Till er som är mammor

Som att bajsa ut en vattenmelon typ

Som att hela fiffi ska brinna upp och hela urinröret ska spricka... Typ.

Det är väldigt individuellt och har att göra med hur förberedd man är, vilket stöd man har och vilken smärtlindring man väljer om man väljer det. Vissa tycker det gör väldigt ont och andra beskriver det inte så :)

För mig var förarbetet betydligt värre än utdrivningen (heter det så?). Förarbetet kändes för mig som att jag skulle sprängas innifrån och gå isönder på mitten samtidigt. Krystfasen var smärtsam men jag upplevde det enbart som positivt :) Hur som helst går det inte att förbereda sig på känslan... Något helt unikt!

Det gör ont. Ondare än man kan föreställa sig. MEN kvinnokroppen är fantastisk och klarar smärtan för den är byggd för det. Det är SÅ värt det. Det häftigaste jag gjort även om man skrek och var ärlig med att man ville dö. Haha dom har ju mätt smärtgränsen och dom säger att det ligger på samma nivå som att bryta alla ben i kroppen. Samtidigt!!!!! Som sagt det gör ont men jag hade gjort det om och om igen nu när jag vet vilken belöning man får och den kärlek man känner!!!

Det GÖR ONT!! Men ska jag va ärlig så tycker jag personligen att graviditeten och smärtan efteråt är mycket värre än förlossningen.

Oooh, vilka brutala svar! ;) Jag har fött två barn och väntar mitt tredje. Förlossningen är verkligen inte smärtfri, men det är utan tvekan det häftigaste jag har gjort och jag ser fram emot nästa förlossning. Jag har använt mig av lustgas, varma kuddar och Tens (andra gången tog jag även spinalbedövning). Jag tänker föda utan ryggmärgsbedövning denna gång också eftersom jag upplevde det mycket mer positivt (dock smärtsamt) att känna vad som händer. Jag sörjer lite att det här blir sista förlossningen för mig men tröstar mig med att jag alltid kan jobba på förlossningen om jag saknar det alltför mycket. Jag tycker inte att man ska behöva vara rädd för smärtan, snarare beredd. Fokusera, andas djupt och samarbeta med bm och partnern. Det jag hade velat veta i förväg är att det känns som mensvärk i ryggen. Jag trodde att det skulle göra ont i slidöppningen liksom, men det var smärtan i ryggen som var värst. Jag kände till slut att \"snart spricker jag om jag krystar mera\" men jag visste ju att jag bara måste krysta så jag sprack, men jag kände liksom ingen smärta av att jag sprack för jag var så full av adrenalin, motivation och \"mensvärken\" i ryggen. Var inte rädd för att spricka heller, de syr och det går ofta bra. Jag minns dock att jag blev rädd när de bad mig krysta ut moderkakan efteråt. Men det gjorde inte alls så ont som att krysta ut bebisen. En annan sak som kan vara värt att veta är att man har eftervärkar efteråt, speciellt när bebisen ammar.

Det gör riktigt jävla ont! Krystvärkarna tyckte jag dock inte var lika onda, för då fick man va med själv och trycka,så dem var mer behagliga (om man ens kan säga så!?). Någonting som jag dock skulle vilja vetat innan är hur ont det gör efteråt, typ att man inte ens kan gå på toa för att det gör ont och svider, utan man får kissa i duschen i flera dagar. Sen så är ju alla förlossningar så olika, endel har det lite lättare medans andra har det jättetufft. Men när man får upp sitt barn på bröstet och den kärlek man känner som bara blir starkare och starkare så är allt så värt det! :)

Det är så olika. Det finns nog lika många förlossningsupplevelser som barn :-) Ett råd är väl att inte lyssna för mycket på hur andra upplevt det, du kommer få en helt annan upplevelse som bara är din. För min del var smärtan intensiv och kortvarig. Båda mina förlossningar gick ganska fort. När vi kom in till sjukhuset var jag redan nästan helt öppen. Första förlossningen tog en timme, den andra en och en halv. Båda gångerna var jag helt utan bedövning, använde bara syrgas. Den gjorde mig helt klar i huvudet - jag hade kontroll. Jag kommer önska samma sak denna gång, även om jag vet att jag kommer förbanna mig själv för det när det gör som ondast :-) Vid min andra förlossning satt jag nästan en timme i duschen - det var fantastiskt och gjorde mig avslappnad, vilket i sin tur underlättade den sista centimetern av öppningsskedet. Det värsta för min del var att spricka, det känns dock inte under förlossningen, utan efteråt. Ja, att föda barn gör ont, men det är ju övergående. När barnet är ute försvinner det direkt. Med bebis på bröstet glömmer man snabbt. Prata igenom smärtlindring med din barnmorska, du ska ju inte vara rädd. Jag har vänner som haft riktiga drömförlossningar med både ryggbedövning och lustgas mm.