tips inför förlossning!!

panik är normal då en förlossning är något man ej kan stoppa, den kommer när den kommer liksom, men du ska veta att när förlossningen väl startar kommer du hamna i en situation som du kommer kontrolera utmärk med personals hjälp, vi har det i oss liksom. Det gör ont för stunden men man klarar det, jag lovar dig, när bebis är ute är allt glömt på en sekund, det är okej att vare rädd, nervös o ha panik, de ligger i din natur när det är något som är så pass stort som man ej kan kontrolera. du kommer bli lugn och gå igenom detta perfekt pga du vill din bebis bästa =) din kille ska va ditt stöd o prata med dig när de väl sätter igång, deras prat gör en lugn med, de hjälpte mig att min sambo prata om allt annat o se frågade hur jag mådde o berätta hur stark jag va m.m =)

Jag tänkte gamla klyschor, men som faktiskt är sanna: kvinnor har fött barn i all evighet o till o led utan smärtlindring, o den andra klyschan: lyssna på din kropp, den vet vad den ska göra. Jobbar man emot kroppen gör det ondare och tar längre tid. O sen det tredje jag tänkte: bebisen måste ju ut. Så enkelt är det. Sen är det lite upp till mig hur den ska komma ut... Många föder ju utan smärtlindring.... Men för min del blev det Eda o det var min räddning. O lustgasen

Tror inte du kommer tænka så mycket under førlossningen. Du måste nog fokusera på att komma dig igenom smærtorna! Nær det gæller tips har jag nog inget. Du kommer mærka att nær det børjar får du gøra det som passar dig dær och då! Men du kommer fixa det:)

Man får försöka tänka positivt och att varje värk för dig närmare förlossning när att träffa din bebis! Dela med dig till din sambo om smärtan och prata gärna med såna som har fött barn. Du kan ju även ta panodil om du vill under nätterna. Tillslut ska du se att du längtar efter smärta och att förlossningen ska börja. :) kram

Det löser sig ska du se. :-) Jag fokuserade på mitt barns hjärtslag (de satte skalpelektrod eftersom dopplern på magen inte fick kontakt hela tiden) och så låg jag och blundade och bara lyssnade på hjärtslagen och andades så lugnt jag kunde. Åh det blev en del gnyende också. Och jag födde helt utan smärtlindring. :-) Kan rekommendera blöta varma handdukar till underlivet under krystskedet om det svider och stramar mycket.

Man vet aldrig hur man reagerar förrän man är där. Vet ju inte heller hur förloppet kommer att se ut. Det kan många gånger vara det som skrämmer, så mycket man inte vet och har kontroll över. Men när det drar igång, försök ta en värk i taget och jobba MED den. Jag gick och tänkte \"det är bra att det gör ont, ner med dig lilla bebis, slappna av i bäckenet...\" sen har man oftast lite vila mellan värkarna och då får man passa på att ladda om! Du kommer att fixa det!

Jag fick ett tag innan förlossningen en cdskiva med avslappningsövningar där det handlade om att ha en lugn andning och slappna av i en kroppsdel i taget. De övningarna använde jag i början och de hjälpte mig innan det blev dags för lustgasen. I övrigt försökte jag att lyssna ordentligt på vad barnmorskan sa och försöka utföra det de bad om - de är ju trots allt med om det jämt! Sen blev jag positivt överraskad, visst tog det ont men inte alls så ont som jag föreställt mig.