt går väl bara man vill... Vi har ju det bra tillsammans han och jag och kan inte tänka mig någon annan så ett år hit eller dit... Men ändå känner jag mig osäker om jag fixar skola, barn och man å alltsamman... Han är trött efter jobbet och jag vill ju vara på jymmet på kvällarna inte sitta hemma med en grinig unge...Men då man väl är där så funkar det väl på något sätt...`?

Det går att klara av tuffa studier samtidigt som man har barn. Eftersom din utbildning är lång och du är så ung, så kan du väl vara hemma ett halvår/år och vara mammaledig? Jag har gjort medicinsk abort och det gör jag aldrig om. Psykiskt och fysiskt jobbigt. Men ingen annan än du kan känna vad som är rätt beslut! Lycka till :)

jag tycker mkt att livet e inte förstört bara för att man blir gravid oplanerat. det e inte moraliskt på något sätt att man väljer bort ett liv för att man vill göra så mkt själv först. ingenting är omöjligt med eller utan barn.

har en syster som fick barn när hon var lika gammal som mig, och har nu 3 pojkar sammanlagt. hon fick välja bort mkt hon skulle gjort men ånrar inte en sekund och skulle inte ändra ett skit av sitt liv för det.

det var min inspiration när jag valde att behålla mitt barn. ingenting springer ifrån en, det bara skjuts upp, och om man orkar tar man tag i det då!

jag har också gjort abort, och så mkt som jag ångrade att jag gjorde det tär på mig fortfarande idag. och den lilla tjej jag har i magen nu, har fått mig lyckligast på jorden, då jag e ensamstående.

jag säger inte att du ska behålla det, men tänk igenom möjligheterna om att du kanske bara skjuter upp något som kan fixas sen, den individen som är i magen är inte den samma nästa gång.

får be om ursäkt om jag stöter någons åsikt men det e så jag tycker

Hej! Jag pluggar också till läkare, har gått fyra år, och är nu gravid i v 10. Jag resonerade så här ang. studier och karriär: Det är aldrig läge för barn. När man är klar vill man ju ha AT, sen ST och jobba på med det. Jag är 28 så för mig går ju tiden lite snabbare än för dig, men jag tycker inte att du ska låta skola, karriär eller pengar hindra dig. Något som i sånt fall avgör mer är om du bor på en studieort långt från din familj... Om du vill ge upp ett fritt liv... Sen tycker jag INTE till skillnad från vissa andra här på forumet att du och din partner har lika mycket att säga till om i frågan om ni ska behålla fostret. Det är din kropp! Om han ger dig stöd så kan det hjälpa dig att ta ett beslut om att behålla det, men jag tycker inte att han ska kunna få dig att göra något du egentlien inte vill i något slags kompromissande. Kram

Du ska göra det DU känner för och inget annat. Jag blev med barn för ca 1,5 år sedan första gången med min kille han var såååå emot barnet och jag var ändå 24 och han 25 år med båda fasta inkomster. Jaf gjorde abort "för hans skulle" och det går inte en dag utan att jag ångrar mig. Så även om det är du som inte vill ha barn nu se till att du inte hamnar i samma sitts, välj ut efter ditt hjärta!

Hej!

Jag förstår att det är ett svårt beslut att ta.

Jag vill bara säga att jag är mitt i mina doktorandstudier och jag jobbar nära med läkare och forskare på sjukhus. Mina erfarenheter (jag bor i Stockholm) säger att det är absolut inte negativt att ha barn kärriärsmässigt, det är snarare så att chefer (både forskare och läkare) tycker det är ett stort plus då folk som har barn är extremt duktiga på att organisera och planera sin tid.

Jag och min kille kommer att dela på ledigheten rakt av, och jag kommer att passa på att njuta av att vara ledig från studierna och den pressen man har på sig hela tiden.

Lycka till!!!

Allt fungerar och löser sig om man bara vill :) Men det är aldrig någon annan som kan lösa det åt en tyvärr. Så i slutändan är det upp till dig. Även din kille m¨ste förstå beslutet hur det än blir. Beslutet vi tog känns lite jobbigt ibland, men samtidigt så tycker jag att det är värt det. Det är ju inte säkert att det är rätt för andra för det!

Det går ju alltid läsa på distans, men självklart lär det vara kämpigt.. Funderar själv på att läsa under min mammaledighet. Måste bara få tummen ur först! Sen finns det ju alltid alternativ för gym, själv längtar jag nåt fruktansvärt till efter förlossningen så jag kan gå ut med både hundar och vagn och bara få bort all vikten!

Åter igen, hoppas verkligen det löser sig, hur det än blir :)

Jag har gjort en medicinsk abort, visst var det jobbigt men det gick ändå fort och när man är så tidigt i en grav så är det ofta endast det de erbjuder. (Iallafall här) Efteråt så kändes det faktiskt väldigt skönt att jag fick vara medvetande om vad som hände med min kropp. Skulle jag nånsin gå igenom det igen så skulle jag nog välja med. igen.

