Smiskade mitt barn...

Ärligt talat så hade jag nog oxå reagerat så. Vissa tycker nog att man absolut inte ska reagera så men ibland hjälps det inte :s bara det liksom inte blir en vana....

Ja jag vet inte vrf det blev så, antar att jag blev rädd, skulle aldrig någonsin lyfta handen mot honom annars :(.

En dask i rumpan ser inte jag som smisk. I just den situationen är det ju superviktigt att reagera starkt så att han inte gör om det. Att slå barn är aldrig rätt, men handlar det om en dask i rumpan, eller en liten smäll på fingrarna som är markerande och inte smärtsam, så tycker inte jag att det är fel. Du reagerade instinktivt och var rädd, och många hade nog gjort precis likadant. Vet inte hur gammal din son är, men du ska nog sätta dig med honom pch förklara varför du blev arg, och varför man inte får göra som han gjorde.

jag tror dom flästa hade reagerat likadant som du så må inte dåligt över det.

Ja jag var livrädd, för alla tankar som kom upp VAR att tänk så hade jag inte gått in till dom (Min minsta brukar skrika sig till sömns och ännu värre är det nu när han håller på få tänder). Tänk så hade jag låtit bli då kanske han inte hade levt nu utan då kanske jag hade suttit med en livlös 10månaders kropp i mina armar nu. Min äldsta son är 2 och ett halft år snart, Jag ska sätta mig ner och förklara för honom snart varför jag blev arg på honom. Och att man absolut inte får göra så, Om 3månader får vi en liten till och gud tänk så gör han så då, HERRE MIN GUD ett spädbarn har jag ingen chans kommer inte lämna honom utan uppsickt något mera, TACK för ni förstår mig.

Ingen tänker i den situationen, kan inte tänka mig att någon tänker klart då alls, sen ska du ej vara rädd resten av ditt liv att de ska hända igen, skulle de det nu efter du pratat på ditt barns nivå så kanske man skulle ringa någon som jobbar med barns beteende som kan lugna dig lite, för ja kan tänka mig att din äldsta skulle få tyst på bebisen bara, inte för att döda, omöjligt att en så ung människa skulle första va döda e? MEn en stor kram ska du ha för de där kan ej varit lätt, kram kram kram

Åhh catja Vill börja med att säga att du verkar vara en underbar människa, Tack :). Nää Jag tror inte heller hans tanke var att han skulle ta stryptag på sin bror, Utan att det bara blev så, Jag kommer nog kanske inte vara rädd hela livet dock väldigt observant, så det inte kan hända igen. Nää fyy jag har haft så ont i magen sen det hände, Hoppas han inte älskar mig mindre för det, jag ska gosa extra mycket med honom i morgon Tack igen, du kommer bli en underbar mamma :). Kramar

Jag hade nog inte reagerat annorlunda var inte så hård mot dig själv! Om smisk inte är vanligt hos er så förstod storebror hoppeligen att det verkligen var FEL det han gjorde! Du är ingen dålig mamma! vanligare reaktion än du tror!

Tror att det är omöjligt att tänka i den situationen. Du handlade bara rent in instinktivt och därav bör du inte klandra dig själv för resultatet allt för hårt. Du är mamma och skyddade ditt ena barn och troligtvis är det många av oss som i den situationen hade gjort exakt likadant. Ditt dåliga samvete och förakt för det inträffade talar för att det är emot dina principer att slå ditt barn! Det är bra att du mår så som du gör om man ska se det på något positivt sätt. Prata med din son. Förklara att man aldrig får tysta någon på det viset eller vad det nu var han försökte göra, så små barn förtår inte döden och menade därför inget illa med det. De förstår inte heller det där med att man försvinner för evigt i den åldern. Förklara även att man inte får slåss och att det var dumt och sedan ett förlåt på det så blir det säkert bra. Kram på dig!

TACK de va väldigt snällt av dig, de behövde jag höra faktist, du själv är ingen dålig mamma så säg ej så till dig själv, vi kommer bemöta så mycket gott o ont i framtiden med våra små liv som kommer bli större så vi mammor o pappor får ju ta de som de kommer m prata med vara barn så som du Ska göra :) tack igen fina du, fina ord kommer följa mina tankar idag :)

MInbaby: Nej jag hoppas verkligen inte det, dock verkar min son fortfarände älska mig :), han springer runt och kramas och pussas Dock tror jag han lärde sig en läxa, för i morse när minste var ledsen så ropade han på mig :)!. Tack för ditt svar, kram

Bumbi : Ja jag finner inga ord för alla tankar som flög runt i huvudet och hämtade min sambo och även han fick panik, och skakade till lillen för han skulle sluta skrika och andas riktigt igen :(. Det var hemskt de som hände och känns på något vis bra att det finns andra med mig som hade reagerat liknade!. Man känner sig inte riktigt som en dålig mamma längre, dock känns det som min son har förlåtit mig då han pussas och kramas hela tiden idag :). Kram! :)

catja : Gumman det har du har verkligen rätt i, och känns som jag redan har börjat få känns på det, men värre saker kommer väl ju äldre dom blir och ju mera dom kommer testa på, hehe :). Men känns inte som han älskar mig mindre idag han är på sådant goshurmör :D Åhh vad kul att höra och detsamma vännen :), Hoppas du får en fortsatt bra dag :), kramisar