svartsjuk pojkvän?

Jag har vart borta i det där en gång innan, och tyvärr slutade det inte så bra. :( Vi gick ifrån varandra, men det var ett svårt val för oss båda, men för oss så var det rätt.. Jag anser att det inte är sunt att leva i ett förhållande som man inte mår bra i. Ingen kan sæga till dig vad du ska göra och inte göra.. men jag personligen tror inte att det kommer att bli bättre med tiden som går. Vet han hur du känner?, att du tycker det är jobbigt när han frågar varje gång? Har ni satt er ner och pratat om hur Ni känner? Jag säger inte att du ska dela med dig varje gång du får ett sms eller ett samtal, men finns det en liten möjlighet att du kanska kan säga vem som ringde/sms:ade? Oavsett vad det är, men bara få honom att förstå att du inte "döljer" något? Hoppas att det går bra f¨r er, men jag tror nyckeln till ert problem ligger i att ni måste prata mer tillsammans.. :) Lycka till!

Jag har oxå varit i ett förhållande med en svart sjuk pojkvännen det höll i 3år sen orkade jag inte längre. I början tyckte jag det var lite gulligt att han var svartsjuk för då tyckte han ju väldigt mycket om mig. Sen blev det bara värre och värre det kvittade om man pratade eller bråkade om saken blev inte bättre går inte att få en gammal hund att sitta. Han börja smyga med min mobil kolla min post kvitto till sist gick det så långt att han ringde min kompisar och fråga ut dem han kolla igenm min skit tvätt kom på han en gång att han kolla i mina använda torser vet inte vad han trodde han skulle få se men äckligt var det, så tillsist orkade jag inte mer och gjorde slut vi var förlovade och planer barn som tur var blev det inga barn med han. Sen träffa jag min sambo/man till sommaren och vi litar på varandra är ärliga mot varandra och han och jag vet att om vi skull sluta att älska varandra att vi skiljer oss innan man tramsarunt med någon annan ärlighet vara längst:) man måste lita på varandra annars hår det inte och han har ändå varit utsatt för otrohet i sitt föra förhållande men han kan ändå lita på mig. Så ärlighet är viktig och att prata med varandra vet inte mer vad jag kan råda dig med, nu ska för sjutton ha barn ihop tror han vräkiges att du inte älskar han då? Barn skaffar man inte bara så där med något el? Hoppas allt blir bra lycka till!

Kanske behöver ni prata om allt, du behöver berätta hur det känns när han gör så och verkligen vara ärlig och du behöver lyssna på hans oro och berätta att det är helt obefogat. Många killar går igenom en massa tankar och känslor när kvinnan blir gravid så det kan kanske ha accelererat med det nu, pratar ni mycket om bebisen och vad det kommer medföra? Ett litet förslag är dock att vara försiktig !!! Jag hade ett uppehåll på ett par år med min nuvarande sambo och träffade en annan. Han var från början inte svartsjuk, sedan kom det lite gullig svartsjuka. Blev gravid och svartsjukan blev ett faktum. I vecka 12 var vi på väg hem från vänner med dottern (inte hans utan min nuvarande sambos- hon var 3 år) och då slog han mig och välte dotterns vagn med henne i. Jag polisanmälde självklart och gjorde en abort. Han blev dömd för det men det tog långtid att må bra igen. Så snälla var försiktig och prata med någon annan om det för man ser det oftast inte ur rätta ögon när man lever i det. Jag ville bara med min berättelse uppmana till försiktighet, troligtvis är han inte sådan alls! Kram

Fy fan! Jag lider med er allihopa! Vad dumma människor det finns :/ det är sorgligt!!

oj! ni har verkligen var me om de ena och de andra! jag har kört med helt öppna kort och sagt vem som ringer och smsar men de känns så onödigt för de e ju bara mina kompisar.. dom få gånger dom vill smsa med mig. jag har vart med i flera svartsjukeförhållanden och blivit misshandlad innan men har inte anmält dom.. denna jag har nu "räddade" mig ur ett förhållande där mitt ex misshandlade mig och jag tog vettet till mig och lämnade honom. då var jag bara vän med min nuvarande pojkvän o inget pågick men sen blev vi kära. men jag fattar inte hru han kunde bli så svartsjuk helt plötsligt.. han har ju aldrig någonsin visat några tendenser på det innan. men skulle han av någon orsak slå mig eller något sånt skulle jag lämna honom på en gång jag är mycke starkare nu och mer självständig. men jag blir ju så orolig hur de kommer bli, om han blir värre och hur ska jag göra med barnet? abort finns inte ens på kartan.. (mitt beslut) barnet var önskat men inte planerat.. ja har försökt prata med honom men får ingen bra respons eller så blånekar han till att han e svartsjuk.. vet inte hur jag ska göra då jag inte har någon att vända mig till.. tack för alla uppmuntrande kommentarer de känns bra att de finns andra som förstår..

Jag ger er rådet att gå på familjerådgivning och red ut allt innan barnet kommer. För när barnet väl finns o du går hemma hur blir det då?

Eftersom han blivit svartsjuk nu när du blivit gravid så kan det vara en rädsla att någon inte bara "tar" dig utan även erat gemensamma barn. Jag håller med anirac1 , skaffa hjälp redan nu för det är jättesvårt att lösa denna problematik ensamma. I grund och botten handlar ju svartsjuka om hans rädslor och det ska inte på något sätt behöva gå ut över dig (på sådant sätt de andra berättat om eller att han måste förhöra dig dag efter dag).