Stygn!

Min mor blev inte sydd, finns det kanske chans att jag slipper då också eller är det helt individuellt? Finns det något "husmorstips" att förrebygga iallafall lite mot att bli sydd? Spelar ingen roll om det bevisligen fungerar men ni kanske har något tips? :)

jag har bara hört att man kan smörja underlivet med mandelolja sista 10 veckorna för att det ska hålla sig mjukt och smidigt =) Jag gjorde aldrig det men blev akut snittad iaf så det kvittade ju =P

Det där är nog helt individuellt. Har hört folk som verkligen spruckit och fått sy mycket som inte tyckt det varit så farligt. Och jag själv fick bara en liten bristning där de fick sätta två stygn och jag kunde inte kissa, sitta eller gå utan att få tårar i ögonen och gråten i halsen så jag fick gå på morfin i nästan två veckor för att jag skulle kunna leva normalt.

Usch, var det inte ett helvete när du slöt med morfinet? :/ hört att man kan må superdåligt om man tagit det ett tag och sen ska sluta..

Jo men då jag har ett förflutet av massa knas så var det jobbigare att ta morfinet när jag faktiskt hade lyckats sluta med allt tidigare. Men de tog mig genom dagarna så jag i varje fall kunde ta hand om vår dotter :)

Hoppas på en mindre smärtsam tid efter förlossningen då. Synd att det blev så illa för dig men tippar på att du mår bättre idag och att det var värt det :)

Jag sprack inne i pgr av att dom satte skalpelektrod på båda tjejerna men Fanny låg felvänd med huvudet så när hon \" vred\" sig rätt så rispade de upp . Stygnen ramlade av 2 dagar efter . Hade inte ont efter.. Men eftersom inte bedövningen tog när dom skulle sy så fick ja sy med bara lustgas ( de va inte kul)

Jag fick tydligen ganska så rejäla bristningar konstaterade dom efter förlossningen även en sfinkerskada. Jag kände inte när jag gick \"sönder\". Det är ju så mycket annan smärta då med värkarna osv. och man är så fokuserad på att göra rätt, så jag tror att själva \"sprickandet\" är en spott i havet när det händer :) Innan förlossningen var jag mer rädd för just lagandet där nere efteråt än att just brista och det talade jag om för dom så dom tog det jätte försiktigt och var så gulliga. Dom väldigt noga med att bedöva mig när de sydde och frågade typ hela tiden hur det kändes och fyllde på med bedövning så fort jag bad om det. Minns inte om de injeserade bedövning också men mest tror jag de använde sig av kylspray som fungerade jätte bra! Jag använde mig enbart av lustgasen under hela förlossningen och hade kvar den även när de \"lagade\" mig men då behövde jag aldrig använda den och var ju säkerligen fortfarande \"hög\" av det jag sugit i mig innan :) Självklart var man ju öm ett bra tag efteråt, men aldrig att jag hade då ont att jag behövde ta smärtstillande och det tyckte dom var lite märkligt :) men bra såklart! Svårt att sitta och att skratta hade jag cirka en vecka efter förlossning. Men redan efter två veckor var jag så pass återställd att jag kunde kravla runt ute i potatislandet! :) Med tanke på att man får en liten bebis så är all smärta, bristningar och stygn värda det! :)

Oj, verkligen starkt jobbat efter en sådan svår skada! Verkar som du har en riktigt hög smärttröskel :) Jag önskar jag slipper alla skräckskador utan får gå hem med helst inga eller få stygn! :)

Det där är så olika, jag fick sy 3 stygn, kändes bara när jag kissade, annars hade jag inte så ont. Visst de kändes men inte så farligt. Sen har jag en vän som sprack ända upp i ändtarmen och fick ''bara'' 52 stygn från ''hål till hål'' även i ändtarmen, och hon kände inte av att hon blivit sydd över huvudtaget. Inte ont för 5 öre.

