← Alla frågor

Vecka 10

snälla, säg att detta bara är hormoner!

wantafamily · Ställd 2011-02-05 · Uppdaterad 2026-07-16

Jag har velat ha barn länge. Eller länge och länge, jag är ju bara 25. :) Men först och främst har jag ju velat träffa den jag vill dela mitt liv med, vilket man kanske får vänta ett bra tag på om man har otur. Men nu har jag Mannen i mitt liv, och vi har varit tillsammans nog länge för att känna oss redo för barn. Och jag är nu redan i vecka 10. Får jag tycka att allt helt plötsligt blev för mycket? Att det gått för fort? Jag VET att jag vill ha barn, men igår dök oförväntade tankar upp, tankar som gjorde mig väldigt chockad. Jag började fundera på om detta verkligen var rätt tidpunkt att skaffa barn. Kanske borde vi vänta lite. Tänk om han inte älskar mig nog mycket för att orka med detta? Shit, jag har alltid varit lika säker på vad jag vill, och helt plötsligt sitter jag och hyperventilerar och tänker på abort!?!? Snälla, säg att detta bara är graviditetshormonerna..!

8 svar

Det är defenetivft bara graviditetshormoner, Jag var likadan med mitt första barn för 10månader sen. Oroade mig och tänkte förtvivlat hela tiden:-/, det går över med tiden:-D, Och efter första ulet:)

Jag känner igen mig i vad du skriver också...I början av min graviditet fick jag panik känslor och en hel massa tankar som jag aldrig trott jag skulle ha! Hormoner är säkert en del i alltihop, men att bli gravid och skaffa ett barn tillsammans är ju faktiskt bland det största som händer i livet så jag tror att det är ett sunt tecken att reagera som du gör! För min del har jag blivit tryggare i min graviditet i och med att veckorna går, bebisen börjar sparka och allting blir mer verkligt och jag tror att det säkert blir så för dig med...:) Lycka till!

jag har 5 veckor kvar till BF och för bara nån vecka sen kände jag EXAKT likadant ...... det har kommit i omgångar då jag har varit livrädd och nästan ångrat mig ..... har velat haft barn sen jag va 17 (är nu 22, snart 23) ..... men tro mig, det är bara graviditetshormoner :) ibland blir man så överväldigad att man är gravid så att man blir rädd :)

Jag och min sambo försökte förra året att skaffa barn, allt gick så fort tyckte jag så jag fick en kris, det var mycket pga jag blev inte gravid som jag trodde jag skulle bli på direkten. Slutade med p-piller och trodde allt skulle ske inom 5min... Krisen var sååååå himla nära att bryta allt mellan mig och sambon. Men som tur var så fann vi varandra igen och sa att nu kör vi på som vanligt och när vi bägge är redo igen så kör vi.. Men så bestämde vi oss när vi var utomlands att nu kör vi på när vi kommer hem och då blev jag gravid väldigt snabbt. och jag är så lycklig... Du ska veta att dina känslor kommer att gå upp och ner, hit och dit under hela graviditeten... Känner du att det är han du vill leva med så är detta bara så rätt.. :) Tänk bara på att hormonerna sätter spel på alla känslorna.. Prata med din pojkvän och berätta hur du just nu känner.. :)

Jag skulle inte säga att de är några hormonerna i sej som gör det, utan bara att det är helt naturliga tankar, detta är liksom det största som kommer hända i ditt liv, du blir mamma och det är föralltid det är en stor grej och absolut inget konstigt med att tänka om de har gått för fort osv Jag var likadan själv i början och första gången jag kände bebisrörelser i magen höll jag på att deppa ihop och var så osäker på om de va detta jag vill, samma sak när jag gick in i vecka 21 då jag visste att jag inte kan eller får göra abort längre och att de helt plötsligt inte vart frivilligt att vara med barn utan NU har jag inget annat att välja på. Men tillåt dej själv att känna som du gör för de är helt normalt och helt okey :)

JAG HADE oxo sonna tankar med min första graviditet so allt e nog normalt att man har sonna tankar man börjar fo panik av allt som händer runt om kring en när man blir gravid. so inget att vara orolig för. Det bästa e att prata med sin Kille för att tömma bort alla tankar. so lycka till

Hej! Jag var precis som du för bara några veckor sedan. Jag har också länge velat ha barn med väntat på att rätt kille ska komma in i mitt liv. När vi väl testade och såg att vi skulle få barn blev han jätteglad och jag började tänka en massa. Jag började också fundera på abort, något som jag aldrig tänkt att jag kunde göra. Kanske blev det extra jobbigt när jag berättade för mina föräldrar och de blev inte glad. Men iaf, nu är det bättre och när jag fick höra hjärtslagen i veckan blev jag jätteglad. Så det känns bättre nu. Kram

tro mig jag har funderat fram o tillbaka fast jag endå vetat ha barn, men de e ju en stor omställning o de e klart att man blir lite rädd o fundersam (vilken ålder man än är i). Jag är bara 17 år men jag tror att alla känner på det sättet, jag känner så jibland än idag att är detta rätt kommer jag kunna ge mitt barn allt osv fast jag e i vecka 32 (: så de e nog helt normala gravid hormoner, Lycka till med allt. kram

Svara på frågan

Du måste vara inloggad för att svara. Logga in

Relaterade frågor

Någon som varit ung och steriliserat sig? · Vecka 26 Vanligt att vara utan symptom? Hur viktigt är det att ta gravtest med morgon-urinet? · Vecka 3 Törstig och torr i mun · Vecka 5 Extremt tidiga tecken på graviditet? HJÄLP