Lycka till! En äldre sa en gång till mej när jag var osäker om jag skulle göra en sak eller inte; första tanken ä rd en rätta tanken..

Jag har gjort en medicinsk abort, visst var det jobbigt men det gick ändå fort och när man är så tidigt i en grav så är det ofta endast det de erbjuder. (Iallafall här) Efteråt så kändes det faktiskt väldigt skönt att jag fick vara medvetande om vad som hände med min kropp. Skulle jag nånsin gå igenom det igen så skulle jag nog välja med. igen.

Lycka till! En äldre sa en gång till mej när jag var osäker om jag skulle göra en sak eller inte; första tanken ä rd en rätta tanken..

Jag har gjort en medicinska abort som slutade med 3 dagar på psyk. Inte för att skrämma upp dig, men det är inte bara att ta en tablett och sen är det bra. det är en jobbig process och det gör ont. Jag fick 3 morfin sprutor under min abort. Fick sova kvar på sjukhuset i 2 dagar, men när jag inte hade ätit något och det enda jag gjorde var att gråta, eftersom det gjorde så ont, inte i magen men i hjärtat, så blev det psyk. i 3 dagar. Därefter var jag otroligt rädd för att bli gravid igen... så JAG kommer aldrig i hela mitt liv göra en abort igen. aldrig. Men det måsta du bestämma själv. Du har det stadigt och om du tar sabbatsår upp till 1 år så har du fort. kvar din platts på pogrammet. och du kan ju gå i skolan ytterligare 8-9 månader innan det är dags.

Men som sagt. DU gör valet! Och var riktigt säker innan du gör det. finns kurator att prata med.

Lycka till!

Hej, jag var i en väldigt liknande situation en gång, jag var 20 och pluggade på universitetet, min kille 30 och jobbade. Jag valde tillslut att behålla. Det har jag aldrig ångrat! Jag pluggade klart senare och fick toppbetyg - bättre än jag hade innan jag fick barn. Det var motivationen...! Nu har vi två barn tillsammans, snart tre (inom någon vecka) och är lyckliga hela familjen. Kram och lycka til i ditt val!

Har gjort mitt val nu. det blev medicinsk abort. Jag känner mig säker i mitt beslut, det var helt rätt. Jag är inte redo för barn just nu, det kanske man aldrig heller blir men just nu är skolan viktigaste för mig. Min sambo har svårt att förstå det, han är ledsen men det är min kropp, mitt liv och mitt val. Jag tror på ödet, är det meningen vi ska ha barn tillsammans så kommer det väl nya tillfällen senare i livet då situationen är lite bättre ställt iaf. Tack för alla era inlägg!

jag gjorde en medicinsk abort för 2 år sedan pga studier, och för mih (Det är dock helt individuellt) Så blev det istället svåra för mig att fortfölja dem eftersom jag blev helt knäckt av det.

Men det har ju också med att göra att min abort inte gick helt rätt till, utan jag lyckades inte stöta bort allt ihop på en gång så att säga så jag gick med extrema smärtor i 3 veckor innan de sista slemhinnorna ville komma ut. Så av den anledningen blev ju min abort en extra hemsk upplevelse, men jag tror än idag, Trorts att jag ångrar det och tror jag hade klarat det alldeles utmärkt eftersom även jag har en väldigt stöttande och faktiskt förstående sambo, så var det nog det bästa beslutet för mig eftersom jag var väldigt ung och även min sambo.

Men väldigt viktigt är att du gör det du vill göra. Han kanske blir ledsen men det är faktiskt du som ska leva med det beslut du bestämmer dig för att göra.

du klarar nog av studier o barn bara du vill de...sj gjorde ja kirurgisk abort för ett par år sen när min man inte kände sig riktigt redo o de kommer ja aldrig göra igen väntar nu vårat andra barn som e beräknad 31/12

Jag tycker att det är stark gjort av dig som gör dig.Jag kunde inte göra det för 5 månader sedan.Även om min man pressade mig.

Jag kunde inte göra abort.Jag kan aldrig göra det.

Men det är som du säger din kropp och ditt liv.

Jag hoppas att allt går bra för dig.Och du kommer bli den läkare som du vill bli.

gjorde en abort när jag var 16 år och har idag snart 26 fått ångra det så stort för det blev kompligationer och har under dom senaste 4 åren med min sambo gjort allt för att bli gavida och nu äntligen så funkade det med lite hjälp så även om man inte alltid är redo och kanske inte ångrar aborten så kan alltid risken för kompligationer uppstå och senare i livet bli svårare att bli gravid.

Men man måste vara helt säker på vad man känner.

Lycka till med dit beslut!