Jag har hört att om man smörjer med olja(fungerar fast med helt vanlig rypsolja) så minskar risken att man spricker. När man föder brukar vissa barnmorskor hålla varma, blöta trasor mellan benen på en så ska det tydligen hjälpa till att minska risken att man spricker eller något. Det är helt individuellt om man spricker eller inte. Jag fick andra gradens bristning, tösen kom ut supermanstyle(handen vid huvudet) och rev ju då upp mig. Det brände ju och sved men det var väl för att huvudet skulle ut. Kände inte av att jag sprack och blev förvånad över att jag ändå sprack så mycket så barnmorskan hamnade att kolla så jag inte blev med ett enda hål ;) Slapp undarn med 7 stygn, barnmorskan tyckte det räckte med att plåga mig, tur var det! Hon sprayade med bedövningsspray men jag tyckte inte det bedövade alls, gjorde hemskt ont att bli sydd. Kunde inte sitta utan att det gjorde ont på två veckor. För att minska smärtan när jag kissade så använde jag handduschen. Jag kunde inte heller stå någon längre stund på några veckor. Jag lyckades oxå riva upp något stygn, det var hemskt! Jag steg upp för snabbt och tydligen för bredbent oxå. Men ja, jag duschade ju underlivet efter att jag varit på toa. Det sa de till mig att jag skulle göra för att hålla rent. Det läkte fint och stygnen lossnade efter ca en månad skulle jag minnas.

Jag sprack ingenting men blev däremot klippt för att jag inte skulle spricka, jag minns att det kändes obehagligt och sved när dom sydde (har ingen koll på hur många stygn) efteråt fick jag tänka mig för när jag satte mig ner och ställde mig upp. Sved när jag kissade de första dagarna, att torka sig gjorde ont för mig. Men sen är man säkerligen ganska öm oavsett stygn eller inte :)

Jag sprack en hel del, från hål t hål om man säger så. Även inuti. Kände inte att jag sprack när hon kom ut av all annan smärta. Fick sy på kirurgen så det skulle bli rätt gjort. I början hade jag svårt å känna när jag blev kissenödig m det sved inget. Och jag blev \"tappad\" på BB pga det, det va inte så kul om jag säger så. Man va ju bra öm å hade ont å det hade jag i veckor efter, åt värktabletter i veckor å hade svårt å sitta. Nu sissådär 2 månader senare har allt läkt fin fint (va hos Mvc på koll idag) känner dock av D ibland när jag sitter för länge. Men tror det är väldigt individuellt hur det går å känns.

Jag vet inte hur många styngn jag fick. De var för många för att räkna. Jag fick opereras pga bristningen jag fick av förlossningen. Hela slidan och ändtarmen sprack, och hela \"väggen\" imellan slidan och ändtarmen. Tiden efter förlossningen var ett helvete för att de gjorde så ont. Kunde inte stå, sitta eller ligga. Grät när jag skulle kissa och så tog det ca 30 min att titta ett sätt att sita på toan utan att det kändes som ally skulle spricka igen. Ca 1,5 mån efter förlossningen slutade de ta ont. Kände inte av att jag sprack under förlossningen

I min journal står det: en mindre perinealbristning grad 1-2. 2 enstaka vicrylrapidsuturer sätts submuköst. 6 enstaka vicrylrapidsuturer i slemhinnan. Jag kände inte att jag sprack.. O jag kände inte när de satte stygn för jag rullades in på operation o sövdes eftersom jag inte fick ut moderkakan...

Det där är så olicka. jag har fött två barn och ingen av gångerna sprack jag eller fick några bristningar. jag har hört att det kan underlätta hur man föder, alltså ställning och hur man gör. säg till på förlossningen att du är rädd för att spricka. lycka till när det är dags.

Jag fick endast några bristningar, kanske 4-5 stygn. Var ett av dem som låg tokigt till så jag kunde knappt sitta efteråt för det stack. Det lossnade efter 3 dagar och då gick det mycket bättre. Fick kramp mellan benen när jag stod upp länge/ gick promenader men det släppte helt efter 2 -3 veckor. Tyckte inte det kändes farligt alls att trycka ut bebis. Gick fort för mig, 17 min.