Vill ha en till bebis, vågar inte.

Jag känne också så. Vill jätte gärna,men samtidigt inte. Det är bara du och din sambo som kan avgöra:) och du, mamma är ingen ålder,det är något man är och blir! Så säger jag till folk som lägger näsan i blöt. Hehe. Kram

Hur gammal är du?? Tycker verkligen inte att en bm ska säga så. De lät inte proffsigt. Har du ett stadigt förhållande är fr väl bara att köra på;)

Jag är 19. Nä, jag blev sjukt förbannad på henne! Likaså när jag fick se ungens kurva och den följde mittenstrecket jättebra blev jag förbannad. Vi har nämligen hela tiden fått klagomål på att ungen går upp för mycket i vikt och växer för snabbt... JOVISST, är ännu så förbannad på de där rådgivarna så jag skulle kunna smälla en sko i fejset på dem. Jag vill ju ha en till bebis, sambon vill oxå men jag lyssnar för mycket på andra... Men vi borde väl iaf skaffa ett hus eller större lägenhet innan en ny unge föds ;) vi bor med en hund(som kommer bli STOR) och en katt och en unge som är överallt på en gång i en liten tvåa...

Jag var 19 när jag väntade min första och han fylla 20 när födde henne, och 1 år och 3 mån efter fick jag sonen! Har gått hur bra som hellst, tycker om när barnen är tätta, de får mer glädje av varandra!! Så nu e jag glad att min yngsta å bebben i magen kommer att vara 1 år å 4 mån mellanrum:-) Vad du ska tänka på innan! Har ni inkomst så ni kommer klara er? Får gärna fråga mig frågor så ska jag försöka besvara om du vill! Lycka till!!

Tack :) Ja, sambon har jävligt bra lön - den blir bara bättre och bättre oxå, min mammapenning är dock den minsta man kan få. Boendet har vi tänkt ändra lite på. Hittar vi inte hus inom den närmsta framtiden tvingar jag sambon att gå med på att flytta till en trerummare, ANNARS BLIR JAG GALEN! Vi skulle kunna klara av ett till barn galant, men jag är så rädd inför utskällningen jag skulle få av rådgivaren :( herregud vad jag är rädd för henne! Inte kommer väl ungen hata mig ifall hon får ett syskon? Jag är rädd att vi ska få en till som skriker hela tiden, då blir jag slut, helt slut.

Byt bm! Jävla dumheter rent ut sagt så som hon håller på! Hon har ingen rätt att lägga sig i om du vill ha fler barn eller inte! Jag är 20 och väntar mitt andra barn som kommer nu i månadsskiftet oktober/november. Hade min Bm sagt något sådant till mig så hade jag blivit helt hysteriskt och ringt diskriminerings nämnden och diverse! hade du vart 14-15 hade jag förstått hennes tanke, men hon har ändå ingen rätt att säga något sådant! Men du är 19.. Du anses vara vuxen så då ska hon bara inte lägga sig i. Vi kommer ha ca 22 månader mellan våra barn så jag blev gravid när Olivia var ca 13 månader och så fort någon kommenterat det negativt har jag bara blivit förbannad direkt och sagt till dom. Gör som ni vill! Så länge ni har inkomst så ni klarar er så löser sig allt! :) Och för att du ska få mer pengar i månaden så kan du göra som mig och studera 50% distans :) Då kan du plocka ut lite föräldrapenning samtidigt som du får CSN bidrag :) Och får vara hemma :D

Går inte att byta för hon är den enda här :( hoppas på att få flytta härifrån och då ha möjlighet att byta till en bättre rådgivning. Ja, och det var orsaken till varför jag flyttade så långt hemifrån från första början, haha. Jag har letat och letat och frågat men hittat inget så jag kan plugga hemma, och när jag fick något tips så hade ansökningstiden gått ut... Men ja, mamma fick mindre än mig och pappa tjänade nästan inget alls, de hade tre barn och en hund, lån på hus och två bilar och de klarade sig, så då ska väl vi oxå klara oss - hoppas jag :)

9 månaders är lätta!! Vänta tills hon blir lite större o bestäm då! Du kommer ha dom för resten av litet så det är inte bara att skaffa barn... Har 19 mån mellan våra men vi har haft tur me den mista för han e alltid glad o sover hela nätter mesans den stora är i trotsåldern!!

