Han slog mig. Abort?

Vill du inte göra abort ska du inte göra abort. Jag antar att du är född -92, med tanke på ditt användarnamn. Du fyller alltså 22 i år. Varför skulle du inte kunna ta hand om ett barn?

Jag är helt säker på att jag klarar av att vara en jättebra mamma. Men mina närmaste är oroliga att han ska göra livet svårt för oss. Och ja jag fyller 22 i juni :)

När ditt barn är fött kommer du tycka att det är värt det ändå! Vill du ha barnet kommer du aldrig ångra det, även om pappan är en skit. En abort mot sin vilja däremot.... :/

Jag har en vän som var i din situation, hon hade en kille som visade sitt rätta jag helt plötligt en dag. Och jag säger samma sak till dig som jag gjorde till henne. Det är helt upp till dig att välja om du vill behålla fostret eller inte. Men det kommer inte bli lätt att vara ensamstående, kommer heller inte vara lätt när ditt barn frågar efter sin pappa i framtiden. Jag tycker man skall vänta på den rätta att skaffa barn med så du som person känner dig lycklig. Din lycka är värd allt för att bli den bästa mamman, och för det behöver du den rätta killen. Min vän valde rätt känner hon idag, det är ett stort beslut och det tog ett tag innan hon genomförde det. Men idag har hon hittat rätt kille, dom ska gifta sig iår och ska börja försöka bli gravida april-maj har de sagt. All styrka till dig, och hoppas du känner att du väljer rätt! stor kram

Det värsta är nog att du ALDRIG blir av med honom om ni har tt gemensamt barn. Och sen bör du nog ta med i beräkningen att han kanske kommer behandla ert barn på samma sätt som han behandlat dig. Vi lever 2014 och dagens pappor brukar ta hand om sina barm och du vet inte vad sm händer när ert gemensamma barn är hos honom.

Vill bara flika in att det inte alltid är så svårt att vara ensmstående som en annan påstod. jag har varit ensamstående från det att min son var 2 månader till fortfarande som nu är 16 månader. Jag även studerar och får toppbetyg då jag lägger mycket tid i plugget också. Så SÅ svårt är det inte. Om man är ekonomisk smart så går det alltid!

Men till det att fadern SLÅR dig gör ju en bekymrad, du blir som någon annan sa, aldrig av med honom.

Men kom ihåg detta; en abort kan man ångra men ett barn ångrar man aldrig.

Min sons far är inte närvarande alls. Man klurar ju fortfarande på vad man skall säga till honom när han blir äldre, eventuellt får han en plastpappa snart som kan ta över rollen lite (om allt går som jag vill)

Jag födde grabben när jag var 21, (blir 23 denna månaden)

Allt har gått bra och man får stöd av sin familj eller vänner. Min mor har varit det största stödet som tagit hand om gossen så jag fått avlastning då och då.

Tänk ordentligt på det.

Jag funderade först på en abort så fort jag fick reda på graviditeten, men en gammal vän som hade gjort abort några år tidigare sade då att hon har i alla dessa år ångrat aborten och grubblade på att barnet skulle varit 4 år och så, mycket tankar än. Så sade hon att om du kommer ångra aborten så kommer det vara ett helvete.

Så om aborten är mot din vilja så NEJ! Din kropp och dina känslor, du bestämmer.

(Sorry för långt inlägg)

Håller med föregående talare. Jag vart ensamstående i 2 år med min dotter. Och var inte mer än 18 år när jag lämnade tösens pappa. Tösen var då drygt 1 år. Jag gick i skolan och hadde dottern på heltid själv, då hon bara kunde va hos hennes pappa varannan helg. Det var självklart jobbigt vissa stunder men man fixar det. Men som att så blir du aldrig av med pappan ur ditt liv. Och han kommer ha umgänges rätt med barnet vare sig du har ensam vårdnad eller inte. Du väljer ju själv, vill du inte genomgå en abort så ska du inte göra det, speciellt inte om någon annan vill att du gör det. Jag önskar dig all lycka till, och ger dig Styrke kramar!

Tack för alla svar!
Jag hoppas att mitt barn ska kunna ha kontakt med sin pappa i framtiden. Jag är inte rädd för honom men jag vill inte riskera att mitt barn eller jag själv utsätts för/ får bevittna något som kan skada honom/henne. Min förhoppning är ju att han ska kunna träffa sitt barn ibland, ren och nykter och övervakat av en socialarbetare eller någon av hans föräldrar. Har tänkt väldigt mycket på hur jag vill göra och jag kommer att behålla mitt barn och hoppas att han tar sitt ansvar som pappa. Pappan har aldrig visat en antydan till aggressivt beteende nykter. Men jag tar inga risker då han har svårt att låta bli spriten. Och har man slagit en gång så kan man göra det igen. Så vill han träffa sitt barn så har jag krav.

