Graviditetsvecka 6
BliMamma · 488 kommentarer
Du är nu i din andra graviditetsmånad, och din bebis är 3 veckor gammal. Du har förmodligen nyss fått veta att du är gravid och har massor av frågor och funderingar. Fostret, eller embryot är den här veckan c:a 1.25 mm långt, inte mycket mer än en brödsmula, men det händer redan saker! Grodden som skall bli hjärta utveckas vid den här tiden, liksom hjärna, ryggrad, muskler och ben. Embryot har distinkta delar som kommer att bli huvud, rygg och mage etc.
Vecka 6
Relaterat för vecka 6
Den här artikeln ersätter inte vård. Vid frågor om din hälsa eller graviditet, kontakta din barnmorska eller ring 1177. I nödfall: 1177.

Kommentarer (488)
Skriv en kommentar
Logga in för att kommentera
Vad andra har skrivit
Lycka till alla!
Jag blödde ca 5dgr varav 3 lite då & då brun/rött inget ont, brukar ha mens i 7dgr varav 5 rikligt. Jag blödde när jag skulle ha min mens, har fått två plus efter blödningarna, inga plus innan blödningen. Hoppas fortfarande jag är gravid brösten är åtminstone ff stora =).
Jag har haft många mf så jag törs inte hoppas så mkt ännu iaf inte innan vecka 12.
Fick reda på i lördags att vi väntar vårat första barn, vi blev nog båda chockade, hade inte väntat oss att det skulle ta sig så fort, vi är överlyckliga!!!!
Det första vi sa när vi titta på stickan och den visa ett plus var " Det här är helt galet" ( på ett positivt sätt såklart!!!)
Ringde till MVC och skrev in mig igår, ska på mitt första möte den 7 oktober... Vill att det ska gå fort dit nu... Tror att det kommer att bli mer verkligt då och jag kommer nog att börja känna mig mer lugn. =)
Vi e lika gamla, å de e mitt första barn. Jag kommer också va 27 när jag föder, tror jag, för barnet e beräknat på min födelsedag :P
Kom in på minbebis.com å följ andra mammor där! Vi ses!
- Nej du är inte ensam!
Och alla blivande mödrar är självfallet nervösa.
Själv är jag 23 år, studerande och singel. Och jag kommer precis fyllt 24 när jag föder. :)
Visst känns det lite ängsligt, men jag vet att jag är en stark kvinna och jag har två goda familjer (min egen och fadern + faderns fam) och vänner som stöttar och hjälper om problem skulle uppstå. Sedan finns det ju barnmorskor, kuratorer och psykologer om man behöver lite mer proffessionell hjälp.
Huvudsaken är att du känner att detta är något DU vill och att det känns rätt.
Kram!
jag börjar starkt fundera över detta...
de sägs ju att när en person dör så föds det ett nytt liv.
jag har en dotter som är född -05 och en månad innan vi blev gravida med henne så gick min morfar bort.
år -08 så fick vi en underbar gosse. 3 mån efter hans ankomst så dog en släkting i usa fick vi veta..
nu i måndags gick min farfarsbror bort 99 år gammal och hör här nu! jag e gravid villket e super kul men oväntat då jag har spiral! =)
så nu ska vi skrivas in den 14 sep ska bli såååå roligt med bäbbe igen!!!
Jag minns inte helt riktigt vilken dag min mens startade i juli, men har räknat att ungefär den 12 juli.. vilket betyder att jag är i v5! och bebisen knakar som bara den..
någon mer ung mamma här?
Jag slutade med mina ppiller den 1 Juli i år, vi har sagt i ett år att vi ska sluta sommaren 2010. Efter 6 veckor är jag GRAVID!!! Helt underbart och samtidigt overkligt!
Ville berätta för alla men ska avvakta, men det är så svårt att hålla tyst!
Pratar gärna med andra i samma situation!
Kram på ER!
Min man och jag är så otroligt glada, samtidigt som vi är nervösa och vill att veckorna ska gå fort så vi kan känna oss lite säkrare.
Första barnet...vad gör man? Berättar man för familjerna nu? Eller väntar man tills vecka 12 är passerad?
Några goda råd?