Snitt eller vaginalt?

Jag tror att man i längden vinner på att föda vaginalt, och det är bättre för bebisen. Men det vet du säkert redan :) Jag har snittats två gånger. Första gångens efterförlopp gick bra - hade ont ett tag men behövde inte ta smärtstillade annat än kanske 3 dagar. Andra gången var det jobbigare. Jag har dels någon form av nervskada i ljumsken som gör att det känns som om någon kör in en kniv där om jag använder bukmusklerna (ffa vid nysning, hosta mm). Sen är jag helt bortdomad i huden från en bit över snittet och ner i ljumskarna. Sonen kom för 12 veckor sedan och jag har fortfarande avslag, dvs har inte läkt på insidan. Efter första snittet hade det blivit mycket ärrbildning och allt var väldigt poröst, så efter detta snitt får jag knappt träna något alls förrän det gått åtminstonde 6 månader. Jag fick inte bära dottern på 1 månad (hon var 1,5 när sonen kom). Ett tredje barn kan också bli svårt att bära komplikationsfritt, även om det \"förmodligen\" skulle gå, enl. läkaren. Jag hade redan komplikationer i andra graviditeten pga det första snittet, bl.a. föreliggande moderkaka och placenta accreta... Det är mina upplevelser av snitt. Summa sumarum - allt har i slutändan gått bra, men jag hade hellre fött med smärta än att ha gått igenom allt jag gått igenom pga snitten.

Jag låg i 38 timmar med värkar efter vattnet gått. Men fick bra hjälp och klarade de bra.

jag snittades & vill helst nästa gång föda vaginalt! hade helst velat det denna gången med.. hade förvärkar i 4 dygn & sen ett oeffektivt värkarbete i 9 timmar innan dom märkte att han låg fel. dagarna efter är hemska, du kan inte stå eller gå första dygnet, du har svårt att röra dig i 2 veckor ca & ONT! du kan inte ta hand om ditt barn som vanligt helt för du har svårt att lyfta. nu 10 veckor senare har jag fortfarande ont & är öm.. så kan du & vågar så är ju vaginalt bättre i längden :) kan säga att jag va glad att pojkvännen hade semster & totalt va hemma 7 veckor & hjälpte till!

Jag snittades akut, var helt emot snitt från början men nu föddes sonen åtta veckor för tidigt och låg i säte så inte så mycket att välja på. Hade väldigt ont efteråt och kunde inte gå på flera dagar utan att det kändes som att jag gick sönder på insidan. Tog väl kanske ett halvår innan jag inte kände av snittet längre. Sen har jag kompisar dom var uppe oc duschade två timmar efter snittet så det är säkert väldigt olika. Snittet är idag superfint, syns knappt men hade jag fått välja hade jag hellre fött vaginellt.

Tack för alla svar. Jo jag vet att vaginalt är bättre för barn och mamma. Men snitt är över på några min. En vaginal förlossning så är oftast smärta över MEN de kan bli riktigt jobbigt efter det med. Har vänner där de spruckit hela vägen och är fortfarande inte ok. Jag är riktigt kluven.. Helst vill jag göra snitt så de är över snabbt, men om jag bara visste att de var över på några timmar så kanske man skulle försöka igen. Även att jag kommer ångra mig när värkar sätter igång. Testade lustgas, akupunktur, kvaddlar och epidural som fick fyllas på ett par ggr för den slutade verka. Usch om jag slapp gå igenom det igen

Jag har även vänner som snittats och de är supernöjda så det olika från person till person

Jo visst är de olika. Men får du bestämma de själv? Vissa kommuner får du inte bestämma de.

Jo de har blivit snälla när de gäller den punkten, innan var man tvungen att tjata, men nu får man igenom de om man vill så de är skönt

Okej okej. Men de är ändå en ingrepp. De kan ge mer komplikationer. Första fl brukar ju ta tid. Så inte säkert denna gör de

Jag vet detta! Men eftersom jag varit med om allt efteråt så känner jag att jag gjort tillräckligt där. Men jag vet också att vaginalt är de bästa, men är livrädd redan :(

Eftersom du har gott om tid på dig innan det är dags kanske du kan börja med aurorasamtal, och sen fundera över allt igen efter det? Det finns ju för- och nackdelar med båda, men du ska ju inte behöva vara rädd hela graviditeten :(

Vaginala förlossningar kan också vara komplicerade, jag födde min dotter för 10 veckor sen och det uppstod komplikationer. Dotterns puls gick upp och de drog ut henne med sugklocka och det gick välidgt fort ( 4 min). Jag fick en sfinkter ruptur ( sprack hela vägen och delar av ringmuskeln skadades) och det har inte varit lätt sen dess. Har haft enorm smärta där bak ( i ca 7 veckor efter förlossningen) och även haft svårt art kontrollera gaserna ibland. Det är först nu jag kan gå på längre promenader utan att få ont.. Som tur har jag inte bajsat på mig, men det är många med den skadan som gör det och som har problem med det hela livet , så är inte säker på att Vaginala förlossningar är det bästa för alla direkt.. Jag kommer aldrig våga föda vaginalt mer ( och det är inte ens säkert att jag får det av vården..) Så tror att det är väldigt individuellt helt enkelt med vad som är bäst och tyvärr är det svårt att veta i förväg..

