Sömnrutiner

Att hon är så liten så klart hon ska vara så nära hon vill å behöver :)

Vi samsov med vår dotter enda tills hon var ungef'är 8 månader, friammad även under nätterna. På slutet märkte jag också att hon stördes av oss och även att hon börjad röra sig otroligt mycket under natten. Så en dag kände jag att vi inte längre sov säkert så då köpte vi hem en spjälsäng. Och det ha fungerat bra dem allra flesta nätterna. Det skedde i samma veva som vi slutad amma helt och då kändes det mer "naturligt" att flytta över henne till egen säng. Jag tror att samsover man så märker man ofta när barnet själv gör en antydan till att vilja sova i egen säng. Så vill hon ha närhet så tycker iaf jag att hon ska få det så länge det funkar och ni kan samsova säkert. :)

Vår dotter sov i egen säng från 2 veckors ålder då min man har svårt att ligga still så jag litade inte på honom med att ha henne mellan oss. Vingade aldrig några problem med henne och när hon blev ett år fick hon flytta in i eget rum. Jag ville att hon skulle kunna gå innan så hon tryggt kunde gå in till oss ifall vi inte hörde henne. Hoppas nu innerligt att nästa barn blir lika lätt :) bara att hålla tummarna.

Vill hon ha ärver är det klart hon ska få det :) plus att det blir ju bekvämare att du inte behöver upp och hämta henne när hon ska amma på natten. Vår tjej är 9 månader nu och sover fortfarande en hel del hos oss. Vi försöker få henne att sova i sin säng då hon rör sig otroligt mycket om nätterna men känner hon att hon vill sova hos oss ska hon såklart göra det :)

Jag håller med er helt i att hon ska få den närhet som hon behöver. Men jag vet också att hon behöver sin sömn lika mycket. Hon äter varje timma om hon ligger med mig och har fått svårt för att somna på dagarna nu då hon är så van vid att somna med tutten i munnen. Nappen är inte jätterolig heller längre. Känns som en ond cirkel. Vill ju att hon ska få all närhet i världen men hon mår inte bra av att gå sömnlös heller. Förvirrad!