varför bryr han sig inte?

killar fattar inte sånt... än.. fått höra det med att jag ska vara så överkänslig hela tiden. de känslorna man får när man e gravid (enligt mig) går fan inte kontrollera för fem öre. det behövde knäcka mig först innan han förstod. du vet var du har dig själv och varför du reagerar som du gör nu, han behöver bara smälta det och förhopningsvis kommer han att förstå senare. lycka till!!

ge han en bok om graviditet och sånt. så han förstår att det inte är något du kan styra över

min kära make fattade ingetting under hela min grav. det va inte det att han inte ville förstå och bara va elak..han gjorde la så gott han kunde. Men de fattar inte hur man har det..jag sprang omkring och tänkte på namn osv..som han aldrig hade nån åsikt om. han sa att det tar vi när bebisen är här....och ja kan säga det att nu när min dotter är 8 månader snart så kan hon inte ha en bättre pappa---han avgudar henne---och alla mina namn förslag..blev inget av det kan jag säga. Min dotter hette ronja i 9 månader..men sen när hon kom så var de en amanda. Och det namnet hade inte ens varit i mitt medvetande. så allting kommer med tiden. och räkna inte me att han ska förstå dig fullt ut för det kommer han aldrig att göra....lycka till

Vissa karlar har en tendens att bli "stela" när de får reda på att han ska bli pappa. Vi väntar vårt 3:e barn och det är samma visa varje gång. Det är nu han börjar bry sig och jag är i v.33. Låt karl vara, så får han själv växa in i rollen. Att ge honom en bok är bara att tvinga på honom infon. Det enda min karl har varit med på under graviditeterna är ultraljuden. Att ta med sig karl till MVC tycker jag bara är onödigt då det inte finns något för dom där. Lycka till med karln och GRATTIS till graviditeten :)

Min sambo var med väldigt stel och konstig tills jag nästsan tvinga honom att berätta för någon vän, då kunde han prata med nån annan än mej och det gjorde verkligen skillnad! Lycka till:)

Min är ungefär samma. Kanske inte elak men frågar aldrig typ nått och gnäller bara på mig när jag är på mina "nere- perioder" och hormonerna gör sitt. Visst, jag kan ju va en bitch också men det är ju inget jag rår på....känner bara att jag måste klaga på saker ibland. Då blir han sur som ättika. Men tror nog jag är snällare än vad andra varit (vad jag hört andra berätta). Men det förstår han ju inte. Dom är ju ganska mycket utanför under första barna- tiden. Speciellt dom här första 9 månaderna tills barnet är ute i vår värld. Så tror det är svårt för dom att sätta sig in i saker och ting tills dom har det i händerna så att säga. Vi är ju med på hela resan...barnet växer i oss, vi går på möten och ultraljud (vi måste ju vara med på dom menar jag) osv. Men ska nog bli bättre ju mer tiden går ska du se! Då allt sjunker in mer och mer. Men grattis i massor till graviditeten och lycka till. Kämpa på! Han är glad bara att det nog inte sjunkit in helt. Ha det gott/ Tessan

Håller med totalt min kille var likadan i början tills min barnmorska gav honom en bok om barnets utveckling och vad som händer i magen och med mig. Sen släppte allt. Han kom till och med och frågade om jag hade börjat känna den lille röra sig ännu eller ja nu är bebisen ca så stor och väger si och så mycket. Sen dess hr han varit med på alla möten hos barnmorska mm. Så be honom läsa på lite om vad som händer.

Skönt å höra att jag inte e den enda me en sån karl.har försökt förklara,visat brochyrer,vet att han även har surfat på typ "att bli pappa" men tydligen går hissen ändå inte hela vägen upp.Han ska väl va lika delaktig som jag!!De e hans barn oxå.De kan ju inte va okej för en kille å "växa in i rollen" VILKET SKÄMT säger jag bara.Har vi tjejer ens den möjligheten??eeeh NOPE VI blev ju inte gravida för att JAG ville de utan för att BÅDA ville de.Då ska väl oxå BÅDA va delaktiga i graviditeten eller?Då kan man ju lika bra säga att barnet inte e hans förän de e fött,för de e väl då han inser att oj,jag har blivit pappa! De här att vissa e från mars å venus börjar smått klarna!

Jag har faktiskt diskuterat saken med min egen far för en tid sedan och frågat hur det kommer sig att just situationen uppstår. "Att växa in i rollen" för en kille stämmer faktiskt, ett sorts chock tillstånd som tex efter en bilolycka eller när en familjemedlem dör. Man kan inte tro att det har hänt. För oss där vi faktiskt känner av det är det en annan sak då vi blir påminnda om det konstant. Dessvärre finns det inte så mycket man kan göra för att få dem ur det tillståndet en att låta dem va och just " växa in i rollen". Oftast så är förnekelsen den största anledningen till att de beter sig som det gör, och i vissa fall blir elaka. Det är självklart jätte jobbigt att de beter sig som det gör och det förstår faktiskt inte alls varför vi mår som vi mår, men att påpeka det för dem gör inte situationen bättre utan leder ofta till att de tycker vi är jobbiga och bryr sig en mindre (stänger det jobbiga ute) Att ta med dem så det får se ultraljudet, skriv ut en bild, gör skillnad då de kan plocka upp bilden och titta på den alt sätt den på kylskopet. Då finns det någon ting att titta på och generellt så vänjer det sig då med vid tanken. Låt han få fly undan till sina kompisar där han känner att han kan diskutera saken utan att bli "hackad" på, samtidigt som du flyr undan till dina vänner och klagar över vilken odugling han är. Bjud över familjerna på middag och smyg in på emnet "hur dåligt man mår under graviditet" utan förvarning åt honom. Det får honom att se att det inte är bara DU som är "jobbig" utan hans egen mamma har faktiskt suttit i samma sitts, och man lyssnar ju oftast på sina föräldrar. Hoppas jag har givit någon klarhet i det hela. Är det någon mer fundering du har är det bara att titta förbi min sida. Hjälper gärna till. Läser på om just psykologi och hur man hanterar saker och ting som människa. Och hur olika människor hanterar det olika. Men som sagt prata mycket med dina vänner, om inte annat så lättar du på hjärtat och får en axel att gråta ut på. Lycka till.