Du väljer själv om du vill ha fler barn. Jag har två st å det är 11månader mellan dom. Pojken är 16mån och dottern 5mån och jag själv är 21. Så ingen förutom du bestämmer om du ska skaffa fler. Känner du dig redo så varför inte..

Ooja, ungen är mycket lätt nu med tanke på att hon skrek nästan hela sin vakna tid i fyra månader och sedan skrek mycket i fyra månader till. Hon har aldrig varit så lätt att vara mamma till som nu. Ändå får man springa runt överallt och plocka upp hundtänder, katt- och hundpäls, bitar av tidningar, allt som ungen slänger i golvet(hon sportar med att rensa alla skåp hon får upp) :) jag vet att det kommer bli pain in the ass när trotsåldern kommer, jag var 7 när lillasyrran kom in i trotsåldern så jag minns nog lite hur trotsåldern är - fast jag inte behövde sköta lillasyrran :) Men jo, säkert kommer vi vänta till maj nästa år innan jag slutar äta minipiller igen, OM det nu inte råkar sig som så att jag blivit gravid de här två senaste dagarna :) Alltså jag är inte som så så jag kommer på "jag vill ha en bebis" och skippar skyddet hux flux. Jag jobbar hårt för att få som jag vill ha. Jag vet nog lika mycket som vilken förstagångsmamma som helst och ger upp lika mycket. Jag är inte annorlunda än andra som vill ha barn med liten åldersskillnad ;) jag är envis och kämpar hårt för att få det som jag vill ha - men tar ändå emot tips, men jag tål inte när folk tror jag inbillar mig att det är en dans på rosor att ha barn. Jag vet att trotsåldern ska komma och det kommer vara jobbigt och jag kommer ha hemska tankar och jag kommer skälla på ungen och tjuta som en liten unge igen när det blir jobbigt, men då samlar jag bara mer kraft och fortsätter kämpa. Jag ger inte upp så lätt. Jag vet ju inte lika bra som föräldrar som har ungar i trotsåldern hur det är, men jag kommer få lära mig - precis som alla andra föräldrar. Om andra löser det med två barn med liten åldersskillnad så ska väl jag oxå lösa det. Om vi väntar till maj - juli innan vi försöker på bebis nr. 2 så hinner ungen ändå bara bli två år innan bebis föds och då är det ändå den värsta trotsen kvar. Jag kan ju inte vänta på att trotsen lugnar sig innan jag skaffar nästa unge, jag måste ju få lära mig den hårda vägen jag oxå :) Med en unge som skriker hela nätterna har jag lärt mig att jag klarar mig några veckor utan någon som helst sömn. Men det bästa är ju att jag har en sambo som hjälper att sköta så mycket han bara hinner och kan och vi delar gärna upp vaknätter 50/50 och den som då vakar när den andre sover får sova när man stiger upp med ungen - och det har vi klarat oss toppenbra på i 9 månader :)

Ja, jag vill nog ha en till bebis men sambon är osäker så vi skippar nog en till unge ännu på ett tag.

jag var 17 då ja väntade mitt fösta barn, var 18 då de föddes, är idag 21 och väntar mitt andra barn :) Åldern har ingen betydelse, bara man är mogen och kan ta vuxet ansvar! är min åsikt!! Lycka till :)

Jag var oxå 17 när jag blev gravid och var 18 när dottern föddes :) jag är nu 19 och vill ju ha en till bebis, men sambon fegade mer eller mindre ut igår. Ska prata en gång till med honom för att vara säker på vad han vill innan jag börjar äta minipiller igen(först ska jag dock testa mig, för jag mår hemskt och känner mig ungefär som när jag blev gravid med ungen)...

Så kan dem inte säga, att du måste vänta många år. Jag var 19 när lillan föddes, blev 20 månaden efter. Är sugen på ett syskon jag med men vill vänta för hennes skull. Vill lägga tiden på henne, vi hade tänkt att hon ska vara runt 3 år när hon får ett små syskon

Hon kan, och får, tydligen säga precis vad som helst :/ Jag tror det slutade med att vi väntar, ska prata med sambon igen för att se vad han egentligen menade.