Det låter som du bestämt dig.... :) Men oavsett vad du bestämmer dig för så låter det som att du tänkt igenom mycket <3 Skickar med en styrkekram!

Först vill jag säga att du är stark som kastade ut honom. Det låter som en självklarhet att man ska göra det, men det är inte alltid så lätt som det låter. Bra gjort! Steg två: Du måste polisanmäla honom, dokumentera skador mm. Om du väljer att behålla barnet (enbart ditt beslut) och det i framtiden blir dn vårdnadstvist kan denna polisanmälan vara avgörande. Även om du tycker det är jobbigt nu, bör du göra det för barnets skull. Om du väljer att behålla barnet har du en skyldighet att skydda det. Hoppas du har bra stöd i vänner och familj. Önskar dig allt väl! Lycka till

Det är ju hemskt att göra abort mot sin vilja, och du skulle säkert bli en jätte bra mamma. Men försök tänk på att han kanske gör detsamma mot barnet... :/

Jag tycker det är super bra att du kastade ut honom, man ska aldrig någonsin acceptera att man blir misshandlad på något sätt! Sen säger jag som bm sade till mig: Ska man göra en abort ska man göra det av egen vilja och inte för någon annan! Så du gör helt rätt i att välja själv och inte lyssna på andra. Jag har också en tjej kompis som verkligen älskar barn men som gjorde en abort i gymnasiet och än idag så ångrar hon sig och jag tycker att det är bra att du gjort ditt val. :)

Nu ska jag inte vara den konstiga personen här MEN i anslutning till mödravården finns alltid en psykolog.. Det kan vara väldigt skönt att prata med en sådan tänker jag i ditt fall. Någon som varken tycker det ena eller det andra utan kan stötta dig i hur du skulle vilja ha det oavsett hur du väljer. När jag var gravid med min första fick jag lära känns mig väldigt mycket bättre efter att ha träffat psykolog. I mitt fall var det på grund av blödande magsår och stress men utgången var det samma. Jag tror inte att jag gade blivit den jag är idag om jag inte hade kunnat få öppna mitt hjärta och mina tankar som jag fick chans då.

Lycka till, jag håller på dig och lilla magisen :)

Jag tycker att detta var en spännande tråd med många kloka insikter. Klart att man alltid ska känna att man ska göra det man innerst inne vill. Starkt! Jag undrar förstås hur det gick?

Är nu gravid i vecka 23 med en riktig liten utbrytarkung till pojk! Pappan har jag ingen kontakt med för tillfället och hoppas slippa det tills det blir dags att diskutera umgänge. Har förvarnat socialen och bett dem om hjälp redan nu att ordna ett säkert umgänge. Vägrar gemensamvårdnad! Har träffat en kille (här går det undan xD) som vi får se vad det blir med i framtiden, men han är världens goaste! Är väldigt tillfreds just nu och längtar efter min sprattelgubbe <3

Är nu gravid i vecka 23 med en riktig liten utbrytarkung till pojk! Pappan har jag ingen kontakt med för tillfället och hoppas slippa det tills det blir dags att diskutera umgänge. Har förvarnat socialen och bett dem om hjälp redan nu att ordna ett säkert umgänge. Vägrar gemensamvårdnad! Har träffat en kille (här går det undan xD) som vi får se vad det blir med i framtiden, men han är världens goaste! Är väldigt tillfreds just nu och längtar efter min sprattelgubbe <3

Och just det! Mina föräldrar har lugnat sig och ser fram emot att bli morföräldrar!

Vad härligt att höra! Oftast ordnar sig allt av sig självt, bara man ger det tid och inte handlar i affekt. När allt landar brukar det bli väldigt bra ändå :) Lycka till med allt!

Du klarar det om du bestämmer dig för att behålla. Hoppas att du har bra familj som kan ge dig stöd. Lova att inte ta tillbaka killen. Har du anmält händelsen? Kanske är bra om det händer något i framtiden.

Vad skönt att höra att allting ordnade sig ändå. :) Bra att de blev så och hoppas att ni får ett säkert umgänge :)

Haha fattade inte att inlägget var så gammalt. Vad skönt att läsa att det går bra för dig!

Hej usch jobbig sits du är i men jag hade oxå tagit kontakt med kurator som dom ex har som man får prata om när man ska göra abort. Men tycker exakt som Brandman och Sandenice. Klart du klarar det MEN tycker personligen att det är utifrån barnet du ska tänka och barnet kommer alltid vara knytit till sin pappa .

Lycka till !