Nellan: ja precis de är det jag menar, vaginalt kan ibland vara mycket värre. Jag gick hos Aurora efter mon förlossning och kommer få gå nu igen... Ja de är ett tag kvar, men känslan efter förlossning, abort, mf har direkt varit att ALDRIG mera denna smärta. Jag fick aldrig känslan som de flesta får efter förlossning att detta gör vi om...

Ja men om du går hos Aurora och har en förlossningsrädsla ( det hade jag också och tror min rädsla förvärrade förlossningen och hur det blev) så ska du nog överväga ett snitt.. Tycker att attityden i samhället är att man sim kvinna måste föda vaginalt och att det alltid är det bästa men så är inte fallet alltid. Tror faltiskt att mångå planerade snitt blir bra och är en positiv upplevelse för kvinnan (även om det också kan uppstå komplikationer förstås) ,..,

Jag snittades en onsdag pga bebisen låg i sätesbjudning. Dagen efter, vid lunchtid gick jag (dubbelvikt men ändå...) sakta runt till matsalen, toa mm. Hade ont men det var uthärdligt. Jag fick även smärtstillande spruta samt alvedon där. Åkte hem på lördagen (var lite sugen att åka redan fred eftermiddag) och då endast med alvedon som smärtlindring. Bilresan hem var plågsam pga alla skump och skakningar som kändes ordentligt i såret men väl hemma gick det bra. Tog en första promenad ute med sambo o bebis på söndagen. Har för mig att jag inte behövde några alvedon efter denna dag. Tycker jag klarade av snittet o värken väldigt bra. Har hört att en del har ont så de åker rullstol första dagen/dagarna men jag behövde inte.... Det enda negativa med sittet var att jag inte märkte när bebisen kom ut från magen o bars iväg till rummet bredvid (kom inte igång att andas direkt= vanligt vid snitt). Kände mig därför "snuvad på konfekten". Tyckte inte riktigt det kändes som MIN bebis när jag sedan fick henne på mitt bröst. Allt annat har varit positivt! Men....fick jag välja skulle jag ädå vilja föda vaginalt. Det är ju det jag var inställd på o sådant "man ska gå igenom"....

Tack för svar mamma72! Vad skönt att höra att de kan gå hyfsat bra med snitt. Jag är väldigt inne på snitt, har haft tillräckligt med förlossningar och de räcker för min del, men förstår dig om du ändå vill gå igenom vaginalt. En kompis till mig födde inatt och hon sprack hela vägen och de kommer väl knappt aldrig bli bra så det kan verkligen bli problem med vaginalt också. Tack alla för svar men jag har nog bestämt mig, snitt får de bli ;)

Klart man ska göra det som känns bäst för en själv MEN att man ska vara medveten om det som \"kan\" hända vid snitt & det är trots allt en bukoperation. Själv blev jag snittad -09 pga sätes. Plutten mådde bra direkt men själv kom jag inte upp ur sängen de första 3 dagarna, väl hemma var jag tvungen att få hjälp ur sängen och soffan i minst en vecka framåt - sån fruktansvärd smärta! Men som sagt all smärta går över en vacker dag! Vi försökte få ett syskon i 3.5 år, ska förklara lite kort med risk att du blir skrämd. Isf inte meningen men detta är verkligheten tyvärr. - 3 missfall - 2 utomkvedes då äggledarna akut opererades bort vid båda tillfällen. - IVF resan startar: efter 5 hormonbehandlingar, 2 frysta försök & 1 missfall utan resultat till graviditet trots topp resultat av befruktade ägg... - Jag \"slog näven i bordet\" och begärde en undersökning av livmodern under sövning. Fick det tragiska besked att jag har en Snittskada och 60% av min livmoder var sammanväxt, vi har haft 0% chans till att bli gravida igen. Efter 2 \"lätta\" operationer blev jag återställd. Och vi hade ett ägg kvar i frysen som nu ÄNTLIGEN satt sig och är idag gravid i v.15 (i morgon) :-) Pga av snittskadan är jag tvungen till snitt igen vilket jag är livrädd för... Enligt OP berättelsen har det inte skett några kompilkationer vid snittet... Vill ni ha fler barn efter denna graviditet så skulle jag rekommendera vanligmförlossning trots smärtan. Begär redan nu expert hjälp så du kanske övervinner rädslan. Lycka till

Jag blev snittad då dottern låg fel, första dygnet va sjukt och fick värkmedicin o spruta de dagar ja va på sjukhuset, ja g kom hefrån sjikhuset påen fredag, sambon va hemma under helgen for på jobb på måndagen hadd då hana syster o hjäälpa men blev så trött på all hjälp på på Tisdagen redan va ja ensam men min 3åring o beibis :)De går nog, jsg hadd emot snitt äldre dottern kom vanligt och nu om ja sku föda sku ja föda vanligt men sku ej ha emot snitt :)